Universums gåta

[Dûrion Annûndil]

För mig verkar det som om ni talar om olika saker, utifrån olika världsuppfattningar. Engan försöker förklara de senaste rönen över hur Universum ser ut och fungerar, medan überjunge försöker filosofera om kosmos funktion och syfte. Eller har jag missförstått saken?

[Engan]

Jag börjar också misstänka att det är så det är. Det blir alltid stökigt när man försöker använda filosofi för att förklara naturvetenskap, och nästan lika illa tvärtom. Man har helt andra typer av krav på sig när man skall tala om den faktiska världen än om man diskuterar filosofi.

Men exakta definitioner av begrepp, och att man är överens om dessa, är lika viktigt för båda typerna av diskussion. Utan det kan man inte göra annat än att tala förbi varandra i evighet.

[überjunge]

Jag har inte "bara skrivit att du har fel". Hittills har jag inte kunnat avgöra om du har fel eftersom du inte lyckats beskriva vad det är du vill ha sagt. Jag har bett dig tala om vad du använder för definitioner. Du har hittills misslyckats. Man kan inte diskutera begrepp med varandra om inte båda är överens om vilken definition av begreppen man använder.

Eller om man inte är intresserad av att använda begreppen på ett stipulerat sätt. Låt vara att du inte känner dig bekväm med singularitet på det generella sätt jag använder det. Men, det ända jag gjort hittills är ju just det du hävdar att jag inte gjort. Nämnligen beskriva hur jag använder begreppet.

Jag är ledsen, men för mig låter din "idé" hittills som kvasivetenskap nödtorftigt maskerad genom felaktigt användande av vetenskapliga begrepp du inte brytt dig om att förstå vad de betyder.

Kvasivetenskap. Mja, jag skulle nog inte kalla det för det än. Bara en som jag sagt: idé.

Om du visste min bakgrund skulle du förstå att jag precis som jag har gjort, vet att vi kan stipulera begrepps betydelse. En och annan lekman kan rygga tillbaka och gräva ner sig, men den som är väl förtrogen med sitt språk ser till kärnan i det sagda.

Det är mycket möjligt att det inte är så, någonstans där inne kan det kanske finnas en intressant idé.

Ja den hamnar väl där: "intressant" Men, bara för den som vill och kan ta till sig den.

Så länge du inte beskriver denna idé på ett motsägelsefritt och klart definierat sätt är det omöjligt för "den som vill förstå" att göra det. Oavsett bakgrund. Jag förstår definitivt inte, jag tror inte någon annan heller gör det.

Mja, hittills är det bara en.

Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.

Q.E.D.

Och citera för guds skull inte ett jättelångt inlägg när du inte tänker bemöta något av det som står där. Det gör bara diskussionen oöverskådlig.

Jag trodde att vi hade kommit till slutet på... det här. Förlåt att jag gjorde det ännu oöverskådligare för dig.

[überjunge]

För mig verkar det som om ni talar om olika saker, utifrån olika världsuppfattningar. Engan försöker förklara de senaste rönen över hur Universum ser ut och fungerar, medan überjunge försöker filosofera om kosmos funktion och syfte. Eller har jag missförstått saken?

Inte så högttravande. Det kan jag göra på andra ställen. Jag ville bara lufta en idé angående universums rand, yttre kant. Om engan försöker förstå universum utifrån de senaste rönen så är det konstigt att han känner sig så obekväm med singularitet map universums rand. Enligt det senaste jag fått till livs behöver vi inte mindre än elva dimensioner för att kunna beskriva världsaltet. Engan> Tänk dig vilka möjligheter vi har då, map derivatan som du skrev om tidigare.

[Engan]

Eller om man inte är intresserad av att använda begreppen på ett stipulerat sätt. Låt vara att du inte känner dig bekväm med singularitet på det generella sätt jag använder det. Men, det ända jag gjort hittills är ju just det du hävdar att jag inte gjort. Nämnligen beskriva hur jag använder begreppet.

Struntprat. Vad du gjort är att om och om igen säga "jag använder den matematiska definitionen". Vilket du ju inte gör. Men jag är uppriktigt sagt inte längre särskilt intresserad av vad du vill ha sagt, så låt oss lämna både din brist på definitioner och hela din idé därhän.

Jag trodde att vi hade kommit till slutet på... det här. Förlåt att jag gjorde det ännu oöverskådligare för dig.

Det är inte bara för mig utan för alla som kan tänkas läsa tråden. Det är bara god forumsed i största allmänhet att låta bli att citera saker man inte behöver citera för att svara. Särskilt om det rör sig om flera skärmar fulla med text.

[Engan]

Inte så högttravande. Det kan jag göra på andra ställen. Jag ville bara lufta en idé angående universums rand, yttre kant. Om engan försöker förstå universum utifrån de senaste rönen så är det konstigt att han känner sig så obekväm med singularitet map universums rand.

Kanske på grund av att det inte finns någon anledning att anta att det över huvud taget existerar en "yttre kant". Eller kanske för att "singularitet med avseende på [fysikaliskt fenomen]" inte betyder något vettigt över huvud taget.

Enligt det senaste jag fått till livs behöver vi inte mindre än elva dimensioner för att kunna beskriva världsaltet. Engan> Tänk dig vilka möjligheter vi har då, map derivatan som du skrev om tidigare.

Har ingen aning om vad du menar. Orkar egentligen inte bry mig heller. Jag kunde fråga dig vilka "möjligheter" det är du tycker att "vi" har, men vad skulle det tjäna till?

[überjunge]

Inte så högttravande. Det kan jag göra på andra ställen. Jag ville bara lufta en idé angående universums rand, yttre kant. Om engan försöker förstå universum utifrån de senaste rönen så är det konstigt att han känner sig så obekväm med singularitet map universums rand.

Kanske på grund av att det inte finns någon anledning att anta att det över huvud taget existerar en "yttre kant". Eller kanske för att "singularitet med avseende på [fysikaliskt fenomen]" inte betyder något vettigt över huvud taget.

Kanske - kanske inte, orsak - verkan, det är svåra frågor det. Jag tycker att de är intressanta. Det är därför jag skriver här.

Enligt det senaste jag fått till livs behöver vi inte mindre än elva dimensioner för att kunna beskriva världsaltet. Engan> Tänk dig vilka möjligheter vi har då, map derivatan som du skrev om tidigare.

Har ingen aning om vad du menar. Orkar egentligen inte bry mig heller. Jag kunde fråga dig vilka "möjligheter" det är du tycker att "vi" har, men vad skulle det tjäna till?

Nä, vad skulle det tjäna till att du frågade det.

[Engan]

Inte så högttravande. Det kan jag göra på andra ställen. Jag ville bara lufta en idé angående universums rand, yttre kant. Om engan försöker förstå universum utifrån de senaste rönen så är det konstigt att han känner sig så obekväm med singularitet map universums rand.

Kanske på grund av att det inte finns någon anledning att anta att det över huvud taget existerar en "yttre kant". Eller kanske för att "singularitet med avseende på [fysikaliskt fenomen]" inte betyder något vettigt över huvud taget.

Kanske - kanske inte, orsak - verkan, det är svåra frågor det. Jag tycker att de är intressanta. Det är därför jag skriver här.

Då vore väl en logisk följdfråga varför du inte är intresserad av att uttrycka dig klart och begripligt? Vill du uttrycka vetenskapliga idéer är det en bra idé att använda vetenskapliga termer på ett korrekt sätt, eller som ett minimum förklara hur din definition av dem skiljer sig från den vedertagna. När du diskuterar filosofi definierar du väl inte plötsligt om begreppet "i idévärlden" (som har en hyfsat entydig definition för de flesta filosofiintresserade) till att betyda "på månens baksida" utan att tydligt tala om detta (och ha en väldigt bra anledning till det)?

[tryggve]

Mina kunskaper i matte är minst sagt begränsade, men nog förefaller det mig som om überjunge inte riktigt verkar använda begreppet singularitet på det sätt som man gör inom matematiken. Eftersom detta är en mycket intressant diskussion så tycker jag det vore synd om den stupade enbart på ”kommunikationsproblem”, så att säga. Kan du inte försöka lite utförligare att förklara vad du menar med din definition av ”singularitet”, überjunge? Rimligen så behövs ju det, om det ska gå att diskutera din idé?
Det vore ganska trist om diskussionen bara dog ut.

[Dûrion Annûndil]

Ja, dito på tryggves förslag. För som jag förstått det så har singularitet och universums "rand" ingenting med varandra att göra - det finns ingen "rand".

[überjunge]

Mina kunskaper i matte är minst sagt begränsade, men nog förefaller det mig som om überjunge inte riktigt verkar använda begreppet singularitet på det sätt som man gör inom matematiken. Eftersom detta är en mycket intressant diskussion så tycker jag det vore synd om den stupade enbart på ”kommunikationsproblem”, så att säga. Kan du inte försöka lite utförligare att förklara vad du menar med din definition av ”singularitet”, überjunge? Rimligen så behövs ju det, om det ska gå att diskutera din idé?
Det vore ganska trist om diskussionen bara dog ut.

Tycker du inte att jag gjort det på ett tillfredställande sätt? Jag har ju stipulerat betydelsen i, jag vet inte hur många, inlägg här. Varför hänger alla upp sig på att de inte förstår singularitet? Som jag skrev till en annan skribent här. Idé som sådan är flera tusen år gammal. Det ända jag gör är att jag sägar att vi kan förstå metafysiken - fysiken, Aristoteles, med ett matematiskt resonemang. Varför är det så hotfullt. Jag sägar inte att det är så eller att ni måste tro att det är så. Bara att det är en idé om hur det kan vara. Ok?

[Engan]

Det vi "hänger upp oss på" är inte att "vi inte förstår singularitet" utan att du inte använder begreppet på ett sätt som stämmer med hur det används av resten av världen. Och du har inte "stipulerat betydelsen" i några inlägg alls. Du har om och om igen sagt "jag menar den matematiska definitionen". Eftersom du helt enkelt inte kan mena detta väntar vi fortfarande på en definition av vad det är du menar.

Ingenting är "hotfullt" med vad du säger. Bara luddigt. Jag förstår att du inte säger att vi måste tro att "det" är "så". Problemet är att vi inte vet vad vare sig "det" eller "så" är. Vi har inte någon möjlighet att avgöra om vi tror på det du säger eller inte eftersom vi inte vet vad det är du vill ha sagt!

Om det skall vara någon som helst vits med att fortsätta diskutera får du ta och summera, klart och koncist, vad det är som är din idé. Där det behövs anger du din definition av begrepp du använder på icke vedertagna sätt. Hänvisningar till "idén är tusentals år gammal" eller "det har jag redan sagt" är meningslösa. Tala inte om vad idén handlar om eller var den kommer från, berätta vad den är i stället!

Hur svårt det än kan kännas måste du väl inse att du hittills misslyckats med detta? Så försök igen!

Hur beskriver du din idé klart, tydligt och koncist, punkt för punkt i ett logiskt resonemang?

Edit: För min del kan du få typ två veckor på dig om du vill.. kommer från och med lördag att vara i Sundsvall, utan uppkoppling, tills efter nyår. Från oss alla till er alla: God jul och gott nytt år!

[tryggve]

Tycker du inte att jag gjort det på ett tillfredställande sätt? Jag har ju stipulerat betydelsen i, jag vet inte hur många, inlägg här. Varför hänger alla upp sig på att de inte förstår singularitet? Som jag skrev till en annan skribent här. Idé som sådan är flera tusen år gammal. Det ända jag gör är att jag sägar att vi kan förstå metafysiken - fysiken, Aristoteles, med ett matematiskt resonemang. Varför är det så hotfullt. Jag sägar inte att det är så eller att ni måste tro att det är så. Bara att det är en idé om hur det kan vara. Ok?

Ärligt talat nej, eftersom du i princip tidigare sagt "jag använder visst begreppet på det definerade sättet", när det verkar vara precis det du inte gör? Jag säger inte detta för att angripa dig eller något, jag vill bara säga att du verkar använda begreppet singularitet på ett helt annat sätt än det är definierat som, och att jag inte förstår hur du vill använda det.
Det verkar nästan som om du vill använda det i en halvfilosofisk/metafysisk mening, om jag förstår dig rätt?

Och det behöver ju inte vara något fel i sig, men rimligen så bör du kunna förklara hur du menar. Jag vet inte vad Aristoteles defenition av singularitet var. Kan du förklara?
Alltså: nej, jag avfärdar inte vad du säger, jag bara undrar om du kan utveckla?

[UrsusRex]

Universum är ett hologram! Åtminstone om man läser senaste numret av Illusionerad vetenskap (läs Illustrerad vetenskap).

Jag köpte tidningen för att läsa tolkienartikeln, men det finns även en artikel om Universum och svarta hål- vilket enligt fysikens lagar endast kan förklaras om universum är ett hollogram och om ytan på svarta hål är projektioner av allt som det svalt........ Förmodligen helt fel det jag skriver, för jag förstod ärligt talat inte vad som sades i artikeln då jag läste. Trött som jag var sittandes på dass. Men om nån (ni) är intresserade av sånt och kanske läst det kan ni kanske förklara det för mig?

Mvh
Björn

[myskobäver]

Har det med relativitetsteorin att göra att rymden skulle vara krökt och att därför resor genom tiden skulle vara möjliga? (Eller är det SF?)

Rymdens krökning har med relativitetsteorin att göra, men att resa tillbaka i tiden vet jag inte riktig... Inte vad det gäller tillbaka till tiden som gått här på jorden. Tiden rör sig däremot olika på olika platser i universum i relation till oss här på jorden, eftersom tiden existerar likt fysiska ting i universum och påverkas av tillexempel gravitationen från svarta hål. Ett föremål som befann sig nära Event Horizon av ett svart hål skulle för en observatör se ut att sakta ner och stanna innan det når denna gräns (händelsehorisonten tror jag det var...), eftersom ljuset från det skulle få svårare att att färdas till oss, och tiden vid det svarta hålet skulle saktas ned till nästan stillastående.

Vid ljusets hastighet står ju tiden stilla nästan, och någon som färdades i ljusets hastighet skulle inte åldras alltså. Även om någon for runt i rymden i ett år i ljusets hastighet, skulle det gått på "nolltid" för denna person, men på ett år för oss på jorden...

Faktum är att Fotonen (ljuspartikeln) har massan noll när den kommer under ljusets hastighet. blev då lite nyfiken på vad som skulle hända med "vanlig materia" när den överskred ljusets hastighet och hittade då en teori om att materian (massan) går mot noll när man är för nära ljusets hastighet. Så om den teorin stämmer så är tidsresor bakåt i tiden omöjliga i och med att vi upphör att existera när när vi kommer upp i ljusetshastighet (ni kanske vet att begreppen tid och rum upphör att existera). Men i alla fall tidresor framåt i tiden med hjälp av rymdens krökning håller dom faktiskt på att försöka bevisa. Jag vet itne riktigt vad projektet heter men dom har skickat iväg en kula i rymden med en högsta ojämnhet på 10 nanometer (som om största skillnaden på jordens högsta berg och djupaste hav skulle ha varit 2 meter) tror dom skulle kunna märka om den krökts från sin bana 2010 eller nåt så beviset kommer