Maters & Dryckers ursprung

Användarvisningsbild
CvD
Medlem
Inlägg: 5283
Blev medlem: 14 mars 2005, 20:49
Ort: Sydvästra Norge

Inlägg av CvD » 17 mars 2006, 11:19

Hexmaster skrev:
CvD skrev:Brännvinet kom väl till som en del av kruttillverkning?
Japp, men hur det användes har jag inte lyckats få klargjort... Någon som vet?
Ett namn att lägga på minnet: Cort Flaskdragare. Han lär vara den förste officielle, och helt säkert den förste vi har namn på, brännvinsbrännaren i landet. 1498 fick han sitt tillstånd.

Amazon: Tack för boktipset. Mitten av 1800-talet snarare än början, alltså - nå, det är ju Alströmers roll som är avgjort mest felaktig i sammanhanget. Potatisen från 1650, var det Rudbecks som tog hand om den?
Hittade det här på Wikipedia
I Sverige började man bränna brännvin på 1400-talet, det första belägget är från Stockholms stadsböcker intill år 1500 – jordeböcker, tänkeböcker, skotbok och kämnärsräkenskaper – och avser stadens kruttillverkning, som utfördes av en av rådet utsedd förtroendeman, pulvermakare, som tillikes var föreståndare för ”pulverhuset”, den byggnad i vilken krutet tillverkades och förvarades. Ingredienserna i krut var salpeter, kol och svavel, av vilka endast kol fanns inom landet, de båda andra måste importeras från utlandet. De tre ingredienserna blandades i ett tråg och massan fuktades med brännvin. Av stadens räkenskaper från 1460-talet framgår tydligt att brännvinet då ännu inte användes till förtäring. Mot århundradets slut bidrog den nye pulvermakaren Tydeke Pulvermakare verksamt till bruket att dricka brännvin, förmodligen grundat på att han kommit att smaka på brännvinet vid kruttillverkningen och då upptäckt att det var uppkryande. Bruket spreds till en början till Tydekes vänner och snart slog han sig på tillverkning och försäljning av brännvin.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Br%C3%A4nnvin

/CvD

Användarvisningsbild
Sarvi
Tidigare medlem
Inlägg: 5977
Blev medlem: 25 mars 2002, 09:00
Ort: Sverige

Inlägg av Sarvi » 17 mars 2006, 11:24

Hexmaster skrev:Morötter
Alltså, tomater och tobak och Happy Meal och sånt vet man ju varifrån det kommer, men jag blev lite knäckt när jag insåg att en så "inrotad" :) rot som moroten inte är så värst mycket äldre i norra Europa än de nämnda exotiska. Ursprunget ligger österut, antikens romare och greker knaprade morötter, men gissningsvis var deras morötter rätt olika våra. En sån detalj som att det inte odlades orangea morötter förrän i Holland på 1600-talet -- minsann.
Mjae... känd sedan medeltiden, iallafall, fast kanske inte just den gula varianten. Vi har inhemska, vilda morötter växande ymnigt åtminstone i södra Sverige - Daucus carota ssp. carota. En ljus och ganska smal rot, ofta grenad, men med en omisskännlig morotsdoft! Har faktiskt ätit soppa med vildmorotsrot i. Lite trådigt, sådär. "Vår" morot, Daucus carota ssp. sativa lär ha sitt ursprung i östra Medelhavsområdet där den domesticerades. En rolig detalj är att dåvarande morötter var rödlila (antocyaninpigment) men ofta hade en variant utan sagda pigment som blev gulröd. Det rödlila pigmentet var vattenlösligt och gjorde soppan brunröd...

En närbesläktad art är palsternacka, som också var populär under medeltiden och som kommer från samma områden som moroten.

Användarvisningsbild
Robert Sköld
Medlem
Inlägg: 2581
Blev medlem: 9 oktober 2002, 03:23
Ort: Linköping/Motala
Kontakt:

Inlägg av Robert Sköld » 17 mars 2006, 13:00

Har vi alltså Amerikat att tacka för Tranbäret? Kan detta stämma?

/Robert Sköld

Användarvisningsbild
Ralf Palmgren
Medlem
Inlägg: 2287
Blev medlem: 17 juli 2004, 16:03
Ort: Helsingfors

Inlägg av Ralf Palmgren » 17 mars 2006, 13:12

Om romarna använde socker så använde de denna dåtida sällsynthet ändast inom medicin. Ännu i början av nya tiden på 1500-talet var socker ovanligt, exklusivt och mycket dyrt. Först under 1600-talet började européerna verkligen använda socker.
Föregångaren till den italienska glassen (Gelato) fanns redan under romersk tid och faktiskt så tidigt som under grekisk tid. Den glass man åt i Rom bestod av sötat och kryddat vin (conditum) blandat med snö och ibland även med mjöl. Snön hämtades från bergen och glass var en tämligen dyr delikatess, främst förbehållen överklassen. Nämnas kan också att även kineserna "uppfann" glassen, för tusentals år sedan. Emellertid tycks den grekisk-romerska, respektive den kinesiska traditionen, ha uppkommit oberoende av varandra. Konsten att frysa glassen utan is i en behållare omgiven av vatten, salt och salpeter infördes till Europa från Fjärran Östern. Det var i samband med detta som de grekisk-romerska traditionerna kom att förenas med de kinesiska - där man frös fruktpuréer - det vill säga sorbet. Också araberna tog upp denna tradition, och vårt ord sorbet härstammar från arabiskans charah, via turkiskans chorbet.
Liv och död i antikens Rom av Dominic Ingemark och Henrik Gerding (2000) sid 114.
Saker vi har att tacka de Moriska/Sicilianska Araberna för:
Granatäpple, Ris, Sockerrör, Kanel, Apelsin, Valnötter, blodappelsin, pommerans, Granita, Glass,
spaghetti, dadlar, marmelad, saft, rödbetor.

Saker vi har att tacka upptäckten av Amerika för:
Tobak, Chilipeppar, Pumpa, Tomat, Squash, Majs, Vildris, Sötpotatis, Taro, Choklad, Jordnötter, Tomatillos,
Chayote, Potatis, Yuca, Palmhjärtan, Ananas, Avokados, Tranbär, (Chevice, Hamburgare etcetra Razz kan man ta med, men jag nöjjer mig med grödorna)
Granatäpplen fanns redan i antikens Rom.
Bok I Husföreståndaren

2 Hur äpplen och granatäpplen håller länge: doppa dem i kokande vatten, tag så genast upp dem och häng upp dem.
Ris fanns redan i antikens Rom.
Bok II Styckmästaren

9 En annan redd sås: du benar en kyckling och lägger benen i en gryta tillsammans med purjolök, dill och salt. När detta kokat tillsätter du peppar, sellerifrön, och därefter stöter du uppblött ris och tillsätter garum och russinvin eller defrutum. Du blandar allt och bär in det med färsen.

Kanel användes redan av de antika grekerna eller som det står på svenska Wikipedia "Kanel tillhör de tidigast använda kryddorna, den användes av grekerna redan 400 f.Kr och omnämns även i Gamla Testamentet." Vilket även är känt från den läckra efterrätten "Attisk honungskaka". Under medeltiden importerades kanel till Europa via araberna men kostade väldigt mycket.

Dadlar var välkänt under antiken av bland annat Apicius vars kokbok jag redan använt i citaten ovan gällande granatäpplen och riset och nu med fyllda dadlar:
Hemmalagade sötsaker och filbunke.

1 Hemmalagade sötsaker: urkärnadedadlar fylles med stötta nötter, pinjekärnor eller malen peppar. Du rullar i salt, steker i kokt honung och bär in.
Rödbetor, pumpa, jordmandel, morötter och palsternacka fanns likaså under det första århundradet.

Användarvisningsbild
Sarvi
Tidigare medlem
Inlägg: 5977
Blev medlem: 25 mars 2002, 09:00
Ort: Sverige

Inlägg av Sarvi » 17 mars 2006, 13:17

Robert Sköld skrev:Har vi alltså Amerikat att tacka för Tranbäret? Kan detta stämma?
Olika tranbär. Odlade amerikanska tranbär (oftast Vaccinium macrocarpon) har större bär, annat växtsätt och är en helt annan art än den svenska (egentligen circumpolära) tranbäret Vaccinium oxycoccus. Det amerikanska tranbäret har endast odlats kommersiellt under de senaste 100 åren eller så. Svenska tranbär växer på varenda mosse.

Odlade amerikanska blåbär (oftast Vaccinium corymbosum) är också något helt annat än svenska blåbär (Vaccinium myrtillus) - amerikanska blåbärsbuskar blir upp till två meter höga och frukterna är mycket större! De är också en relativt nyligen domesticerad art, ungefär samtidig med det amerikanska blåbäret.

Användarvisningsbild
Hexmaster
Saknad medlem †
Inlägg: 10194
Blev medlem: 12 juni 2004, 18:41
Ort: Tjörn
Kontakt:

Inlägg av Hexmaster » 17 mars 2006, 13:42

Ralf Palmgren skrev:Först under 1600-talet började européerna verkligen använda socker.
Innan dess nyttjades honung. Fungerar minst lika bra i många fall, fast det är naturligtvis dyrare.
Sockrets ankomst innebar slutet för mjödet, har jag hört - stämmer det? Eller finns det någon lurigare tillverkningsrelaterad orsak..?

Giancarlo
Medlem
Inlägg: 3161
Blev medlem: 9 januari 2006, 01:53
Ort: Lund

Inlägg av Giancarlo » 17 mars 2006, 13:57

Svar till Ralf Palmgren.

Ris fanns redan i antikens Rom iaf under en kort period... det stämmer. Men ingen vågade odla det.
Risodlingarna var rena sjukdomshärdarna och fulla med myggor som spred
sjukdomar och malaria, dessutom var det jobbigt att skörda. Inte förräns araberna införde säkrare
bevattning och dränering så kunde man odla ris i någon större omfattning.

Tänk också på att romerska recept är fyllda med exotiskheter som kanske inte fanns i större omfattning
alls i hemlandet, det var snarare ett ideal än undantag.

Användarvisningsbild
Probstner
Medlem
Inlägg: 5179
Blev medlem: 18 oktober 2004, 09:05
Ort: Stockholm

Inlägg av Probstner » 17 mars 2006, 14:01

Hexmaster skrev:Sockrets ankomst innebar slutet för mjödet, har jag hört - stämmer det? Eller finns det någon lurigare tillverkningsrelaterad orsak..?
Inte direkt tillverkningsrelaterad, kanske snarare socioekonomisk. Under medelten blev öltillverkning en borgerlig näring i de områden av Europa som låg norr om vinodlingsgränsen och som hade hög folktäthet. I områden som Norden och Ryssland fortsatte folk att brygga öl i hemmen. Mjöd är kopplat till områden där biodling har spelat en stor ekonomisk roll, i regel trakter där sädesodling är knepig (skogstrakter och liknande).

Eftersom jordbruket i stora delar av norra och östra Europa genomgick rationaliseringar (organisatoriskt och tekniskt) efter medeltiden så fick sädesodling en allt mer framträdande roll, vilket ledde till att mjödet marginaliserades. Vi skall inte heller glömma att mjödet visserligen försvann som levande tradition i de jordbrukstekniskt relativt framåt nordiska länderna, men att det har levt ända fram till industrialiseringens genombrott (vilket i vissa fall innebär långt fram i tiden) i länder som Litauen, Vitryssland och Ryssland.

Nuförtiden går väl i princip alla européer till affären för att köpa mat. Jag vet därför inte om det finns kvar någon tradition av att tillverka eget mjöd hemma i t ex Baltikum eller Ryssland. Men det finns "kommersiell" mjöd att köpa i flera av nordösteuropas länder. Oftast dock mer i form av en sorts starkvin eller likör än som lätt, vardaglig törstsläckare.

/ Probstner

Användarvisningsbild
Ralf Palmgren
Medlem
Inlägg: 2287
Blev medlem: 17 juli 2004, 16:03
Ort: Helsingfors

Inlägg av Ralf Palmgren » 17 mars 2006, 14:16

Nuförtiden går väl i princip alla européer till affären för att köpa mat. Jag vet därför inte om det finns kvar någon tradition av att tillverka eget mjöd hemma i t ex Baltikum eller Ryssland. Men det finns "kommersiell" mjöd att köpa i flera av nordösteuropas länder. Oftast dock mer i form av en sorts starkvin eller likör än som lätt, vardaglig törstsläckare.
Om du med "mjöd" menar samma som finskans "sima", det som man brukar dricka till första maj så har vi alltid gjort det hemma själva till just första maj. Jag vet inte hur allmänt det är men jag känner nog flera som gör det själva här i Finland.

Gutekrigaren
Medlem
Inlägg: 4120
Blev medlem: 23 mars 2002, 19:38
Ort: Rom

Inlägg av Gutekrigaren » 17 mars 2006, 14:18

Gotlandsdricke görs ju ofta i hemmen.

Mvh Petter

Torbjörn J
Medlem
Inlägg: 968
Blev medlem: 10 november 2005, 20:48
Ort: Göteborg

Inlägg av Torbjörn J » 17 mars 2006, 14:24

Är det gotlandsdricka som görs med halm och gran- eller enris? Har smakat det men just den drickan tyckte till och med gotlänningarna var odrickbar! *ryser*
Vet man hur lång tid tillbaka den har gjorts?
/Torbjörn

Användarvisningsbild
Hexmaster
Saknad medlem †
Inlägg: 10194
Blev medlem: 12 juni 2004, 18:41
Ort: Tjörn
Kontakt:

Inlägg av Hexmaster » 17 mars 2006, 14:25

Tack för svaren. Kan nämna att jag frågat Jan-Öyvind Swahn om kokningsförfarandet vid mjödbryggande, och utöver att få reda på att det främst hade med hygien att göra (jäsning är mycket bakteriekänslig) så nämnde han att det just i Finland finns en levande traditionen att brygga mjöd hemma - och då kokar man som regel inte lagen. Att det fanns en koppling till den anrika helgen första maj hade jag ingen aning om, så jag tackar särskilt för den upplysningen.

http://www.hexmaster.com/mead/

Användarvisningsbild
Widsith
Medlem
Inlägg: 1376
Blev medlem: 18 juli 2003, 14:26
Ort: Uddevalla

Inlägg av Widsith » 17 mars 2006, 14:32

Sima är inte exakt detsamma som mjöd, utan istället en vidareutvecklad form från 1700-talet, där man ersatt mjödens honung med citron och farinsocker. Alkoholhalten brukar också vara svag. Sima kopplas till olika högtider som påsk, 1:a maj, midsommar m.m. Själv känner jag den som "midsommardricka".

Användarvisningsbild
Hexmaster
Saknad medlem †
Inlägg: 10194
Blev medlem: 12 juni 2004, 18:41
Ort: Tjörn
Kontakt:

Inlägg av Hexmaster » 17 mars 2006, 14:47

Hittade ett recept - farinsocker och strösocker, två citroner är föga mer än krydda i 10 liter vatten, men icke desto mindre:
Sima kommer från Finland. Mjöd kallas det också i Sverige. Sima finns i alla Tornedalska hem till stora högtider som Valborgsmässohelg, jul, midsommar, bröllop m.m.
http://www.kukkolaforsen.se/restaurang/ ... recept.htm

Skulle aldrig kalla en dryck utan minsta lilla honung för mjöd. Översättnings- alt. kulturkrock?

(Gillar kommentaren att man inte ska ta mer än 1 tsk jäst... "Fin vink", kallas det också. :) )

Användarvisningsbild
Ralf Palmgren
Medlem
Inlägg: 2287
Blev medlem: 17 juli 2004, 16:03
Ort: Helsingfors

Inlägg av Ralf Palmgren » 17 mars 2006, 14:54

Sima är inte exakt detsamma som mjöd, utan istället en vidareutvecklad form från 1700-talet, där man ersatt mjödens honung med citron och farinsocker. Alkoholhalten brukar också vara svag. Sima kopplas till olika högtider som påsk, 1:a maj, midsommar m.m. Själv känner jag den som "midsommardricka".
Bland de finsktalande finländarna (finnarna) brukar man snacka om sima. Vi finlandssvenskar talar om mjöd då vi menar samma sak som finskans sima. Således är mjöd = sima i dagens Finland! Däremot är ordet mjöd en finlandism. Detta eftersom mjöd är:
Jäst, alkoholfri dryck gjord på bl. a. socker, humle, citron och russin, och som dricks kring första maj. I Sverige används mjöd mest om den historiska jästa drycken av honungsvatten som vanligen förknippats med vikingarna.
Finlandssvensk ordbok av Charlotta af Hällström och Mikael Reuter (2000).

Skriv svar