Finlands språkliga våndor

Användarvisningsbild
cats
Medlem
Inlägg: 2545
Blev medlem: 8 januari 2007, 15:26
Ort: cats

Re: Finlands språkliga våndor

Inlägg av cats » 19 januari 2011, 07:12

Jotuni skrev: Du skriver att upprorna var oberoende av länsherre men din egen exempel ovan med fadern och sonen visar att de var beroende.
Svårt med läsförståelsen?

Något sådant har jag aldrig skrivit. Att Österbottningarna inte önskade vara under en förläning som hölls av en adelsman, är mycket väl dokumenterat. Gamlakarlebyborna till och med skrev och tackade konungen för att han utförde reduktionen.

Det jag skrivit om, och som tråden faktiskt handlar om, är Finlands förmodade "språkliga våndor", som är hjärnspöken i mångas hjärnor.

Jag har försökt visa hur situationen var i Finland med utgångspunkt från 1600-talet för att visa hur man såg på folk som talade ett av de tre (om man inte räknar med samiska) språken i riket.

Språkproblematiken fanns inte i den form som den är idag på t.ex 16-1700talet. Att man grälade om hur länet förvaltades, hade aldrig något med språket att göra.

Man klagade inte på adeln för att den var svensk eller finsk, allmogen i Finland betraktade sig själv som en del av riket.
Man klagade inte på fogden för att han var svensk, tysk eller kinesisk, man klagade på själva systemet.

Finland hade ingen särställning i riket. Länen i Svenska riket kom i ett visst värdeförhållande till kronan. Vilket visas i hieraldiken och hur man placerade de olika landskapens vapensköldarna.
Där kommer inte de "svenska" landskapen först, och de "finska" efter det. De är blandade enligt den betydelse de har för riket som helhet. Inte enligt språkförhållandena.

Sverige var en stark centralmakt med ambitioner att expandera. Adeln hade sin plats, borgare och bönder hade sin. I den tankevärden som rådde då var språket inte en värdemätare i det svenska riket. Det var endast, och inget annat, en fråga av administrativ art.

Din teologiska syn på språket som en faktor som präglade de styrandes sätt att behandla sina undersåtar har ingen förankring i den historiska verkligheten.

Nyare forskning har dessutom visat att svenskan antagligen var mycket mera utbredd i Finland bland allmogen under medeltiden än vad den är idag. (Inte för att man delar upp folk i allmoge och i annat löst folk idag... men jag hoppas att ni andra, om någon annan än Jotuni läser det här, förstår vad jag menar :) )
Jotuni skrev: Jag skrev före, att en sak som skiljer förhållandena var om länsherren bodde i Stockholm eller på länen, då de var typisk värre för bondernas rättigheterna. Fader Ronsenhane bodde i Stocholm. Han kanske besökte inga gång sin förläning men sonen besökte, och började uppror.
Vilket jävla uppror?
Jotuni skrev: Finska bonderna försökte använda lagliga metoder. I södern lyckades de sällan (eller aldrig) men i Österbotten bonderna även vann.
Skit snack. Det enda som räddade bonden i söder och i norr Finland och i Svenska riket i stort undan adelns makt, var reduktionen. Inte de olika metoderna i hur man tog itu med sitt missnöje med systemet.
Och efter reduktionen var bonden eller borgaren på inga sätt fria, de fortsatte att betala den utkrävda skatten till kronan, som i princip var samma skatt som skulle betalas tidigare. (förutom det att kungen sällan krävde ett residens bostad på ort och ställe, något som ofta var ett föremål för missnöjet mot adeln (obs! Inte språk)

Och kom för guds skull inte dragande med förhållandena i södra Sverige, som hela den här tiden var präglad av ett ständigt krigstillstånd med Danmark. Det har inget att göra med "Finlands språkliga våndor"

Användarvisningsbild
cats
Medlem
Inlägg: 2545
Blev medlem: 8 januari 2007, 15:26
Ort: cats

Re: Finlands språkliga våndor

Inlägg av cats » 19 januari 2011, 09:15

Bara för att förtydliga och värna om den språkliga formuleringen.

Uppror definieras som handlingar eller ord som är avsedda att leda till eller uppmuntra till störtandet av en stat.

Inget lokalt sådant uppror fanns i den Östra riksdelen, riktat mot den svenska kronan, under perioden efter Klubbekriget fram slutet av 1800-talet.

Anjalaförbundet kan man börja diskutera i ett sammanhang, men inte från ett språkpolitiskt hänseende.
För min del börjar det kännas som om sak argumenten i den här tråden är bortkastade.

Jag fortsätter gärna att skriva om förhållandena i 1600-1700talets Finland. Men gärna utan en språkpolitisk vinkling. Med någon som är genuint intresserad av hur förhållandena verkligen var under den här tiden i det Svenska riket på den östra delen.

Öppet sinne och ärlighet är något som jag uppskattar mycket när det gäller historiska frågor. Dit hör inte argument som "jag tror" "kan tänka" och "möjligen" som färgats av en politisk agenda som någon redan är övertygad om.

Jotuni
Medlem
Inlägg: 297
Blev medlem: 2 januari 2007, 23:30
Ort: Suomi

Re: Finlands språkliga våndor

Inlägg av Jotuni » 23 januari 2011, 16:33

cats skrev:Bara för att förtydliga och värna om den språkliga formuleringen.

Uppror definieras som handlingar eller ord som är avsedda att leda till eller uppmuntra till störtandet av en stat.

Inget lokalt sådant uppror fanns i den Östra riksdelen, riktat mot den svenska kronan, under perioden efter Klubbekriget fram slutet av 1800-talet.
Som jag skrev före var uppror ordet som används efter fejd.

Du har tydligen annat uppfattning än Katajala har.

Jotuni
Medlem
Inlägg: 297
Blev medlem: 2 januari 2007, 23:30
Ort: Suomi

Re: Finlands språkliga våndor

Inlägg av Jotuni » 23 januari 2011, 16:37

cats skrev:Man klagade inte på adeln för att den var svensk eller finsk, allmogen i Finland betraktade sig själv som en del av riket.
Man klagade inte på fogden för att han var svensk, tysk eller kinesisk, man klagade på själva systemet.
Din åsikt är skiljer från del av historiatolkningen i Sverige, Norge och Finland.

Man klagade för att fogden var svensk, dansk eller tysk. Eller att adeln var dansk eller tysk. Inte altid och hela tiden, men det hände.

Användarvisningsbild
cats
Medlem
Inlägg: 2545
Blev medlem: 8 januari 2007, 15:26
Ort: cats

Re: Finlands språkliga våndor

Inlägg av cats » 23 januari 2011, 19:53

Jotuni skrev:
cats skrev:Man klagade inte på adeln för att den var svensk eller finsk, allmogen i Finland betraktade sig själv som en del av riket.
Man klagade inte på fogden för att han var svensk, tysk eller kinesisk, man klagade på själva systemet.
Din åsikt är skiljer från del av historiatolkningen i Sverige, Norge och Finland.

Man klagade för att fogden var svensk, dansk eller tysk. Eller att adeln var dansk eller tysk. Inte altid och hela tiden, men det hände.
Du menar väl att den skiljer sig från din historietolkning. Den allmänna åsikten i språkfrågan är numera, att språket inte hade så stor betydelse under 1500 fram till slutet av 1800-talet i Finland. Mycket tyder på att språkgränsen inte var så markant då som idag.
Om det hände att man klagade på fogden för att han var tysk, vilket jag aldrig stött på, var det mera undantag än regel. Du verkar ha läst en enda bok i ämnet. En källa till kunskap som måste vara ovärderlig eftersom du inte verkar bry dig, eller vet om något annat synsätt.

Jotuni
Medlem
Inlägg: 297
Blev medlem: 2 januari 2007, 23:30
Ort: Suomi

Re: Finlands språkliga våndor

Inlägg av Jotuni » 23 januari 2011, 23:29

cats skrev:
Jotuni skrev:
cats skrev:Man klagade inte på adeln för att den var svensk eller finsk, allmogen i Finland betraktade sig själv som en del av riket.
Man klagade inte på fogden för att han var svensk, tysk eller kinesisk, man klagade på själva systemet.
Din åsikt är skiljer från del av historiatolkningen i Sverige, Norge och Finland.

Man klagade för att fogden var svensk, dansk eller tysk. Eller att adeln var dansk eller tysk. Inte altid och hela tiden, men det hände.
Du menar väl att den skiljer sig från din historietolkning.

Nej. Jag menar att din tolking skiljer från norska, svenska och finska historiaforskarnas tolkingar.
cats skrev:Du verkar ha läst en enda bok i ämnet. En källa till kunskap som måste vara ovärderlig eftersom du inte verkar bry dig, eller vet om något annat synsätt.
Om finska uppror det finns bara en bok - Katajalas. Jag har läst den och jag rekommenderar att köper den. Den har så detaljerade beskrivningar om uppror och dessa orsaker.

Om språkförhållandena finns inte en enda bok. Om du är intresserad av denna måste du kolla ihop information från många böcker ändå till de som beskriver Finska inbördeskriget, då finnarna arkebuserades därför att de inte kunde svenska. Inte altid men det hände.

frejs väpnare
Medlem
Inlägg: 653
Blev medlem: 10 november 2008, 04:39

Re: Finlands språkliga våndor

Inlägg av frejs väpnare » 24 januari 2011, 05:37

Tråden har avlägsnat sig långt från inledningen.
Men är ändå ett bra exempel på Finlands språkliga våndor, dvs svårigheten att kommunicera på två olika språk.

Nu handlar diskussionen om huruvida Österbottens bönder gjorde uppror mot 1600-talets adel eller ej.
Och jag undrar om Jotuni någonsin menat "uppror" i dess rikssvenska betydelse, dvs väpnad kamp mot förtryckarna.
Alla exempel han/hon (?) hänvisar till handlar om protester och lagliga domstolsprocesser, vilka det finns exempel på i hela Sverige under denna tid.
Har Jotuni helt enkelt gjort en felöversättning?

Jotuni
Medlem
Inlägg: 297
Blev medlem: 2 januari 2007, 23:30
Ort: Suomi

Re: Finlands språkliga våndor

Inlägg av Jotuni » 24 januari 2011, 12:00

frejs väpnare skrev:Har Jotuni helt enkelt gjort en felöversättning?
Katajala skriver i sin bok, att svenskspråkiga dokumenter kallar händelsena med ordet uppror och före med ordet fejd. Därför använde jag också ordet uppror.

Användarvisningsbild
cats
Medlem
Inlägg: 2545
Blev medlem: 8 januari 2007, 15:26
Ort: cats

Re: Finlands språkliga våndor

Inlägg av cats » 24 januari 2011, 13:45

Armas Luukko skriver i sin bok "Suomen historia 1617-1721 sid 501-502" så här om fogdens språk, makt och missbruk av makt.

"Niin ikään Suomen voudiston taso pysyi jatkuvasti suhteelisen korkeana, mikä lienee olllut ensi sijassa lääningallitusten taholta tapahtuneen kontrollin ansiota"

(sv: fogdarnas nivå höll sig relativt hög på grund av länsstyrelsens önskan att utöva kontroll)

"Kohti virkamiessäätyä kulkivat myös voutien lähimmät apulaiset kihlakunnankirjurit, jopa paikallishallinnon alemmat toiminhenkilöt nimismiehet, pitäjänkirjurit ja siltavoudit, jotka tavoiltaan ja perinteiltään alkoivat muistuttaaenemmän säätyläisiä kuin talonpoikia. Ensimmäisiä merkkijä siitä oli vierasperäisen sukunimen omaksuminen. Seuraava aste oli hallinnon ja oikeudenhoidon virallisen kielen, ruotsin, hallitsiminen. Tämä johtui tietenkin puhtaasti käytännöllisistä syistä eikä suinkaan siitä, että suomalaisuus sinänsä olisi ollut hallitukselle vastenmielistä"

(sv: Mot tjänstemannavälde rörde sig också fogdarnas närmaste hjälpredor rättsnotarierna, till och med lokala lägre tjänstemän som länsmännen, bokförare och brofogdar, som började allt mera i sina vanor påminna om överhöghet snarare än om allmoge.
De första tecknen på detta var att de tog sig främmande klingande efternamn. Följande steg var behärskande av svenskan som det administrativa språket och i rättsväsendet. Detta kom sig enbart av administrativa orsaker, inte alls för att myndigheterna hade ansett finskheten i sig som något motbjudande).

Tjänstemannavälde är ingen rolig sak. Men att tala om språkuppror, det har ingen grund i den historiska verkligheten.

Jag kan som en bisak också nämna att boken, som Jotuni så flitigt hänvisar till, också används med förkärlek av Sannfinländarna (dvs. Finlands motsvarighet till Sverigedemokraterna)

Jotuni
Medlem
Inlägg: 297
Blev medlem: 2 januari 2007, 23:30
Ort: Suomi

Re: Finlands språkliga våndor

Inlägg av Jotuni » 24 januari 2011, 16:30

cats skrev:Armas Luukko skriver i sin bok "Suomen historia 1617-1721 sid 501-502" så här om fogdens språk, makt och missbruk av makt.

"Niin ikään Suomen voudiston taso pysyi jatkuvasti suhteelisen korkeana, mikä lienee olllut ensi sijassa lääningallitusten taholta tapahtuneen kontrollin ansiota"

(sv: fogdarnas nivå höll sig relativt hög på grund av länsstyrelsens önskan att utöva kontroll)

"Kohti virkamiessäätyä kulkivat myös voutien lähimmät apulaiset kihlakunnankirjurit, jopa paikallishallinnon alemmat toiminhenkilöt nimismiehet, pitäjänkirjurit ja siltavoudit, jotka tavoiltaan ja perinteiltään alkoivat muistuttaaenemmän säätyläisiä kuin talonpoikia. Ensimmäisiä merkkijä siitä oli vierasperäisen sukunimen omaksuminen. Seuraava aste oli hallinnon ja oikeudenhoidon virallisen kielen, ruotsin, hallitsiminen. Tämä johtui tietenkin puhtaasti käytännöllisistä syistä eikä suinkaan siitä, että suomalaisuus sinänsä olisi ollut hallitukselle vastenmielistä"

(sv: Mot tjänstemannavälde rörde sig också fogdarnas närmaste hjälpredor rättsnotarierna, till och med lokala lägre tjänstemän som länsmännen, bokförare och brofogdar, som började allt mera i sina vanor påminna om överhöghet snarare än om allmoge.
De första tecknen på detta var att de tog sig främmande klingande efternamn. Följande steg var behärskande av svenskan som det administrativa språket och i rättsväsendet. Detta kom sig enbart av administrativa orsaker, inte alls för att myndigheterna hade ansett finskheten i sig som något motbjudande).


Så gick det. En sådan som måste byta sin finsk namn Toppila var Toppelius för att få tjänst som tollman på 1600-talet. Hans mäst känd ättling är Zacharias Topelius.

Du har ett par fel i din översättning. I ursprungliga finska texten är inte "klingande" men "de tog sig främmande efternamn". De andra att det är inte "administrativa orsaker" men "praktiska orsaker" och istället av "myndigheter" skulle vara "regering".

Det är märkvärdigt, att Luukko tycker det nödvändigt skriva, att regeringen hade ingenting mot finskheten, men ändå tjänstemän måste byta finsk namn till främmande namn. Vad är den praktiska orsaken för namnbytning?

Krav för namnbytning räcke till 1800-talet. I början av 1900-talet tusentals (mer än 100000?) finska släkten med främmande namn bytte sitt efternamn tillbaka till en finsk namn. Den "praktiska orsaken" fösvann?
cats skrev:Jag kan som en bisak också nämna att boken, som Jotuni så flitigt hänvisar till, också används med förkärlek av Sannfinländarna (dvs. Finlands motsvarighet till Sverigedemokraterna)
Du måste veta mer än jag om Sannfinländarna (Sannfinnarna?) använder Katajalas historiaforsking till politik.

Du tydligen vet hur och vad i boken de använder?

Jag hittade ingenting nyttig för politik i Katajalas historiaforskning men jag är ju inte politiker.

Användarvisningsbild
cats
Medlem
Inlägg: 2545
Blev medlem: 8 januari 2007, 15:26
Ort: cats

Re: Finlands språkliga våndor

Inlägg av cats » 24 januari 2011, 17:18

Angående adelns förhållande till allmogen i Finland skriver Luukko så här:

"Sinänsä suurläänitysten synnyn ei olisi tarvinnut vaikuttaa kansan mielialoihin. Niiden talonpoikien rasituktset pysyivät periaatteessa entisellään, niiden halllinto ja oikeudenhoito oli järjestettty yleensä tarkoituksen mukaisesti ja samaan tapaan kuin kruunnun paikalllishallinto".

"Sinänsä" - i sig borde det inte inverkat. Däremot hade allmogen mera förtroende för kronan, än de hade för att ställa sig under en barons eller greves myndighet. Men Luukko visar här i all fall att adeln inte hade fria händer. Utan adeln följde samma lagar som de hade haft under kronans myndighet.
Sen går han in på hur adeln var och hur mån de var om sin ställning (vilket inte är någon nyhet) men så skriver han något som visar en annan sida av myntet än den du vill visa upp om förtryck mot allmogen.

"On myös tiedossa monia esimerkkejä siitä, että donataarie ja heidän alamaistensa välit olivat kohtalaisen hyvät. Oman etunas nimessä kreivit ja vapaherrat myönsivät ahdinkoon joutuneille talonpojilleen helposti vapaavuosia, koska talot olisivat saattaneet muuten joutua jatkuvasti veronmaksukykyvyttömiksi...Katovuosina monet aateliset lähettivät läänityksilleen suoranaista vilja-apuakin, mikä tietenkin vaikutti edullisesti kansan mielialoihin"

Det var i adelns direkta intressen att inte ta livet av den höna som värper guldägg. Därför var de i vissa fall mera lyhörda för sina bönders behov än vad kronan hade varit och tog bättre hand om dem under nödår.

Myntet har alltid flera sidor. Historien har flera. Därför är det dumt att dra fram en sida. Det fanns säkert både en och två (medveten underdrift) som var missnöjda, kanske till och med ville ge sin fogde på nöten. Men att hålla fram uppror som en allmän tendens i 1600-talets Sverige. Det är att överdriva.

Lustigt föresten att du nämnder Zacharias Topelius som exempel. Det är få som gett 1600-talets adel och fogdar så mycket kängor som han gjorde i sina romaner.

Jotuni
Medlem
Inlägg: 297
Blev medlem: 2 januari 2007, 23:30
Ort: Suomi

Re: Finlands språkliga våndor

Inlägg av Jotuni » 24 januari 2011, 22:43

cats skrev:Däremot hade allmogen mera förtroende för kronan, än de hade för att ställa sig under en barons eller greves myndighet.
I almänhet bönder ville bli beskattad av kronan och inte av adeln.
cats skrev: Men Luukko visar här i all fall att adeln inte hade fria händer. Utan adeln följde samma lagar som de hade haft under kronans myndighet.
Jag förstår att de finns människor som tänker att då det finns en lag, alla vill följa den, men i verkligheten det händer inte. Lagarna brytas. Därför att adeln brött urgamla lagarna om bondernas bördsrätt till sina fastigheter var bonderna mera förtroende för kronan som du skriver ovan. Naturligtviss de var andra orsaker också.
cats skrev:Det var i adelns direkta intressen att inte ta livet av den höna som värper guldägg. Därför var de i vissa fall mera lyhörda för sina bönders behov än vad kronan hade varit och tog bättre hand om dem under nödår.
Kanske någonstans då det var nyttig för adeln men adelns gulldägg var, att självständiga bönder (med bördsrätt eller skatterätt till sin fastighet) förlorade bördsrätten så att adeln kunde göra den frälsehemman och bonden blir landbonde utan rättighet till landet. Adeln kunde ersätta en landbonde med annan landbonde när han ville.
cats skrev:Myntet har alltid flera sidor. Historien har flera. Därför är det dumt att dra fram en sida. Det fanns säkert både en och två (medveten underdrift) som var missnöjda, kanske till och med ville ge sin fogde på nöten. Men att hålla fram uppror som en allmän tendens i 1600-talets Sverige. Det är att överdriva.
Jag skrev inte att uppror var allmän tendens i 1600-talet. Bondernas uppror var vanligare före 1540 i Danmark och Sverige och efteråt i Finland och Norge. De var ofta knytit till adelns ökande makt i alla dessa länder och överalt i Europa (tydligen utan Schweiz där bonderna van).

cats skrev:Lustigt föresten att du nämnder Zacharias Topelius som exempel. Det är få som gett 1600-talets adel och fogdar så mycket kängor som han gjorde i sina romaner.
Ok.

Vill du svara frågorna i min förra meddelande eller vill du inte?

Användarvisningsbild
cats
Medlem
Inlägg: 2545
Blev medlem: 8 januari 2007, 15:26
Ort: cats

Re: Finlands språkliga våndor

Inlägg av cats » 25 januari 2011, 06:23

Jotuni skrev:
Vill du svara frågorna i min förra meddelande eller vill du inte?
Vilken fråga ville du seriöst ha svar på?

Hur Luukko tänkte vet jag inte, annat än att han var en mycket insatt forskare när det gäller 1600-talet, och att alla seriösa böcker som finns idag i ämnet i Finland hänvisar till hans forskningsresultat.

Att du har mera kunskap i ämnet, verkar du ju veta bäst själv.

Att du inte vet något om politik, och i synnerhet Sannfinnarnas politik och vill veta mera :lol: det tänker jag inte hjälpa dig med.

Du jamsar om dina uppror, men det uppror du nämnde kan inte ens benämnas som ett sådant. Missnöje med skatter och administration kan man hitta. Men att säga att det fanns uppror pga språk, då är du fullständigt ute och cyklar, vilket mina citat bevisar.

För min del är det ganska klart att du påstår mycket men vet ganska lite.

Och NEJ jag tänker inte köpa boken som du rekommenderat fyra gånger. Forskning på gräsrotsnivå kan man hitta bättre, och mera tillförlitligt på annat håll

Jotuni
Medlem
Inlägg: 297
Blev medlem: 2 januari 2007, 23:30
Ort: Suomi

Re: Finlands språkliga våndor

Inlägg av Jotuni » 25 januari 2011, 07:34

cats skrev:
Jotuni skrev:
Vill du svara frågorna i min förra meddelande eller vill du inte?
Vilken fråga ville du seriöst ha svar på?

Hur Luukko tänkte vet jag inte, annat än att han var en mycket insatt forskare när det gäller 1600-talet, och att alla seriösa böcker som finns idag i ämnet i Finland hänvisar till hans forskningsresultat.

Att du har mera kunskap i ämnet, verkar du ju veta bäst själv.

Att du inte vet något om politik, och i synnerhet Sannfinnarnas politik och vill veta mera :lol: det tänker jag inte hjälpa dig med.
Jag frågar inte om Sanfinnarnas politik utan din påstående att partiet använder Katajalas bok i politik, men jag förstår om du vill inte svara. Det är naturligtvis en svårt fråga.
cats skrev:Du jamsar om dina uppror, men det uppror du nämnde kan inte ens benämnas som ett sådant. Missnöje med skatter och administration kan man hitta. Men att säga att det fanns uppror pga språk, då är du fullständigt ute och cyklar, vilket mina citat bevisar.

För min del är det ganska klart att du påstår mycket men vet ganska lite.
Du har det rätt att jag vet ganska lite. Jag måste lita på vad forskaren har skrivit om uppror.

Upprorna var ofta mot adel och deras verkandet och adeln i Finland var utlänsk. De var från Skottland, Baltik, Sverige och Tyskland och deras språk var inte folkets språk. Detta är en sak som skijlde adeln från folk. Senare detta skilnaden ledde till finlandsvenskhet och raspolitik i sluten av 1800-talet och början av 1900-talet och verkade till Finska inbördeskrig. I Sverige utländska adeln försvenskades men i Finland de förfinskades inte.
cats skrev:Och NEJ jag tänker inte köpa boken som du rekommenderat fyra gånger. Forskning på gräsrotsnivå kan man hitta bättre, och mera tillförlitligt på annat håll
Det är aldeles fint, men var hittar du bättre, vilket håll?

Användarvisningsbild
cats
Medlem
Inlägg: 2545
Blev medlem: 8 januari 2007, 15:26
Ort: cats

Re: Finlands språkliga våndor

Inlägg av cats » 25 januari 2011, 18:58

Jotuni skrev:
cats skrev: För min del är det ganska klart att du påstår mycket men vet ganska lite.
Jotuni skrev: Du har det rätt att jag vet ganska lite. Jag måste lita på vad forskaren har skrivit om uppror.
Just det, forskaren i singularis. Där har du ditt problem
cats skrev:Och NEJ jag tänker inte köpa boken som du rekommenderat fyra gånger. Forskning på gräsrotsnivå kan man hitta bättre, och mera tillförlitligt på annat håll
Jotuni skrev:Det är aldeles fint, men var hittar du bättre, vilket håll?
Trodde aldrig du skulle fråga.

För det första läser du "Tusen år i Europa" band 2 och 3 (band 2 var skriven av Arvidsson/Kruse/Jensen om jag inte minns fel)

För att få översikt över Finländska förhållanden under tidig modern tid kan du läsa Armas Luukkos "Suomen historia" 1617-1721

Den språkliga vinklingen kan du få av Kari Tarkiainen "Sveriges Österland" och Nils Erik Villstands "Riksdelen".

Så mycket om översikter.

Gräsrots forskning finns i princip alla lokalhistoriska verk. Jag har för min del mest koncentrerat mig på Österbottniska förhållanden under 1600-talet. "Vasa stads historia" Armas Luukko "Oulun kaupungin historia" Virkkunen "Gamlakarleby stads historia" del 1 1620-1713 av Mickwitz Möller. "Kristinestads historia" del 1 av Sjöblom (fast han vägrade låta dem sätta hans namn på pärmen efter bråk med utgivningsnämnden :) ) "Jakobstads historia" av Alma Söderhjelm och "Brahestads historia" är andra pärlor. "Nykarlebystads historia" del 1 fattas i min samling i bokhyllan eftersom den aldrig blev klar. Författaren dog innan den blev färdigställd. Delar av den finns på nätet.

Stadshistoriken är överlag mera intressant än landsorts historiken. Jag har några landortshistoriker i bokhyllan som jag fått av några kommundirektörer när de märkt mitt intresse om 1600-tals finsk historia, men överlag är det lite väl mycket statistik över grödor och fisk för att i längden vara intressant.
Utom i Malax historik (lyx upplagan) där det finns en intressant redogörelse över Österbottens regementes rutt under Trettioåriga kriget och ända fram till stora ofreden

Andra bra böcker jag har om den här tiden och förhållandet i Finland är "Etelä-pohjanmaan keskiaika" av Armas Luukko. Jag tycker om hans sätt att skriva. Ingen skillnad om det är på finska eller svenska. Lika lättläst på båda språken.

Sen är Mauno Jokipiis "Suomen kreivi ja vapaaherrkunnat" en riktigt bra bok. Med statiskt över de ekonomiska förhållandena i alla storlän i Finland under den svenska tiden. Ger en bra bild av förhållandet Adel/allmoge

En liten lista, plockad ur min bokhylla. Andra böcker har jag lånat, men kommer inte ihåg mera vem som skrev. Jag har försökt köpa alla jag tyckt vara värda att läsa och som kan användas som referens. Du kan läsa dem så kan vi återkommer till diskussionen.

Skriv svar