Rivningshysterin eller rivningsraseriet

[Martin Lundvall]

Modegrej är väl lite att ta i.

Njä, man studerade ju utvecklingen i USA och introducerade innovationen i Sverige.

Vi kanske menar samma sak men säger det på olika sätt.
Modegrej är för mig att man byter ut hela sin graderob till den färgen som är "inne" för tillfället.
Självklart såg man USA som förebilden, men man började inte riva på grund av en nyck. Rivningen var rationell på så sätt att man ville möjliggöra det för bilisterna att ta sig in i centrum med bilen. Detta skulle i sin tur leda till att handlarna i centrum skulle finnas kvar och alla affärer inte skulle flytta ut till stora köpcentrer utanför städerna.
Hade det varit en modegrej skulle man rivit enbart därför att man ville bygga nya byggnader.

/Martin

[Pierre]

Självklart har du rätt i bilismens framväxt som en betydelsefull faktor i utvecklingen. Det var något jag glömde att ta med i räkningen bara. Bilismen nämndes i programmet.

[loop]

Dagens rivningar i byar och mindre städer tycker jag att är lika tragisk. I min hemby, så har man snart rivit alla miljonprogramshus, med hänvisning till att det är för mycket som står tomt, men man klagar samtidigt på att befolkningen minskar.
Klart den minskar då det inte finns några små billiga lägenheter att hyra. Man måste skola folk till att flytta hemifrån(och bo kvar) och det gör man inte genom att de enda bostäder som finns är dyra stora lägenheter eller att köpa ett hus. De fattar ju inte att man inte kan ta samma eller högre hyra i avfolkningsbygder som man kan i storstäderna. Det kommunala bostadsbolagets rykte är genom uselt numera, man kan ju undra varför.

[Olof Trätälja]

Självklart har du rätt i bilismens framväxt som en betydelsefull faktor i utvecklingen. Det var något jag glömde att ta med i räkningen bara. Bilismen nämndes i programmet.

Ett väldigt vanligt påstående, men faktiskt ytterst tveksamt om det är sant. För det första bör man inte blanda ihop faktumet att man på grund av handelns intressen under en period inte ville leda trafiken runt städerna med rivningsraseriet. Det var två helt skilda saker. Det fanns ytterst få städer i Sverige som man skulle behövt riva pga framkomlighet. För det andra så var nog snarare trafiklederna där de byggdes i innerstäderna, dvs Stockholm City, som var en nödvändig följd av den nya stadsplanen. Inte tvärt om. Man ville ha en mycket arbetsplatsintensiv stadskärna och därmed skapade man ett nytt behov.

Detta var i grunden en effekt av det omvända att man planerade för en stadskärna med omgivaande sovstäder som förbands med tunnelbanan. Men tunnelbanan kunde ju inte gå till alla och därför ökade också bilbehovet till absoluta stadskärnan.

[Pierre]

Ett väldigt vanligt påstående, men faktiskt ytterst tveksamt om det är sant.

Bilismen tas upp i översiktslitteraturen. Men går man på enskilda fall så blir det väl som du skriver.

[Stefan Lundgren]

Öppnar denna tråd igen!

Nu har Enköping förlorat en av sina historiska byggnader, nämligen Stadshotellet vid torget och detta hotell blev färdigt 1879, men har inte varit något stadshotell på länge eftersom byggnaden tyvärr varit i dåligt skick på slut. Enköping är egentligen den stad som har hunnit längst med att riva äldre bebyggelse. Nu finns det inte så många hus kvar ifrån 1800-talet, vilket är viktig inslag i stadsmiljön eller stadsbilden.

Kommer eventuellt att ta kort på stället i helgen!!!

Stefan

[sonderling]

Öppnar denna tråd igen!

Nu har Enköping förlorat en av sina historiska byggnader, nämligen Stadshotellet vid torget och detta hotell blev färdigt 1879, men har inte varit något stadshotell på länge eftersom byggnaden tyvärr varit i dåligt skick på slut. Enköping är egentligen den stad som har hunnit längst med att riva äldre bebyggelse. Nu finns det inte så många hus kvar ifrån 1800-talet, vilket är viktig inslag i stadsmiljön eller stadsbilden.

Kommer eventuellt att ta kort på stället i helgen!!!

Stefan

Som gammal Enköpingsbo så tycker jag detta var tråkigt att höra. (Jag saknar staden ibland, den var trevlig.) Jag hoppades man skulle besinna sig. vad Blir det i stället? Förresten såg jag en dokumentär om alla dessa centrum förstörelser och rivningen gick visst av bara farten tillslut. Enköping togs upp som ett exempel där man rev utan att bygga nåt speciellt alls på tomten? Den står fortfarande tom sedan 70-talet.

Njä, man studerade ju utvecklingen i USA och introducerade innovationen i Sverige.

Förresten så har jag uppfattat det som att det var det utbombade Europa som var förebilden och inte USA (allt är inte deras fel, you know). Man ville bygga lika fina centrum som de hade i de Västtyska städerna.

Sonderling

[Stefan Lundgren]

Mer om själva rivningsskede i UNT med kommentarer av läsarna, inkl mig själv.

http://www2.unt.se/pages/1,1826,MC=70-A ... tarerstart

Nu har Enköping endast ett par hus nedanför Vårfrukyrkan, vid hamnen och post?-längorna vid järnvägen kvar som kan betraktas som historska.

Stefan

[frejs väpnare]

Det är alltid billigare att riva och bygga nytt, än att rusta ett gammalt hus.
Många fastighetsägare har därför i årtionden, medvetet, låtit sina hus förfalla, för att få argument att riva. Detta gäller inte minst stadshotellet i Enköping.
Det gällde också för Landala och Haga i Göteborg. Den tredjedel av husen i Haga, som rustades vid Hagas ombyggnad (resten revs för nybyggnation) kostade ca 60% av den totala byggkostnaden. Kostnader som slogs ut på hyrorna förstås.

[Stefan Lundgren]

Jo, det förstår jag.....Men jag menar också att man skulle har gjort någonting med stadshotellet tidigare och hörde på bilradion att det var en äldre man som sade att grannfastigheten byggdes för fyrtio år sedan och redan då borde det har gjort någonting med stadshotellet. Eller så hade man renoverat den så att den kunde stå kvar och inte använda, utan som ett byggnadsminne.

Stefan

[a81]

Det är alltid billigare att riva och bygga nytt, än att rusta ett gammalt hus.

Nja, snarare var det väl det under just efterkrigstiden på grund av att man fick subventioner för att bygga nytt, men inte för att renovera. Massiva rivningar av stadskärnor förekom inte i resten av Europa, i alla fall inte i Västeuropa. Enda motsvarigheten jag känner till i Europa är i Östtyskland.

Dessutom har vi i Sverige mycket svagt skydd av äldre bebyggelse, särskilt på landsbygden, där det i praktiken är fritt fram att riva alla hus som inte är ett statligt byggnadsminne, vilket mycket få hus är. I tätorterna (planlagt område) är skyddet bättre; det räcker att kommunen q-märker ett hus för att rädda det från rivning/förvanskning. Om jag förstått det rätt, kan det vara så att denna möjlighet i framtiden också kommer att kunna användas på landsbygden. Det skulle i så fall kunna vara mycket positivt för kulturmiljövården.

[Knurd]

Rivningarna är till stor del ett uttryck för funktionalismen.

De tidiga funktionalisterna betraktade inte sin rörelse som någon stil i stadsplanering, arkitektur och formgivning, utan närmast som en anti-stil. Den manifesterades i boken acceptera från 1930 http://sv.wikipedia.org/wiki/Acceptera där Sveriges arkitektelit underkänner nästan alla tidigare idéer om hur ett samhälle ska byggas upp fysiskt.

Klassisk stadsplanering (från antiken till 1920-talet) handlade grovt förenklat om att utgå från stadens helhetsfunktioner ur makthavarens synvinkel; staden var en manifestation av politisk och religiös makt, ett centrum för transport och logistik, och en militär försvarspunkt, och planerades storskaligt för att fylla dessa syften. Målet att förse befolkningen med bostäder, arbetstillfällen och rekreationsytor var mindre viktiga.

I början av 1900-talet fick stadens arbetarklass bättre mat, utbildning och hälsa, men de flesta bostäder var fortfarande dyra och undermåliga. Funktionalisterna ville åtgärda dessa problem. Samtidigt hade den klassiska stadens syften blivit förlegade; makten hade flyttats till folket, transporterna hade automatiserats, och krigföringen utgick inte längre från befästningar.

Funktionalistisk arkitektur utgår från bostadens funktioner, såsom sömn, matlagning, hygien, ätande och umgänge, och fysiska behov som yta, luft och ljus. Man satte ihop dessa funktioner till den optimala bostaden. Bostäderna sattes ihop till hus, hus till längor, och längor till bostadsområden. Bredvid dessa placerades industriområden och centrumområden, utan någon särskild helhetsbild.

Funktionalisterna var säkra på att deras planeringsmodell var så överlägsen den gamla klassiska, att de gärna såg de äldre stadskärnorna jämnas med marken. Idag har vi en mer nyanserad bild.

[Stefan Lundgren]

Åt andra sidan var ju stadshotellet i Enköping dåligt underhållet under de sista fem åren och när jag var där under den första vändan så hörde jag att trapporna invändigt var spruckna.

Vad som finns kvar i Enköping av historiska byggnader hänvisas till en länk i denna tråd.

viewtopic.php?f=67&t=37192

Stefan

[Johan Matsson]

Rivningarna är till stor del ett uttryck för funktionalismen.

De tidiga funktionalisterna betraktade inte sin rörelse som någon stil i stadsplanering, arkitektur och formgivning, utan närmast som en anti-stil. Den manifesterades i boken acceptera från 1930 http://sv.wikipedia.org/wiki/Acceptera där Sveriges arkitektelit underkänner nästan alla tidigare idéer om hur ett samhälle ska byggas upp fysiskt.

Klassisk stadsplanering (från antiken till 1920-talet) handlade grovt förenklat om att utgå från stadens helhetsfunktioner ur makthavarens synvinkel; staden var en manifestation av politisk och religiös makt, ett centrum för transport och logistik, och en militär försvarspunkt, och planerades storskaligt för att fylla dessa syften. Målet att förse befolkningen med bostäder, arbetstillfällen och rekreationsytor var mindre viktiga.

I början av 1900-talet fick stadens arbetarklass bättre mat, utbildning och hälsa, men de flesta bostäder var fortfarande dyra och undermåliga. Funktionalisterna ville åtgärda dessa problem. Samtidigt hade den klassiska stadens syften blivit förlegade; makten hade flyttats till folket, transporterna hade automatiserats, och krigföringen utgick inte längre från befästningar.

Funktionalistisk arkitektur utgår från bostadens funktioner, såsom sömn, matlagning, hygien, ätande och umgänge, och fysiska behov som yta, luft och ljus. Man satte ihop dessa funktioner till den optimala bostaden. Bostäderna sattes ihop till hus, hus till längor, och längor till bostadsområden. Bredvid dessa placerades industriområden och centrumområden, utan någon särskild helhetsbild.

Funktionalisterna var säkra på att deras planeringsmodell var så överlägsen den gamla klassiska, att de gärna såg de äldre stadskärnorna jämnas med marken. Idag har vi en mer nyanserad bild.

Precis, mode angavs tidigare i tråden och funktionalismen och samt modernismen i arkitektur var en motpol till den tidigare romantiken och Art Noveau. Jämför Eiffeltornets krusiduller eller de växtlika tunnelbane nedgångarna i Paris, jugend och annan ornamentik. Man ansåg att gammalt var smutsigt och man strävade efter renhet. I Dalarna kan man se hur man sågat av knutar på härbren och lador, delvis för att så att säga modernisera dem och göra dem mer geometriska. Kan tänka mig att hemvändande dalmasar inspirerades av Stockholm. Stadsbiblioteket var den tidens globen-bygge. Vissa ångrade sig sedan.

[stenen2]

Åt andra sidan var ju stadshotellet i Enköping dåligt underhållet under de sista fem åren och när jag var där under den första vändan så hörde jag att trapporna invändigt var spruckna.

Minns från min tid inom byggbranschen att Enköpings stadshotell var utdömt redan för 15-20 år sedan. Så misskött eller felbyggt att det inte bedömdes kunna gå att rädda. Samma sak är det med Slussen i Stockholm, utdömt eftersom det enligt byggnadsteknikerna är farligt att vistas i. Tyvärr de måste rivas hur "vackra" de än är dessa byggnader.

Till knurd och johan mattson
Funktionalismen är intressant att diskutera, bara inte von Schmalensees eller le Corbusiers sk stadsplaneidéer om Stockholm innerstad blandas in, vilka i princip gick ut på att alla hus skulle rivas och det istället skulle byggas sisådär 10 enorma höghus för allt vad alla behövde. Artur von Schmalensee som i ett examensarbete föreslog denna drastiska rivning av innerstaden i Stockholm ångrade bittert sitt skolarbete, sägs det bland äldre arkitekter som påstått sig träffat honom. Le Corbusier lär ha yttrat denna idé och Schmalensee nappade.

Nej funktionalisterna ville inte riva, de ville bygga nytt på ett "funktionellt" sätt. Ljusa, enkla och många lägenheter, billiga hus och strikta fasader och att det skulle finnas luft och parker i en stad.