Konservativ och liberal moderat
-
Martin_Westberg
- Ny medlem
- Inlägg: 4
- Blev medlem: 7 juli 2004, 00:44
- Ort: Stockholm
Konservativ och liberal moderat
Rätt forum hoppas jag, det är första gången jag skriver något här. Go easy on me. =)
Vilka åsikter utmärker, för er, en konservativ respektive en liberal förespråkare, men som är uttalad moderat? På vilka punkter skiljer de sig?
Från vad jag har läst på forumet innan jag skrivit något verkar många här ha väldigt välgrundade, pålästa och genomtänkta åsikter om mycket. Det vore intressant att se vad ni har att säga om detta.
Vilka åsikter utmärker, för er, en konservativ respektive en liberal förespråkare, men som är uttalad moderat? På vilka punkter skiljer de sig?
Från vad jag har läst på forumet innan jag skrivit något verkar många här ha väldigt välgrundade, pålästa och genomtänkta åsikter om mycket. Det vore intressant att se vad ni har att säga om detta.
- Martin Tunström
- Medlem
- Inlägg: 4279
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:55
- Ort: Helsingborg
- Kontakt:
Liberal moderat: privatisera kungahuset, kultur och religion ska stå fritt från staten, yrkesarmé (frivillig så klart) osv.
Konservativ moderat: Kungahuset ska bibehållas, svenska kulturtraditioner och den protestantiska läran ska vara knutet till staten, värnpliktsarmé osv.
Den liberala falangen har på de senaste åren fått mer makt.
/Martin
Konservativ moderat: Kungahuset ska bibehållas, svenska kulturtraditioner och den protestantiska läran ska vara knutet till staten, värnpliktsarmé osv.
Den liberala falangen har på de senaste åren fått mer makt.
/Martin
Moderata liberaler är ofta nyliberaler, även om någon vilsen socialliberalism ibland har smugit sig in. Nyliberalerna vill ha en nattväktarstat, d v s att allt ska vara privat utom rättsväsende och militär. Den konservativa falangen är som Martin beskriver den och dessutom ofta positivt inställd till delar av välfärdssystemet i Bismarcks anda. Synen på EU kan skilja. En normal konservativ och en normal nyliberal är ofta positiv till projektet. Medan en extremt nyliberal och en extremt konservativ är mer skeptiska.
Nu frågar du inte efter vem som var vilka? Jag upplever att många unga moderater ofta är extremt nyliberala, och ju äldre de blir desto konservativare blir de (alltså gruppen, inte individerna). Sedan finns det skillnader geografiskt. Där jag bor i Dalarna uppfattar jag M som ganska socialliberala, medan nyliberalismen - som jag uppfattar det - är starkare i Stockholmsområdet. Den konservativa falangen vet jag inte var den finns.
Nu frågar du inte efter vem som var vilka? Jag upplever att många unga moderater ofta är extremt nyliberala, och ju äldre de blir desto konservativare blir de (alltså gruppen, inte individerna). Sedan finns det skillnader geografiskt. Där jag bor i Dalarna uppfattar jag M som ganska socialliberala, medan nyliberalismen - som jag uppfattar det - är starkare i Stockholmsområdet. Den konservativa falangen vet jag inte var den finns.
Det är väl inte helt riktigt egentligen, vad man vill ha är radikalt sänkt skattetryck, minskad statlig inblandning, nedmontering av "välfärdsstaten" osv, det är bara de mest extrema nyliberalerna som vill gå så långt som till en nattväktarstatDalmas skrev:Nyliberalerna vill ha en nattväktarstat, d v s att allt ska vara privat utom rättsväsende och militär.
- Martin Tunström
- Medlem
- Inlägg: 4279
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:55
- Ort: Helsingborg
- Kontakt:
Och det finns de som är ännu extremare och som inte vill ha en stat alls. [Inte ens nattväktarstaten] Dessa kallas för anarkokapitalister, dock ifrågasätter många nyliberaler om anarkokapitalister är liberaler eftersom det inte finns något som garanterar äganderätten i en statslös värld.LasseMaja skrev:det är bara de mest extrema nyliberalerna som vill gå så långt som till en nattväktarstat
/Martin
Blir skattesänkningarna tillräckligt radikala så är det en nattväktarstat du beskriver. Fast jag tror att de flesta nyliberaler idag inser nyttan av t ex en offentligt finansierad och för eleverna gratis, utbildning.Det är väl inte helt riktigt egentligen, vad man vill ha är radikalt sänkt skattetryck, minskad statlig inblandning, nedmontering av "välfärdsstaten" osv
Inte riktigt, det handlar även om politikens betämmanderätt inte bara finansieringefrågan, nattväktarstaten är i mycket en form av politisk utopi som inte alls är något som står på agendan för vanliga nyliberaler. Man får nog titta efter i något ungdomsförbund eller ett studentförbund för att hitta några anhängare till en nattväktarstat, det är knappast så att vi kommer att få se några valafficher med krav på införandet av en nattväktarstat.Dalmas skrev:Blir skattesänkningarna tillräckligt radikala så är det en nattväktarstat du beskriver.
Läste i DN idag att Moderaterna kryper ganska mycket till vänster. Där beskrev ledningen sin politik och jag uppfattade den som väldigt lik folkpartiets och således socialliberal. Nu pratar jag dock om deras riksdagspoltik, som dom sa i artiklen så kan det bli väldigt svårt att få alla "gubbar" ute i kommunerna att ändra uppfattningDalmas skrev:Moderata liberaler är ofta nyliberaler, även om någon vilsen socialliberalism ibland har smugit sig in.
/Max
- Rubber Duck
- Medlem
- Inlägg: 458
- Blev medlem: 23 juli 2003, 14:01
- Ort: Sollentuna
Moderata radikala liberaler är egentligen en motsägelse, eftersom moderat betyder måttfull, och en radikal kan ju per definition inte beskrivas som måttfull.
Icke desto mindre fick radikala nyliberaler ett allt större inflytande inom moderaterna under 1990-talet, under Bildt och Lundgren. Framför allt återfanns dessa nyliberaler bland ungmoderater, men även i det så kallade bunkergänget (Bildts nära medarbetare Unckel, Hökmark m fl).
Mer värdkonservativa moderater återfanns främst bland kommunpolitiker och moderata gräsrötter, och inte minst bland (före detta) väljare.
Nyliberalerna triumferade under Lundgren och inför riksdagsvalet 2002 infördes ett nytt partiprogram och rena rama utrensningarna skedde i riksdagsgruppen, då uttalat konservativa riksdagsledamöter petades från valbara platser.
De nyliberala moderaterna blev dock ingen succé, och efter katastrofvalet 2002 har Fredrik Reinfeldt fört partiet i mer konservativ riktning. Liberala frågor som privatiseringar, kraftiga skattesänkningar och fri invandring har tonats ned, och i stället betonas frågor som rättsäkerhet och trygghet.
Om det är en svängning vänsterut eller högerut beror ju på hur man definerar höger och vänster. I Sverige anses liberaler vara höger, men utomlands betecknas liberaler snarare som vänster, medan värdekonservativa anses stå till höger.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp? ... nderType=6
Icke desto mindre fick radikala nyliberaler ett allt större inflytande inom moderaterna under 1990-talet, under Bildt och Lundgren. Framför allt återfanns dessa nyliberaler bland ungmoderater, men även i det så kallade bunkergänget (Bildts nära medarbetare Unckel, Hökmark m fl).
Mer värdkonservativa moderater återfanns främst bland kommunpolitiker och moderata gräsrötter, och inte minst bland (före detta) väljare.
Nyliberalerna triumferade under Lundgren och inför riksdagsvalet 2002 infördes ett nytt partiprogram och rena rama utrensningarna skedde i riksdagsgruppen, då uttalat konservativa riksdagsledamöter petades från valbara platser.
De nyliberala moderaterna blev dock ingen succé, och efter katastrofvalet 2002 har Fredrik Reinfeldt fört partiet i mer konservativ riktning. Liberala frågor som privatiseringar, kraftiga skattesänkningar och fri invandring har tonats ned, och i stället betonas frågor som rättsäkerhet och trygghet.
Om det är en svängning vänsterut eller högerut beror ju på hur man definerar höger och vänster. I Sverige anses liberaler vara höger, men utomlands betecknas liberaler snarare som vänster, medan värdekonservativa anses stå till höger.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp? ... nderType=6
Intressant att läsa detta ett par år senare; moderaterna har verkligen förändrats. Ligger mycket i vad Rubber Duck skriver:
Sedan kan man väl undra vad moderaterna höll på med under Bildts och framför allt Lundgrens tid. Att i Sverige, ett land som i århundraden präglats av kollektivism (lutheranism, socialdemokrati, folkrörelser), försöka införa nyliberalism är märkligt. Väljarna uppfattade det bara som ren egoism.
/a81
Jag är också skeptiskt till om man kan säga att Reinfeldt ligger till vänster om Lundgren och Bildt. I och för sig är inte heller Reinfeldt renodlat konservativ, utan snarare en blandning av socialliberal och socialkonservativ. Sade inte Göran Persson någon gång att Reinfeldt snott Göran Hägglunds politik? Det ligger nog en hel del i det...Rubber Duck skrev: De nyliberala moderaterna blev dock ingen succé, och efter katastrofvalet 2002 har Fredrik Reinfeldt fört partiet i mer konservativ riktning. Liberala frågor som privatiseringar, kraftiga skattesänkningar och fri invandring har tonats ned, och i stället betonas frågor som rättsäkerhet och trygghet.
Om det är en svängning vänsterut eller högerut beror ju på hur man definerar höger och vänster. I Sverige anses liberaler vara höger, men utomlands betecknas liberaler snarare som vänster, medan värdekonservativa anses stå till höger.
Sedan kan man väl undra vad moderaterna höll på med under Bildts och framför allt Lundgrens tid. Att i Sverige, ett land som i århundraden präglats av kollektivism (lutheranism, socialdemokrati, folkrörelser), försöka införa nyliberalism är märkligt. Väljarna uppfattade det bara som ren egoism.
/a81
Vi nämar oss valet och den innan beskrivna utvecklingen märks allt tydligare. M styr bort ifrån det nyliberala spåret som präglat partiet under en mycket lång tid. Det verkar som om M försöker lansera en "konservatism med mänskligt ansikte". Kanske kan man se en föregångare i den amerikanska politiken, där ju konservatismen tenderar att locka fler ur de lägre klasserna än liberalismen. Det återstår och se om vi får ett mer marknadsliberalt S, ala Tony Blair. Har socialismens kris medfört att europa börjat närma sig den amerikanska modellen, med en liberal vänster och en konservativ höger?
Moderaterna styr inte egentligen bort från det ideologiska spåret, man är lika ideologisk nu som förra valet (eller snarare; man var lika oideologisk förra valet som man är nu). Det är för övrigt också vad såväl new Labour gjorde som Republikanernas "The Compassionate Conservatives. Man behåller grunderna i politiken, ändrar om budskapet och i och med detta slipar bort vissa konfliktytor och väljer andra.
Visst har man också gjort förändringar i politiken - men alla politiska partier tvingas ändra om sin politik efter hur omvärlden ser ut.
Den stora skillnaden är istället hur man försöker paketera politiken - från en korrekt och professionell Bo Lundgren som skorrade och kunde siffror och pratade om vikten av företagande och att individen skall fatta egna val till en Fredrik Reinfeldt som är avspänd och lugn och som lever sig in i vanliga människors bekymmer.
Efter jämförelser görs mellan "nya moderaterna" och nylanseringar av olika produkter så kan man enkelt säga så här: produkten är inte ändrad, men väl designen på förpackningen. Och den är viktigare än man kanske tror. Risken när man gör det i politiken är dock att "bluffen" riskerar att synas.
De riktigt stora förändringarna ideologiskt den här mandatperioden har vi sett hos centerpartiet. Men vad gäller centerpartiet skall man kanske vara lite skeptisk - bara för att partiledningen vill bli marknadsliberaler och är emot kärnkraft så kan det bli svårt att vända fotfolket lika lätt - centerns kommunpampar kommer nog fortsätta köra på i de mer pragmatiska hjulspåren som de gjort till sitt signum.
Det riktigt unika med det här valet är dock inget partis ideologiska omsvängningar utan att de borgerliga partierna svetsat samman sig i alliansen - det är det som kommer gå till historieböckerna (om det lyckas).
Visst har man också gjort förändringar i politiken - men alla politiska partier tvingas ändra om sin politik efter hur omvärlden ser ut.
Den stora skillnaden är istället hur man försöker paketera politiken - från en korrekt och professionell Bo Lundgren som skorrade och kunde siffror och pratade om vikten av företagande och att individen skall fatta egna val till en Fredrik Reinfeldt som är avspänd och lugn och som lever sig in i vanliga människors bekymmer.
Efter jämförelser görs mellan "nya moderaterna" och nylanseringar av olika produkter så kan man enkelt säga så här: produkten är inte ändrad, men väl designen på förpackningen. Och den är viktigare än man kanske tror. Risken när man gör det i politiken är dock att "bluffen" riskerar att synas.
De riktigt stora förändringarna ideologiskt den här mandatperioden har vi sett hos centerpartiet. Men vad gäller centerpartiet skall man kanske vara lite skeptisk - bara för att partiledningen vill bli marknadsliberaler och är emot kärnkraft så kan det bli svårt att vända fotfolket lika lätt - centerns kommunpampar kommer nog fortsätta köra på i de mer pragmatiska hjulspåren som de gjort till sitt signum.
Det riktigt unika med det här valet är dock inget partis ideologiska omsvängningar utan att de borgerliga partierna svetsat samman sig i alliansen - det är det som kommer gå till historieböckerna (om det lyckas).