Det vore mycket intressant Henric!!
Jag har aldrig hört Mannerheims röst, ej heller Hitlers (annat än kort "talvrålande".
Mvh Petter
vilken armé hade bäst vapen??
AMERIKANSKA OCH TYSKA VAPEN
Alltså: Den amerikanska skyttegruppen var utrustad med M1 Garand ag och BAR kg, men dessa vapen kunde inte mäta sig med den tyska skyttegruppens MG42 ksp. Tyska handvapen använde också ammunition med liten rök- och eldutveckling. Amerikansk handvapenammunition däremot avgav en tydlig blå rökpuff och en kraftig eldstråle. Detsamma gällde för amerikansk artilleriammunition. Det betydde att tyskarna kunde ge eld utan att deras läge avslöjades, medan amerikansk eldgivning omedelbart röjde de amerikanska ställningarna.Finally, the basic tenant of U.S. Army Infantry doctrine was based on fire and maneuver at the squad level. The M1 Garand semi-automatic rifle and the BAR provided firepower at the squad level. However, in the ETO it was found that these were unequal to the job of suppressing the firepower of the German squad, which was equipped with the formidable MG42 light machine gun. Over and over the advance of American infantry faltered when encountering this German weapon which was capable of firing up to 1,100 round-per-minute (the distinctive sustained roar of this machine gun gave rise to common GI epithet applied to it, "burp gun"). Worse, German small arms utilized ammunition which gave off little flash or smoke. American ammunition had a pronounced signature, giving off a distinctive puff of blue smoke and an intense flash. The result was that German infantry could fire with a good chance of not revealing their position, American infantry could not. All American ammunition had this characteristic to a degree; tank and artillery rounds also gave off a prominent flash.
http://www.militaryhistoryonline.com/ww ... ctrine.asp
Garand
Vad menar du med ag?Den amerikanska skyttegruppen var utrustad med M1 Garand ag
Gevär.30 KAL M 1 (Garand)
Detta gevär var det första halvautomatiska gevär som antogs som standardvapen av en armé. En hel rad liknande gevär provades grundligt innan det definitiftantogs 1936. Det var ett mycket bra vapen, mycket stabilt, men enkelt och pålitligt. Magasinet kunde ta åtta patroner och måste laddas med en särskild patronram. Garandgeväret var standardgevär i amerikanska armén under WWII och det enda halvautomatiska gevär som var i allmänt bruk. När fabrikationen upphörde i mitten av 1950-talet hade ungefär fem och en halv miljon tillverkats.
Senast redigerad av 2 Mats, redigerad totalt 6 gång.
-
Johan Elisson
- Medlem
- Inlägg: 3530
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:58
- Ort: Rikets värn i väst.
Sen undrar jag vem f-n som röstat på sovjet 
: Dom hade kassa vapen,
Ryssarna hadde bra kpistar och andra handeldvapen. Särskilt efektiva var de på vintern när det var riktigt kallt så frös tyckarnas vapen pga, Dålig smörjolja och kompliserade modeller. Detta drabbade inte ryssarna i lika stor utsträckning.
: Dom hade kassa vapen, Ryssarna hadde bra kpistar och andra handeldvapen. Särskilt efektiva var de på vintern när det var riktigt kallt så frös tyckarnas vapen pga, Dålig smörjolja och kompliserade modeller. Detta drabbade inte ryssarna i lika stor utsträckning.
Inget elakt menat
Det var ingen kritik men jag vet inte hur man får till ensådan där vit ruta bara !
Jag kunde ha andvänt citat tecken. Det är ochkså min uppfatning att ryssarna hadde enkla och praktiska vapen.
Så det var ingen diss alls mot den eller dem som röstade för ryssarna ! Det var någon annan som skrev det längre upp på sådan
Jag kunde ha andvänt citat tecken. Det är ochkså min uppfatning att ryssarna hadde enkla och praktiska vapen.
Så det var ingen diss alls mot den eller dem som röstade för ryssarna ! Det var någon annan som skrev det längre upp på sådan
-
Alexmcfire
- Medlem
- Inlägg: 16
- Blev medlem: 14 april 2002, 01:53
- Ort: Kalkatraz
Jag saknar....
Japan! Tycker personligen att dom hade otroliga vapen och röstar därför
på dom.
på dom.
Detta tycker jag är intressant att läsa om man skall jämföra två länders vapensystem med varandra. Det blir ofta fel, då förutsättningarna varierar så kraftigt. Detta handlar om japanska stridsvagnar.
Perhaps most importantly, just about all of the Japanese tanks compared badly with many contemporary European and American designs in terms of such qualities as gunpower and armor thickness. However, before judging the Japanese too harshly on account of the latter, it should be remembered that the Japanese Army was not planning to fight on the open steppes of southern Russia or the hedgerows of Normandy, where tank versus tank confrontations were frequent, and the European opponents were relatively close to their own bases of power. The Japanese war would take place on the other side of the world, in Asia and on various Pacific islands. Here the opposition would either be the other independent or semi-independent Asian countries, who would have only small quantities of light armor, if indeed they possessed armored vehicles at all; or else western colonial powers, the European component of which was already involved in an all-consuming war closer to home, all of whom would be fighting at great distances from their native lands, and at the end of a very long supply line. In these conditions the technical qualities of the Japanese tanks were often secondary to the very fact that they had tanks available at all, since mere possession of tanks often proved a great advantage, as their enemies did not have any.
Perhaps most importantly, just about all of the Japanese tanks compared badly with many contemporary European and American designs in terms of such qualities as gunpower and armor thickness. However, before judging the Japanese too harshly on account of the latter, it should be remembered that the Japanese Army was not planning to fight on the open steppes of southern Russia or the hedgerows of Normandy, where tank versus tank confrontations were frequent, and the European opponents were relatively close to their own bases of power. The Japanese war would take place on the other side of the world, in Asia and on various Pacific islands. Here the opposition would either be the other independent or semi-independent Asian countries, who would have only small quantities of light armor, if indeed they possessed armored vehicles at all; or else western colonial powers, the European component of which was already involved in an all-consuming war closer to home, all of whom would be fighting at great distances from their native lands, and at the end of a very long supply line. In these conditions the technical qualities of the Japanese tanks were often secondary to the very fact that they had tanks available at all, since mere possession of tanks often proved a great advantage, as their enemies did not have any.
M1 Rifle
The weapon Captain Green used to halt Kampfgruppe Peiper was the M1 carbine, a lighter version of the M1, the standard infantry rifle of the US Army. This was an excellent weapon, modern in design and very reliable. It was the first semi-automatic rifle in general use by a major power.
All the other major armies used bolt-action rifles, which fired one shot at a time. The soldier firing a bolt-action rifle must pull the bolt back, load a bullet into the chamber, push the bolt forward, and twist it down to lock it in place. This must be done each time he shoots. It is a slow process. With practice, a soldier can get off 10 shots a minute. In the heat of combat, this might not be enough.
The semi-automatic rifle uses a clip of eight bullets. The burning gases from one shot are routed through a chamber to push a piston mechanism that drives the bolt back, loads the next bullet, and closes the bolt, all in about half a second. The end result is that the soldier simply aims and pulls the trigger for each shot, without having to reload between shots. After eight shots, though, a new clip must be loaded.
(Fully automatic weapons fire continuously once the trigger is pulled. Machine guns, machine pistols, and assault rifles are fully automatic. Most modern armies equip their soldiers with fully automatic weapons and then try to train them not to waste ammunition.)
The M1 was a powerful weapon. It weighed over nine pounds. Its 30-caliber bullet (0.30 inches in diameter) could kill a man half a mile away -- and the rifle was accurate enough to hit a man that far away. But it was also a cumbersome weapon. The M1 carbine was a trimmed-down version, with a shorter barrel and a smaller stock. It weighed less than seven pounds and was quite handy, but not much good for stopping a Panzer division. http://www.olive-drab.com/od_other_fire ... arand.php3
Visst kan M1:an varit ett bra vapen men jag har läst ganska många insändare ifrån veteraner som" hatade skiten".
The weapon Captain Green used to halt Kampfgruppe Peiper was the M1 carbine, a lighter version of the M1, the standard infantry rifle of the US Army. This was an excellent weapon, modern in design and very reliable. It was the first semi-automatic rifle in general use by a major power.
All the other major armies used bolt-action rifles, which fired one shot at a time. The soldier firing a bolt-action rifle must pull the bolt back, load a bullet into the chamber, push the bolt forward, and twist it down to lock it in place. This must be done each time he shoots. It is a slow process. With practice, a soldier can get off 10 shots a minute. In the heat of combat, this might not be enough.
The semi-automatic rifle uses a clip of eight bullets. The burning gases from one shot are routed through a chamber to push a piston mechanism that drives the bolt back, loads the next bullet, and closes the bolt, all in about half a second. The end result is that the soldier simply aims and pulls the trigger for each shot, without having to reload between shots. After eight shots, though, a new clip must be loaded.
(Fully automatic weapons fire continuously once the trigger is pulled. Machine guns, machine pistols, and assault rifles are fully automatic. Most modern armies equip their soldiers with fully automatic weapons and then try to train them not to waste ammunition.)
The M1 was a powerful weapon. It weighed over nine pounds. Its 30-caliber bullet (0.30 inches in diameter) could kill a man half a mile away -- and the rifle was accurate enough to hit a man that far away. But it was also a cumbersome weapon. The M1 carbine was a trimmed-down version, with a shorter barrel and a smaller stock. It weighed less than seven pounds and was quite handy, but not much good for stopping a Panzer division. http://www.olive-drab.com/od_other_fire ... arand.php3
Visst kan M1:an varit ett bra vapen men jag har läst ganska många insändare ifrån veteraner som" hatade skiten".
-
Johan Elisson
- Medlem
- Inlägg: 3530
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:58
- Ort: Rikets värn i väst.
Fortsättning på ryska WW2-vapen som fortfarande används. T-34 sägs (enligt Achtung Panzer !) fortfarande så sent som 1996 ha använts i:
/Johan
- Afghanistan (-)
- Albanien (ca 70)
- Angola (ca 58)
- Bosnien (-)
- Guinea Bissau (ca 10)
- Kuba (ca 400)
- Mali (ca 18)
- Rumänien (ca 1000) (?)
- Slovenien
- Ungern (ca 5)
- Vietnam
- plus en del andra länder.
/Johan
Gamla svenska vapen
Även Sverige har material från andra världskriget. Det främsta exemplet är Stridsvagn 104, eller Centurion, som utvecklades i England under andra världskrigets slut. 1944 fanns 6 prototyper klara men de kom till Tyskland för sen för att delta i någon strid. Fortfarande idag används vagnen av ett antal länder däribland Sverige, Israel och Sydafrika. De första Centurionstridsvagnarna som Sverige köpte kom 1955/1956 till P1 i Enköping under beteckningen strv 81. Vagnens huvudbeväpning var en 84 mm kanon. 1980 tog armén beslut om att börja skrotningen av de Centurionerna i syfte att ersätta dem med en ny svensktillverkad stridsvagn. Beslutet upphävdes 1982 i väntan på den nya vagnen och det var tur för senare på 80-talet beslutade regeringen att ingen ny vagn skulle köpas före år 2000. Då strv 121/122 (Leopard) började att levereras skrotades kvarvarande strv 101/102 och modifierade strv 104 placerades i den mekaniserade brigaden på Gotland. Där tjänstgör detills ytterligare begagnade Leopard 2 (strv 121) köps in eller då strv 122 levereras till mekaniserade brigaderna. Stackars gotlänningar att möta en rysk invansion med dessa gamla häckar!
-
Alexmcfire
- Medlem
- Inlägg: 16
- Blev medlem: 14 april 2002, 01:53
- Ort: Kalkatraz
Re: Gamla svenska vapen
Inse att det blir ingen Rysk invasion, dom har stora problem i KaukasusMats skrev:Även Sverige har material från andra världskriget. Det främsta exemplet är Stridsvagn 104, eller Centurion, som utvecklades i England under andra världskrigets slut. 1944 fanns 6 prototyper klara men de kom till Tyskland för sen för att delta i någon strid. Fortfarande idag används vagnen av ett antal länder däribland Sverige, Israel och Sydafrika. De första Centurionstridsvagnarna som Sverige köpte kom 1955/1956 till P1 i Enköping under beteckningen strv 81. Vagnens huvudbeväpning var en 84 mm kanon. 1980 tog armén beslut om att börja skrotningen av de Centurionerna i syfte att ersätta dem med en ny svensktillverkad stridsvagn. Beslutet upphävdes 1982 i väntan på den nya vagnen och det var tur för senare på 80-talet beslutade regeringen att ingen ny vagn skulle köpas före år 2000. Då strv 121/122 (Leopard) började att levereras skrotades kvarvarande strv 101/102 och modifierade strv 104 placerades i den mekaniserade brigaden på Gotland. Där tjänstgör detills ytterligare begagnade Leopard 2 (strv 121) köps in eller då strv 122 levereras till mekaniserade brigaderna. Stackars gotlänningar att möta en rysk invansion med dessa gamla häckar!
och varför skulle man då i all sin dar attackera en EU medlem (det där hör
1980-talet till)!
-
Gutekrigaren
- Medlem
- Inlägg: 4120
- Blev medlem: 23 mars 2002, 19:38
- Ort: Rom
Hej!
Mats skrev:
Dessutom var vagnen inte så erbarmligt dålig ens i slutet. Sista året dammade en bataljon bestående av två 302-kompanier, ett 121- och ett 104-kompani till Skövdes moderna 122/90-bataljon rejält i försvarsstrid under Syd 2000. För det syfte MekB 18 hela tiden tränades för, en luftlandsättning på ön, var 104 fullt tillräcklig. För en landstigning med stridsvagnar förslår givetvis inte Centurion, men denna risk var (förhoppningsvis) kalkylerad av riksdagen. Dylika risker är givetvis inte specifikt för Gotlandsbrigaden, utan för Försvaret i stort, så något unikt i detta ser jag inte...
Här är en länk där 104:ns triumfer i manövrar under 90-talet redovisas, som synes hade den en del att sätta emot även i det sista!
http://home.swipnet.se/~w-42039/
Mvh Petter, som inte var stridsvagnare när han var på Gotland...
Mats skrev:
Eeeh, sovit några år eller? Sista året för Centurion i Sverige var utbildningsåret 99/00, varefter MekB 18 upphörde och gamla P 18 kom tillbaka beväpnade med Strf 90 och Pbv 302. Vilket alltså är nuvarande situation.Då strv 121/122 (Leopard) började att levereras skrotades kvarvarande strv 101/102 och modifierade strv 104 placerades i den mekaniserade brigaden på Gotland. Där tjänstgör detills ytterligare begagnade Leopard 2 (strv 121) köps in eller då strv 122 levereras till mekaniserade brigaderna. Stackars gotlänningar att möta en rysk invansion med dessa gamla häckar!
Dessutom var vagnen inte så erbarmligt dålig ens i slutet. Sista året dammade en bataljon bestående av två 302-kompanier, ett 121- och ett 104-kompani till Skövdes moderna 122/90-bataljon rejält i försvarsstrid under Syd 2000. För det syfte MekB 18 hela tiden tränades för, en luftlandsättning på ön, var 104 fullt tillräcklig. För en landstigning med stridsvagnar förslår givetvis inte Centurion, men denna risk var (förhoppningsvis) kalkylerad av riksdagen. Dylika risker är givetvis inte specifikt för Gotlandsbrigaden, utan för Försvaret i stort, så något unikt i detta ser jag inte...
Här är en länk där 104:ns triumfer i manövrar under 90-talet redovisas, som synes hade den en del att sätta emot även i det sista!
http://home.swipnet.se/~w-42039/
Mvh Petter, som inte var stridsvagnare när han var på Gotland...
Strv 104
Jag håller med dig, det är inte är aktuellt längre. Men faktum är att dessa vagnar var de som skulle stå emot en rysk invansion ända fram till mitten av 90-talet. Det tycker jag är oerhört anmärkningsvärt. Det första Strv 121 kompaniet började utbildas 95 på MekB10 om jag inte har helt fel.Inse att det blir ingen Rysk invasion, dom har stora problem i Kaukasus och varför skulle man då i all sin dar attackera en EU medlem (det där hör 1980-talet till)!
Nej.Eeeh, sovit några år eller?
Tur att nån har förtroende för de svenska försvarspolitikerna med Tage G Pettersson och Björn von Sydow i spetsen.För en landstigning med stridsvagnar förslår givetvis inte Centurion, men denna risk var (förhoppningsvis) kalkylerad av riksdagen.
Jag håller inte med dig. Den var helt obsolet om man jämför med vad den andra sidan kunde slänga in i hädelse av en invasion. Jag tror att befälen tutade i sina soldater att den var bra och de gick de på.Dessutom var vagnen inte så erbarmligt dålig ens i slutet