Universums gåta

[myskobäver]

Om du, HJ, menar någonting som innehåller även universum, typ allting, så är väl ordet Kosmos lämpligt. Teorin om ett baklänges Big Bang kallas Big Crunch.

I början, innan tiden startade, så fanns ingen massa, och ingen "punkt" att starta ifrån, eftersom fysikens lagar inte existerade ännu. Däremot fanns ett otroligt tätt tillstånd av energi. Efter att Tätheten minskade och materia uppstod, avlägsnade sig materien på alla punkter från varandra, samtidigt. Tätheten minskade.

Någonting utanför universum finns inte vad vi tror idag. Det enda som existerar är ju universum, vilket är det enda kosmos vi har. universum är allting. Vi vet ju alla vad svaret på livet, universum och allting är redan .

Vad var det det var 42?

[Engan]

Faktum är att Fotonen (ljuspartikeln) har massan noll när den kommer under ljusets hastighet. blev då lite nyfiken på vad som skulle hända med "vanlig materia" när den överskred ljusets hastighet och hittade då en teori om att materian (massan) går mot noll när man är för nära ljusets hastighet. Så om den teorin stämmer så är tidsresor bakåt i tiden omöjliga i och med att vi upphör att existera när när vi kommer upp i ljusetshastighet (ni kanske vet att begreppen tid och rum upphör att existera).

Fotoner har alltid noll i vilomassa. De färdas alltid i ljusets hastighet i det medium de befinner sig i, så de kan inte "underskrida ljusets hastighet". Jag vet inte vad det är för "teori" du hittat, men den är helt uppåt väggarna. Vad som händer när ett föremål som har en vilomassa som inte är noll närmar sig ljusets hastighet är att dess massa går mot oändligheten, liksom dess energimängd (energi och massa är ekvivalenter). Precis tvärt om mot att massan skulle "gå mot noll", med andra ord.

Tid och rum upphör inte att existera när man närmar sig ljusets hastighet. Tiden saktas däremot in, och om man kunde uppnå ljushastighet (vilket man inte kan) skulle tiden effektivt stå stilla. Rummet upphör absolut inte att existera. Däremot blir ett föremål som rör sig nära ljusets hastighet kortare i rörelseriktningen. Vet inte om det är detta du syftar på.

Med andra ord, om ett föremål med vilomassa kunde uppnå ljushastighet skulle det ha oändlig energi, oändlig massa, ingen utsräckning i rörelseriktningen och ingen tid skulle förflyta för föremålet. Detta är totalt orimligt, vilket också bevisar omöjligheten i att uppnå ljushastighet. Hyfsat nära kan man komma, men det kräver enorma mängder energi.

[überjunge]

Universum är ett hologram! Åtminstone om man läser senaste numret av Illusionerad vetenskap (läs Illustrerad vetenskap).

Jag köpte tidningen för att läsa tolkienartikeln, men det finns även en artikel om Universum och svarta hål- vilket enligt fysikens lagar endast kan förklaras om universum är ett hollogram och om ytan på svarta hål är projektioner av allt som det svalt........ Förmodligen helt fel det jag skriver, för jag förstod ärligt talat inte vad som sades i artikeln då jag läste. Trött som jag var sittandes på dass. Men om nån (ni) är intresserade av sånt och kanske läst det kan ni kanske förklara det för mig?

Mvh
Björn

Hologram va? Då får vi flytta oss ända bak till Platon. Hologtramteorin du skriver om låter som Platons grotta, tycker jag. Jag får väl helt enkelt ta och köpa tidningen och läsa lite.

[überjunge]

Faktum är att Fotonen (ljuspartikeln) har massan noll när den kommer under ljusets hastighet. blev då lite nyfiken på vad som skulle hända med "vanlig materia" när den överskred ljusets hastighet och hittade då en teori om att materian (massan) går mot noll när man är för nära ljusets hastighet. Så om den teorin stämmer så är tidsresor bakåt i tiden omöjliga i och med att vi upphör att existera när när vi kommer upp i ljusetshastighet (ni kanske vet att begreppen tid och rum upphör att existera).

Fotoner har alltid noll i vilomassa. De färdas alltid i ljusets hastighet i det medium de befinner sig i, så de kan inte "underskrida ljusets hastighet". Jag vet inte vad det är för "teori" du hittat, men den är helt uppåt väggarna. Vad som händer när ett föremål som har en vilomassa som inte är noll närmar sig ljusets hastighet är att dess massa går mot oändligheten, liksom dess energimängd (energi och massa är ekvivalenter).

Hur förklarar du då att ljus böjs i starka gravitationfält? Exempelvis vid svarta hål. Jag antar att jag inte ska dra förklaringen till varför vi kallar det just svarta hål.

[überjunge]

Har det med relativitetsteorin att göra att rymden skulle vara krökt och att därför resor genom tiden skulle vara möjliga? (Eller är det SF?)

Rymdens krökning har med relativitetsteorin att göra, men att resa tillbaka i tiden vet jag inte riktig... Inte vad det gäller tillbaka till tiden som gått här på jorden. Tiden rör sig däremot olika på olika platser i universum i relation till oss här på jorden, eftersom tiden existerar likt fysiska ting i universum och påverkas av tillexempel gravitationen från svarta hål. Ett föremål som befann sig nära Event Horizon av ett svart hål skulle för en observatör se ut att sakta ner och stanna innan det når denna gräns (händelsehorisonten tror jag det var...), eftersom ljuset från det skulle få svårare att att färdas till oss, och tiden vid det svarta hålet skulle saktas ned till nästan stillastående.

Vid ljusets hastighet står ju tiden stilla nästan, och någon som färdades i ljusets hastighet skulle inte åldras alltså. Även om någon for runt i rymden i ett år i ljusets hastighet, skulle det gått på "nolltid" för denna person, men på ett år för oss på jorden...

Faktum är att Fotonen (ljuspartikeln) har massan noll när den kommer under ljusets hastighet. blev då lite nyfiken på vad som skulle hända med "vanlig materia" när den överskred ljusets hastighet och hittade då en teori om att materian (massan) går mot noll när man är för nära ljusets hastighet. Så om den teorin stämmer så är tidsresor bakåt i tiden omöjliga i och med att vi upphör att existera när när vi kommer upp i ljusetshastighet (ni kanske vet att begreppen tid och rum upphör att existera). Men i alla fall tidresor framåt i tiden med hjälp av rymdens krökning håller dom faktiskt på att försöka bevisa. Jag vet itne riktigt vad projektet heter men dom har skickat iväg en kula i rymden med en högsta ojämnhet på 10 nanometer (som om största skillnaden på jordens högsta berg och djupaste hav skulle ha varit 2 meter) tror dom skulle kunna märka om den krökts från sin bana 2010 eller nåt så beviset kommer

Det går i så fall stick i stäv med vad relativitetsteorin förutsäger om massa i rörelse. För att förtydliga lite: m=m0(rot(1-(v2/c2)) Antag att du har massan (m0) och rör dig med en hastighet (v). Ju närmare ljustetshastighet (c) du kommer, ju större massa (m) får du. I experiment på kärnpartiklar har man kunnat visa att massan ökar när man närmar sig c. Så, det verkat som om Einstein sätt att beskriva massans beroende av hastighet i rummet, är ett bra sätt att beskriva fenomenet på. Kanske inte korrekt, men i alla fall det bästa vi har idag.

Skulle du inte kunna länka till teorin du stötte på. Det måste ha varit mer i den än det du skriver här.

Tack på förhand.

[überjunge]

Om du, HJ, menar någonting som innehåller även universum, typ allting, så är väl ordet Kosmos lämpligt. Teorin om ett baklänges Big Bang kallas Big Crunch.

I början, innan tiden startade, så fanns ingen massa, och ingen "punkt" att starta ifrån, eftersom fysikens lagar inte existerade ännu. Däremot fanns ett otroligt tätt tillstånd av energi. Efter att Tätheten minskade och materia uppstod, avlägsnade sig materien på alla punkter från varandra, samtidigt. Tätheten minskade.

Någonting utanför universum finns inte vad vi tror idag. Det enda som existerar är ju universum, vilket är det enda kosmos vi har. universum är allting. Vi vet ju alla vad svaret på livet, universum och allting är redan .

Vad var det det var 42?

huh Jag trodde att det var: 41

[Henke]

Hur förklarar du då att ljus böjs i starka gravitationfält? Exempelvis vid svarta hål. Jag antar att jag inte ska dra förklaringen till varför vi kallar det just svarta hål.

Gravitationen från det svarta hålet kröker rummet, allt enligt Einsteins allmänna relativitetsteori. Ur fotonens synvinkel så fortsätter den rakt fram, men i och med att själva rummet den rör sig i har en krökning så resulterar det i en avböjning.

Henrik

[überjunge]

Tycker du inte att jag gjort det på ett tillfredställande sätt? Jag har ju stipulerat betydelsen i, jag vet inte hur många, inlägg här. Varför hänger alla upp sig på att de inte förstår singularitet? Som jag skrev till en annan skribent här. Idé som sådan är flera tusen år gammal. Det ända jag gör är att jag sägar att vi kan förstå metafysiken - fysiken, Aristoteles, med ett matematiskt resonemang. Varför är det så hotfullt. Jag sägar inte att det är så eller att ni måste tro att det är så. Bara att det är en idé om hur det kan vara. Ok?

Ärligt talat nej, eftersom du i princip tidigare sagt "jag använder visst begreppet på det definerade sättet", när det verkar vara precis det du inte gör? Jag säger inte detta för att angripa dig eller något, jag vill bara säga att du verkar använda begreppet singularitet på ett helt annat sätt än det är definierat som, och att jag inte förstår hur du vill använda det.
Det verkar nästan som om du vill använda det i en halvfilosofisk/metafysisk mening, om jag förstår dig rätt?

Och det behöver ju inte vara något fel i sig, men rimligen så bör du kunna förklara hur du menar. Jag vet inte vad Aristoteles defenition av singularitet var. Kan du förklara?
Alltså: nej, jag avfärdar inte vad du säger, jag bara undrar om du kan utveckla?

Okej. Till att börja med, låt oss massera begreppet singularitet. Det är vad jag vet ett substantiv som kommer ifrån adjektivet singulär. Singulär betyder något i stil med egendomlig, konstig. (Jag har ingen ordbok med mig så jag kan inte slå upp det.) Det är även ett begrepp som används flitigt inom matemetiken, på lite olika sätt. Oftast på ett generellt sätt, har man en singularitet så kan man inte beskriva tillståndet mha av matematik. Oftast på grund av att man får oädligt många lösningar, i vissa fall ingen alls. Som någon här påpekat tidigare, så används det ibland med avseende på derivata. I punkter där det inte går att beräkna derivaten säger man sig ha en singuljär punkt eller en singularitet. Men, vi ska inte ge någon speciell matematiker ensamrätt. Kärt namn har många barn.

Nu till min idé.

Antag att du befinner dig någonstans innan universum "skapas". Helt plötsligt uppstår en singularitet där du befinner dig. I din värld uppfattas punkten bara som en singularitet, men i punkten uppstår något; massa, tid och rum.
Vad finns i den singuljära punkten nu? Ett tillstånd där vår boning, universum, vilar i något eller i ingenting, i form av en singulär punkt. Idé är alltså att vårt universum bara existerar som en singularitet i intet.

Aristoteles delade in världsaltet i metafysik och fysik. Vår värld var den fysiska världen. Den präglas av linjär rörelse och de fyra elementen. I den metafysiska världen finner vi cirkulär rörelse och det femte elementet, med reservation för att Aristoteles aldrig namngav det femte elementet själv, jag mins inte riktigt. Gränsen mellan dessa världar plaserade han vid månen. Superluna och subluna. Om jag skulle göra en analog mellan Artstoteles och min idé, så skulle min gräns gå där vårt universum upphör.

[tryggve]

überjunge
Bra, nu kommer vi nån vart!
Jag ska kolla upp så fort jag har mera tid, jag måste springa iväg till mina studenter igen.

[überjunge]

Hur förklarar du då att ljus böjs i starka gravitationfält? Exempelvis vid svarta hål. Jag antar att jag inte ska dra förklaringen till varför vi kallar det just svarta hål.

Gravitationen från det svarta hålet kröker rummet, allt enligt Einsteins allmänna relativitetsteori. Ur fotonens synvinkel så fortsätter den rakt fram, men i och med att själva rummet den rör sig i har en krökning så resulterar det i en avböjning.

Henrik

Gravitation ändrar ljusets framfart. Så är det, det finns många empiriskt belagda bevis för det, inte bara relativitetsteorin. Här verkar det dock som en mix av två fenomen. Hur en ljusstråle påverkas av stor gravitation och hur rummet påverkas av gravitation, och hur det i sin tur påverkar ljus. Eller?

[tryggve]

überjunge
Vad jag förstår så är din definition av singularitet kanske inte den matematiska definitionen, alltså, utan snarare den definitionen av ordet singularitet, inte det matematiska begreppet? För enligt min ordbok (nu har jag bra tillgång till en engelsk ordbok, men ändå) så definieras ordet precis som säger, men jag är tveksam till att den matematiska definitionen används på exakt samma sätt? Men mina mattekunskaper räcker inte till för att säga bu eller bä om det, hur ”rätt” din idé skulle vara där vågar jag p g a bristande kunskap inte uttala mig om.

Dock så finns det väl enligt de naturlagar vi känner inget ”utanför” vi kan uttala oss om, så det blir väl mer filosofi än fysik…

[Henke]

Gravitation ändrar ljusets framfart. Så är det, det finns många empiriskt belagda bevis för det, inte bara relativitetsteorin. Här verkar det dock som en mix av två fenomen. Hur en ljusstråle påverkas av stor gravitation och hur rummet påverkas av gravitation, och hur det i sin tur påverkar ljus. Eller?

Nu förstår jag inte riktigt. Allmänna relativitetsteorin ersätter ju gravitationskraften i Newtonsk mening med en krökning av rummet.

Vilken påverkan på fotonen utöver den via rummets krökning menar du i så fall?

Henrik

[überjunge]

Men mina mattekunskaper räcker inte till för att säga bu eller bä om det, hur ”rätt” din idé skulle vara där vågar jag p g a bristande kunskap inte uttala mig om.

Aj då, eh, förstår du om jag säger konstig punkt, som det inte går att använda samma fysiklagar på runt punkten.

Dock så finns det väl enligt de naturlagar vi känner inget ”utanför” vi kan uttala oss om, så det blir väl mer filosofi än fysik…

Ja, det blir mer filosofi. Och just det, de naturlagar vi känner kan alltså, enligt min idé, inte användas på det som finns utanför och vise versa. Hoppas att du inte känner dig beskviken nu när du förstår hur jag menar. Ja, med tanke på att idé inte är så storslagen som den livliga debatten fått den att verka vara.

[tryggve]

Nej då, überjunge, jag är snarare glad, för jag fick från början intrycket att du hade en mer filosofisk mening med din idé. Och jag är glad att jag hade lite rätt, i alla fall!

[Dûrion Annûndil]

Hur förklarar du då att ljus böjs i starka gravitationfält? Exempelvis vid svarta hål. Jag antar att jag inte ska dra förklaringen till varför vi kallar det just svarta hål.

Gravitationen från det svarta hålet kröker rummet, allt enligt Einsteins allmänna relativitetsteori. Ur fotonens synvinkel så fortsätter den rakt fram, men i och med att själva rummet den rör sig i har en krökning så resulterar det i en avböjning.

Henrik

Gravitation ändrar ljusets framfart. Så är det, det finns många empiriskt belagda bevis för det, inte bara relativitetsteorin. Här verkar det dock som en mix av två fenomen. Hur en ljusstråle påverkas av stor gravitation och hur rummet påverkas av gravitation, och hur det i sin tur påverkar ljus. Eller?

Det är väl så att gravitationen inte påverkar fotonens hastighet, men väl dess riktning. Och i ett svart hål är tack vare rymdens krökning den enda riktningen mot hålets centrum.