Jag gör en ny tråd om det som kallas "radikalkonservatismen" eller "den konservativa revolutionen".
Radikalkonservatismen skall ha utvecklats i Tyskland under 20-talet av författaren Ernst Jünger, den politiske tänkaren Carl Schmitt och filosofen Martin Heidegger. En intellektuell och elitistisk högerrörelse med en revolution på programmet för att föra nationen tillbaka till svunna goda tider.
En bok om ämnet finns, Göran Dahl, Radical Conservatism and the Future of Politics.
Jag tycker det är ett intressant ämne, kanske är det så att många politiska rörelser och idéer som snabbt brukat avfärdas "fascistiska" eller "nazistiska" i själva verket har varit/är radikalkonservativa, vad tror ni?
Radikalkonservatismen
-
Robert Sköld
- Medlem
- Inlägg: 2581
- Blev medlem: 9 oktober 2002, 03:23
- Ort: Linköping/Motala
- Kontakt:
Här är en sajt som fokuserar på den sk konservativa revolutionen, radikalkonservatismen.
http://www.geocities.com/integral_tradition/
I Sverige har denna företeelse, som inte på något är enhetlig, i någon mån representerats av den numera nedlagda tidskriften Salt, och möjligen av författaren Tage Lindbom (1909-2001). Lindbom kallade dock sig själv traditionalist, och föjde den religionsfilosofiska tankeskola som Rene Guenon och Frithjof Schuon initierade.
SE: http://www.aucegypt.edu/faculty/sedgwic ... index.html
http://www.frithjof-schuon.com/start.htm - som har en svensk del
http://www.geocities.com/integral_tradition/
I Sverige har denna företeelse, som inte på något är enhetlig, i någon mån representerats av den numera nedlagda tidskriften Salt, och möjligen av författaren Tage Lindbom (1909-2001). Lindbom kallade dock sig själv traditionalist, och föjde den religionsfilosofiska tankeskola som Rene Guenon och Frithjof Schuon initierade.
SE: http://www.aucegypt.edu/faculty/sedgwic ... index.html
http://www.frithjof-schuon.com/start.htm - som har en svensk del
Den amerikanske sociologen Jeffrey Herf har kallat denna strömning "reaktionär modernism", och även nämnt Oswald Spengler i sammanhanget. Spengler hade ju idéer om en sorts "preussisk" socialism, som skilde sig från den marxistiska så till vida att dess förenande länk skulle vara folket/kulturen och inte klassen. Men han ogillade ändå den form av "nationalsocialism" som nazisterna kom att representera, och skall ha förkastat Hitler med den slagfärdiga formuleringen: - Tyskland behöver en hjälte, inte en hjältetenor.
På denna sida kan man ladda ned ett provkapitel ur Herfs bok i PDF-format.
På denna sida kan man ladda ned ett provkapitel ur Herfs bok i PDF-format.
Radical Conservatism and the Future of Politics är bra men problemet är att den försöker få väl mycket till radikalkonservatism.
Både Schmitt och Heidegger ställde sig positiva till NSDAP och hade höga poster under regimen. Heidegger som professor, Schmitt minns jag inte just nu vad han hade för position men han omnämns emellanåt som "tredje rikets kronjurist". Jünger däremot drog sig tillbaka från den politiska arenan strax efter maktövertagandet. Andra i de radikalkonservativa kretsarna gick det sämre för, Ernst Niekisch placerades på tukthus (dock inte förän så sent som 1937).
Det bör också noteras att radikalkonservatismen visst har nationalistiska inslag i många fall men exempelvis Jünger rörde sig ju från nationalism till tankar kring ”planetariskt herravälde”. Niekisch var ju en stark förespråkare av den euroasiska tanken.
Överhuvudtaget går det nog knappt att finna någon radikalkonservativ ståndpunkt som det inte finns ett flertal radikalkonservativa motståndare till.
Det finns en intressant passage i Heidegrens Preussiska anarkister som resonerar kring att många radikalkonservativa fortsatte att använde begrepp som folk och rike trots att de själva inte längre var nationalister, i alla fall inte i ordets vanliga mening. För exempelvis Jünger så har begreppet ras i hans senare skrifter, exempelvis Der Arbeiter, snarast betydelsen habitus.
Ska det nämnas ytterligare namn bör ju Friedrich Hielscher nämnas. Där talar vi rätt flummig nationalism åt Stefan Georges (för övrigt en av Stauffenbergs inspirationskällor) håll. Men också en hel del andra spännande idéer.
Till en av mina favoriter i sammanhanget hör Jüngers svar på NSDAPs erbjudande om en riksdagsplats 1927 (viss reservation för årtalet): ”Det är bättre att skriva en bra dikt än att representera 60 000 dumbomar.”
Däremot tror jag att LasseMaja har rätt i ”att många politiska rörelser och idéer som snabbt brukat avfärdas "fascistiska" eller "nazistiska" i själva verket har varit/är radikalkonservativa”.
Både Schmitt och Heidegger ställde sig positiva till NSDAP och hade höga poster under regimen. Heidegger som professor, Schmitt minns jag inte just nu vad han hade för position men han omnämns emellanåt som "tredje rikets kronjurist". Jünger däremot drog sig tillbaka från den politiska arenan strax efter maktövertagandet. Andra i de radikalkonservativa kretsarna gick det sämre för, Ernst Niekisch placerades på tukthus (dock inte förän så sent som 1937).
Det bör också noteras att radikalkonservatismen visst har nationalistiska inslag i många fall men exempelvis Jünger rörde sig ju från nationalism till tankar kring ”planetariskt herravälde”. Niekisch var ju en stark förespråkare av den euroasiska tanken.
Överhuvudtaget går det nog knappt att finna någon radikalkonservativ ståndpunkt som det inte finns ett flertal radikalkonservativa motståndare till.
Det finns en intressant passage i Heidegrens Preussiska anarkister som resonerar kring att många radikalkonservativa fortsatte att använde begrepp som folk och rike trots att de själva inte längre var nationalister, i alla fall inte i ordets vanliga mening. För exempelvis Jünger så har begreppet ras i hans senare skrifter, exempelvis Der Arbeiter, snarast betydelsen habitus.
Ska det nämnas ytterligare namn bör ju Friedrich Hielscher nämnas. Där talar vi rätt flummig nationalism åt Stefan Georges (för övrigt en av Stauffenbergs inspirationskällor) håll. Men också en hel del andra spännande idéer.
Till en av mina favoriter i sammanhanget hör Jüngers svar på NSDAPs erbjudande om en riksdagsplats 1927 (viss reservation för årtalet): ”Det är bättre att skriva en bra dikt än att representera 60 000 dumbomar.”
Däremot tror jag att LasseMaja har rätt i ”att många politiska rörelser och idéer som snabbt brukat avfärdas "fascistiska" eller "nazistiska" i själva verket har varit/är radikalkonservativa”.
Radikal konservatism = konservatism som
1. Frångått den antirevolutionära inställningen
2. Frångått (den långsamma) utvecklingen "framåt" till en bakåt
Orsaker
1. Motstånd emot den snabba revolutionära samhällsomvandlingen orsakad av liberalism, socialism och industrialism
2. Övertygelsen om att ett äldre mer ursprungligt samhälle är det "rätta" (Utopin?)
Vad tror ni?
1. Frångått den antirevolutionära inställningen
2. Frångått (den långsamma) utvecklingen "framåt" till en bakåt
Orsaker
1. Motstånd emot den snabba revolutionära samhällsomvandlingen orsakad av liberalism, socialism och industrialism
2. Övertygelsen om att ett äldre mer ursprungligt samhälle är det "rätta" (Utopin?)
Vad tror ni?