jättarna
jättarna
I gamla testamentet första moseboken hittade jag ett avsnitt om som kallas "jättarna"(6:1) som är placerat före avsnittet "Noa och floden" .
Min fråga är om något vet något om avsnittet ? det verkar inte riktigt passa in och vad jag kan se beskriver det inte en monoteistisk religion
Min fråga är om något vet något om avsnittet ? det verkar inte riktigt passa in och vad jag kan se beskriver det inte en monoteistisk religion
Överhuvudtaget är ju 'jättar' en väldigt spännande beteckning, även i fråga om forntida Norden - där jättarna är vanligt förekommande.
Jag tror att en människogrupp med medellängd runt 150-160 anser människor av två meters längd vara jättar. I synnerhet om deras kvinnor är huvudet högre än den andra folkgruppens män...
I Norden har hittats skelett i gravar med människor som varit 2 m långa. Andra gravfynd med längder runt 1,5 m. Förmodligen har sådana variationer förekommit i Mindre Asien/Mellersta Östern också?
/Wilmer T
... här skiner solen...
Jag tror att en människogrupp med medellängd runt 150-160 anser människor av två meters längd vara jättar. I synnerhet om deras kvinnor är huvudet högre än den andra folkgruppens män...
I Norden har hittats skelett i gravar med människor som varit 2 m långa. Andra gravfynd med längder runt 1,5 m. Förmodligen har sådana variationer förekommit i Mindre Asien/Mellersta Östern också?
/Wilmer T
... här skiner solen...
I en annan tråd konstateras det att männens genomsnittslängd under vikingatiden var 172 cm.WilmerT skrev:Jag tror att en människogrupp med medellängd runt 150-160 anser människor av två meters längd vara jättar. I synnerhet om deras kvinnor är huvudet högre än den andra folkgruppens män...
viewtopic.php?t=7166&start=20
- Djinghis Khan
- Medlem
- Inlägg: 2688
- Blev medlem: 26 april 2003, 21:11
- Ort: Karlstad
Som jag! Alltså drar jag slutsatsen att jag är en Viking 8)Örjan skrev:I en annan tråd konstateras det att männens genomsnittslängd under vikingatiden var 172 cm.WilmerT skrev:Jag tror att en människogrupp med medellängd runt 150-160 anser människor av två meters längd vara jättar. I synnerhet om deras kvinnor är huvudet högre än den andra folkgruppens män...
viewtopic.php?t=7166&start=20
/DK M
Väl medveten om att trådens initiativtagare inte fått mycket till svar fortsätter jag dock tankegången:
* Kan vi anse oss ha funnit förklaringen till att forntidens Nordbor skiljde på "jättar" och vanligt folk?
* Vilka fynd känner vi till av folk av över medellängd?
I Ubsola/Birka citerar Dan Jordanes:
Min åsikt om dem är att de är ett bronsåldersfolk, och därmed kanske intressant att diskutera i sammanhanget kring kelternas/germanernas varande och göranden.
/Wilmer T
... här skiner solen...
* Kan vi anse oss ha funnit förklaringen till att forntidens Nordbor skiljde på "jättar" och vanligt folk?
* Vilka fynd känner vi till av folk av över medellängd?
I Ubsola/Birka citerar Dan Jordanes:
Mycket kan väl sägas om existensen av Suetidi. Tacitus (Germania, 45) kallar dem 'de kvinnostyrda sitonerna', sitonum.Dan Koehl skrev:Jordanes nämner faktiskt två likartade namn eller ord när han räknar upp Scandzas stammar i sin origin of the Goths:
[...]
Under alla förhållanden nämner Jordanes på samma uppräkning men skilt från varandra orden Suehans, och Suetidi [...]:
han säger: "The Suetidi are of this stock and excel the rest in stature".
Min åsikt om dem är att de är ett bronsåldersfolk, och därmed kanske intressant att diskutera i sammanhanget kring kelternas/germanernas varande och göranden.
/Wilmer T
... här skiner solen...
Re: jättarna
Jättarna var inte gudar utan ett folk:tenar skrev:I gamla testamentet första moseboken hittade jag ett avsnitt om som kallas "jättarna"(6:1) som är placerat före avsnittet "Noa och floden" .
Min fråga är om något vet något om avsnittet ? det verkar inte riktigt passa in och vad jag kan se beskriver det inte en monoteistisk religion
1 Mos 6:4
På den tiden — och även senare — när gudaväsendena låg med människornas döttrar och fick barn med dem, fanns det jättar på jorden. Detta var urtidens hjältar, och deras rykte var stort.
4 Mos 13:34
vi såg till och med jättar där.” (Anakiterna var ett slags jättar.) ”Då tyckte vi att vi var som gräshoppor, och det måste de också ha tyckt.”
5 Mos 1:28
Vart är det vi skall gå? Våra bröder har gjort oss modlösa med sitt tal om ett folk som är större och talrikare än vi och om stora städer med skyhöga murar. Till och med anakiter fick spanarna se där borta.”
Jos 11:21
Det var då Josua utrotade anakiterna i bergsbygden, i Hebron, Devir och Anav och i hela Judas och hela Israels bergsbygd, och vigde dem och deras städer åt förintelse.
Jos 11:22
Inga anakiter lämnades kvar i israeliternas land, bara i Gaza, Gat och Ashdod blev några kvar.
Du kan lätt följa sambanden om du söker i bibeln:
http://www.bibeln.se/
//IW
- Djinghis Khan
- Medlem
- Inlägg: 2688
- Blev medlem: 26 april 2003, 21:11
- Ort: Karlstad
Men det vet vi väl alla att Jesus och Guds änglar var en astronaut?!?Djinghis Khan skrev:En liten kuriosakommentar: von Däniken och Henry Kjellson m.fl. tolkade jättarna i Bibeln som utomjordiska besökare, men det var ju iofs på det vilda 70-talet...
/DK M
Samtida med Inka och kinersernas motsvarande frälsare, seglande genom luften med en rund glashjälm och ett fasligt dån av raketmotorerna på ryggen...
(Återigen ett avfall från ämnet. Ber om ursäkt)
/WT
Verkar som om nästan alla folkslag i världshistorien haft en tanke om den tid då "Jättarna vandrade på jorden" antingen det nu rör sig om vikingarnas Jotun, kelternas Fomori eller (lite mer långsökt kanske) de gamla grekernas Titaner.
Om de amerikanska urfolken har några legender om jättar vet jag inte säkert, men jag har för mig det. Inuiterna har det vet jag iallafall.
Kanske är det gamla artminnen då vi drällde omkring sida vid sida med Meganthropus eller liknande större protomänniskor?
Detta givet att art/rasminne alls är något att ta på allvar, vill säga...
Om de amerikanska urfolken har några legender om jättar vet jag inte säkert, men jag har för mig det. Inuiterna har det vet jag iallafall.
Kanske är det gamla artminnen då vi drällde omkring sida vid sida med Meganthropus eller liknande större protomänniskor?
Detta givet att art/rasminne alls är något att ta på allvar, vill säga...
Inte vet jag om man ska ta det på allvar eller ej men intressant är det så att det förslår! Samma "kollektiva minne" verkar de flesta folk dela vad gäller paradiset, alla har någon form av uppfattning om ett trevligt ställe där döingar roar sig. Läste ett intressant förslag till vad detta "minne" härstammade från. Tydligen levde människan livets glada dagar när hon fungerade som jägare/samlare, mkt föda, lite arbete och allmänt överflöd. Så detta tal om paradiset är egentligen bara ett minne bevarat i generationer av en tillvaro mindre komlicerad än nu. /VictoriaFläsket skrev:Detta givet att art/rasminne alls är något att ta på allvar, vill säga...
Det är väl ganska olika saker att tro på ett förgånget paradis och på ett kommande. Om det rör sig om en (idealiserad) förgången tillvaro, en "guldålder", kan man ju mena att denna goda tid är ohjälpligt förgången och att världen bara blir sämre och sämre. Om man å andra sidan tror att "paradiset" ligger i framtiden - antingen efter döden eller på jorden - så kan man tro på att människans tillvaro på ett eller annat sätt kan förbättras. Många har hävdat att den västerländska utvecklingstron har sina rötter i just den senare typen av föreställningar, som inte alls är "allmänmänskliga". I det antika Grekland hade man visserligen vissa idéer om ett elyseiskt paradis, men bara för ett fåtal: dödsriket i sig var ju ett mörkt och sorgligt ställe, och så framstår det också i vissa judiska texter. Det är nog huvudsakligen i kristendomen som idén om ett "allmänt" himmelrike - som inte bara kommer "hjältarna" till del - börjar bli vanlig.Naeira skrev:Samma "kollektiva minne" verkar de flesta folk dela vad gäller paradiset, alla har någon form av uppfattning om ett trevligt ställe där döingar roar sig. Läste ett intressant förslag till vad detta "minne" härstammade från.
En primitiv freudiansk tolkning skulle väl helt enkelt vara att myten om det förlorade paradiset är en projektion av varje vuxen människas förlorade barndom - fast då får man ju bortse från att barndomen kanske inte har varit något behagligt tillstånd under stora delar av historien.
Småaktig anmärkning: syndafallet är ätandet av den förbjudna frukten (då människan "föll i synd"); översvämningen kallas syndafloden.tenar skrev:Myten om översvämningar/syndafall finns också i flera kulturer.