Bismarck

[Daniel H.]

Vad hade tyskarna gjort med Bismarck om inte England hade haft sådan tur när det med ett Swordfish-plan träffade hennes roder så att hon inte kunde komma under tyskarnas "flygzon"?
Hade man gjort som man gjorde med Tirpitz,gömt henne i de Norska fjordarna?

[J von B]

Det hade varit tämligen svårt att gömma henne på Atlantkusten, om Bismarck överlevt tiden i Brest eller annan tänkbar hamn så är det min fulla övertygelse att Kriegsmarine skickat ut henne att utföra de uppgifter som skeppet byggdes för. Sänka konvojer. Att skicka Bismarck tillbaka genom Danmarksundet igen för att gömma sig i de norska fjordarna är inte det minsta troligt. Jag tror Britterna hade satt in stora resurser för att försöka få in en bombträff medans Bismarck låg i hamn, efter avlöpande hade det blivit mycket problematiskt för dem med tanke på Atlantens storlek och Bismarcks utmärkta prestanda.

Mvh
/Johan

[Daniel H.]

Men man gömde ju Tirpitz där under en period och bara vetskapen att tirpitz var där "någonstans" gjorde ju att england dirigerade om sina Konvojer på långa omvägar.
Men jag är inte så bra påläst när det gäller detta så rätta mig gärna.

[J von B]

Ja man gömde Tirpitz där sk. "fleet in being". Men när man tagit sig mödan att forcera Britternas patruller mellan Grönland -Island - Hemöarna med närheten till Scapa Flow och home fleet så ser jag ingen somhelst anledning till varför man skulle skicka hem Bismarck då hon brutit sig ut och kunde utföra de uppgifter som hon var avsedd för.

Mvh
/Johan

[Daniel H.]

Låter lågiskt.
Tack för informationen

[J von B]

Tyskland var inte på långa vägar klar för krig när det gäller marinen. Sen så ville ju inte Hitler utmana Storbritannien på haven då han trodde sig kunna uppnå en diplomatisk lösning. Kriegsmarines övervattens stridkrafter lyckades mycket bra med facit i hand. Bismarck och Tirpitz är väl de skepp som man kan säga kunde ta upp strid med Britterna i rena flottslag, de andra skeppen var kompromisser från flotttraktaten och de fungerade utmärkt i strider med de mindre skeppen på motståndarsidan. Trots underläget sysselsatte de Britterna genom hela kriget, och fick avdela resurser för dem. Med facit i hand så borde Tyskland förberett sig på att göra upp med Britterna, och om det borde skett genom en Seelöwe operation, en jämbördig övervattensflotta, eller ubåtsflotta låter jag vara osagt.

Mvh
/Johan

[varjag]

Aven om BISMARCK hade klarat sig tillbaka till franska kusten tror jag
det ar tvivelaktigt om man riskerat henne igen for konvojkrig.De tvaa
mindre slagskeppen SCHARNHORST och GNEISENAU laag 'laasta' i Brest
sedan maanader och utsattes for standiga bombanfall.BISMARCK hade
faatt samma problem dar. I februari -42 sandes de andra tvaa igenom
Engelska Kanalen - hem till Tyskland med BISMARCK's kryssarfoljeslag-are, PRINZ EUGEN. Det var omojligt behaalla dem i Frankrike p.g.a. de
eviga bombanfallen.Dessutom genom dekryptering, lyckades engelsmann-
en efter BISMARCK-operationen infaanga och sanka de flesta av de
maanga tankbaatar som sants ut for att bunkra henne och EUGEN till
sjoss och som var livsviktiga for att fora konvojkrig.

[Battler]

Om Bismarck hade tagit sig till Brest efter att ha sänkt Hood, så är det sannolikt att staden Brest varit en av de ohälsosammare platser att leva och bo på. Royal Air Force och Royal Navy hade gjort allt, för att utkräva hämd.

MVH

[Lützow]

Skickar denna disskusionen till toppen igen.
Varför gjorde Kreigsmarine om misstaget gång på gång att skicka ut ensamma slagfartyg på haven. Det visade sig ju fort att det var olönsamt att bedriva konvojkrig med övervattensfartyg. Både Graf Spee,Bismack och Scharnhorst gick alla samma väg. varför inte försöka med ett större företag med fler fartyg. Tänk själva Tirpitz,Scharnhorst,Genesnau och några Deutschland skepp plus några kryssare till sjöss. Det borde ju satt griller i huvudet på Amiralitetet om något.
Jaja det e sent nu man kanske ska gå och sova en stund. Go natt skalman.nu




/Martin

[Patrik]

Jag tror Kriegsmarine fortfarande led av motgångarna under första världskriget då britterna effektivt lyckades stänga ute de tyska övervattens farkosterna.

Jag tror dessutom tyskarna faktiskt överdrev den brittiska flottans kapacitet, visserligen var den tyska flottan liten och saknade hangarfartyg (med ett undantag). Men rent tekniskt och vapenmässigt sett måste de tyska fartygen varit av bättre kvalité än de brittiska eftersom tyskarna var i ägo av en mycket modernare flotta än den brittiska, om än mycket mindre.
Att de tyska fartygen trots allt var svårknäckta nötter för den brittiska flottan visade väl om inte annat jakten på bl.a. Bismarck, Graf Spee o.s.v. och hade dessa nyttjats på ett mer samordnat sätt är jag säker på att The Royal Navy fått stora problem.

[Martin Tunström]

Jag undrar om en sak! Hade det gått lättare om Bismarck hade haft hjälp av ubåtar, altså att dom följde med Bismarck ut mot Atlanten?

Man kunnde haft en båt som kunnde transpotera bensin till ubåtarna tillsammans med Bismarck och sen kunnde ubåtarna hjälpt/försvarat Bismarck mot andra slagskepp och konvojer!

[Per Andersson]

Jag tror Kriegsmarine fortfarande led av motgångarna under första världskriget då britterna effektivt lyckades stänga ute de tyska övervattens farkosterna.

Jag tror dessutom tyskarna faktiskt överdrev den brittiska flottans kapacitet, visserligen var den tyska flottan liten och saknade hangarfartyg (med ett undantag). Men rent tekniskt och vapenmässigt sett måste de tyska fartygen varit av bättre kvalité än de brittiska eftersom tyskarna var i ägo av en mycket modernare flotta än den brittiska, om än mycket mindre.

Tysklands flotta var inte uppenbart modernare än RN.

RN hade förvisso ett antal slagfartyg som var kvarblivna sedan första världskriget, men man hade också ett betydligt större antal moderna slagfartyg. Det totala antalet slagskepp i RN under kriget var sexton stycken, varav nio byggda eller kraftigt modifierade under mellankrigsperioden, man hade dessutom tre slagkryssare. Tyskarna hade två moderna slagskepp och två moderna lätta slagskepp. Tyskland hade dessutom tre 'fickslagskepp' som var beväpnade med samma pjäser som de lätta slagskeppen, men bara pansrade som lätta kryssare. Dessa skepp klassas ibland något optimistiskt som slagfartyg, men tyskarna klassade om dem som tunga kryssare under kriget.


Tyskland har med andra ord två slagfartyg med högt stridsvärde, två med medelmåttigt stridsvärde och tre med lågt stridsvärde.
Britterna har nio fartyg med högt stridsvärde och tio med medelmåttigt stridsvärde.

Att de tyska fartygen trots allt var svårknäckta nötter för den brittiska flottan visade väl om inte annat jakten på bl.a. Bismarck, Graf Spee o.s.v. och hade dessa nyttjats på ett mer samordnat sätt är jag säker på att The Royal Navy fått stora problem.

Att det var en jakt på Bismarck och Graf Spee visar väl snarare på att problemet var att tvinga fienden till strid, inte att besegra honom...

[Per Andersson]

Ubåtar var för långsamma för att kunna gå i formation med ytstridsfartyg.

En ubåt kanske gör tolv till femton knop vid gång i ytläge på spegelblankt hav.
Stora kolosser som Bismarck höll utan större ansträngning 20 knop även i ganska gropig sjö.

[Stefan]

Det är helt riktigt att ubåtarnas topp- och marschfart var i regel åtskilligt lägre än moderna övervattens stridsfartyg.

Så ett ubåtsfölje skulle sinka företaget åtskilligt. Nu antogs Bismarck ha ett ubåtsstöd ändå; dvs de ubåtar som var ute på uppdrag antogs försöka hjälpa till; men det stödet kom istället att kosta ett antal av hennes sjömän deras liv.
För när Bismarck väl var sänkt, vågade britterna göra bara en mycket hastig räddningsaktion - just pga att de visste att tyska ubåtar fanns i närheten!
Så bla avbröts räddningsaktionen eftersom ubåtsperiskop siktades (det fanns inte så så många/inga eskortjagare i närheten; britternas antiubåtsvapen just där och då var i huvudsak att alla närvarande fartygen kunde hålla minst 25knop om så behövdes). Den hemska ironin är att facit visade att ubåten ifråga har redan skjutit bort alla sina torpeder på handelskonvojer... Däremot så kunde den efteråt plocka upp ytterligare ett par tre man.

..............................................
om ubåtarnas fart:
Således snabbgående handelsbåtar föredrog ibland att gå för sig själva ist för att hålla sig till konvojer. Kunde de hålla marschfart på minst 15 knopp, helst 18, var de nästan säkra. De kunde inte köras ikap; och ivägskjutna torpeder försökte de undvika genom att undanmanövrar med oregelbundna mellanrum. - Jag menar inte att de var helt säkra, inte ens krigsfartyg som gick i 25 knop var helt säkra. Men det var inte enkelt att sänka dem; man kunde inte prickskjuta 1-2 torpeder; utan man var tvungen att skjuta iväg fulla salvor på 4 torpeder på en gång, kanske rent av flera salvor.
Det lönade sig inte; varför torpedera en ensam båt med kanske 8 torpeder, om man kan istället torpedera 4 vanliga handelsbåtar med samma 8 torpeder?

En rolig och sann anekdot om ubåtarnas resp övervattenfartygens normala fartresurser:

När det moderna polska ubåten Orzel (Örnen)lyckades fly ut ur Östersjön i sept 39 trots att tyskarna (och säkert även ryssarna) jagade den, möttes den och skulle eskorteras in i brittisk hamn av en äldre brittiskt jagare.

I början höll jagaren artigt en låg marschfart. Så signalerar de: kunde vi höja farten något? OK! kom svaret. Så upprepas det något; efter en stund går de i för ubåtar goda 14 knop. Men polackerna ser att jagaren är gammal, verkar inte ha så mycket överkapacitet, de bestämmer sig för att skoja lite: och anhåller i sin tur att höja farten lite. Detta upprepas några gånger; till slut går de i fulla 19 knop. Den moderna Orzel gör det utan vidare, den stackars jagaren ångar på för fullt med maskinerna helt uppenbarligen på väg att överhettas... :=)
Men den ena var alltså ovanligt snabb för sin sort, den andra gammal, orkeslös och ovanlig långsam för sin sort...

[Battler]

Gneisenau var alldrig sjövärdig efter kanalgenombrytningen (feb 1942), så hon kan man räkna bort direkt. Tirpitz och övriga tunga tyska örlogsfartyg låg och lurade i norska fjordar, vilket band upp stora resurser för de allierade. Som fjärrskydd för rysslandskonvojerna användes alltid minst 2 slagskepp samt ett hangarfartyg, (Tirpitz systerfartyg Bismarck hade ju visat sitt stridsvärde i slaget vid Danmarksundet). Efter att Tirpitz sänkts (nov -44) kunde britterna skicka flera tunga enheter till krigsskådeplatsen i Stilla havet.

MVH