Jag läste precis ut da vinc koden. För alla som har läst den framstår många teorier som att mona lisa är en bild på leonardo da vinci som kvinna, att jesus hade barn och hans ättlingar lever än o tillhör den merovingiska släkten som grundade paris, att ett hemligt sällskap kallat preuire de sion grundades av jesus ättlingar nån gång på 1100 talet i syfte att skydda jesus ättlingar, aatt tempellherreorden utpressade vatikanen och att människor som leonardo da vinci o isacc newton vart stormästare i preuire de sion ja tar till mig all fakta ja läser men detta är så oerhört att ja haar svårt att tro på vad som är sant o därför måste ja ha klarttecken kan nån hjälpa mig snälla
historie 14
ps. de va mycke mycke mer fakta e det nåt mer som inte e sant skriv de också ( för dem som läst da vinci koden)
och för dem som inte läst den läs den
Da Vinci-koden
Författaren själv förefaller att vilja kalla boken "work of fiction". http://www.danbrown.com/novels/davinci_code/faqs.html
Nu har jag inte läst boken, men en del av dessa idéer har väl lagts fram tidigare. Om det finns några egentliga bevis för att de skulle vara sanna har jag ingen aning om. En del låter mer långsökt än annat.
Nu har jag inte läst boken, men en del av dessa idéer har väl lagts fram tidigare. Om det finns några egentliga bevis för att de skulle vara sanna har jag ingen aning om. En del låter mer långsökt än annat.
Re: Da vinci koden
Vad är det som skall diskuteras, boken eller reaktionerna på densamma?
Boken förefaller att vara ett hyfsat arbetsprov, baserad på div. mystiska historiska teorier. Det är helt OK, sämre underlag har man ju sett.
Men att de mer avancerade påståendena skulle vara sanna... Jösses, jag har spelat rollspel i mina dagar och har då inga som helst problem med att skilja saga från verklighet. Finns det verkligen folk som på fullaste allvar texempelvis tror att Jesus är merovingernas stamfader?!? (Här skulle jag lagt in en hysteriskt fnittrande smiley om någon sådan funnits)
Det enklaste är nog om du utgår ifrån att allt som står i Da Vinci-koden är påhitt. Det stämmer inte det heller, men det är betydligt närmare sanningen än motsatsen.
Boken förefaller att vara ett hyfsat arbetsprov, baserad på div. mystiska historiska teorier. Det är helt OK, sämre underlag har man ju sett.
Men att de mer avancerade påståendena skulle vara sanna... Jösses, jag har spelat rollspel i mina dagar och har då inga som helst problem med att skilja saga från verklighet. Finns det verkligen folk som på fullaste allvar texempelvis tror att Jesus är merovingernas stamfader?!? (Här skulle jag lagt in en hysteriskt fnittrande smiley om någon sådan funnits)
Det enklaste är nog om du utgår ifrån att allt som står i Da Vinci-koden är påhitt. Det stämmer inte det heller, men det är betydligt närmare sanningen än motsatsen.
Nu vaknar ju förstås den hysteriskt fnittrande konspirationsteoretikern inom mig... men jag skall inte bidra med något till denna diskussion nu - en diskussion som förresten förts förut:Hexmaster skrev:Men att de mer avancerade påståendena skulle vara sanna... Jösses, jag har spelat rollspel i mina dagar och har då inga som helst problem med att skilja saga från verklighet. Finns det verkligen folk som på fullaste allvar texempelvis tror att Jesus är merovingernas stamfader?!? (Här skulle jag lagt in en hysteriskt fnittrande smiley om någon sådan funnits)
viewtopic.php?t=14458
Men då låg den i "Historia i media och underhållning".
Dessutom får väl undertecknad tipsa om denna tråd:
viewtopic.php?t=15208
där man själv medverkat litegrann.
Tack tryggve för länken. Denna uppställning av påståenden ur Dan Browns bok och "experternas" svar på dem har jag sett förut, senast i en artikel i Metro för ett litet tag sedan.
Det är väldigt synd att man inte hänvisar till någon namngiven "expert" utan bara säger: "De flesta religiösa experter är ense om" och "De flesta konstexperter anser".
Prieuré du Sion är med största säkerhet grundat först 1956. En av grundarna, André Bonhomme, gjorde följande uttalande i BBC 1996:
Men:
Order de Sion existerade före Prieuré du Sion. Det finns ingenting som direkt länkar Godfroi de Bouillion till denna tidigare orden, inte heller da Vinci et consortes. Order de Sion nämns i påvliga dekret från 1100-talet, och hade tydligen som sin moderkyrka Notre Dame de Sion på berget Sion i Jerusalem. Orden hade andra kloster och kyrkor i Palestina, i Calabria i södra Italien samt i Frankrike. 1291 förlorade man sin moderkyrka. Efter det finns inga säkra uppgifter om orden.
Det är väldigt synd att man inte hänvisar till någon namngiven "expert" utan bara säger: "De flesta religiösa experter är ense om" och "De flesta konstexperter anser".
Prieuré du Sion är med största säkerhet grundat först 1956. En av grundarna, André Bonhomme, gjorde följande uttalande i BBC 1996:
En annan fantasifull person som gjort sitt bästa för att öka mystifikationen runt Prieuré du Sion över åren är Lionel Fanthorpe. Varning för honom!The Priory of Sion doesn't exist anymore. We were never involved in any activities of a political nature. It was four friends who came together to have fun. We called ourselves the Priory of Sion because there was a mountain by the same name close-by. I haven't seen Pierre Plantard in over 20 years and I don't know what he's up to but he always had a great imagination. I don't know why people try to make such a big thing out of nothing.
Men:
Order de Sion existerade före Prieuré du Sion. Det finns ingenting som direkt länkar Godfroi de Bouillion till denna tidigare orden, inte heller da Vinci et consortes. Order de Sion nämns i påvliga dekret från 1100-talet, och hade tydligen som sin moderkyrka Notre Dame de Sion på berget Sion i Jerusalem. Orden hade andra kloster och kyrkor i Palestina, i Calabria i södra Italien samt i Frankrike. 1291 förlorade man sin moderkyrka. Efter det finns inga säkra uppgifter om orden.
Jag kan annars rekommendera Per Beskows recension av Da Vinci-koden i tidskriften Signum. Beskow, som är religionshistoriker i Lund, är en av Sveriges ledande experter på både tidigkristen kyrkohistoria/litteratur och inte minst på andra religiösa rörelser under samma tid (t ex konkurrerande varianter av kristendom), vilket borde göra honom väl skickad att bedöma denna boks historiska innehåll: http://www.newmaninstitut.nu/signum/pb504.htm.
Tack Lindir för länken. Per Beskow, erkänd expert, lägger ned stor möda och använder många värdeladdade uttryck för att till sist kunna förklara Dan Browns bok vara en "härva av lögner".
Beskow använder mytomanen Pierre Plantard och dennes kreation Prieuré du Sion för att gå till angrepp mot Browns bok. Plantard, "son till en slaktare men närde sedan barndomen drömmar om att han var av kunglig börd. Redan som tonåring drogs han in i kretsar som förenade rojalism med antisemitism och esoteriska spekulationer". Ja, det är ju självklart var en sådan drömmare slutar någonstans.
Den viktigaste iakttagelsen i Beskows artikel finns dock redan i första raden.
Varför väcker Dan Browns bok en sådan vrede från kyrkans håll? Det mysteriet är många gånger större än det man kan hitta i da Vinci-koden.
Beskow använder mytomanen Pierre Plantard och dennes kreation Prieuré du Sion för att gå till angrepp mot Browns bok. Plantard, "son till en slaktare men närde sedan barndomen drömmar om att han var av kunglig börd. Redan som tonåring drogs han in i kretsar som förenade rojalism med antisemitism och esoteriska spekulationer". Ja, det är ju självklart var en sådan drömmare slutar någonstans.
Den viktigaste iakttagelsen i Beskows artikel finns dock redan i första raden.
Nej, och visst är det märkligt att man ändå gör det?Dan Browns Da Vinci-koden är en bok av ett slag som vi inte brukar recensera i Signum.
Varför väcker Dan Browns bok en sådan vrede från kyrkans håll? Det mysteriet är många gånger större än det man kan hitta i da Vinci-koden.
Därför att den väckt stor uppmärksamhet, vilket är mer än vad man brukar kunna säga om böcker inspirerade av kristendomens historia. Räcker inte det?Widsith skrev:Varför väcker Dan Browns bok en sådan vrede från kyrkans håll? Det mysteriet är många gånger större än det man kan hitta i da Vinci-koden.
...Eller antyder du att boken rymmer korn av sanning, och att det är det som kyrkan reagerar mot?
Nej naturligtvis inte.......Hexmaster skrev:...Eller antyder du att boken rymmer korn av sanning, och att det är det som kyrkan reagerar mot?
Förklaringen är att den väckt stor uppmärksamhet, vilket både du och herr Beskow anmärker, men på vad sätt skulle detta rättfärdiga dessa svavel- och etterstänkande pekpinnar? Tror man inte att folk kan tänka och värdera information själva? Varför dessa ideliga inkompetensförklaringar av Dan Brown?
Eftersom jag inte läst Beskows recension, eller något annat bemötande från kyrkligt håll eller dylikt, så kan jag inte bedöma halten av svavel resp. etter i pekpinnarna. Men att såpass många tar till sig bokens innehåll som vore det dagens sanning är väl ett tydligt tecken på att det fortfarande är gott om folk som inte är påfallande duktiga på att tänka och värdera information själva.Widsith skrev:på vad sätt skulle detta rättfärdiga dessa svavel- och etterstänkande pekpinnar? Tror man inte att folk kan tänka och värdera information själva? Varför dessa ideliga inkompetensförklaringar av Dan Brown?
Men det är ju nu så, att om man skriver om en känd och omskriven bok, så blir man automatiskt lite känd och omskriven själv, om man har behov av sådant. Där har du nog den främsta förklaringen.
Är det verkligen så att många tar till sig bokens innehåll som vore det dagens sanning? Jag har inte sett några tecken på det. Däremot har det, framförallt i USA, varit en närmast hysterisk anstormning mot Dan Browns bok.Hexmaster skrev:Men att såpass många tar till sig bokens innehåll som vore det dagens sanning är väl ett tydligt tecken på att det fortfarande är gott om folk som inte är påfallande duktiga på att tänka och värdera information själva.
Varför är det så? Jag kan trots förklaringen om bokens stora popularitet inte se det rättfärdigat med sådana reaktioner? Boken är en deckare med historiskt tema, inget mer. "Rosens namn" av Umberto Eco är fortfarande mycket populär, och där gjordes det ju också en film av boken. Men inte har det varit aktuellt med någon förintande (och ytlig) kritik där!
Återigen, varför "da Vinci-koden" men inte "Rosens namn"?Hexmaster skrev:Men det är ju nu så, att om man skriver om en känd och omskriven bok, så blir man automatiskt lite känd och omskriven själv, om man har behov av sådant. Där har du nog den främsta förklaringen.
Egentligen borde jag nog läsa den där himla boken, om jag nu ska uttala mig om den... 
Det intressantaste i da Vinci-koden är ju inte den deckarintrig som lär finnas där utan (om)tolkningarna av historiska fakta, som ju också är de man diskuterar och kritiserar. Något liknande angreppsmål hittar jag inte i Rosen.
"Focaults pendel" är betydligt närmare da Vinci, men eftersom det är Eco som skriver så blir den aldrig så pretentiös som jag inbillar mig att Brown åtminstone verkar vara.
Hur kan den väcka känslor, för eller emot, om folk inte tar den på allvar? Direkt eller indirekt, alltså att man vänder sig mot de som tar den på allvar.Widsith skrev: Är det verkligen så att många tar till sig bokens innehåll som vore det dagens sanning? Jag har inte sett några tecken på det. Däremot har det, framförallt i USA, varit en närmast hysterisk anstormning mot Dan Browns bok.
Nja, så lika är de väl inte - Rosens namn är mer klassisk deckare á la Sherlock (visste du att Eco gjorde om namnet Watson > (w)Adso(n)?).Widsith skrev:Boken är en deckare med historiskt tema, inget mer. "Rosens namn" av Umberto Eco är fortfarande mycket populär, och där gjordes det ju också en film av boken. Men inte har det varit aktuellt med någon förintande (och ytlig) kritik där!
Det intressantaste i da Vinci-koden är ju inte den deckarintrig som lär finnas där utan (om)tolkningarna av historiska fakta, som ju också är de man diskuterar och kritiserar. Något liknande angreppsmål hittar jag inte i Rosen.
"Focaults pendel" är betydligt närmare da Vinci, men eftersom det är Eco som skriver så blir den aldrig så pretentiös som jag inbillar mig att Brown åtminstone verkar vara.
"Anhängarna" har varit väldigt tysta.... Jag har faktiskt bara hört röster emot, ur kyrkor och tidningars kulturbilagor.Hexmaster skrev:Hur kan den väcka känslor, för eller emot, om folk inte tar den på allvar? Direkt eller indirekt, alltså att man vänder sig mot de som tar den på allvar.
Jodå, och deckarmunken kallas inte William av Baskerville utan orsakHexmaster skrev:(visste du att Eco gjorde om namnet Watson > (w)Adso(n)?)
Jodå, också där attackeras en "rådande uppfattning" inom kyrkan, och katarer och albigenser får agera rekvisita. Ta exempelvis en titt på de böcker som broder William hittar i biblioteket.Något liknande angreppsmål hittar jag inte i Rosen.
Aj....är det för att Eco är expert? Eco var professor i semiotik (teckenlära), inte i historia."Focaults pendel" är betydligt närmare da Vinci, men eftersom det är Eco som skriver så blir den aldrig så pretentiös som jag inbillar mig att Brown åtminstone verkar vara.
Oavsett titlar så vet Eco vad han skriver om, och jag förutsätter att det även gäller Brown - mer expert än så behöver man inte vara. (Läser just Sture Linnér som skriver om historiska ting trots att han är professor i någonting annat, och det går alldeles utmärkt, det med.)Widsith skrev:Aj....är det för att Eco är expert? Eco var professor i semiotik (teckenlära), inte i historia."Focaults pendel" är betydligt närmare da Vinci, men eftersom det är Eco som skriver så blir den aldrig så pretentiös som jag inbillar mig att Brown åtminstone verkar vara.
Nej, skillnaden jag avsåg var att Eco visserligen kan tota ihop fullt trovärdiga konspirationer, men på ett sådant sätt att ingen läsare ändå kan ta dem på allvar. Det är Focaults pendel jag menar här, har lite svårt att vara tydligare utan att avslöja något för den som inte läst den. Sinnelag, inte fackkunskap.
I Rosens namn tas frågor upp som skulle rört upp himmel och jord på medeltiden, men som knappt rör upp ett vattenglas idag - har du något motexempel? Nu är det några år sen den kom ut, vet inte vad som skrevs i kyrkliga sammahang då, men vad ex.vis Aristoteles skrev om humor är liksom inte i samma tantsnuskiga nivå som vad Maria Magdalena eventuellt ägnade sig åt.
(Inom parentes kan jag rapportera att av mina faktoid-sidor så är den där jag skriver om henne den överlägset mest besökta.)