Jag har väl egentligen ingen specifik fråga om denna kampanj då hela
kampanjen är tämligen okänd för mig med sina många skeden och slag.
Så fyll helt enkelt i med information om kampanjen eller ställ för all del
egna frågor om denna kampanj.
Salomonkampanjen
Re: Salomonkampanjen
En start:
MVH
Hans
edit-nu krånglar bilden, adress http://www.cv6.org/noumea/ouemo.asp?uri ... z--2300001
MVH
Hans
edit-nu krånglar bilden, adress http://www.cv6.org/noumea/ouemo.asp?uri ... z--2300001
Senast redigerad av 1 Hans, redigerad totalt 11 gånger.
Har ingen järnkol på den delen av kriget jag heller, men här kommer mitt bidrag. Fann dessa två sidor på nätet...
http://www.pacificislandtravel.com/solo ... lcanal.asp
och
http://www.pacificislandtravel.com/solo ... mpaign.asp
Kan kanske vara något, eller?
/Mikael Sundholm
http://www.pacificislandtravel.com/solo ... lcanal.asp
och
http://www.pacificislandtravel.com/solo ... mpaign.asp
Kan kanske vara något, eller?
/Mikael Sundholm
Den under våren 1942 reviderade japanska operationsplanen räknade betr det sydligaste operationsområdet med ockupation av ögrupperna Samoa, Fiji och Nya Caledonien. Avsikten härmed var att avbryta sjöförbindelserna mellan Förenta staterna och Australien och därigenom hindra de allierade att ostifrån förstärka stridskrafterna i Australien.
Order för dessa operationer utsändes redan den 18 maj. Efter motgångarna i slagen i Korallhavet och - framför allt - vid Midway uppsköts dock denna offensiv i två månader. Under denna tid ändrade den japanska krigsledningen uppfattning. Den 11 juli utgavs nya direktiv, vilka innebar att offensiven mot ögrupperna i syd inställdes och ersattes med ett nytt anfall mot Port Moresby på Nya Guineas sydöstra kust.
I samband med ockupationen av Bismarckarkipelagen under jan - feb 1942 och den därpå följande framstöten i Korallhavet i maj hade japanerna satt sig fast på några av öarna i Salomongruppen, bl a Bougainville, Buka, Shortland och Tulagi. I avsikt att trygga offensiven mot Port Moresby i östra flanken igångsattes i juni utbyggnad av ett flygfält på Guadalcanal väst om Tulagi.
Efter slaget vid Midway hade amerikanarna överfört avsevärda förstärkningar till sydvästra Stilla havet. Ungefär samtidigt som japanerna på nytt inriktade sig mot Port Moresby fattade amerikanska Joint Cheifs of Staff den 2 juli beslut att erövra Santa Cruzöarna (ost Salomonöarna) och Tulagi jämte närliggande öar. Dessa företag var avsedda att bilda upptakten till en större offensiv, vars mål var att driva bort japanerna från New Britian, New Ireland och Nya Guinea.
Den 4 juli ingick rapport om japanernas verksamhet på Guadalcanal. Detta föranledde amerikanarna att påskynda sina förberedelser, eftersom det var nödvändigt att gå till motanfall så snart som möjligt. Den 10 juli erhöll befälhavaren i södra Stilla havsområdet, viceamiral Ghormley, order att erövra Guadalcanal och Tulagi. Datum för detta företag fastställdes först till 1 aug men sköts sedemera fram till den 7 aug.
Båda parter inriktade sig sålunda mot Salomonöarna. Detta gav upphov till en mer än årslång, våldsam kraftmätning, under vilken ett tiotal större eller mindre sjödrabbningar utkämpades.....
Källa: Allmän sjökrigshistoria 1930-1945, Magnus Starck
MVH
Order för dessa operationer utsändes redan den 18 maj. Efter motgångarna i slagen i Korallhavet och - framför allt - vid Midway uppsköts dock denna offensiv i två månader. Under denna tid ändrade den japanska krigsledningen uppfattning. Den 11 juli utgavs nya direktiv, vilka innebar att offensiven mot ögrupperna i syd inställdes och ersattes med ett nytt anfall mot Port Moresby på Nya Guineas sydöstra kust.
I samband med ockupationen av Bismarckarkipelagen under jan - feb 1942 och den därpå följande framstöten i Korallhavet i maj hade japanerna satt sig fast på några av öarna i Salomongruppen, bl a Bougainville, Buka, Shortland och Tulagi. I avsikt att trygga offensiven mot Port Moresby i östra flanken igångsattes i juni utbyggnad av ett flygfält på Guadalcanal väst om Tulagi.
Efter slaget vid Midway hade amerikanarna överfört avsevärda förstärkningar till sydvästra Stilla havet. Ungefär samtidigt som japanerna på nytt inriktade sig mot Port Moresby fattade amerikanska Joint Cheifs of Staff den 2 juli beslut att erövra Santa Cruzöarna (ost Salomonöarna) och Tulagi jämte närliggande öar. Dessa företag var avsedda att bilda upptakten till en större offensiv, vars mål var att driva bort japanerna från New Britian, New Ireland och Nya Guinea.
Den 4 juli ingick rapport om japanernas verksamhet på Guadalcanal. Detta föranledde amerikanarna att påskynda sina förberedelser, eftersom det var nödvändigt att gå till motanfall så snart som möjligt. Den 10 juli erhöll befälhavaren i södra Stilla havsområdet, viceamiral Ghormley, order att erövra Guadalcanal och Tulagi. Datum för detta företag fastställdes först till 1 aug men sköts sedemera fram till den 7 aug.
Båda parter inriktade sig sålunda mot Salomonöarna. Detta gav upphov till en mer än årslång, våldsam kraftmätning, under vilken ett tiotal större eller mindre sjödrabbningar utkämpades.....
Källa: Allmän sjökrigshistoria 1930-1945, Magnus Starck
MVH
-
Anton Severin
- Medlem
- Inlägg: 698
- Blev medlem: 30 oktober 2003, 20:49
- Ort: Habo
SJÖSLAGET VID SANTA CRUZÖARNA
26 oktober
Öster om Salomonöarna tar fyra amerikanska Task forces upp striden med en japansk eskader som till antalet krigsfartyg är överlägsen.
De amerikanska styrkorna sorterar under överbefälhavaren för flyg- och sjöstridskrafterna i södra Stilla havet, viceamiral Halsey och den taktiskt-operativa ledningen utgörsav de tre konteramiralerna Kinkaid, Murray och Lee. Den fjärde Task force som deltar är den 63:e, vilken uteslutande består av flygplan baserade på Guadalcanal.
De amerikanska stridskrafterna utgörs av 2 hangarfartyg, Hornet och Enterprise, 2 slagskepp, South Dakota och Washington, 4 tunga kryssare, Portland, Northampton, Pensacola, San Francisco, 5 lätta kryssare, San Juan, San Diego, Juneau, Helena och Atlanta, 19 jagare, 161 flygplan baserade på hangarfartygen och 251 flygplan på Guadalcanal, Espiritu Santo och Nya Kaledonien.
Den japanska eskadern sorterar under amiral Yamamoto, som befinner sig på slagskeppet Yamato, för ankar i Truk, och leds taktiskt-operativt av viceamiral Kondo.
Den består av 4 hangarfaryg, Shokaku, Zuikaku, Zuiho, Junyo, 4 slagskepp, Hiei, Kirishima, Kongo, Haruna, 9 tunga kryssare, Kumano, Tone, Chikuma, Suzuya, Atago, Takao, Myoko, Maya, Chokai, 4 lätta kryssare, Nagara, Isuzu, Katori, Yura, 31 jagare, 12 ubåtar och 412 flygplan, av vilka 212 är baserade på hangarfartygen.
Under sjöslaget som uteslutande utkämpas av flyget, utan att krigsfartygen någonsin kommer inom skotthåll för varandra, förlorar amerikanarna hangarfartyget Hornet, träffad vid störtbombanfall den 26 oktober och sänkt den 27 av torpedflygplan. Allvarligt skadade blir hangarfartyget Enterprise, slagskeppet South Dakota, den lätta kryssaren San Juan, 3 jagare och den tunga kryssaren Portland. Japanerna förlorar 100 flygplan och amerikanerna 74.
Den japanska flottan kan alltså tillskriva sig en anmärkningsvärd framgång. För amerikanerna har förlusterna ändå inte varit förgäves, därför att de lyckas tillsvidare hindra den japanska tillförseln till Guadalcanal.
Källa: Andra världskriget dag för dag på alla fronter, Cesare Salmaggi och Alfredo Pallavisini
26 oktober
Öster om Salomonöarna tar fyra amerikanska Task forces upp striden med en japansk eskader som till antalet krigsfartyg är överlägsen.
De amerikanska styrkorna sorterar under överbefälhavaren för flyg- och sjöstridskrafterna i södra Stilla havet, viceamiral Halsey och den taktiskt-operativa ledningen utgörsav de tre konteramiralerna Kinkaid, Murray och Lee. Den fjärde Task force som deltar är den 63:e, vilken uteslutande består av flygplan baserade på Guadalcanal.
De amerikanska stridskrafterna utgörs av 2 hangarfartyg, Hornet och Enterprise, 2 slagskepp, South Dakota och Washington, 4 tunga kryssare, Portland, Northampton, Pensacola, San Francisco, 5 lätta kryssare, San Juan, San Diego, Juneau, Helena och Atlanta, 19 jagare, 161 flygplan baserade på hangarfartygen och 251 flygplan på Guadalcanal, Espiritu Santo och Nya Kaledonien.
Den japanska eskadern sorterar under amiral Yamamoto, som befinner sig på slagskeppet Yamato, för ankar i Truk, och leds taktiskt-operativt av viceamiral Kondo.
Den består av 4 hangarfaryg, Shokaku, Zuikaku, Zuiho, Junyo, 4 slagskepp, Hiei, Kirishima, Kongo, Haruna, 9 tunga kryssare, Kumano, Tone, Chikuma, Suzuya, Atago, Takao, Myoko, Maya, Chokai, 4 lätta kryssare, Nagara, Isuzu, Katori, Yura, 31 jagare, 12 ubåtar och 412 flygplan, av vilka 212 är baserade på hangarfartygen.
Under sjöslaget som uteslutande utkämpas av flyget, utan att krigsfartygen någonsin kommer inom skotthåll för varandra, förlorar amerikanarna hangarfartyget Hornet, träffad vid störtbombanfall den 26 oktober och sänkt den 27 av torpedflygplan. Allvarligt skadade blir hangarfartyget Enterprise, slagskeppet South Dakota, den lätta kryssaren San Juan, 3 jagare och den tunga kryssaren Portland. Japanerna förlorar 100 flygplan och amerikanerna 74.
Den japanska flottan kan alltså tillskriva sig en anmärkningsvärd framgång. För amerikanerna har förlusterna ändå inte varit förgäves, därför att de lyckas tillsvidare hindra den japanska tillförseln till Guadalcanal.
Källa: Andra världskriget dag för dag på alla fronter, Cesare Salmaggi och Alfredo Pallavisini
För anfallet mot Guadalcanal och Tulagi avdelade amiral Ghormley följande stridskrafter:
Operationsstyrka 61
Viceamiral Fletcher (flaggskepp Saratoga)
Flygunderstödsstyrka. Konteramiral Noyes
Hangarfartygen Saratoga, Enterprise och Wasp
Slagskeppet North Carolina
Fem tunga kryssare och en lvkryssare
Sexton jagare
Amfibiestyrka (operationsstyrka 62). Konteramiral Turner
Eskortgrupp: fyra kryssare (därav tre australiensiska) och nio jagare
Eldunderstödsgrupper: fyra kryssare och sex jagare
Minsvepningsgrupp: fem minsvepare
Transportstyrka: 22 transport och förrådsfartyg med 19.105 man ur amerikanska marinkåren under befäl av generalmajor Vandegrift.
Operationsstyrka 63
Konteramiral McCain
298 flygplan baserade på Nya Caledonien, Nya Hebriderna, Fiji, Samoa och Tongaöarna
Amfibiestyrkan organiserades på Nya Zeeland och avseglade den 22 juli. Den sammanträffade med stödstyrkan syd Fiji, varefter landstigningsövningar genomfördes inom denna ögrupp. Sista dagen i juli satte hela styrkan kurs mot Salomonöarna, där den planenligt inträffade den 7 aug på morgonen utan att dessförinnan ha blivit upptäckt. Landstigningarna lyckades fullständigt. Det delvis färdiga flygfältet på Guadalcanal erövrades, varefter japanerna drog sig tillbaka västerut. Flygfältet erhöll av amerikanerna namnet Henderson Field. Motståndet på Tulagi var hårdare och garnisonen kämpade bokstavligen till sista man. Den 8 aug var emellertid ön i amerikansk hand.
På begäran av storamiral King utförde britterna under den första veckan av augusti i avledande syfte ett skenföretag mot Andamanerna. Företaget tycks icke ha dragit på sig nämnvärda japanska styrkor och förfelade sålunda sitt syfte.
MVH
Operationsstyrka 61
Viceamiral Fletcher (flaggskepp Saratoga)
Flygunderstödsstyrka. Konteramiral Noyes
Hangarfartygen Saratoga, Enterprise och Wasp
Slagskeppet North Carolina
Fem tunga kryssare och en lvkryssare
Sexton jagare
Amfibiestyrka (operationsstyrka 62). Konteramiral Turner
Eskortgrupp: fyra kryssare (därav tre australiensiska) och nio jagare
Eldunderstödsgrupper: fyra kryssare och sex jagare
Minsvepningsgrupp: fem minsvepare
Transportstyrka: 22 transport och förrådsfartyg med 19.105 man ur amerikanska marinkåren under befäl av generalmajor Vandegrift.
Operationsstyrka 63
Konteramiral McCain
298 flygplan baserade på Nya Caledonien, Nya Hebriderna, Fiji, Samoa och Tongaöarna
Amfibiestyrkan organiserades på Nya Zeeland och avseglade den 22 juli. Den sammanträffade med stödstyrkan syd Fiji, varefter landstigningsövningar genomfördes inom denna ögrupp. Sista dagen i juli satte hela styrkan kurs mot Salomonöarna, där den planenligt inträffade den 7 aug på morgonen utan att dessförinnan ha blivit upptäckt. Landstigningarna lyckades fullständigt. Det delvis färdiga flygfältet på Guadalcanal erövrades, varefter japanerna drog sig tillbaka västerut. Flygfältet erhöll av amerikanerna namnet Henderson Field. Motståndet på Tulagi var hårdare och garnisonen kämpade bokstavligen till sista man. Den 8 aug var emellertid ön i amerikansk hand.
På begäran av storamiral King utförde britterna under den första veckan av augusti i avledande syfte ett skenföretag mot Andamanerna. Företaget tycks icke ha dragit på sig nämnvärda japanska styrkor och förfelade sålunda sitt syfte.
MVH
Som väntat vidtog japanerna både kraftiga och snabba åtgärder för att möta det amerikanska anfallet. Redan några timmar efter de inledande landstigningarna insattes ett första flyganfall mot det amerikanska tonnaget vid Guadalcanal och Tulagi. Nästa dag följde ytterligare ett kraftigt anfall. De japanska flygförbanden möttes av häftig luftvärnseld samt jaktflyg från Saratoga och Enterprise och led betydande förluster.
På amerikansk sida förstördes en jagare och ett transportfartyg. I Rabaulområdet tillgängliga japanska lantstridskrafter embarkerade sex transportfartyg, som därefter avseglade för att förstärka garnisionen i sydost. Samtidigt organiserade chefen för Söderhavsflottan, viceamiral Gunichi Mikawa, i all hast en snabb stridsgrupp för motanfall. Gruppen fick följande sammansättning:
Tunga kryssarna: Chokai (flaggskepp), Aoba, Furutaka, Kako och Kinugasa
Lätta kryssare: Tenryu och Yubari
Jagare: Yunagi
Transportstyrkans expedition blev kort. Den 8 aug angreps den syd New Ireland av den amerikanska ubåten S 38, som sänkte det viktigaste fartyget. Som följd härav beordrade Mikawa hela transportstyrkan att återvända. Själv avgick han den 7 aug på em från New Britain, rundade Baku och Bougainville och passerade under em den 8:de sundet mellan den sistnämnda ön och Choiseul. Därifrån satte han med hög fart kurs mot ön Savo nord Guadalcanal.
Mikawa's styrka siktades den 7:de på kvällen av S 38, som rapporterade kontakt med "två jagare och tre större fartyg av okänd typ". Med anledning härav organiserade de allierade särskild flygspaning och den 8:de kl 10.26 siktades den japanska styrkan av ett australiensiskt flygplan ost Bougainville. Befälhavaren i flygplanet ville icke bryta radiotystnaden och rapporterade icke förrän efter landningen flera timmar senare. I denna starkt försenade rapport angavs den siktade styrkan bestå av tre kryssare, tre jagare och två flygdepåfartyg eller kanonbåtar.
Fortsatt spaning mot japanernas bedömda anfallsväg hindrades av dåligt väder. Egendomligt nog inrapporterades detta icke till amiral Turner, som ledde de amerikanska urskeppningarna vid Guadalcanal och Tulagi. På kvällen den 8:de visste sålunda Turner icke, att flygspaningen slagit fel och att Mikawa var på väg mot urlastningsområdet. Med ledning av flygspaningsrapporten bedömde i stället, att japanernas var att med hjälp av depåfartygen upprätta en provisorisk flygbas, från vilken anfall med sjöflygplan kunde sättas in.
Samtidigt fick Turner ett ytterst ovälkommet meddelande. Den amerikanska operationsplanen förutsatte, att flygunderstödsstyrkan skulle stanna kvar vid Salomonöarna under två dygn, d v s fram till den 9:de. Eftersom lossningen beräknades kräva minst fyra dygn, hade Turner begärt, att hangarfartygen skulle kvarstanna längre, dock utan att vinna gehör hos amiral Fletcher. Nu meddelade Fletcher plötsligt, att han avsåg att dra tillbaka hangarfartygen redan på kvällen den 8:de. Som skäl angav han risken för japanska motanfall från luften och behov att komplettera drivmedel. I ett kritiskt skede av opertionen berövades sålunda Turner den viktigaste delen av sitt flygunderstöd. Han beslöt då att dra tillbaka transportfartygen på morgonen den 9:de oavsett om de var lossade eller ej.
MVH
På amerikansk sida förstördes en jagare och ett transportfartyg. I Rabaulområdet tillgängliga japanska lantstridskrafter embarkerade sex transportfartyg, som därefter avseglade för att förstärka garnisionen i sydost. Samtidigt organiserade chefen för Söderhavsflottan, viceamiral Gunichi Mikawa, i all hast en snabb stridsgrupp för motanfall. Gruppen fick följande sammansättning:
Tunga kryssarna: Chokai (flaggskepp), Aoba, Furutaka, Kako och Kinugasa
Lätta kryssare: Tenryu och Yubari
Jagare: Yunagi
Transportstyrkans expedition blev kort. Den 8 aug angreps den syd New Ireland av den amerikanska ubåten S 38, som sänkte det viktigaste fartyget. Som följd härav beordrade Mikawa hela transportstyrkan att återvända. Själv avgick han den 7 aug på em från New Britain, rundade Baku och Bougainville och passerade under em den 8:de sundet mellan den sistnämnda ön och Choiseul. Därifrån satte han med hög fart kurs mot ön Savo nord Guadalcanal.
Mikawa's styrka siktades den 7:de på kvällen av S 38, som rapporterade kontakt med "två jagare och tre större fartyg av okänd typ". Med anledning härav organiserade de allierade särskild flygspaning och den 8:de kl 10.26 siktades den japanska styrkan av ett australiensiskt flygplan ost Bougainville. Befälhavaren i flygplanet ville icke bryta radiotystnaden och rapporterade icke förrän efter landningen flera timmar senare. I denna starkt försenade rapport angavs den siktade styrkan bestå av tre kryssare, tre jagare och två flygdepåfartyg eller kanonbåtar.
Fortsatt spaning mot japanernas bedömda anfallsväg hindrades av dåligt väder. Egendomligt nog inrapporterades detta icke till amiral Turner, som ledde de amerikanska urskeppningarna vid Guadalcanal och Tulagi. På kvällen den 8:de visste sålunda Turner icke, att flygspaningen slagit fel och att Mikawa var på väg mot urlastningsområdet. Med ledning av flygspaningsrapporten bedömde i stället, att japanernas var att med hjälp av depåfartygen upprätta en provisorisk flygbas, från vilken anfall med sjöflygplan kunde sättas in.
Samtidigt fick Turner ett ytterst ovälkommet meddelande. Den amerikanska operationsplanen förutsatte, att flygunderstödsstyrkan skulle stanna kvar vid Salomonöarna under två dygn, d v s fram till den 9:de. Eftersom lossningen beräknades kräva minst fyra dygn, hade Turner begärt, att hangarfartygen skulle kvarstanna längre, dock utan att vinna gehör hos amiral Fletcher. Nu meddelade Fletcher plötsligt, att han avsåg att dra tillbaka hangarfartygen redan på kvällen den 8:de. Som skäl angav han risken för japanska motanfall från luften och behov att komplettera drivmedel. I ett kritiskt skede av opertionen berövades sålunda Turner den viktigaste delen av sitt flygunderstöd. Han beslöt då att dra tillbaka transportfartygen på morgonen den 9:de oavsett om de var lossade eller ej.
MVH
För alla eventualiteters skull organiserades natten 8-9 aug -42 en mycket omfattande bevakning av farvattnen på ömse sidor om ön Savo. Sundet nord ön avpatrullerades av tunga kryssarna Vincennes, Astoria och Quincy med två jagare. Passagen mellan Savo och Guadalcanal bevakades av tunga kryssarna Chicago och Canberra (australiensisk) jämte två jagare.
Den australiensiska kryssaren Australia, som var flaggskepp i eskortgruppen skulle egentligen ha ingått i denna grupp men hade ankrat vid Guadalcanal, emedan chefen för eskortgruppen kallats till ett sammanträde med amiral Turner på dennes flaggskepp utanför Lunga Point. Redden vid Tulagi övervakades av en tredje: lvkryssaren San Juan, lätta kryssaren Hobart (australiensisk) och två jagare. Slutligen hade två radarutrustade jagare avdelats för bevakningen väst respektive nord Savo.
Mikawa's styrka som gick i rättvänd kolonn med Chokai i täten nådde strax efter midnatt 8-9 aug farvattnen nordväst Savo. Den amerikanska jagaren väst Savo siktades omkring 01.00 från Chokai, som själv icke blev upptäckt. Mikawa kunde därför ostörd fortsätta in i det södra sundet. 01.34 siktades främmande fartyg och några minuter senare sköt japanerna torpeder och öppnade eld och inledde därmed sjöslaget vid Savo. Den allierade södra gruppen upptäckte icke fienden förrän 01.43 och då var det redan för sent att ingripa. Japanerna, som - för övrigt genom ett manöverfel - delats i två kolonner,* hade nämligen vid denna tidpunkt girat till nordostlig kurs och försvunnit i ett kraftigt tropiskt regnväder.
Canberra träffades av två torpeder jämte ett stort antal projektiler och sjönk 08.00 på morgonen. Chicago undkom med lättare skador. Rapport om kontakten avgavs icke med påföljd, att japanerna 01.48 lyckades överraska även den norra gruppen, som anfölls från två sidor. Inom några minuter hade de tre amerikanska kryssarna skjutits i brand. Quincy och Vincennes sjönk inom kort, medan Astoria höll sig flytande till 12.15, då kryssaren gick till botten efter en durksexplosion. På japansk sida skadades framförallt Chokai. Under återfärden till basen sänktes dessutom tunga kryssaren Kako av en amerikansk ubåt den 10 aug.
I sin operationsorder hade Mikawa angivit, att företagets primära mål var att förstöra den amerikanska transportflottan. Efter sammandrabbningen med den norra amerikanska gruppen uppgav han emellertid denna tanke och drog sig med 30 knops fart tillbaka genom sundet nord Savo. Av allt att döma offrade han därmed möjligheten att helt riva upp den allierade operationen.
Nederlaget vid Savo var en allvarlig motgång för de allierade och försatte stridskrafterna på Guadalcanal och Tulagi i en svår situation. Av någon anledning underlät emellertid japanerna att genom kraftfulla operationer omedelbart fullfölja och utnyttja sin framgång.
*Östra kolonnen: Chokai, Aoba, Kako och Kinugasa.
Västra Kolonnen: Furutaka, Tenryu och Yubari.
Jagaren Yunagi kvarlämnades för bevakning av sundet syd Savo och återförenade sig senare med kryssarna nordväst Savo.
MVH
Den australiensiska kryssaren Australia, som var flaggskepp i eskortgruppen skulle egentligen ha ingått i denna grupp men hade ankrat vid Guadalcanal, emedan chefen för eskortgruppen kallats till ett sammanträde med amiral Turner på dennes flaggskepp utanför Lunga Point. Redden vid Tulagi övervakades av en tredje: lvkryssaren San Juan, lätta kryssaren Hobart (australiensisk) och två jagare. Slutligen hade två radarutrustade jagare avdelats för bevakningen väst respektive nord Savo.
Mikawa's styrka som gick i rättvänd kolonn med Chokai i täten nådde strax efter midnatt 8-9 aug farvattnen nordväst Savo. Den amerikanska jagaren väst Savo siktades omkring 01.00 från Chokai, som själv icke blev upptäckt. Mikawa kunde därför ostörd fortsätta in i det södra sundet. 01.34 siktades främmande fartyg och några minuter senare sköt japanerna torpeder och öppnade eld och inledde därmed sjöslaget vid Savo. Den allierade södra gruppen upptäckte icke fienden förrän 01.43 och då var det redan för sent att ingripa. Japanerna, som - för övrigt genom ett manöverfel - delats i två kolonner,* hade nämligen vid denna tidpunkt girat till nordostlig kurs och försvunnit i ett kraftigt tropiskt regnväder.
Canberra träffades av två torpeder jämte ett stort antal projektiler och sjönk 08.00 på morgonen. Chicago undkom med lättare skador. Rapport om kontakten avgavs icke med påföljd, att japanerna 01.48 lyckades överraska även den norra gruppen, som anfölls från två sidor. Inom några minuter hade de tre amerikanska kryssarna skjutits i brand. Quincy och Vincennes sjönk inom kort, medan Astoria höll sig flytande till 12.15, då kryssaren gick till botten efter en durksexplosion. På japansk sida skadades framförallt Chokai. Under återfärden till basen sänktes dessutom tunga kryssaren Kako av en amerikansk ubåt den 10 aug.
I sin operationsorder hade Mikawa angivit, att företagets primära mål var att förstöra den amerikanska transportflottan. Efter sammandrabbningen med den norra amerikanska gruppen uppgav han emellertid denna tanke och drog sig med 30 knops fart tillbaka genom sundet nord Savo. Av allt att döma offrade han därmed möjligheten att helt riva upp den allierade operationen.
Nederlaget vid Savo var en allvarlig motgång för de allierade och försatte stridskrafterna på Guadalcanal och Tulagi i en svår situation. Av någon anledning underlät emellertid japanerna att genom kraftfulla operationer omedelbart fullfölja och utnyttja sin framgång.
*Östra kolonnen: Chokai, Aoba, Kako och Kinugasa.
Västra Kolonnen: Furutaka, Tenryu och Yubari.
Jagaren Yunagi kvarlämnades för bevakning av sundet syd Savo och återförenade sig senare med kryssarna nordväst Savo.
MVH
Gunichi Mikawa
http://www.combinedfleet.com/officer.htm
Mikawa's flaggskepp Chokai som skadades under slaget.
http://www.history.navy.mil/photos/sh-f ... hokai2.htm
Tunga kryssaren Kako som sänktes av en amerikansk ubåt den 10 aug.
http://www.history.navy.mil/photos/imag ... h97693.jpg
Furutaka
Aoba
Kinugasa i bakgrunden, Aoba i förgrunden
http://www.onwar.com/maps/wwii/pacific2/1savo42.htm
http://www.warship.get.net.pl/Japonia/Japonia.html
MVH
Battle of Savo Island, 9 August 1942, U.S. destroyers remove the crew from the fatally-damaged HMAS Canberra, off Guadalcanal at about 0630 on the morning of 9 August 1942, following the Battle of Savo Island. USS Blue (DD-387) is alongside Canberra's port bow, as USS Patterson (DD-392) approaches from astern.
In a photo taken from a Japanese cruiser, searchlights illuminate the U.S. cruiser Quincy, which was the first ship in the group to succumb. She rolled over and sank in 11 minutes.
http://www.navsource.org/archives/05/387.htm
http://www.history.navy.mil/photos/sh-u ... c/ca29.htm
MVH
Japanernas nästa försök att driva bort motståndarna från Guadalcanal, operation "KA", blev ett företag av stor omfattning. Avsikten var att i slutet av augusti utsätta Henderson Field för kraftig beskjutning och därefter landsätta 1.500 man, som skulle embarkeras i Rabaul. för skydd av denna transport insattes mycket betydande sjö- och flygstridskrafter, vilka i stora drag organiserades enligt följande.
Understödsstyrka Guadalcanal
Viceamiral Kondo
Framskjuten styrka, Viceamiral Kondo
Huvudstyrka
4. kryssardivisionen: tunga kryssarna Atago, Maya och Takao
5. kryssardivisionen: tunga kryssarna Myoko och Haguro
4. jagarflottiljen: lätta kryssaren Yura och fem jagare
Stödstyrka
Slagskeppet Mutsu och tre jagare
Flygdepåfartyget Chitose och en jagare
Anfallsstyrka. Viceamiral Nagumo
Hangarfartygsstyrka
Hangarfartygen Shokaku och Zuikaku samt sex jagare
Stödstyrka
Slagkryssarna Hiei och Kirishima
7. kryssardivisionen: tunga kryssarna Suzuya, Kumano och Chikuma
10. jagarflottiljen: lätta kryssaren Nagara och sex jagare
Diversionsstyrka
Tunga kryssaren Tone, hangarfartyget Ryujo och två jagare
Sydöstra områdets styrkor
Viceamiral Tsukahara i Rabaul
Söderhavsflottan. Viceamiral Mikawa
Transportstyrka
Lätta kryssaren Jintsu och åtta jagare
Hjälpkryssaren Kinryu Maru och fyra till transportfartyg ombyggda jagare med sammanlagt 1.500 man
Närskyddsstyrka
Tunga kryssaren Chokai
6. kryssardivisionen: tunga kryssarna Aoba, Kinugasa och Furutaka
Ubåtsgrupp
Tre ubåtar
Ubåtsstyrka
Viceamiral Komatsu på övningskryssaren Katori vid Truk
Nio ubåtar
Landbaserade flygstridskrafter
Viceamiral Tsukahara
ca: 100 flygplan
Tabellen belyser än en gång japanernas benägenhet för komplicerade organisationer. I förhållande till den lilla truppkontingenten förefaller insatsen av sjö- och flygstridskrafter ofantlig.
MVH
Understödsstyrka Guadalcanal
Viceamiral Kondo
Framskjuten styrka, Viceamiral Kondo
Huvudstyrka
4. kryssardivisionen: tunga kryssarna Atago, Maya och Takao
5. kryssardivisionen: tunga kryssarna Myoko och Haguro
4. jagarflottiljen: lätta kryssaren Yura och fem jagare
Stödstyrka
Slagskeppet Mutsu och tre jagare
Flygdepåfartyget Chitose och en jagare
Anfallsstyrka. Viceamiral Nagumo
Hangarfartygsstyrka
Hangarfartygen Shokaku och Zuikaku samt sex jagare
Stödstyrka
Slagkryssarna Hiei och Kirishima
7. kryssardivisionen: tunga kryssarna Suzuya, Kumano och Chikuma
10. jagarflottiljen: lätta kryssaren Nagara och sex jagare
Diversionsstyrka
Tunga kryssaren Tone, hangarfartyget Ryujo och två jagare
Sydöstra områdets styrkor
Viceamiral Tsukahara i Rabaul
Söderhavsflottan. Viceamiral Mikawa
Transportstyrka
Lätta kryssaren Jintsu och åtta jagare
Hjälpkryssaren Kinryu Maru och fyra till transportfartyg ombyggda jagare med sammanlagt 1.500 man
Närskyddsstyrka
Tunga kryssaren Chokai
6. kryssardivisionen: tunga kryssarna Aoba, Kinugasa och Furutaka
Ubåtsgrupp
Tre ubåtar
Ubåtsstyrka
Viceamiral Komatsu på övningskryssaren Katori vid Truk
Nio ubåtar
Landbaserade flygstridskrafter
Viceamiral Tsukahara
ca: 100 flygplan
Tabellen belyser än en gång japanernas benägenhet för komplicerade organisationer. I förhållande till den lilla truppkontingenten förefaller insatsen av sjö- och flygstridskrafter ofantlig.
MVH
Senast redigerad av 1 Battler, redigerad totalt 17 gånger.
Japanernas förberedelser iakttogs av amerikanerna, som kunde konstantera, att en stor operation var förestående. Med anledning härav sändes hangarfartyget Hornet med några kryssare och jagare från Pearl Harbor till Korallhavet. Dessutom drogs de nya slagskeppen Washington och South Dakota, lvkryssaren Juneau och några jagare genom Panamakanalen över till USA's västkust. Dessa fartyg kom dock icke fram i tid för att möta det väntade japanska anfallet. De i sydöstra Stilla havet befintliga sjöstridskrafterna organiserades i tre stridsgrupper enligt följande.
Operationsstyrka 61
Viceamiral Fletcher
Stridsgrupp 11. Viceamiral Fletcher
Hangarfartyget Saratoga
Tunga kryssarna Minneapolis och New Orleans
Fem jagare
Stridsgrupp 16. Konteramiral Kincaid
Hangarfartyget Enterprise
Slagskeppet North Carolina
Tunga kryssaren Portland och lvkryssaren Atlanta
Sex jagare
Stridsgrupp 18. Konteramiral Noyes
Hangarfartyget Wasp
Tunga kryssarna Salt Lake City och San Francisko samt Lvkryssaren San Juan
Sju jagare
I gryningen den 23 aug -42 stod Operationsstyrka 61 omkring 60´ost Malita i Salomonarkipelagen. Amiral Kondos flotta, som utlöpt från Truk, hade vid samma tidpunkt på sydostlig kurs nått farvattnen 250´- 300´nord Salomonöarna. Transportstyrkan kom som tidigare nämnts från Rabaul och anslöt västifrån till Kondo. Under fm den 23 aug siktades transportstyrkan av den amerikanska flygspaningen omkring 250´nord Guadalcanal. Denna kontakt föranledde japanerna att kasta om kursen till nordväst.
Som följd härav lyckades flygförband, som utsändes från Saratoga och Henderson Field, icke finna motståndaren. Fletcher bedömde, att en större sammandrabbning sannolikt icke var att vänta inom de närmaste dygnen och sände därför Stridsgrupp 18 sydvart för drivmedelskomplettering. Detta bedömande var felaktigt. Tidigt på morgonen den 24 aug girade nämligen Kondo på nytt sydvart för att genomföra sitt uppdrag. Resultatet blev, att Fletcher kom att sakna en av sina stridsgrupper i slaget vid östra Salomonöarna, vilket i huvudsak utkämpades den 24 aug.
MVH
Operationsstyrka 61
Viceamiral Fletcher
Stridsgrupp 11. Viceamiral Fletcher
Hangarfartyget Saratoga
Tunga kryssarna Minneapolis och New Orleans
Fem jagare
Stridsgrupp 16. Konteramiral Kincaid
Hangarfartyget Enterprise
Slagskeppet North Carolina
Tunga kryssaren Portland och lvkryssaren Atlanta
Sex jagare
Stridsgrupp 18. Konteramiral Noyes
Hangarfartyget Wasp
Tunga kryssarna Salt Lake City och San Francisko samt Lvkryssaren San Juan
Sju jagare
I gryningen den 23 aug -42 stod Operationsstyrka 61 omkring 60´ost Malita i Salomonarkipelagen. Amiral Kondos flotta, som utlöpt från Truk, hade vid samma tidpunkt på sydostlig kurs nått farvattnen 250´- 300´nord Salomonöarna. Transportstyrkan kom som tidigare nämnts från Rabaul och anslöt västifrån till Kondo. Under fm den 23 aug siktades transportstyrkan av den amerikanska flygspaningen omkring 250´nord Guadalcanal. Denna kontakt föranledde japanerna att kasta om kursen till nordväst.
Som följd härav lyckades flygförband, som utsändes från Saratoga och Henderson Field, icke finna motståndaren. Fletcher bedömde, att en större sammandrabbning sannolikt icke var att vänta inom de närmaste dygnen och sände därför Stridsgrupp 18 sydvart för drivmedelskomplettering. Detta bedömande var felaktigt. Tidigt på morgonen den 24 aug girade nämligen Kondo på nytt sydvart för att genomföra sitt uppdrag. Resultatet blev, att Fletcher kom att sakna en av sina stridsgrupper i slaget vid östra Salomonöarna, vilket i huvudsak utkämpades den 24 aug.
MVH
Kondo's avsikt var att sända fram "Diversionsstyrkan" för att dra på sig amerikanernas uppmärksamhet. Under den tid, då det amerikanska flyget förväntades vara insatt mot "Diversionsstyrkan", skulle flygförband från Shokaku och Zuikaku anfalla och sänka de amerikanska hangarfartygen. Händelseförloppet blev icke det avsedda. Amerikanerna påträffade "Diversionsstyrkan" men i det anfall som följde, sänktes hangarfartyget Ryujo, vilket var ett högt pris för ett avledande företag. Dessutom anföll några smärre amerikanska flygförband Kondos egen styrka och skadade allvarligt flygdepåfartyget Chitose.
Det japanska anfallet på de amerikanska hangarfartygen lyckades heller icke helt. Fletcher hade, vis av erfarenheten av tidigare strider, behållit ett femtiotal jaktplan som skydd för sina fartyg. När japanerna anföll, möttes de därför av både kraftig luftvärnseld och starkt jaktförsvar och led svåra förluster. Enterprise träffades av tre bomber men kunde fortsätta operationen. Efter dessa strider drog sig Fletcher sydvart, medan Kondo efter stöt mot syd slog in på nordlig kurs. Som följd härav bröts kontakten.
Under tiden hade det gått livligt till i Guadalcanalområdet. Natten 24-25 aug besköt en japansk jagarflottilj Guadalcanal men lyckades icke slå ut Henderson Field. På morgonen den 25 startade amerikanska flygförband därifrån och påträffade den japanska transportstyrkan. En japansk jagare sänktes, medan svåra skador tillfogades lätta kryssaren Jintsu och hjälpkryssaren Kinryu Maru, som hade en stor del av landstigningsstyrkan ombord. Efter denna motgång inställde japanerna operationen. Kinryu Maru fortsatte till Shortland, där trupperna överfördes till jagare dem på Guadalcanal tre dagar senare.
MVH
Det japanska anfallet på de amerikanska hangarfartygen lyckades heller icke helt. Fletcher hade, vis av erfarenheten av tidigare strider, behållit ett femtiotal jaktplan som skydd för sina fartyg. När japanerna anföll, möttes de därför av både kraftig luftvärnseld och starkt jaktförsvar och led svåra förluster. Enterprise träffades av tre bomber men kunde fortsätta operationen. Efter dessa strider drog sig Fletcher sydvart, medan Kondo efter stöt mot syd slog in på nordlig kurs. Som följd härav bröts kontakten.
Under tiden hade det gått livligt till i Guadalcanalområdet. Natten 24-25 aug besköt en japansk jagarflottilj Guadalcanal men lyckades icke slå ut Henderson Field. På morgonen den 25 startade amerikanska flygförband därifrån och påträffade den japanska transportstyrkan. En japansk jagare sänktes, medan svåra skador tillfogades lätta kryssaren Jintsu och hjälpkryssaren Kinryu Maru, som hade en stor del av landstigningsstyrkan ombord. Efter denna motgång inställde japanerna operationen. Kinryu Maru fortsatte till Shortland, där trupperna överfördes till jagare dem på Guadalcanal tre dagar senare.
MVH
Viceamiral Frank Jack Fletcher, USN
USS Enterprise
USS Enterprise träffas av en bomb på flygdäck
Henderson Field, Guadalcanal, fotograferad i aug 1942
http://www.history.navy.mil/photos/events/events.htm
MVH
Viceamiral Nobutake Kondo ledde de japanska sjöstyrkona vid slaget vid östra Salomonöarna.
Japanerna förlorade hangarfartyget Ryujo
Lätta kryssaren Jintsu skadades svårt av en bombträff den 25 aug -42 och fick tillbringa resten av året på varv i Japan.
http://www.history.navy.mil/photos/sh-f ... p-name.htm
http://www.warship.get.net.pl/index.html
MVH
Senast redigerad av 2 Battler, redigerad totalt 20 gång.