De äldsta beläggen för svenskt majstångsbruk härstammar från sextonhundratalet. Erik Dahlbergs teckningar i Suecia antiqua visar att majstångsbruket var tämligen vanligt i städerna under samma århundrade men med den skillnaden att stängerna stod uppresta året om. Många av de äldsta beläggen förekommer i olika former av förbud, de flesta förbuden riktar sig emellertid inte mot uppresandet av majstången utan mot festupptågen kring den.34 Men att härvid dra slutsatsen att majstången före sextonhundratalet, i Sverige, skulle vara okänd förefaller vara i djärvaste laget. Sigfrid Svensson har till yttermera visso påpekat att prästerskapet på sextonhundratalet inte skulle tillåtit något sådant som majning av kyrkor om det inte hade funnits mycket gamla traditioner.35 Majstången är väl annars det mest mytomspunna inslaget i själva midsommarfirandet.
Vad var alltså först, hönan eller ägget?Redan ordet majning (att maja) och majstång antyder att det är något som inte stämmer. Slår man upp ordet maja i en uppslagsbok står där att ordet är ett ålderdomligt uttryck för prydning med löv, ordet maj förklaras med grönt löv. Om man däremot slår i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid får man reda på att ordet kommer ---(av månadsnamnet maj) = nylövat träd, gröna grenar etc. ,förknippat med majfirandet, är i denna utvidgade betydelse känd i Mellan- och Västeur. från åtminstone 1200 -talet. Då de lat. månadsnamnen sannolikt icke blev folklig egendom förrän betydligt senare, har ,,maj" i den allm. vokabulären uppfattats som en synonym till ,,löv" , ,,gröna grenar", helst som majfesten av olika anledningar förlades till andra märkesdagar än 1 maj under sommarhalvåret, varvid majen i dess olika funktioner följde med. Ordet maj är alltså ursprungligen synonymt med månadsnamnet, men har fått en vidare betydelse. Samtidigt är det i Europa stora festligheter kring den första maj. Där räknas maj som den första sommar- månaden.
Men som så många gånger sagt, källan är inte precis dagsfärsk. Projekt Runeberg: Svensk etymologisk ordbok (1922)1. maj, månadsnamn, y. fsv. mai (måg) = da., ty. mai (fhty. meio), eng. may osv., av lat. maius, efter guden Maius, med en kvinnlig motsvarighet, fruktbarhetsgudinnan Maia, vars fest firades den 1 maj; f. ö. av omstridd härledning (kanske till maior, större; se major). Den vid samma tid infallande fornnordiska vårfesten har inhemska anor. - lä. nsv. ofta med latinsk form, Majus, Maji (även med prepos. i). - Jfr följ. - Majstång, 1664: maij-stenger plur., 1665: maijstångh (där använt om midsommarstång); förr i somliga trakter rest d. 1 maj; sedermera överflyttat på midsommarstången. Hellquist, Etymologisk ordbok,
2. maj, grönt löv, lövad gren, i vetenskaplig litteratur, jfr sv. dial. mäjor plur. (sg. *mäja; varifrån finska meiju) = ä. da. mai, från mlty. plur. meije - mhty. maye (ty. maia), fra. maie, ital. majo; av månadsnamnet maj. - Härtill vb. maja, smycka med löv, Linné 1751, jfr sv. dial. (även) meja, möja, fsv. mæia = ä. da. maje, da. maie sig ud, från mlty. meien - mhty.
Det är helt ok för dig att ha den åsikten så länge du inser att det är en efterkonstruktion och inte har någon förankring i järnåldern.Sigismund skrev:När man majar stången så fyller man den med megin. En kraftfylld/magnad fallos kring vilken sedan extatiska fruktbarhetsriter pågår till Frö och Frejas ära.
Åh.. tack!Det är helt ok för dig att ha den åsikten så länge du inser att det är en efterkonstruktion och inte har någon förankring i järnåldern.
.Från plattformen hänger rep med figurer som påminner om akrobater. Detta centrala motiv omges av skepp, människor med lyfta armar, ett fotspår och en egendomlig djurfigur. Motivet tolkas som en majstång vilket har sin grund i det svenska midsommarfirandet. Ordet majstång kommer av uttrycket "majad stång" - och betyder festklädd stång. Utsmyckningen av stången kan variera mellan olika platser. Vanligast är att man använder löv, vilda blommor och kransar, i vissa fall hänger man band från toppen. Unga flickor håller i banden samtidigt som de sjungande dansar runt stången. Seden är gammal och har till syfte att främja fruktbarhet och växtlighet. På vissa platser är den ännu en levande tradition. Om det finns ett samband mellan figuren på hällristningen och majstången vi inte - men helt osannolikt är det inte
