Några dagar har förflutit, dags för ett imnlägg om USA igen! Denna ständiga källa till reflexion!
Floridakampanjen - eller så stals Florida!
Åren efter 1800 innebar att kolonisternas antal ökades i den nya republiken. Allt fler européer drogs till de nya kolonierna i tron att de kunde få mark, arbete eller ett nytt och bättre liv. För de flesta innebar det motsatsen, men ett tillräckligt antal klarade sig bra och detta spred sig till ett krigsdrabbat Europa under Napoleonkrigens dagar. Efter år 1810 verkade det som om man insåg att indianerna inte längre utgjorde någon egentlig fara för européernas expansion mot väster. Man hade nu planer i den nya republikens ledning att utvidga sin stat åt alla håll, in i Kanada, Florida och indianterritoriet.
Krigen mot Creekindianerna som började år 1813 gav Andrew Jackson en anledning att attackera stora områden väster om Appalacherna År 1814 blev han nationalhjälte när han kämpade i slaget vid Horseshoe Bend. I verkligheten var det cherokeser som utlovats regeringens vänskap, och slogs på Jacksons sida som överraskade creekindianerna och vann segern åt Jackson. Hans egna soldater deserterade och ville inte alls slåss mot indianerna. Jackson lät arkebusera en del soldater som av hunger hotade sina officerare. Efter kriget började Jackson och hans vänner snabbt köpa upp den jord som erövrats från creekindianerna. Därefter lät han utropa sig till fördragsombud och dikterade ett avtal som tog hälften av creekindianernas land ifrån dem. Därefter sålde han marken till bomulssodlarna som kunde utvidga sitt plantagevälde söderut – liksom slaveriet. I en rad fördrag med creekindianer och andra stammar mellan 1814 och 1824 tog vita tre fjärdedelar av Alabama och Florida, en tredjedel av Tennessee, en femtedel av Georgia och Mississippi, liksom delar av North Carolina och Kentucky. Jacksons vänner erhöll många politiska befattningar – som indianagenter, affärsmän, fördragsombud, inspektörer och egendomsmäklare. Jackson uppmuntrade vita att flytta in i indianernas land, och sade sedan till indianerna att regeringen inte kunde förflytta de vita, utan att det vore bättre om indianerna flyttade, annars skulle de bli förintade. Inte heller mutor var okända i Jacksons indianpolitik. Dessa fördrag, dessa landrofferier, lade grunden till bomullsväldet och slavplantagerna.
Under åren 1817-1818 kom de vita bosättningarna allt närmare det spanska Florida. Här fanns semionolindianer och creekindianska flyktingar från andra håll som var fientligt inställda mot de vita nybyggarna. Snart utbröt strider mellan kolonister och indianer. Andrew Jackson gav order om att angripa indianbyar. En annan orsak till Jacksons aversion mot Floridaområdet var att allt fler förrymda slavar tog sin tillflykt till indianbyarna och gjorde gemensam sak med dessa i motståndet mot de vita. Jackson gjorde räder in i Florida under förevändning att det var en tillflyktsort för förrymda slavar och plundrade indianer. Ibland tog seminoler också slavar, men detta slaveri var mer likt det afrikanska, och deras barn blev oftast fria. Det förekom många blandäktenskap mellan svarta och seminoler – allt detta väckte slavägarnas ilska och de såg det som en frestelse för deras egna slavar. Jackson ansåg att Florida var oumbärligt för USA:s försvar. En klassisk modern inledning till ett erövringskrig. Så inleddes ”Seminolkriget” år 1818. Jackson brände seminolbyar, jagade svarta förrymda slavar och angrep snart spanske fort längs kusten söderut.
Spanjorerna som var pressade i hela Amerika, tvingades till slut att ”sälja” Florida år 1819. Det var snarare resultatet av Jacksons erövringar av spanska fort och brandskattning av seminolbyar, som till slut ”övertalade” spanjorerna att sälja Florida till USA. Efter detta blev Jackson guvernör i Floridaterritoriet. Han fortsatte sina markaffärer och hans vänner fick nya möjligheter att berika sig. Han var dock en grym ledare för sina trupper, ofta tvingade han sina officerare att piska de meniga soldaterna vid deserteringar, och vid upprepade fall tillgreps avrättningar. I nordamerikanska skolböcker omnämns Andrew Jackson såsom nybyggare, soldat, demokrat, folkets man – men inte Jackson slavägaren, jordspekulanten, oliktänkande soldaters bödel, indianutrotaren. År 1828 valdes han till president, därefter fortsatte han sin politik som gick emot de fattiga vita, de svarta och indianerna. Därefter började den tömning av indianer öster om Mississippi, som skulle betyda slutet för den indianska kulturen och deras samhällen i öster. Indianförflyttningarna skulle utgöra en strategi som USA sedan kom att använda på fler håll, eller som historikern Drinnon påpekade år 1969:
”Här fanns alla de nödvändiga motiven för att bränna byar och utrota infödda, cherokeser och seminoler och senare cheyenner, filippiner och vietnameser.”
Detta var bara ett led i denna fascistoida stats marsch över likbergen!
MVH
bj5
