Bä, bä, vita lamm är den första jag kommer att tänka på som betonar mer än hälften av stavelserna. Jag uppfattar denna täthet mellan betonade stavelser som ett väldigt karakteristiskt drag för just Bombadill-sångerna. Jag har inte hittat några andra dikter hos Tolkien som jag tolkar in så många betoningar i (närmast kommer väl ringversen, men den är kanske inte dikt i samma utsträckning), så det beror inte på någon bisarr vana hos mig att alltid läsa in tonvis med betoningar i poesi ... De flesta dikter i Ringen har väl snarast varannan stavelse betonad, så de ger sig liksom av sig själva. Det är därför det kan vara intressant att diskutera just dessa avvikande dikter.Danne skrev:Som musiker har jag nämligen väldigt svårt att tänka mig att någon skulle komponera en melodi till en så pass enkel text, som betonade så otroligt många obetonade stavelser som ditt exempel visar:
...HEY! COME MERry DOL! DERry DOL my DAR-LING!
LIGHT GOES the WEATHer-WIND AND the FEATHered STAR-LING.
Danne skrev:Att betona exempelvis båda stavelserna i "darling" lika mycket låter i mina öron fruktansvärt klumpigt,
Slutstavelsen i darling, som du nämner, var också den betoning som jag var mest tveksam till, men å andra sidan blir raderna 9-10,
HEY! COME MERry DOL! DERry DOL and MERry-O
GOLD-BERry, GOLD-BERry, MERry YELlow BERry-O!,
konstiga utan den sista (åttonde) betoningen, och Tolkien läser också tydligt med betoning på den åttonde där. "Fruktansvärt klumpigt" håller jag inte alls med om, men det är förstås fullt möjligt att inte ha betoning där, och läser man dikten högt, finns det förstås inget skäl att göra demonstrativa betoningar av slutstavelserna bara för att det finns en teoretisk betoning där. "Betona lika mycket" (min kurs.) är väl inget som måste följa av att båda är betonade, för övrigt. Kommer vi så till rad 3-4:
DOWN aLONG UNder HILL, SHIning IN the SUN-LIGHT,
WAIting ON the DOOR-STEP FOR the COLD STAR-LIGHT,
finns det åter poänger med att betona slutstavelserna, så jag väljer den tolkningen (och gjorde långt innan jag upptäckte att Tolkien, enligt min tolkning, läser så) för att få alla rader till åtta betoningar.
Tja, du kan ju t ex prova att sjunga diktens första rad till första raden på melodin "jul, jul, strålande jul" ... Fortsätter man på samma melodi får man lägga in litet fler melismer, vilket ju är fullt möjligt när man sjunger en dikt. Det funkar hela sången igenom. Kanske inte riktigt den melodik som fångar Tom Bombadills väsen ( ), men det visar i alla fall att versmåttet (med mina åtta betoningar per rad) utan problem går att tonsätta med rimligt resultat.Danne skrev:och jag har svårt att föreställa mig hur en sådan tonsättning låter...