hangatyr skrev:den tolfte planeten är orhört komisk! de sluledningar författaren gör är skrattretande. Hans teori är enligt mej löjeväckande trams och om man synar hans teorier lite närmare så faller de som ett korthus. Tyvärr verkar han vid första anblicekn vederhäftig och forskaraktig, om ni förstår hur jag menar.
Detta är enormt förekommande inom UFO-svängen (om man nu får uttrycka sig så svepande). Skrapar man lite på ytan så finns det ibland inte ens ett korthus utan bara en hägring eftersom författaren själv har tolkat och dragit (mycket förhastade) slutsatser från materialet som finns att tillgå.
Jag läste nyligen Kal Korffs "The Roswell UFO Crash: What They Don't Want You To Know". "They" är i det här fallet flertalet UFO-"forskare" som häver ur sig bok på bok på bok om Roswellhändelsen.
Ett exempel är att många ofta drar fram det enorma antal ögonvittnen till Roswellkraschen. Poblemet är att dessa krymper till knappt en handfull om man tar bort alla som på ett tidigt stadium fick nys om det via djungeltrumman men aldrig såg något med egna ögon. Per definition är de inte ögonvittnen. Tar man sedan bort de som gjort oförklarliga/svårförklarade observationer av föremål i närheten av Roswell vid tiden för händelsen men där man inte säkert kan knyta deras observation till kraschen, ja då är det än färre ögonvittnen kvar.
Lägg därtill att de första egentliga intervjuerna av ögonvittnen och andra gjordes i slutet av 70-talet, 30 år efter händelsen.
Många författare kollar inte bakgrundsfakta ordentligt. Major Jesse Marcel som syns på foton hållandes ballongresterna inne på ett kontor tillhörandes Brig. Gen. Roger Ramey omnämns vid ett flertal tillfällen i personliga utvärderingar som en man har livlig fantasi, lätt för att överdriva och förstärka sin egen betydelse. Inte den bästa att ha som stjärnvittne med andra ord.
Innan själva kraschen påstås det att militärpersonal på Roswell Army Air Force Base, white Sands och Alamogordo, New Mexico följde ett oidentifierat föremål på radar under ett par dagar.
I en bok av Kevin D. Randle påstås att Frank Kaufmann, radarexpert, földe fenomenet på radarskärmarna nära nog 24 timmar i sträck. För att kunna möjliggöra detta iggades ett system av speglar upp så att Kaufmann kunde hålla koll på radarn även när han befann sig på toaletten(!)
Kaufmann själv har förnekat detta och Randles bortförklaring/ursäkt när han konfronterades med detta var: 'jag måste ha blandat ihop Kaufmanns berättelse med något jag såg i en Sci-Fi-film'
!!!
Randle är en av de författare man bör sky som pesten, den andra är Philip J. Corso, ännu en som fabulerar hej vilt. Han har t.ex. påstått sig vara förföljd av CIA. Det löste han dock enkelt genom att helt sonika storma in på kontoret tillhörande CIAs högste chef. Problemet med Corsos berättelse är att han konsekvent ger fel namn på personen i fråga. Platsen han anger (Langley, Virginia IIRC, jag har inte boken framför mig just nu) var inte korrekt heller i förhållande till det datum han anger.
Uppenbarligen kan man fabulera och ljuga hej vilt i böcker utan att det klassas som bedrägeri även om boken utger sig för att ej vara en fiktiv berättelse.
Ett mycket talande citat ur Korffs bok är:
"Scientific credibility has high standards indeed. Why should this burden be placed upon UFOlogy?"
M.S. LaMoreaux, MUFON Journal, Maj 1994
/Angus