Anton Severin:
Sammafattningsvis så kan man väl säga att film=underhållning och böcker=källa/fakta. Även om vi måste se kritiskt på allt vi ser, hör och läser får man inte dömma ut alla påståenden för fort för då har vi snart inga påståenden ,och till följd av det fakta, kvar att hämta våra kunskaper ifrån och då har vi snart ingen historia i text kvar.
Håller med!
Problemet, som någon tidigare har påpekat, är att filmer som bygger på historiska händelser ofta förvränger händelsen i sig. Men är detta av ondo? Svaret är ja och nej!
Ja, för att många säkerligen tar filmens skildring som "sanning".
Nej, för att ibland måste regissören (författaren) använda sin konstnärliga frihet och modifiera händelsen och göra den mer kommersiell. Inget fel med det, men då måste det också redogöras, i eftertexterna kanske, eller före filmens början.
Nej, för att det kanske väcker intresse hos tittarna, som någon också har nämnt tidigare.
En annan sak: om någon vecka ska eleverna på min gymnasieskola se "Pianisten" av Roman Polanski. Förmodligen kommer många elever att ta skildringen för sanning och inte tänka på att Pianisten bygger på
en persons upplevelser. Däremot kan filmvisningen leda till intressanta diskussioner. Således kan en spelfilm vara en god källa till reflektion, oavsett om skildringen har ändrats eller förvrängts.
Mvh artur