Donkeyman skrev:Vi får inte glömma ett par ting när det gäller den här perioden. Både Sverige och Norge hade mer eller mindre avvecklat försvaret. Rent ideologiskt hade man helt slagit igen sina sinnen för tanken att någon skulle komma att anfalla.
Detta visar sig med all tydlighet då den Norska regeringen totalt avstår från att ta in alla signaler som visade på det motsatta. Det är endast en handlingskraftig stortingspresident som får iväg regering, storting och kungahus från Oslo sedan landet faktiskt är invaderat. Tvivlar på att man hade varit särdeles mer handlingskraftiga i Sverige eftersom den allmänna politiska andan var tämligen lika.
Svenska försvarsbudgeten var dubbelt den Finska fram till 1939, och fyra gånger så stor som den Norska.
Men vad det gäller den mentalasidan har du helt rätt ang. Norge och ca 80% rätt gällande Sverge - Det fanns ju några ministrar som trodde att man borde slåss:
PA-Hansson(?) -Om tysken kommer får man kasta sig i strömmen
Möller(?) - Va faan vi ska ju kasta Tysken i strömmen.
(Jag är inte 100% säker på vilka som sa det men tidpunkten var våren 1940)
Donkeyman skrev:
Molotov-Ribbentroppakten blev krigsavgörande eftersom Sovjet kunde flytta fram sina positioner till ett mycket mer fördelaktigt läge i skuggan av den tyska inmarschen i Polen. Personligen tror jag också att Sovjet inte hade som krigsmål att erövra hela Finland. Jag tror att man faktiskt talade sanning i sitt första ultimatum. Man önskade större zon runt Leningrad och man önskade flottbas i Finska viken så man inte riskerade att bli instängda. Samtidigt är det ju självklart att Finland inte kunde acceptera ett sådant ultimatum.
Om Finnarna var i allians med mesarna Sverige och Norge så borde risken att Finland bjuder in Tyskland varit ganska liten??
Alltså inget akut behov av att ha en extra buffert kring Leningrad.
Donkeyman skrev:
Tyskland å sin sida hade ett naturligt behov av att säkra sin tillförsel av malm från Narvik och Luleå. Dessutom måste man vara säkra på att inte bli instängda i Nordsjön. Om de allierade hade besatt Norska västlandet skulle just detta ha skett.
Därför tror jag faktiskt att en tänkbar Nordisk militärunion inte hade förändrat på något i stort. Både Sovjet och Tyskland hade uppnått sina preliminära målsättningar. Efter det Tyska angreppet på Sovjetunionen hade ju Molotov-Ribbentroppakten upphört och då var plötsligt situationen helt förändrad. Sannolikt hade en Nordisk militärpakt då resulterat i att Sverige dragits in i kriget på Tysklands sida.
Jo, tyvärr ..
Risken att Engelsmännen hade invaderat Narvik- Kiruna var ju överhängande så länge Sverige levererade stor mängder järnmalm till Tyskland.
Detta är det värsta motargumentet mot en Skandinavisk union och jag har inget riktigt bra svar mot det annat än att man måste fått ett mer positivt bild av den kämpande demokratiska staterna.
Många Svenskar såg ju kriget som en ren maktkamp melln Frankrike&England mot Tyskland.
- Den demokratiska dimensionen fanns liksom inte med som ett bärande argument i nordisk debatt.
Cheers
/John T.
