Frans G Bengtsson en fullblodsrasist

[Daniel L]

Här är en artikel från Eskilstuna-kuriren som jag tror kan vara av intresse. Jag har själv inte läst boken även om jag vet att jag en gång gjorde ett försök. Det skulle vara intressant att höra synpunkter på artikeln.

Frans G Bengtsson en fullblodsrasist

AV JERKER NORIN

Vi är nog rätt många som brukar läsa om Frans G Bengtssons Röde Orm med jämna mellanrum. Den här sommaren plockade jag i stället fram tre essäsamlingar av samme författare som har samlat damm i decennier i min bokhylla. Det borde jag nog inte ha gjort.

Den första samlingen, De långhåriga merovingerna, var delv is just så frodig och underhållande som jag mindes den från min ungdoms läsning. Han var duktig, gamle Frans G, på att blåsa liv i historiska busar vare sig de var antika grekiska erövrare, medeltida franska furstar eller vikingatida barbarer i norr. I någon essä närmade han sig emellertid sin egen samtid och blev outhärdligt gnällig, exempelvis i kritiken av reformatorer som tror att bildning är något som kan spridas till massorna. Som bevis anförde han den outhärdligt usla litteratur som enligt hans mening givits ut på svenska under 1900-talets första decennier. Sådant som Strindberg, Fröding och Lagerlöf då, kan man tänka...

Han underkände också Abraham Lincoln - inte blott en dålig president utan dessutom en som bedrev inbördes-krig av dåliga skäl. Sydstatsgeneralen Robert E Lee, däremot, det var en ädel hjälte i Frans G Bengtssons smak.

Nästa bok, Silversköldarna, började också bra, men åter hamnade författaren i det amerikanska inbördeskriget. Denna gång i en essä om nordstatsgeneralen Ulysses S Grant. Och här får vi veta varför det amerikanska inbördeskriget var fel. Det handlade ju om befrielse av den svarta befolkningen ur slaveriet. Slaveriets avskaffande var "en av mänsklighetens mera groteska transaktioner, alldenstund negern aldrig i främsta rummet varit vare sig "slavar" eller "fria", utan i främsta rummet varit vad de måste förbliva, nämligen just negrer".

Puh!

Och värre blir det i essän om den franske greven Arthur de Gobineau. En man vars storhet tydligen inte nog kan skattas. Frans G Bengtsson har läst en biografi över greven och retar sig uppenbart på att biografen ens vågat närma sig denna genialiske gestalt utan att på varje rad hylla storheten i Gobineaus tankar.

Dessa tankar, visar det sig så småningom, handlar om den ariska rasens storhet. Dock bara i germansk tappning. Alla andra folk är antingen usla till sitt ursprung eller förstörda av blodsblandning.

Frans G Bengtsson visar sig ha varit fullbrodsrasist: "germanerna äro ariernas blomma; deras blod är jordens salt och all högkulturs livselixir". Detta är åsikter som han till fullo delar med den franske greven och Frans G Bengtsson är påtagligt misslynt över att greven inte är lika hyllad av alla. Exempelvis har han haft svårt att få gehör för sina idéer i hemlandet Frankrike. Och det är förstås bara för att Gobineau avslöjat hur underlägsna fransmännen själva är germanerna.

Gobineau räknar sitt ursprung till en av vikingahövdingen och normandiske erövraren Gånge-Rolfs underhövdingar, och är alltså germanättling. Frans G Bengtsson ser inte ens det parodiska i skildringen av hur greven stiger iland på en vindpinad ö i Stockholms skärgård och känner att här hade hans anfader sitt ursprung.

Silversköldarna publicerades 1931. Två år senare blev Adolf Hitler tysk förbundskansler.

Eskilstuna-Kuriren Måndag 18 augusti 2003

mvh/ Daniel

[Westling]

Hmm, varje person är av sin tid.

Jag slår vad om att Konung Karl XII kallade ett och annat folkslag för "vildar" eller något annat nedvärderande.

Ska vi gräva i det och kalla honom "rasistkungen"?

[Hiawatha]

Personligen så blir jag bara trött på att personer som verkat tidigare i historien ska dömas i efterhand efter dagens politiska/etiska/moraliska ramverk. Inget nytt under solen..

[Ja77]

Fy vad sur man blir på skribenten. Vet inte vad Frans G Bengtsson tänkte , men i Röde orm, så hyllar Orm och de andra vikingarna en jude och muslimer beskrivs som "normala" mäniskor inte sämre eller bättre än de kristna.

Har inte läst de andra böckerna...men

Abraham Lincoln började faktiskt kriget med icke legitma själ, hålla ihop USA fast delstaterna hadde laglig rätt att träda ut, slav frågan blev inte inte en riktigt fråga fören 2 år senare för att förhindra engelsk hjälp till syd.

Sverige borde också kallas rasist stat med tanke på vi startade "rashygieniska institut" som tyskarna var så imponerade av.

[NIBBE]

det är väl solklart att mannen som skrivit artikeln är rasist

[Carolus XII]

Detta var det löjligaste jag läst.. ska nog ta och hälsa på den där jerker...


//Fredde

[Martin Tunström]

det är väl solklart att mannen som skrivit artikeln är rasist

Hur du nu får ihop det?

/Anno

[hans lindquist]

Enligt Sven Stolpe, som var gammal god vän med Frans G Bengtsson ogillade Röde Orms författare nazismen för dess pöbelmentalitet och antiintellektualism. Han tycks förövrigt aldrig ha rört sig i politiska kretsar överhuvudtaget.
Däremot företrädde han en intill gnatighet ett slags pessimistisk kulturkonservatism, som tidvis nära nog gränsade till hat gentemot samtiden. Endast historiens stora gestalter fascinerar honom, och han beklagade säkert bittert att han fötts i en tid, som inte förunnade honom att tillsammans med franska kungens spelmän i Brabantes(?) armé "tåga mot rom".
Jag tror man måste vara försiktig med att sätta politiska etiketter på skönandar, vars väsentliga kulturgärning ligger utom politiken. Åtskilliga stora andar - som borde vetat bättre - har kläckt ur sig rent hårresande saker:
Albert Engström och Strindberg framstår som kvalificerade rasister/antisemiter. Heidenstam nära nog som fascist trots dikten Medborgarsång. Jan Myrdal och Sara Lidman har hyllat otäcka kommunistiska diktaturer. En rad svenska författare hyllade unison Stalindiktaturen och kom i våldsam och välgörande konfrontation med Vilhelm Moberg för detta.
Poeten Ezra Pounds antikapitalism drev honom aningslöst i armarna på den italienska fascismen.
mvh
hasse l

[Zenior]

Enligt Sven Stolpe, som var gammal god vän med Frans G Bengtsson ogillade Röde Orms författare nazismen för dess pöbelmentalitet och antiintellektualism. Han tycks förövrigt aldrig ha rört sig i politiska kretsar överhuvudtaget.
Däremot företrädde han en intill gnatighet ett slags pessimistisk kulturkonservatism, som tidvis nära nog gränsade till hat gentemot samtiden. Endast historiens stora gestalter fascinerar honom, och han beklagade säkert bittert att han fötts i en tid, som inte förunnade honom att tillsammans med franska kungens spelmän i Brabantes(?) armé "tåga mot rom".
Jag tror man måste vara försiktig med att sätta politiska etiketter på skönandar, vars väsentliga kulturgärning ligger utom politiken. Åtskilliga stora andar - som borde vetat bättre - har kläckt ur sig rent hårresande saker:
Albert Engström och Strindberg framstår som kvalificerade rasister/antisemiter. Heidenstam nära nog som fascist trots dikten Medborgarsång. Jan Myrdal och Sara Lidman har hyllat otäcka kommunistiska diktaturer. En rad svenska författare hyllade unison Stalindiktaturen och kom i våldsam och välgörande konfrontation med Vilhelm Moberg för detta.
Poeten Ezra Pounds antikapitalism drev honom aningslöst i armarna på den italienska fascismen.
mvh
hasse l

Bra inlägg för att moderera debatten

Sven