Adam Smith - On the wealth of nations. Sen bör det vara Anders Chydenius, men den titeln kan jag inte utan att slå upp. Får man använda hjälpmedel i denna quiz?Marcus Wendel skrev:Vilken finskfödd författare kom ut med en bok i samma anda som Adam Smiths klassiska verk men 11 år före detta, och vad heter de två verken i fråga?
Quiz: Idé- och lärdomshistoria
Eftersom jag troligen inte kommer att hinna besöka forumet under morgondagen så avslöjar jag sista delen av svaret här och lämnar frågan vidare till Dilbert som hade rätt på de andra två delfrågorna.

Boken i fråga är "Den Nationnale Winsten", den finns även tillgänglig online http://www.lysator.liu.se/runeberg/natwinst/
För den som är intresserad av Anders Chydenius rekommenderas http://www.chydenius.net/sve/index.asp
/Marcus

Boken i fråga är "Den Nationnale Winsten", den finns även tillgänglig online http://www.lysator.liu.se/runeberg/natwinst/
För den som är intresserad av Anders Chydenius rekommenderas http://www.chydenius.net/sve/index.asp
/Marcus
Tack, men det skulle kunna ha varit rätt!
Jag citerar ur Sten Lindroths Svensk lärdomshistoria:
Då växlar vi genast tid och rum! Vad hette renässanshumanisten som på 1480-talet skrev ett berömt tal om "människans värdighet", känt som De hominis dignitate?Sten Lindroth skrev:Chydenius ville avskaffa alla regleringar, han krävde i princip fullständig frihet för näringslivet. I sin första skrift, den anonymt utgivna Källan til rikets wan-magt (1765), gick han till våldsamt angrepp mot produktplakatet (utländska skepp fick bara införa det egna landets produkter). Det hade enligt Chydenius genom sina följder "dränkt riket i elände", främst genom att driva upp salt- och spannmålspriserna. Handeln tålde inget tvång, lika litet som näringarna i övrigt. Också Chydenius blickar mot Kina, där inga tullar, plakat och förordningar hindrade naturens andning i samhället; i Sverige däremot trodde man, att förbud gjorde människor lyckliga. I den samma år till Ständerna ingivna Den nationnale winsten vidgade Chydenius perspektivet.
Rätt! Fast det kanske var en slamkrypare då? Berätta gärna lite om de andra böckerna, jag känner inte till dem alls.Lindir skrev:Det finns ett antal böcker med (mer eller mindre) den titeln, men den mest kände är väl Pico della Mirandola.

Den unge mannen bakom talet, Giovanni Pico della Mirandola (1463-1494), var medlem av den platonska akademin i Florens. Det främsta namnet bakom den platonska renässansen vid denna tid var Picos vän Marsilio Ficino, som översatt Platons texter till latin och själv försökte kombinera platonsk filosofi och kristen teologi i sitt verk Theologia platonica. Pico, däremot, hade ännu större ambitioner: han försökte förena bibel och kristendom, platonsk och aristotelisk filosofi, judisk kabbala, och ett otal andra mystiska traditioner och skolor till en enda evig sanning. Sina idéer presenterar han bl.a. i det verk som kommit att kallas "Tal om människans värdighet". Picos avsikt var att lägga fram sina teser i en offentlig disputation, men påven satte sig emot det och Pico tvingades en tid i landsflykt.
I enlighet med den platonska tanketraditionen föreställer sig Pico att varje ting i skapelsen har formats efter en viss (himmelsk) förebild, som givit det dess särskilda form eller väsen. Det betyder att inget föremål, ingen varelse har ett val: en blomma måste vara en blomma, en oxe måste vara en oxe, och en ängel måste vara en ängel. Det finns dock ett undantag: människan. När Gud skapade människan, tänker sig Pico - och här bryter han förstås med både platonska och kristna tanketraditioner - gav han henne ensam den fulla friheten att själv välja sitt väsen, och fördenskull är människan den mest lyckligt lottade och beundransvärda av alla levande varelser.
Häri består alltså människans "värdighet", att hon har frihet att skapa sitt eget väsende; att efter sin egen vilja bli som oxarna eller som änglarna eller som någonting annat. 1800-talets store renässanshistoriker Jacob Burckhardt fascinerades av Picos tal – "ett av denna kulturepoks ädlaste testamenten" - och har bidragit till att göra det så berömt. För honom framstod Picos tankar som en essens av renässansens hela idévärld – en upphöjelse av människans värde. Man kan dock notera att det för Pico ändå otvetydigt handlar om religiös mystik, och att människan i någon mening ändå "bör" sträva efter att bli en gudomlig varelse snarare än en buske eller ett djur:Gud skrev:Varken en bestämd ort eller en gestalt som är din egen eller någon uppgift som är säregen för dig har vi givit dig, Adam, på det att du efter ditt beslut och enligt din åsikt skall få och äga den ort, den gestalt, de uppgifter du önskar. Du är av inga gränser instängd, utan skall fastställa dem själv med din vilja i vars hand jag lagt dig. /…/ Varken himmelsk eller jordisk, varken dödlig eller odödlig har vi gjort dig, på det att du liksom din egen skulptör och formare fritt och ärofullt må kunna ge dig den gestalt du helst vill ha. Du skall ha makt att degenerera till lägre former som är djuriska, du skall ha makt att enligt din själs beslut regenereras till de högre former som är gudomliga.
Den traditionella titeln Oratio de hominis dignitate användes inte av Pico själv, utan sattes troligen dit av hans brorson inför en senare upplaga. Idé- och lärdomshistorikern Rolf Lindborg, som givit ut talet på svenska, menar att titelorden är hämtade från ett ställe i de texter som under renässansen tillskrevs Hermes Trismegistos och som uppfattades som urgammal visdom från Egypten.Pico della Mirandola skrev:Om du ser en människa behärskad av sin mage kräla på marken, så är det ingen människa du ser, utan en buske; om du ser någon förblindad av fantasiens tomma bländverk som av Calypso och, lockad av sinnenas förförelser en slav under dem, så är det ett djur du ser, ingen människa. Om du ser en filosof bedöma och urskilja allt med det rätta förnuftet, vörda då honom: han är en himmelsk, ingen jordisk varelse. Om du ser en ren kontemplatör, omedveten om sin kropp, uppslukad av själsliga betraktelser, så är det icke en jordisk, inte en himmelsk varelse: han är en högre gudomlighet iklädd mänskligt kött.
Varsågod Lindir!
Nja, slamkrypare är väl litet mycket sagt - du preciserade ju att den skulle vara från 1480-talet.Dilbert skrev:Fast det kanske var en slamkrypare då? Berätta gärna lite om de andra böckerna, jag känner inte till dem alls.
Temat är egentligen en hel genre i sig, och den förste berömde uttolkaren skall ha varit Plinius d ä (första århundradet e Kr). Under medeltiden behandlades det bl a av S:t Bernhard i hans Meditationer och påven Innocentius III i On the Misery of the Human Condition (tidigt 1200-tal). Samma titel bar också ett verk från 1455 av Poggio Bracciolini. Mindre pessimistiska är sedan ett antal verk från senrenässansen, av vilka de mest kända är Giannozzo Manettis On Man's Dignity and Excellence (1451-52), nämnde Pico della Mirandolas Oration on the Dignity of Man (1486) och Fernán Pérez de Olivias Dialogue of the Dignity of Man (1546).
Nästa fråga: Vad innebär transsubstantiation?
- Martin Tunström
- Medlem
- Inlägg: 4279
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:55
- Ort: Helsingborg
- Kontakt:
Lindir skrev:
Nästa fråga: Vad innebär transsubstantiation?
Källa: ne.setranssubstantiation äv. transubstantiation [-stansiaSo´n] subst. ~en ~er
ORDLED: tran(s)-sub-stanti-at-ion-en
• (tänkt) förvandling av vinet och brödet till Jesu blod och kropp under den kristna nattvardsritualen enl. katolsk uppfattning
Källa: ne.setranssubstantiatio´nsläran (av medeltidslat. transsubstantia´tio 'förvandling av substanserna', ytterst av trans- och substantia), den romersk-katolska läran om "förvandling av substanserna", formulerad under tidig medeltid efter kontroverser om hur pass konkret Kristi närvaro i nattvarden skall uppfattas (som rent symbolisk eller som fysiskt reell). Fjärde Laterankonciliet (1215) fastslog som katolsk lära att "Kristi kropp och blod i sanning finns i altarets sakrament under bröds och vins gestalter, sedan brödet transsubstantierats till kropp och vinet till blod genom Guds makt". Substansen, det vill säga bröds och vins väsen och ändamål, förvandlas till Kristi kropp och blod, fastän accidenserna (utseende, smak, lukt etc.) kvarstår oförändrade och behåller sin teckenfunktion (brödsbrytelsen uttrycker Kristi offerdöd etc.). Kristi närvaro är objektiv (oberoende av någons tro på den) och består så länge gestalterna består. Det invigda nattvardsbrödet tillbeds därför även utanför mässan (i sakramentshus eller monstrans). Transsubstantiationsläran avvisades av reformatorerna. Jfr nattvard (Olika nattvardstraditioner).
Min tur?
/Anno
Nja, börjar vi svara med kopierade citat från NE blir quizen en ganska trist och banal historia. Strängt taget har du inte ens visat om du förstått det du citerar eller inte. Svara med egna ord, kort sagt.Anno skrev:Min tur?
Jag tar självsvåldigt en ny fråga:
I vilken religiös gruppering bär (de manliga) medlemmarna följande symboler?
- oklippt hår (inkl skägget)
- en kam
- ett svärd med böjd klinga, eller motsvarande dolk
- ett stålarmband på högra handleden
- ett par knälånga shorts, ofta burna som underbyxor.
- Robert Sköld
- Medlem
- Inlägg: 2581
- Blev medlem: 9 oktober 2002, 03:23
- Ort: Linköping/Motala
- Kontakt:
Det låter ju sannerligen som Sikherna! Religionen som har sitt heliga centrum i den gyldene staden Armitsar i nordöstra Indien! Religionen i sig, Sikhismen, är en Monoteistisk religion uppkommen på 15-1600-talet. Vissa har karaktäriserat den som en blandning av inslag från Islam och Hinduism. Vissa Sikher vill verka för en Sikhisk statsbildning i delstaten Punjab i Indien, där de utgör befolknings majoritet.
/Robert Sköld
/Robert Sköld