Epistemologi eller kunskapsteori

[LasseMaja]

Läran om vetandet. Huvudgren inom filosofin som studerar frågor om kunskapens natur. Vad är kunskap och vad är det vi kan ha kunskap om finns det någon objektiv yttervärld eller bara våra egna intryck. Skall man grunda kunskap på sinneintryck eller förnuftet? (återkommer med några teorier senare) 8)

[J.K Nilsson]

Metodlära och vetenskapsfilosofi är riktigt intressanta ämnen att diskutera hoppas det blir en bra diskussion och en givande tråd.

Tar ett initiativ och lägger ut några egna funderingar angående ämnet.
Objektiviteten i synen på omvärlden upkommer när vi analyserar omgivningen efter gemensamma grunder och kan acceptera olikheter i analyserna då vi kan försvara dessa utifrån hur mycket vikt vi kan lägga vid de olika "parametrarna".

Subjektiviteten uppkommer då man lägger personliga grunder till analyserna som inte är gemensamma människor emellan och analyser emellan, då kan man heller inte acceptera några skillnader i analyserna då det svårligen går att repetera analyserna och komma fram till samma resultat.

Yttervärlden är synnerligen objektiv, händelser är inte olika bara för att människor tolkar händelserna olika.

J.K Nilsson

[Lindir]

Skall man grunda kunskap på sinneintryck eller förnuftet?

En intressant detalj med denna fråga är att den är väldigt svår att besvara utan att komma med cirkelbevis.

Ponera att ditt öga och ditt förnuft säger motstridiga saker. Den enda instans som kan svara på vilketdera du ska tro på är ju ditt förnuft. Men om det är ditt förnuft som säger att det är ditt förnuft du ska tro på så säger ju inte det mer än att du valt att lita på detta, vilket innebär att du säger att du litar på förnuftet för att du litar på förnuftet.

Ännu märkligare blir det förstås om du säger att ditt förnuft säger dig att du hellre ska lita på ditt öga än på ditt förnuft ...

Frågan har ju diskuterats i årtusenden, men det finns väl knappast någon som kommit med något svar som grundar sig på annat än tro eller tyckande (dvs på förnuftet, även om det är sinnena man genom förnuftet valt att lita på).

Hur som helst måste man definiera vad man menar med sinnesintryck och framför allt förnuft för att kunna behandla frågan ordentligt. Är förnuft t ex samma sak som intellekt? Är intuitionen en del av förnuftet? Är förnuftet beroende av intelligens, dvs har en intelligent människa bättre förutsättningar att veta om det man iakttar är "sant" eller ej? Eller är hela särskiljandet mellan förnuft och sinnesintryck måhända konstlad?

Vad är kunskap, för övrigt? Hur förhåller sig kunskap till insikt, visdom, vetande?

Motsvarar sinnesintrycken för övrigt helt (eller delvis) den "erfarenhet" som empirikerna anser sig grunda sin kunskap på? Eller ingår förnuftets erfarenhet i denna empiri?

Fungerar förresten förnuftet utan sinnesintryck? Eller sinnesintrycken utan förnuft ...?

[LasseMaja]

Fungerar förresten förnuftet utan sinnesintryck? Eller sinnesintrycken utan förnuft ...?

Sinnesintrycken finns ju inte utan förnuftet, ögat ger oss en massa intryck men det är ju hjärnan som tolkar dessa seda, så jag har svårt att se att det skulle kunna finnas några sinnesintryck som är helt och hållet oberoende från förnuftet.

[barzam]

Reflexhandlingar som att rycka bort handen från en varm platta kan väl knappast kallas förnuftiga, eller?

[Lindir]

Reflexhandlingar som att rycka bort handen från en varm platta kan väl knappast kallas förnuftiga, eller?

Nej, men frågan är ju om man heller kan kalla dem grundade på sinnesintryck. Ett sinnesintryck är det väl strängt taget först när det nått medvetandet och tolkats som något (t ex smärtsamt). Om man utgår från att sinnesintrycken ska ses som viktigare än förnuftet måste man väl med det syfta på de (av förnuftet!) tolkade sinnesintrycken?

[Oceanic815]

Läs "Ett oändligt Äventyr" av Sven-Eric Liedman. Mycket bra bok tycker jag om ämnet som diskuteras här.

http://www.kanalen.org/bok/rec.php?id=502

För er som inte orkat klicka:

Sven-Eric Liedman är professor i idéhistoria vid Göteborgs universitet. Han har tidigare skrivit bl.a. Politisk idéhistoria.

Boken tar ett brett grepp om vad kunskap innebär och har inneburit, vad som är visdom, klokhet och allmänbildning.

Han jämför datorers och människors kunskaper, en dator minns exempelvis för alltid vad vi har lärt den medan människan alltid måste repetera sina kunskaper. Å andra sidan kan människan dra slutsatser av sin samlade kunskap och komma fram till helt nya saker på ett sätt som en dator än så länge inte klarar. Han skriver också om riskerna med internet, och den snabba upphämtningen av information. Att den kan lura oss att tro att kunskapen ligger där, alltid åtkomlig och att vi därför aldrig behöver anstränga oss att införliva kunskapen i oss själva.

Liedman diskuterar vidare djurs och människors kunskaper, om praktisk och teoretisk kunskap, om dåtid och nutid. Det är en sprängfylld bok, och ibland känner man sig lite efter i allmänbildningen när man inte alls särskilt självklart känner igen de namn och teorier som omnämns. Men jag tycker inte att detta spelar någon roll för förståelsens skull. Författaren förklarar det jag behöver förstå för att förstå sammanhanget i denna bok, och han skriver också på ett sätt så att jag blir sugen på att läsa om allt han nämner. Och det är mycket….

Läsvärd för alla som intresserar sig för information och kunskap.
http://www.kanalen.org/bok/rec.php?id=502

Jalla/ Artificial

[barzam]

Om man utgår från att sinnesintrycken ska ses som viktigare än förnuftet måste man väl med det syfta på de (av förnuftet!) tolkade sinnesintrycken?

Men man kan ju ha omvälvande sinnesintryck som inte tolkas av förnuftet (eller som snarare inte tolkas förnuftigt) (t.ex. psykisk misshandel, posttraumatisk stress m.fl.) men som ändå är sinnesintryck från början.

[Lindir]

Om man utgår från att sinnesintrycken ska ses som viktigare än förnuftet måste man väl med det syfta på de (av förnuftet!) tolkade sinnesintrycken?

Men man kan ju ha omvälvande sinnesintryck som inte tolkas av förnuftet (eller som snarare inte tolkas förnuftigt) (t.ex. psykisk misshandel, posttraumatisk stress m.fl.) men som ändå är sinnesintryck från början.

Absolut. Jag tänkte närmare på ifall man skulle använda sinnesintrycken som grundval för kunskap. I den här typen av diskussioner brukar man med kunskap oftast mena något som är svårt att särskilja från intellektuell kunskap, och då antar jag att sinnesintrycken måste vara rationellt processerade för att komma i fråga som grundval för kunskapen.

Därmed inte nödvändigtvis sagt att jag delar den synen. I de asiatiska tankesystemen finns det ju helt andra sätt att se på saken, t ex den kunskap (insikt) som grundas på meditation och icke-intellektuellt skådande. I den tankevärlden är det snarare användandet av förnuftet som hindrar oss från att se verkligheten som den är, eftersom vi ser våra koncept och av hjärnan bildade mönster i stället för själva verkligheten. Upplysningen får ju ses som den högsta formen av "kunskap", och den är helt befriad från intellektets kategoriseringar. Då talar vi dock vare sig om "förnuftet" eller "sinnesintrycken", eftersom dessa båda är beroende av varandra (även i dina exempel ovan, där upplevelserna påverkar ditt "förnuft", även om det inte är medvetet eller "förnuftigt"), liksom ditt förnuft påverkar hur du upplever sinnesintrycken.

[LasseMaja]

Men man kan ju ha omvälvande sinnesintryck som inte tolkas av förnuftet (eller som snarare inte tolkas förnuftigt) (t.ex. psykisk misshandel, posttraumatisk stress m.fl.) men som ändå är sinnesintryck från början.

Ja det stämmer nog, vissa sinnesintryck kan ge känslomässiga reaktioner innan förnuftet hinner tolka vad det är som händer, dvs rädsla kan uppstå innan du själv förstått vad du är rädd för.