Lasse Odrup skrev:Martin Lundvall skrev:Vi återgår till fascismen.
Jag förstår din poäng Lasse, men jag tror att ni pratar förbi varandra lite. Vågar jag sammanfatta det så menar en del skribenter att fascismen tar sin utgångspunkt för militarismen medan kommunismen inte gör det. Däremot är båda ideologierna militärromantiker.
/Martin
Jo, du har nog rätt och sammanfattar det ganska bra

Jag får nog invända att inte ens på det sättet förklaras uniformer och militärparader. För även om militärparader är intimt förknippat med patriotism, nationalism och självständighet i vår moderna värld (likt alltid), så är det ett drag som delas av alla andra styrelseformer likväl - även demokratier. Därför är det inte det jag menar med termen "militarism". Om man jämför fascismen, socialismen, liberalismen, nazismen, och alla andra -ismer, så menar jag att fascismen
utgår från militarismen. Ett essentiellt militärt styrelsesystem är deras slutmål.
Det är det dock inte för kommunismen. Marx manar visserligen till en väpnad kamp och pratar i militära termer för att åstadkomma sin samhällsförändring, men i slutändan är det inte ett militärt samhälle han vill ha utan ett egalitärt fredligt världssamhälle där alla får säga sitt - Antitesen till det fascistiska nationella samhället.
Demokratier kan väl knappast heller kallas militaristiska, då slutmålet för liberalismen likväl är ett egalitärt fredligt samhälle, även om det är nationellt och man gillar att kråsa upp sig 14:e juli med militärorkestrar, paraderande trupp och överflygande stridsflygplan.
Nazismen å sin sida må även den vara i stort sett militaristiskt, och även som slutmål ha ett samhälle där den upplysta Führern i slutändan skall styra över massorna, men jag tycker att just den rasistiska/hitleristiska aspekten är en så avvikande skillnad att det finns poäng i att skilja fascism från nazism. För i slutändan tänkte sig väl Hitler och hans gelikar att samhället skulle kunna bli egalitärt bara man först rensade ut alla mänskliga avarter - den fulländade ariern skulle vid civilisationens slut inte ens behöva ett styre. Allt skulle vara frid och fröjd, i något slags romantiserad antik Germanien-stil med "fria män".