Ta död på myten om Titanic!

[varjag]

Stefan - helt utanfor amnet men TACK! For att producera ä, å och ö maaste jag gora fyra anslag - men ar alltid radd ngn skall missuppfatta vad jag skriver - saa ibland blir jag 'ordentlig' och prantar som en vettvilling - for att faa min 'point across'. jag korde lange 'utan prickar' och fick kritik for det paa forumet...vad gora? Halsningar, Varjag

[Stefan Lundgren]

Förstår det!
Men det kanske bli bättre när du kommer hem någon i framtiden. Jag förstod vad du skrev, men ville bara komma med ett tips.

Stefan

[Gutekrigaren]

Hmm, ett svenskt tangentbord kanske inte är en omöjlighet att uppbringa ens i Australien...tror inte det i alla fall. Och det finurliga är ju att ett dylikt inte inkräktar på det engelska...

Mvh Petter

[varjag]

Förstår det!
Men det kanske bli bättre när du kommer hem någon i framtiden. Jag förstod vad du skrev, men ville bara komma med ett tips.

Stefan

'kommer hem' - tack for raadet Stefan - men jag AR hemma. I Australien. Redan for maanga aar sedan krossade mina svenska broder i Sverige begreppet att komma hem. 'Du kan aldrig komma hem - for du ar australier - du begriper det bara inte sjalv'.
Daa - begrep jag.

[Stefan Lundgren]

Anledningen att Smith blev frestat av att slå världsrekord med drygt 2300 personer ombord var bara vd:n på White Star Line, Bruce Ismay, lurade in den erfarne kaptenen med skarpa lovord om han slog världsrekordet med Titanic.
Smith var ingen dumbom, han visste till riskerna och man går inte igenom över 25 års erfarenhet som kapten utan vetskap om isfarorna i Nordatlanten.
Man kan nästan ställa följande frågeställning,

"Varför lät Smith välja den nordliga rutten över Atlanten med risk att stöta på isberg?" Han visste ju det, liksom de övriga besättningsmännen på kommandobryggan. Ändå lät dom inte utkiktposten få kikare eller någon annan hjälpmedel.

Stefan

[Ja77]

Stefan i detta träd har vi diskuterat att Titanic inte kunde slå Mauretanias värdsrekord. Smith borde veta det.... värdsrekord försöket är en myt.

Smith kanske tog den nordligare ruten höll hög fart för att hålla tidtabellen.

[FredH]

Till Stefan Lundgren - vill jag tiillägga att 'de fina här i världen' inte alltid besvarar morseanrop. Dels for att dom inte paa kommandobryggan har en styrman med tillracklig kunskap i morsering - och han 'vill inte gora bort sig' (inte paa TITANIC - dom hade expertbefäl), dels for att dom 'inte har tid' att befatta sig med vanliga trampbåtar i en hetsig värld. En gaang i Nordatlanten motte vi paa hundvakten, 00.oo - 04.oo ett, bara delvis upplyst jättelikt fartyg. 3:e styrman, som var duktig paa morse - tog Aldislampan och slog WS? Inget svar trots flera anrop saa han gav upp...men vi passerade relativt nara, 2 sjomil eller saa - dom andra gjorde mycket hog fart - och nar fartygen var ungefar tvärs (dvs 90 graders baring till varandra) tande naagon arrogant eller jäktad styrman ombord paa det andra fartyget under 30 sekunder straalkastare riktad mot en enorm skylt pa fartygets sida; vi laste i kikaren - ILE DE FRANCE.
Den franska noblessen hade inte tid med telegrafi med sånt böss som vi.

Jag förstår att du inte fick någon nämnvärd kontakt med Ile De France.
WS är ingen anropssignal. WS använder du när du skall meddela det korrigerade lufttrycket.
Det korrekta förfarande skulle ha varit att sända upprepade AAAAA
Ile De France svarar med flera TTTTT
Du sänder DE plus antingen signalnokstäver eller namn på eget fartyg.
Ile De France svarar med ett T samt att sända sin information tillbaka
Allt avslutas med AR vilket besvaras av mottagaren med ett R

En kortare variant
Sänd AAAAA
Svar med TTTTT
Sänd CS
De svarar med sin anropssignal.

Lite krångligt men korrekt.

Fast nu kom jag lite offtopic.

[varjag]

FredH - det stamde inte paa 50-talet. Vid 'social' morsetrafik med aldislampa slog man alltid anropet WS = What Ship, det vanliga svaret, for det var enklast, var den fyrstalliga bokstavskoden for fartygets namn saa det gallde att Lloyds Radioregister till hands.Eftersom de vanligare motesavstaanden och passeringstiderna samt vakternas normala goromaal oftast inskrankte signaleringstiden till naagra minuter var de vanligaste kontakterna begransade till identitetsutvaxling, avseglingshamn och destination, ibland last. Efter signalkontakt med annat fartyg skulle den antecknas i loggboken med tid och beraknad position. De flesta fartyg vid den tiden hade baade aldislampa och en s.k. rundmorselampa paa en staang over kommandobryggan. De flesta signalkunniga - foredrog aldislampan daa rundmorselampan lyste upp hela det egna fartyget och naagon nattlig dacksvandrare kunde borja snacka om 'vad fan haaller tredjen paa med nu...?'

[Stefan Lundgren]

Hancock var den styrmannen hette som försökte få kontakt med ett fartyg vid horisonten utan succé.

Stefan

[FredH]

Det är mkt möjligt att WS informellt ansågs som ett anrop.
För jag tror inte att de radikalt ändrade anropssignalen vid morsesignalering 1965 då huvuddelen av dagens signalbok tillkom.

Vi har faktiskt kvar krav på Aldislampa på bryggorna i fartygen idag.
Och utbildningen innehåller ljusmorse fortfarande.

[varjag]

FredH - jag rotade i mitt minne och du har alldeles ratt, 'allmant anrop' var aven daa naagra A:n och naagra T:n bekraftade mottagen signal och inväntan av signal a la 'vad vill du?' men det invecklade uttråkad vaktpersonal i Signalbokens artigheter - vilket ofta kravde mera signalpersonal an en 2:e eller 3:e styrman och ett par jungmän eller lättmatroser. Det var skojigt att hora att Aldislamporna annu finns kvar tillsammans med kravet paa kunnighet i ljusmorsering - jag trodde med dagens moderna kommunikationsmedel att de for lange sedan slängts overbord, Varjag

[Battler]

Hur är det med varvet Harland & Wolff, hört att det är nedlagt ?

MVH

[FredH]

Varjag - Signalboken är en aning för ologisk så att informella anrop skapades är fullt förståligt.
Det är utrustningskravet på aldislampor som gör att kunskapskravet på ljusmorse finns kvar. Sedan har givetvis den moderna kommunikationen tryckt undan ljusmorsen till obefintlighet.


Battler - H&W är inte nedlagt, men efter en större rekonstruktion är det bantat och ägarstrukturen lite annorlunda.
De bygger och reparerar fartyg där fortfarande.

[varjag]

Innan den här tråden sjalvdör, vill jag ta upp en annan myt om TITANIC. Otaliga teckningar, diagram och diskussioner under aartionden, har havdat att fartyget vid kollisionen med isberget fick en c:a 100 meter laang 'reva' i plaatarna - en reva som varierande beskrivs som allt ifraan en 20 centimeters 'spricka' till teckningar av en 3 meter bred 'isranna' dar plaatarna totalt demolerats. Otaliga spekulationer om kollisionsskadans omfattning har efter dykningarna paa vraket runnit ut i sanden for att den aktuella delen av forskeppet ar begravt i Atlantbottens lera. Mera sansade analytiker har sedermera havdat att då fartyget holl sig flytande saa pass lange efter kollisionen, ar den mycket troligare sanningen, att det aldrig blev naagon 'reva i plaatarna' utan att kontakten med isberget istallet 'blåste ut' naagra tusen nitar - som medgav det laangsammare insläppet av vatten vilket ledde till sankningen. Om '100-meters revan' eller de mera dramatiska teckningarna av undervattensskadorna hade varit verklighet - hade som jag ser det, TITANIC sjunkit inom 10-15 minuter och katastrofen blivit mycket mycket värre - än den kom att bli.

[Ja77]

Det mest sjuka med titanic var att de flesta skulle kunna blivit räddade om fartyget hadde haft livbåtar till alla....