Stalins förslag till Tysklands enande 1952

[hejtord]

Jag läste i Warszawas bödel att Västtyskland förkaste ett utspel från Stalin om en Tysk återförening trots att visionen om återförening stod i grundlagen,
är det nån som vet hur allvarligt menat det utspelet var?

[Solitaire]

En liknande uppgörelse funkade i Österrike iaf (eller?).

[Hans]

Vi kan väl säga som så att i alla fall jag hade inte haft speciellt mycket förtroende kvar för Stalin. Vi pratar om bara några år efter han har drivit in ett flertal stater i kommunistisk diktatur.

Huromhelst finns mer att läsa här:

http://wwics.si.edu/topics/pubs/ACFB54.pdf

MVH

Hans

[Martin Lundvall]

Jag tror att det var allvarligt menat. Om jag inte minns fel sa foll det hela pa att Tyskland skulle bli neutral. Detta tror jag skulle gynna Sovjetunionen mer an vastmakterna. Fast jag tror att Stalin hade blivit forvanad om Vasttyskland hade gatt med aterforening enligt Sovjetunionens krav.

/Martin

[Hans]

Jag tror att det var allvarligt menat. Om jag inte minns fel sa foll det hela pa att Tyskland skulle bli neutral. Detta tror jag skulle gynna Sovjetunionen mer an vastmakterna. Fast jag tror att Stalin hade blivit forvanad om Vasttyskland hade gatt med aterforening enligt Sovjetunionens krav.

/Martin

Allvarligt, jag kanske missförstår ordvalet men OK då - jag bara undrar i vilket syfte?

Jag är inte speciellt påläst men att Stalin skulle ha ett förslag som skulle ha skapat ett fritt enat Tyskland, detta helt utan baktankar håller jag som smärre otroligt. Troligare är väl att han villa knipa politiska poäng eller att han hade en dold agenda med syfte att driva in det enade Tyskland på sin sida av järnridån.

MVH

Hans

[Martin Lundvall]

Som jag skrev. Om jag minns ratt var det neutralitetsfragan som det hela foll pa. Jag antar att om Tyskland skulle falla ur NATO sa skulle det allvarligt forsvaga alliansen. Sen kan man alltid spinna vidare pa att Stalin skulle forsoka fa over det neutrala Tyskland till det socialistiska blocket. Pa grund av detta kan jag inte tanka mig att Tyskland eller NATO skulle ga med pa att Tyskland skulle bli neutralt. Pa detta satt skulle Stalin kunna knipa politiska poanger, men samtidgt sa tror jag att det var en allvarligt menad tanke. Om Tyskland hade gatt med pa det sa hade planen troligtvis gatt vidare med att fa in Tyskland i den ratta fallan eller splittra NATO annu mer.

Jag vill tillagga att jag ar osaker pa mycket i detta och detta ar min egna tankar, men jag tyckte att traden verkade for intressant for att glommas bort.

/Martin

[Hans]

Som jag skrev. Om jag minns ratt var det neutralitetsfragan som det hela foll pa. Jag antar att om Tyskland skulle falla ur NATO sa skulle det allvarligt forsvaga alliansen. Sen kan man alltid spinna vidare pa att Stalin skulle forsoka fa over det neutrala Tyskland till det socialistiska blocket. Pa grund av detta kan jag inte tanka mig att Tyskland eller NATO skulle ga med pa att Tyskland skulle bli neutralt. Pa detta satt skulle Stalin kunna knipa politiska poanger, men samtidgt sa tror jag att det var en allvarligt menad tanke. Om Tyskland hade gatt med pa det sa hade planen troligtvis gatt vidare med att fa in Tyskland i den ratta fallan eller splittra NATO annu mer.

Jag vill tillagga att jag ar osaker pa mycket i detta och detta ar min egna tankar, men jag tyckte att traden verkade for intressant for att glommas bort.

/Martin

Delar din uppfattning, undrar om det finns mer i de gamla Sovjetiska arkiven om vad Stalin hade i baktanke?

MVH

Hans

[Mathias Forsberg]

Det var ett utspel i efterhand av Stalin, som ju snabbt insåg att ett BRD knutet till NATO skulle bli en stark maktfaktor i Centraleuropa. Den sovjetiska zonen var tömd på allt av värde och sovjetiska trupper agerade fortfarande som ockupationstrupper medan de allierade sedan länge överlämnat civil förvaltning till den lokala tyska administrationen.

Läser man någorlunda samtidig politisk "samtidshistoria", t ex David Horowitz Från Jalta till Vietnam (1969), ser man snabbt hur utspel av den här typen snabbt vändes av (väst)europeiska vänstergrupper till att utgöra exmpel på amerikansk aggression och destabilisering av öst-västrelationerna. Stalin förlorade kampen om Tyskland men lyckades åtminstone lura en del politiska grupper i Väst.

/Forsberg

[Martin Tunström]

[...]Som Sen kan man alltid spinna vidare pa att Stalin skulle forsoka fa over det neutrala Tyskland till det socialistiska blocket.[...]

Allvarligt talat tror jag den chansen varit liten, detta då Tyskland var uppe i en högkonjunktur, tillväxten var stark och välfärden blev allt bättre och bättre och om den östra delen av Tysklands befolkningen fått ta del av samma kaka så hade aktraktionskraften till kommunistiska och vänsterextremistiska partier varit betydligt lägre. Dessutom hade en neutral stat varit demokratisk och tyskarna i östra Tyskalnd hade kunnat säga sitt och med stor sannolikhet hade dessa inte velat knyta sig närmare till Sovjetunionen med tanke på de åren man varit styrda av Sovjetunionen. (Sovjetiska soldater, inskräkningar i demokratin, strejkförbud, ökade priser men samma lön och Statsi) Jag tror nog snarare Stalin faktist hade förlorat på det hela. Tyskland hade forsatt framåt och 1952 hade man inte behövt rationalisera så mycket i öst som man behöver idag (Om man behövt det i huvudtaget), och Tyskland hade blivit en stark stat i Europas mitt. Kanske hade man skaffat sig ett försvar till slut och en dag gått med NATO och så hade Sovjet stått där vid Polska grännsen mot en industristark stat med en modern armé med erfarna generaler. Tror knappast man hade startat ett atomkrig för en sådan sak som långsammt smygit sig fram.

/Martin

Ps. Ursäktar om det finns stavfel i texten, har ej word på denna datorn.

[Martin Lundvall]

Martin: Jag tror inte att risken/chansen hade varit sa stor att Stalin hade lyckats fa in ett enat Tyskland i ostblocket. Vad jag menade var att Stalin troligtvis inte hade nojt sig med att Tyskland "bara" blev neutralt. Han hade givetvis spunnit vidare, men detta hade varit mer orealistiskt an att Tyskland skulle ga med pa aterforening med kriteriet neutralitet.

Stalin var val som alla andra manniskor nar han hade uppnatt nagot mal lutade han sig inte bara bakat tande en ny pipa och rullade tummarna. Istallet sa ar det naturligt att man spinner vidare och tanker vad man nu kan gora.

/Martin

[GL]

Kunde inte ett enat, neutralt, Tyskland ha kunnat agerat buffer mellan väst- och öst-blocken på samma sätt som Sverige och Finland i norr och Jugoslavien i söder? Det hade ju isf bidragit storligen till avspänningen länderna emellan...

//GL

[Dûrion Annûndil]

Man får väl se det hela ur Stalins och politbyråns perspektiv. Ett nedrustat neutralt enat Tyskland skulle knappast utgöra ett hot mot Sovjetunionens militärmakt i det läget, och skulle skapat en buffert mellan militärallianserna.
Ett militärt upprustat Västtyskland med stora styrkor från västalliansen redo att kasta sig över Sovjetunionen så fort tillfälle gavs (eller i alla fall farligt nära för att kunna orsaka en kris om någon råkade trycka av ett skott), var däremot ett reellt hot.
Ett enat Tyskland i österrikisk stil torde då vara det bästa.

Mvh -Dan

[Löwe]

Värt att påminna är väl också att Stalin endast motvilligt lät bygga upp DDR:s armé. I själva verket ville han ha ett svagt Tyskland - men hellre två starka tyska stater, än en röd svag och en blå stark. Detta talar också för att Stalin inte ville ha Tyskland på sin sida, han ville helst ha ut dem ur leken helt och hållet. Enligt Stalin skulle Tyskland vara ett agrart samhälle med låg utbildningsnivå, typ som Polen. Även Amerika stödde den strategin till en början, men efter påtryckningar från Storbritannien ströks detta. Anledningen var att en svag tysk köpkraft skulle skada brittisk industri så pass mycket, att det inte var värt det.

Dock utnyttjades Stalins planer i den nazistiska propagandan, precis innan krigsslutet. Göbbels lyckades (i alla fall till stor del) övertyga tyskarna, att valet stod mellan kamp till slutet - eller totalt slaveri.

[Martin Lundvall]

Jag tycker att det ar tva mycket utmarkta analyser av Dûrion Annûndil och Lowe. Kort och koncist.

/Martin