USAAF & RAF Bomber Command's påverkan på tyskarnas produ

[Sarvi]

Om inte produktionen sjönk nämnvärt trots det tidiga bombningarna kan det också bero på att de pumpades in mer resurser i industrin. Dessa resurser måse ofta tas från annat håll.

Uruk-Hai, vid de tidiga räderna så var inte den tyska ekonomin och produktionsapparaten ställd på krigsfot. Därför kunde i vissa fall Speer öka produktionen av krigsmateriel, utan att för den skull behöva nedprioritera en annan sorts krigsmateriel. Omställning av civil produktion till krigsmaterielproduktion, helt enkelt.

*yey* Min femhundrade post! Får bli en stor konjak ikväll!

[Uruk-Hai]

Men Martin, bara för att det kunde ha varit mer effektivt är väl inte i sig liktydigt med att bombkriget i stort sett var verkningslöst.

Sarvi, allt som förstörs måste ersättas vilket kostar tid och pengar. Att den inte går ner på en gång är just för att man skär ner på annan produktion som i deras tycke inte var lika viktig. Men till slut håller det inte.

Givevis hade bombkriget kunnat föras mer effektivt och mer humant men att påstå att det inte påverkade Tysklands militära operationer före 1944 är inte samma sak.

Kan du inte bjuda på en gammeldansk till en som i skrivande stund har 357 kvar.

[varjag]

Några, som jag tycker, relevanta punkter om bombkriget och att det kom att bli 'som det blev'. RAF hade redan i slutet av 20-talet övertygats om att bombkrig enligt 'Douhet-principerna' var det idealiska komplementet till örikets flotta. Flottan hindrade invasion - bombplanen kunde slå mot en kontinental fiende och, trodde man till ett relativt billigt pris. När upprustningen gick i högväxel på 30-talet satsades oerhörda resurser på uppbyggnad av ett slagkraftigt Bomber Command. Jag kan inte bekräfta Sarvi's post om en tredjedel av tillgängliga medel - men det förefaller troligt. När man väl börjat ett så omfattande vapensystem, som vi kallar det idag - är det inte lätt - eller ens möjligt - att stoppa det och skifta till något annat. Och varför det - hela principen gick ut på att bombplanen skulle operera på dagen, träffsäkert förinta sina mål - och effektivt försvara sig mot DET FÅTALIGA antal jaktplan - som kunde väntas hitta dem i lufthavet. Det tog inte mera än ett par veckors krig innan det stod klart att hela teorin fallit platt till marken. Men Englands satsning på bombvapnet var redan så stor att den stod inte att hejda. I sin vanmakt började Bomber Command intensiv nattflygs-övning och tillika anfall. Resultaten var så löjligt dåliga att 'målen' ibland inte ens visste att de 'angripits'. Det blev bättre med tiden - men kruxet var att Bomber Command före mitten av 1942 knappast kunde träffa någonting på natten - utom en stor stad. Bombplanen fortsatte att rulla ut ur verkstäderna - och - man måste göra något med dem....Det var i stort sett från den bakgrunden som termerna 'area-bombing' och 'de-housing'
hittades på. I brist på bättre såg man sig tvungen fortsätta på den vägen - för 'programmet rullade fram - allt fler bombplan, det fanns ingen återvändo.

[Battler]

Maybach i Fredrichshafen som levererade motorer till stridsvagnar, bl a motorn Maybach HL 230 P30 som monterades i Panther och Tiger II. Produktionen toppades i början av 1944 med 1785 st HL 230 motorer levererade under perioden jan-apr. Maybachfabriken utsattes för bombanfall i slutet av apr 1944,och förödelsen var så fullständig att produktionen av HL 230 motorn kom igång först i okt 1944.

Källa: Germany's Tiger Tanks, T L Jentz & H L Doyle

MVH

[Battler]

Duisburg ett prioriterat mål i Ruhr-området, attackerat från och med 1940, och allt tyngre under 1942. Natten den 13/14 maj anföll 572 plan från Bomber Command varvid Thyssen's stålverk skadades, 60 fartyg fick skador och 34 pråmar sänktes.

Källa: The hardest victory, RAF Bomber Command in the second world war, D Richards

[Battler]

Bremer Vulkan-varvet (fjärde största ubåtsvarvet ) i Vegesack anfölls av USAAF den 18 mars 1943, över 268 ton bomber släpptes över varvet som förosakade mycket svåra skador och stoppade produktionen i två månader.

Källa: The Mighty Eighth in the second world war, G Smith

MVH

[varjag]

Bremer Vulkan-varvet (fjärde största ubåtsvarvet ) i Vegesack anfölls av USAAF den 18 mars 1943, över 268 ton bomber släpptes över varvet som förosakade mycket svåra skador och stoppade produktionen i två månader.

Källa: The Mighty Eighth in the second world war, G Smith

MVH

Battler - jag har inga direkta siffror om Bremer-Vulcan's produktion. Men just sånt som stoppade produktionen i två månader luktar lång väg direkta citat ur the USAAF Bombing Survey och måste ställas i tvivel mot den tyska verkligheten. USAAF B/S innehåller massvis med sådana uppgifter. Men analys av dom tyder på att de är oerhört överdrivna - fast sentida engelskspråkiga författare med förtjusning citerar dem. Jag vet ej - men gissar, att ALL produktion i Vegesack INTE avstannade, bara delar av den - och de de fortlöpande delarna kom andra, eller det egna varvet tillgodo i sinom tid. Jag försöker vara analytisk om sådana uppgifter - just för att dom ofta är bombastiska.
Och DET - var ingen lek med ord.

[Battler]

USAAF B/S innehåller massvis med sådana uppgifter. Men analys av dom tyder på att de är oerhört överdrivna - fast sentida engelskspråkiga författare med förtjusning citerar dem.

Är nog så, det är också svårt att hitta tyskspåkiga författare som tar upp den här delen av kriget.

MVH

[Martin Tunström]

USAAF B/S innehåller massvis med sådana uppgifter. Men analys av dom tyder på att de är oerhört överdrivna - fast sentida engelskspråkiga författare med förtjusning citerar dem.

Är nog så, det är också svårt att hitta tyskspåkiga författare som tar upp den här delen av kriget.

MVH

Vad har författaren själv för källa?

/Martin

[varjag]

USAAF B/S innehåller massvis med sådana uppgifter. Men analys av dom tyder på att de är oerhört överdrivna - fast sentida engelskspråkiga författare med förtjusning citerar dem.

Är nog så, det är också svårt att hitta tyskspåkiga författare som tar upp den här delen av kriget.

MVH

Battler och Martin - det är just detta jag menar med mina tvivel. Den tsunami av litteratur från engelskspråkiga pennviftare som helt dominerat VK 2 de sista 35 eller så, åren är så uppenbart 'korsbefruktad' av gemensamma men nästan alltid samma, källor. Inte minst för att de sällan kollar tyska källor - om dom inte serveras i kortfattade engelska sammandrag. Som jag ofta antytt på forumet - så skrevs, vad jag tycker, de bästa tyska skildringarna av den tyska verkligheten före 1965- sen dog de bort. De flesta var på tyska och lästes av få i den anglosachsiska världen. Men många lästes av Varjag. Och gav ofta en mycket divergerande vinkling till - vad som senare kommit att bli 'sanningar' i den litteratur och de källor forumnisterna refererar till. Vad jag försöker, tror jag, är att illuminera 'de etablerade sanningarna' inte alltid överensstämmer med verkligheten.

[Battler]

Battler skrev:
Bremer Vulkan-varvet (fjärde största ubåtsvarvet ) i Vegesack anfölls av USAAF den 18 mars 1943, över 268 ton bomber släpptes över varvet som förosakade mycket svåra skador och stoppade produktionen i två månader.

Källa: The Mighty Eighth in the second world war, G Smith

MVH
Battler - jag har inga direkta siffror om Bremer-Vulcan's produktion. Men just sånt som stoppade produktionen i två månader luktar lång väg direkta citat ur the USAAF Bombing Survey och måste ställas i tvivel mot den tyska verkligheten. USAAF B/S innehåller massvis med sådana uppgifter. Men analys av dom tyder på att de är oerhört överdrivna - fast sentida engelskspråkiga författare med förtjusning citerar dem. Jag vet ej - men gissar, att ALL produktion i Vegesack INTE avstannade, bara delar av den - och de de fortlöpande delarna kom andra, eller det egna varvet tillgodo i sinom tid. Jag försöker vara analytisk om sådana uppgifter - just för att dom ofta är bombastiska.
Och DET - var ingen lek med ord.

Samma räd beskriven av en tyskspråkig författare (The U-boat av Eberhard Rössler)
Den första stora anfallet av Eighth Air Force mot ett ubåtsvarv var den 18 maj 1943, mot Bremer Vulcan i Vegesack. 73 B-17 och 24 B-24 släppte 268 ton bomber, vilket resulterade i 76 träffar. Relativt lätta skador på byggnader och sliprar, av 18 ubåtar som var under byggnation skadades bara två svårt, U 287 och U 295. Men eftersom anfallet skedde under dagtid blev de personella förlusterna stora, 108 döda och 103 skadade. Produktionsförlusterna beräknades till en månad, men leveransen av U 287 fördröjdes i tre månader.


MVH

[varjag]

Tack Battler för tyska detaljerna om resultatet av raiden mot Vegesack. Jag tycker det bekräftar ganska bra vad jag skrev ovan. 97 bombplan fäller - gissningsvis - omkring 1020 bomber (mix av 225 och 450 kg's) och får 76 träffar (7%). Av 18 ubåtar under byggnad skadas 2 svårt, (11%) - varav en, (5,5%) försenas med tre månader och pga personalförluster 'tappar' man en månadsproduktion. Men tydligen bygger man flitigt vidare eftersom förseningen av U 287 säkert inbegripes i den kalkylen. Ett bra resultat ur USAAF's synpunkt - men en lång väg från produktionsstopp i två månader, inte sant. Och detta i fullt dagsljus.... Den amerikanska träffsäkerheten, Norden-bombsiktena till trots - var inte alltid så där överväldigande - ehuru rapporterna därom ofta var bombastiska.....MVH, Varjag

[tobbe]

Jag tror att det är ganska svårt att få en bra träffar när man ständigt blir beskjuten av luftvärn och fiendeplan flyger omkring en.

[Battler]

En annan räd där författarn tagit del av tyska källor/arkiv. USAAF's anfall mot Rhenaniaraffinaderiet i Hamburg's förort Harburg den 17 jan 1945.

"På Hafenstrasse 3 i Harburg började ledningen för Rhenania Ossag Mineraloljeraffinaderi summera skadorna. I rapporten kan man läsa:

Fabriken träffades av 100 sprängbomber, varav 16 blindgångare. Helt förstörda blev två pumphus, omlastningskranen för destillationskolet, pannrummen och rörledningsbryggorna. Vidare uppstod omfattande skador på tankar, destillationsanläggningar, kajerna och hamnbassängen.

Egentligen är rapporten överflödig, för där fabriken en gång låg återstår i princip bara en rykande ruinhög med förvridna stålskelett och bomb-kratrar. Som genom ett under har inte en enda av fabrikens arbetare omkommit under den massiva raiden. På Wehrmachts högkvarter noterar en anonym tjänsteman:

Western Reich
750 st 4 mot bombplan mot Hamburg, Paderborn och Bielefeld. 100 jaktplan mot de västfaliska industriområdena. På natten 60-80 Mosquitos mot Magdeburg och 130 mot Westraum. Egna insatser ringa.

Något senare skickar Werkluftschutzberichstelle Nordmark en sammanfattande rapport till Reichgruppe Industrie i Berlin. I denna fastslås att 2.500 sprängbomber, 26 splitterbomber och 230 vätskebrandbomber fällts över olika fabriksanläggningar i Hamburgområdet den 17 jan, varvid 11 fabriker fått svåra skador, ytterligare 11 medelsvåra skador och tre lättare skador. Kort sagt ett förödande slag mot hela området. Vid sidan de rent militära målen har även baracker för tvångs- och slavarbetare träffats av bomber. Förlusterna i människoliv har dock visat sig vara förvånansvärt små - tre döda, fyra svårt skadade och 25 lättare skadade. Även så här i krigets slutskede antecknas varje detalj med yttersta noggrannhet, och rapportställaren missar inte uppgiften om att en latrin vid Meyerfabriken träffats av en bomb."

Källa:
Anrop Red Dog, J-O Nilsson & B-A Karlsson

MVH

[varjag]

Jag tror att det är ganska svårt att få en bra träffar när man ständigt blir beskjuten av luftvärn och fiendeplan flyger omkring en.

Det var just det som var kruxet! Men, ehuru en smula OT (för det gällde inte industriellt mål - utan militärt) - som motvikt till vår gode Battler's övertygande poster. Denna gång med neutrala i 'markörgraven' och fullständig frånvaro av vare sig luftvärn eller jaktflyg.
Natten 17-18.e mars, 1940 skickade Bomber Command iväg 30 Whitleys och 20 Hampdens för att bomba sjöflygbasen vid Hörnum på ön Sylt vid Nordsjökusten nära danska gränsen. Historien har dragit en diskret slöja om vilka Squadrons som var iblandade - men med förlust av en Whitley återvände de bålda flygarna och rapporterade 'talrika träffar och stor förödelse'. Syltborna var perplexa för de hade sovit lugnt hela natten. Men från Köpenhamn - ingick 'skarpa protester' - då anfallets 'tyngd' hade träffat omkring Rönne på Bornholm! Sisådär 260 km och det mesta av Danmark plus en tredjedel av Östersjön bortom Sylt....
Visserligen hade både H.P. Hampden och A.W. Whitley ansenlig räckvidd men man gissar att de flesta bensinmätarna pekade på rött vid hemkomsten.
Vad beträffar RAF's website om Bomber Command och 'träffresultaten på Sylt' så inskränker man sig till den korta kommentaren att 'spaningsflygningarna divergerade från bombplanens rapporter'.