Jag undrar om det under medeltiden fanns andra namn på de bondekrigare ur allmogen som tycks ha stått för huvudelen av de militära styrkorna.
Jag är annars insatt i förekomsten av de följande:
Riddare (frälset)
Väpnare (i lära till riddare)
Svenner (verkar vara annat namn för hirdmän)
"Mindre män för sig" (bönder som ansetts värdiga att tituleras på det sättet)
Värvade (legoknektar o dyl)
Vad jag är ute efter är alltså en annan benämning på allmogens bondekrigare...
Sade man bara bönder?
Eller hade man någon halvt om halvt nedsättande benämning på dem? Hade fienden någon benämning?
Jag tycker det borde ha funnits någon sådan.
Medeltida svenska bondekrigare (namn på dessa)
-
BigDemonicBunny
- Ny medlem
- Inlägg: 4
- Blev medlem: 15 april 2004, 06:04
- Ort: Uppsala
Riddare och frälse är inte alls samma sak.
Inte heller väpnare och "gå i lära till riddare".
Inte heller Svenner och Hirdmän.
Frälse är i Sverige en person som var befriad från skatt. Antingen det världsliga frälset som var befriat från skatt för att de kunde ställa upp med rustade ryttare (Alsnö stadga 1275-1281...någonstans där i tiden) eller Andligt frälse, alltså präster.
Riddare är en medlem av en riddarorden, antingen en religös riddarorden (typ Johanniter, Tyska Orden eller Svärdsriddarna) eller en världslig riddarorden (och då hade endast kungen rätt att dubba riddare). Till exempel under Sten stures regentstid så var det bara Sten Sture själv den enda svenska riddaren. Senare under Magnus Erikssons landslag så blir Riddare bara klass av frälse (de tre klasserna är rådsherrar, riddare och svenner).
Svenner var en lägre form av adel, som inte hade fått någon riddartitel men ändå var frälse. Att du har fått idén att Svenner var Hirdmän kan härstamma från Magnus Lagabötes hirdskråa (ca 1280) där till exempel Skutilsvennarna framstående frälse av kungens hird som hade rätt att sitta vid det kungliga bordet.
Väpnare som titel var i sverige en variant på "Sven av Vapen", en Sven alltså. Det ord du letar efter är ungsven, vilket var aspirerande ungt frälse som lärde sig krigets konst.
Inte heller väpnare och "gå i lära till riddare".
Inte heller Svenner och Hirdmän.
Frälse är i Sverige en person som var befriad från skatt. Antingen det världsliga frälset som var befriat från skatt för att de kunde ställa upp med rustade ryttare (Alsnö stadga 1275-1281...någonstans där i tiden) eller Andligt frälse, alltså präster.
Riddare är en medlem av en riddarorden, antingen en religös riddarorden (typ Johanniter, Tyska Orden eller Svärdsriddarna) eller en världslig riddarorden (och då hade endast kungen rätt att dubba riddare). Till exempel under Sten stures regentstid så var det bara Sten Sture själv den enda svenska riddaren. Senare under Magnus Erikssons landslag så blir Riddare bara klass av frälse (de tre klasserna är rådsherrar, riddare och svenner).
Svenner var en lägre form av adel, som inte hade fått någon riddartitel men ändå var frälse. Att du har fått idén att Svenner var Hirdmän kan härstamma från Magnus Lagabötes hirdskråa (ca 1280) där till exempel Skutilsvennarna framstående frälse av kungens hird som hade rätt att sitta vid det kungliga bordet.
Väpnare som titel var i sverige en variant på "Sven av Vapen", en Sven alltså. Det ord du letar efter är ungsven, vilket var aspirerande ungt frälse som lärde sig krigets konst.
-
Kapten_Gars
- Medlem
- Inlägg: 3112
- Blev medlem: 6 augusti 2003, 17:20
- Ort: Göteborg
-
BigDemonicBunny
- Ny medlem
- Inlägg: 4
- Blev medlem: 15 april 2004, 06:04
- Ort: Uppsala
Hmmm, i många dokument så nämns dessa yrkeskrigare bara som "örs".Kapten_Gars skrev:Vad gäller svenner så får man skilja på "Sven av vapen" dvs medlem av frälset med eget heraldiskt vapen och de "svenner" som utgjorde yrkeskrigarna i de olika stormänens, biskoparnas och konunganrs väpnade följen.
Örs betyder alltså en krigshäst (typ Dexteriers), men betyder också en man som tjänar som tung ryttare.
Re: Medeltida svenska bondekrigare (namn på dessa)
Som redan påpekats råder det en del begreppsförvirring kring terminologin.
En "väpnare" i Sverige på medeltiden kan vara vilken frälseman som helst som inte är riddare. Ibland verkar termen, i a f under senmedeltid, t o m kunna beteckna beridna yrkeskrigare oavsett börd då den på latin motsvaras av armiger (engelskans "man-at-arms").
"Sven" kan dels, särskilt under tidigare medeltid, vara synonymt med väpnare och alltså beteckna en frälseman; dels, fr a under senare medeltid, vara en allmän beteckning för en ryttarsoldat i en kungs eller stormans följe, oavsett svennens egen status. Termen kan med vissa reservationer ses som en svensk motsvarighet till det fransk-engelska "sergeant".
En "väpnare" i Sverige på medeltiden kan vara vilken frälseman som helst som inte är riddare. Ibland verkar termen, i a f under senmedeltid, t o m kunna beteckna beridna yrkeskrigare oavsett börd då den på latin motsvaras av armiger (engelskans "man-at-arms").
"Sven" kan dels, särskilt under tidigare medeltid, vara synonymt med väpnare och alltså beteckna en frälseman; dels, fr a under senare medeltid, vara en allmän beteckning för en ryttarsoldat i en kungs eller stormans följe, oavsett svennens egen status. Termen kan med vissa reservationer ses som en svensk motsvarighet till det fransk-engelska "sergeant".