Historiska fel i böckerna om Arn?

Petter D · Inlägg av **Petter D** » 26 augusti 2003, 19:06

Det där med Estland, kung Jon och dumpandet av en hög med folkungar FolKungar eller FolkUngar?) händer faktiskt i Arvet efter Arn.

Dan Koehl · Inlägg av **Dan Koehl** » 27 augusti 2003, 07:32

Centurion skrev:Det där med Estland, kung Jon och dumpandet av en hög med folkungar FolKungar eller FolkUngar?) händer faktiskt i Arvet efter Arn.

Jag förstår inte. Vad menar du?

D. Andersson · Inlägg av **D. Andersson** » 27 augusti 2003, 07:46

Dan Koehl skrev:
Centurion skrev:Det där med Estland, kung Jon och dumpandet av en hög med folkungar FolKungar eller FolkUngar?) händer faktiskt i Arvet efter Arn.
Jag förstår inte. Vad menar du?

Min gissning är att han frågar om det korståget existerat. Svaret på den frågan är ja.

1220. Linköpingbiskopen slogs ihjäl liksom hertig Karl på Ösel.

-Sigtunaannalerna.

Någonting om en skvadron forsvikska kavallerister nämns däremot inte.

Olof Larsson · Inlägg av **Olof Larsson** » 27 augusti 2003, 19:07

Ang. Bjälboättens marschväg till Västergörland:

För mig framstår det som om de Sverkerallierade styrkorna
i Östergätland (Bjälboätten & ev. svererska förstärkningar)
vid ett krig mot Erikarna & Svear så snart som möljigt
borde förena sig med sina allierade på andra sidan Vättern.
Detta för att de själva torde vara för svaga för att
framgångsrikt bekriga fienden.
Detta verkar också uppenbarligen ha skett.

Men vilken väg skulle de ta.
Därom vet vi mig veterligen inget, men jag ser tre
olika alternativ.
-Norr om Vättern, genom Nordanskog (troligtvis Tyleskog)
och Tiveden.
-Överskeppning över Vättern.
-Söder om Vättern genom Sunnanskog.

Mot det norra alternativet talar en kombination av terrängen,
med sina djupa, och i fallet Tiveden synnerligen
kuperade skogar, samt risken att i dessa skogar
stöta på fienden.

Mot överskeppningsalternativet talar som jag ser det
möjligheten att föra med sig hästarna.

Det södra alternativet framstår som mig som det troligaste.
Det innebär visserligen att man får rida genom skogsterräng,
men man slipper risken att stöta ihop med fiender.

En kombination av alternativ överskeppning
och det södra alternativet kan också tänkas.

Ang. Svenskarnas användning av rytteri:

Kan det inte tänkas att 1200-talets svenskar, precis
som folkvandringstidens germaner, stred från hästryggen
när det fanns vara lämpligt, ofta i blandade enheter
bestående av uppsuttna och mer välutrustade soldater
och lätt utrustat fotfolk?

Borgen på Årnäs:

Om jag förstått saken rätt så hade borgen på Årnäs
kvadratiska/rektangulära torn, medans korsriddarna
i Palestina vid denna tid byggde borgar med runda
torn, p.g.a. deras överlägsna styrka mot yttre våld.
Om nu Arn tillbringat 20 år i Palestina som korsriddare
så borde han väl rimligtvis byggt sin borg därhemma
med samma runda torn?

Petter D · Inlägg av **Petter D** » 27 augusti 2003, 19:55

Dan Koehl skrev:
Centurion skrev:Det där med Estland, kung Jon och dumpandet av en hög med folkungar FolKungar eller FolkUngar?) händer faktiskt i Arvet efter Arn.
Jag förstår inte. Vad menar du?

Du pratade om detta korståg och Sverker kungen som genomförde detta som ett bevis för att Guillou har fel, men i Arvet efter Arn så händer detta och Folkungarna var allierade med Sverker ätten där ett tag.

WilmerT · Inlägg av **WilmerT** » 28 augusti 2003, 13:30

Djinghis Khan skrev:Det här förstår jag inte - Vikingatida svärd var ju både lätta och tvåeggade

/DK M

Var de? Vad finns det för fynd, då?

OBS! De diskussionsfrågor här som glider iväg från frågan om vad böckenra om Arn får vi kanske samla ihop till nya trådar, enligt Dans önskemål?
* Vikingatidens hästar låter ju som rätt forum för att kommentera inlägg om hästarna här.

* Finns det något forum som passar att besvara fågor om svärd?
Då kan vi väl flytta den diskussionen dit för den verkar intressant

Men: Guilliou är ju vapenfixerad och gör ett stort nummer av de svärd som svebskarna använder med åtskillnad från hans eget välsmidda från Palestina. Jag har inte hört annat än att de vikingatida svärden var just hårda och tunga, och länge dessutom eneggade.
- När ändrades de, om de ändrades?
- Har han alltså fel Djingis?

/Wilmer T
... här skiner solen...

PS. Naturligtvis är detta rätt forum för att kommentera avvikelser från historisk verklighet - men jag kommenterade något om skönlitteratur; vill bara säga att vi bör göra skillnad på vad som faktiskt är fel och att övergå till förlöjligande av hans författargärning p g a sådana fel; en anpassning av verkligheten är ju tillåten i en skönlitterär skapelse. DS.

Olof Larsson · Inlägg av **Olof Larsson** » 28 augusti 2003, 16:01

Huruvida vikingarnas svärd var lätta eller tunga,
huruvida de hade en eller två eggar är väl
egentligen en fråga för Björn,
men jag kan väl ge min syn på saken.

De vikingasvärd som jag sett har
utan undantag varit tvåeggade.
Så verkar även f.ö. germanernas svärd
ha varit och dessa var knappast dåliga
med dytidens mått mätt,
med sitt laminerade stål,
utan tvärtom kontinentens bästa
och av klart högre kvalitet än romarnas
svärd tillverkade i fabricae.

Huruvida vikingarnas svärd var tyngre än 1100/1200-talets
låter jag vara osagt, men jag har aldrig läst något
annat än att vikingarna ska ha haft högkvalitativa
svärd och jag finner det osannolikt att svearna
skulle ha haft sämre svärd än sina grannar i de
södra landskapen under tidig 1100/1200-talet.

B Hellqvist · Inlägg av **B Hellqvist** » 28 augusti 2003, 23:56

WilmerT skrev:
Djinghis Khan skrev:Det här förstår jag inte - Vikingatida svärd var ju både lätta och tvåeggade

/DK M
Var de? Vad finns det för fynd, då?

Det finns omkring 30 vikingasvärd utställda på Historiska museet, och runt om i Europa bör det finnas några hundra svärd bevarade i varierande skick.

(...)

Men: Guilliou är ju vapenfixerad och gör ett stort nummer av de svärd som svebskarna använder med åtskillnad från hans eget välsmidda från Palestina. Jag har inte hört annat än att de vikingatida svärden var just hårda och tunga, och länge dessutom eneggade.

Guillou gör främst stort nummer av Arns lätta svärd som smids i första boken. Hans beskrivningar av smidesprocessen och annat svärdsrelaterat innehåller grova fel. Vikingatida svärd bestod av två huvudgrupper: tveeggade svärd och eneggade så kallad långsaxar, de senare ibland lika långa som "vanliga" svärd.

- När ändrades de, om de ändrades?

I Sverige bör förändringen skett under sent 1100-tal eller tidigt 1200-tal, i takt med att man slogs alltmer uppsuttna till häst. Klingan måste vara omkring 10 cm längre för att ge den räckvidd som behövs. Då svärdsklingorna till stor del importerades från kontinenten bör de nya stilarna slagit igenom ganska snabbt.

- Har han alltså fel Djingis?

Inte Djingis, men läs mer här: http://www.algonet.se/~enda/guillou.htm

Dan Koehl · Inlägg av **Dan Koehl** » 29 augusti 2003, 14:31

Larsson skrev:Ang. Bjälboättens marschväg till Västergörland:

Detta var intressanta synpunkter, jag maste bara fraga, vilket av slagen avser du?

Olof Larsson · Inlägg av **Olof Larsson** » 29 augusti 2003, 16:34

Dan Koehl skrev:
Larsson skrev:Ang. Bjälboättens marschväg till Västergörland:
Detta var intressanta synpunkter, jag maste bara fraga, vilket av slagen avser du?

I första hand Gestilren.
Men i alla lägen när man ska från Östergötland till
Västergötland och har fiender norr om Nordanskog
så ser jag det södra och/eller överskeppningsalternativet
som de mest attraktiva.
Att behöva ta sig genom Tyleskog med risk att stöta på
fienden med eller utan allierade danskar framstår
som...ohälsosamt, men det är inget mot hälsovådan
att göra om samma procedur senare genom Tiveden.
Särskillt då fiendens styrkor från Svealand rimligtvis
borde befinna sig på väg genom samma skogar
ungefär samtidigt.

Christer Samuelsson

Larsson skriver:

I första hand Gestilren.
Men i alla lägen när man ska från Östergötland till
Västergötland och har fiender norr om Nordanskog
så ser jag det södra och/eller överskeppningsalternativet
som de mest attraktiva.
Att behöva ta sig genom Tyleskog med risk att stöta på
fienden med eller utan allierade danskar framstår
som...ohälsosamt, men det är inget mot hälsovådan
att göra om samma procedur senare genom Tiveden.
Särskillt då fiendens styrkor från Svealand rimligtvis
borde befinna sig på väg genom samma skogar
ungefär samtidigt.

Ja du har ett bekymmer här. I Västergötland finns inget Gestilren, men väl ett Gestrilen. Det är inte självklart att slaget vid Gestylren som det f.ö. står i källorna är liktydigt med Gestrilen. Några arkeologiska bevis för att ett slag stått på platsen finns f.ö, inte heller.
Sen har du nog fått begreppen sunnan och nordanskogs något om bakfoten. Det är helt enkelt gränsen mellan vad vi idag kallar Svealand och Götaland, kolla med NE eller liknande.
Christer Samuelsson.

Olof Larsson · Inlägg av **Olof Larsson** » 29 augusti 2003, 18:48

Ja inte ens moderatorer kan stava rätt varje gång.

Ang. nordan och sunnanskog så lever åtminstone
jag i tron att det förra
utgörs av skogarna mellan å ena sidan Östergörland & Västergötland
och å andra sidan Värmland, Närke och Sörmland,
d.v.s. Tiveden, Tyleskogen (Kärnskogen), Kolmården m.fl.,
samt att sunnaskog är beteckningen på skogarna
söder om Östergötland såsom Hålaveden.

Claes · Inlägg av **Claes** » 29 augusti 2003, 18:55

Nordanskog och sunnanskog var en medeltida benämning på Sveriges två delar. Sunnanskog = Götaland (där Värmland ingick) samt Nordanskog = Svealand och Norrland.

Lindir · Inlägg av **Lindir** » 29 augusti 2003, 23:28

Nordanskog betyder alltså inte "Norra skogen/skogarna" utan "norr om skogen/skogarna", och sunnanskog följaktligen "söder om skogarna".

Christer Samuelsson

Ang. nordan och sunnanskog så lever åtminstone
jag i tron att det förra
utgörs av skogarna mellan å ena sidan Östergörland & Västergötland
och å andra sidan Värmland, Närke och Sörmland,
d.v.s. Tiveden, Tyleskogen (Kärnskogen), Kolmården m.fl.,
samt att sunnaskog är beteckningen på skogarna
söder om Östergötland såsom Hålaveden.

Beträfande detta med nordan resp. sunnanskogs, så är det väl för din del ett lappri som Karl XII skulle säja.
Detta med Gestyrlen och Gestrilen är däremot en lektion i hur men ibland skriver historia. Jag får väl repetera att det finns inte minsta belägg för att Gestyrlen och Gestrilen skulle vara samma plats. Förvisso låter det nästan likadant, men ändå inte. Vi får nog finna oss i att vi helt enkelt inte vet var detta Gestyrlen ligger. M.a.o. så är det ingalunda säkerta att det ligger i Västergötland!
Det hindrar inte diverse komunalpolitiker och affärsidkare att dra igång en segerfest. Läs vidare här: http://www.hallekis.com/xx030718a.htm
En viss författare, Jan G lär ha talat på jippot.
Christer Samuelsson.