Hitlers medicinering
Hitlers medicinering
Jag har hört att Hitler gick på ganska tunga droger, i framför allt slutet av kriget. I en sekvens när han hälsar på barnsoldaterna utan för bunkern i slutskedet av kriget kan man se hur han ena arm rycker hela tiden. I den "officiella" versionen är det bortklippt. Är det någon som vet vad, och hur mycket medicin Hitler fick?
Senast redigerad av 1 Mats, redigerad totalt 19 gånger.
-
Karl Bruno
- Medlem
- Inlägg: 329
- Blev medlem: 24 mars 2002, 00:56
- Ort: ...
David Irving har skrivit en bok som heter "The secret diaries of Hitler's doctor" och som kanske tar upp lite mer exakt vad Herr Doktor Morell gav honom mot slutet. Den finns att ladda ner här:
http://www.fpp.co.uk/books/Morell/index.html
http://www.fpp.co.uk/books/Morell/index.html
-
Lewenhaupt
- Medlem
- Inlägg: 62
- Blev medlem: 26 maj 2002, 15:29
- Ort: Stockholm
-
Lewenhaupt
- Medlem
- Inlägg: 62
- Blev medlem: 26 maj 2002, 15:29
- Ort: Stockholm
Re: Hilters medicinering
Den kände svenske läkaren och hjärnforskaren professor David H Ingvar, som dog häromåret, har i sin bok "Tio hjärnor" (2000) skrivit ett kapitel om Hitler. Jag citerar:Mats skrev:Är det någon som vet vad, och hur mycket medicin Hitler fick?
"Han fick för sina magsmärtor nästan dagligen Eukodal, ett starkt kodeinpreparat som liknar Metadon. Det är enligt Park också välbelagt att Hitler, på ordination av Morell, hela sitt liv tog jättedoser upp till 20 tabletter om dagen av belladonna och stryknin. Detta motsvarar en nära nog dödlig dos av krampgiftet stryknin. Dessutom tillhandahöll Morell i synnerhet, men även andra läkare, i okända doser centrala stimulantia, koffein, cardiazol, coramin, sympatol etc etc, förutom många naturmedel. Morell använde också pervitin, en nära släkting till amfetamin, som han injicerade intravenöst (!) på Hitler. Flera beskrivningar från Hitlers sista år anger att Führern kunde börja sin dag vresig och otålig. Men efterbehandling med en stor dos pervitin återkommer han till sin stab helt förändrad med manisk blick, snabbt förvirrat tal, stark tremor och allmän rastlöshet.
Till Morells kurer hörde också stora doser testosteron, manligt könshormon. Det hade sina följder. De kvinnliga sekreterarna i Berlinbunkern gillade inte Führerns tafsande. Hitlers från barndomen tillknycklade sexualitet med voyeurism, perversioner och intresse för pornografi (homosexualitet, menar somliga på lösa grunder) blev inte mera rätlinjig av dr Morells hormonella artilleri.
Till detta kommer dessutom det märkliga faktum att Hitler för sina "sinusitbesvär" efterattentatet 1944 av en annan läkare, dr Giesing, behandlades med kokain i maximala doser! Två gånger om dagen fick han via nässpray 10-procentig kokainlösning. Vid ett tillfälle, minst, ledde detta till överdosering. Hitler kollapsade, blev medvetslös och fick ett epileptiskt anfall.
Hitlers svåra kroniska läkemedelsmissbruk som lades ovanpå hans personlighetsstörning och allmänna psykopatologi har säkert spelat en mycket större roll än man trott för hans beteende under hans sista år. De djupa inre spänningarna, den latenta megalomanin och paranoian, bristen på insikt i den egna personligheten, rigiditeten, humorfriheten, förljugenheten, obildningen, allt det kan inte ha gagnats av de enorma doserna belladonna, stryknin, amfetamin, testosteron och andra farmaka - minst 70 - som Morell och hans kolleger ordinerade. Tvärtom. De välkända patologiska utbrotten, som Hitler ofta fick när han blev emotsagd, får ses som urladdningar, kanske abstinenssymptom i hans förgiftade nervsystem."
Förutom detta för han förstås ett långt resonemang om Hitlers psykopatologiska bakgrund och utveckling. Kapitlet avslutas med det tänkvärda:
"Men trots att Hitlers person, hans själsliv och sjukdomar klarlagts alltmer, kvarstår många frågor. Hur kunde denna person med så tydliga patologiska drag få den ställning han fick - lagligen? Och hur kunde han få behålla sin position så länge [...]
Ansvaret kan inte bara ha varit Adolf Hitlers. Det måste delas med många. Bland annat med hans generaler och närstående nationalsocialister - liksom med de 3000 tyska läkare som var aktiva medlemmar i SS. Bland dessa måste det ha funnits många som insett och förstod de grova patologiska dragen i Hitlers psyke och beteende."
Förutom om Hitler behandlar boken nio andra, för en historiskt intesserad naturligtvis intressanta, personer ur psykopatologisk synvinkel, bl a Alexander den store, Lenin, Churchill och Mao Zedong.
-
Lewenhaupt
- Medlem
- Inlägg: 62
- Blev medlem: 26 maj 2002, 15:29
- Ort: Stockholm
-
Lewenhaupt
- Medlem
- Inlägg: 62
- Blev medlem: 26 maj 2002, 15:29
- Ort: Stockholm
-
Andreas Wien
- Medlem
- Inlägg: 758
- Blev medlem: 23 mars 2002, 19:09
- Ort: Wien, Österrike
Tackar dig Lindir - Mycket intressant!
Kan det kanske vara sa att vissa ledande personer pumpade i Adolf Hitler sa mycket preparat för att kunna ha honom "under kontroll", dvs att han pa slutet inte längre var "herre i sitt eget hus" och beslut togs bakom hans rygg?
Mvh Andreas Wien
Kan det kanske vara sa att vissa ledande personer pumpade i Adolf Hitler sa mycket preparat för att kunna ha honom "under kontroll", dvs att han pa slutet inte längre var "herre i sitt eget hus" och beslut togs bakom hans rygg?
Mvh Andreas Wien
Senast redigerad av 1 Andreas Wien, redigerad totalt 19 gånger.