Stilleben skrev:---------
Vid utrikesminsterkonferensen i oktober 1943 i Moskva, där England företräddes av Antony Eden, USA av Cardell Hull och Sovjet av Molotov, väckte ju den senare förslaget att Sverige mer eller mindre skulle tvingas att upplåta flygbaser åt de allierade inkl. Sovjet. Vilket allltså Sverige fick reda på först efter kriget.
Förslaget togs i varje fall på "diplomatiskt allvar" av de västallierades representanter, som inte ville stöta sig med Sovjet genom att omedelbart förkasta det. Churchill sägs för sin del ha blivit mycket upprymd över förslaget eftersom han ständigt närde tanken att öppna en slags andra front även i Norge och där han såg förslaget som en möjlighet att tvinga in Sverige i kriget på de allierades sida. Därigenom skulle de, som han uttryckte sig, kunna tillgodoräkna sig en ny förbundsförvant med "a small but good army".
Det hela finns utförligt beskrivet i SMB:s bok för 1943 "Nya Fronter". Men hur som helst var de brittiska och amerikanska militärerna inte alls så entusiastiska som Churchill. Mellan Storbritannien och Sverige fanns det således starka tyska flygförband och att basera en del av det engelska och amerikanska flyget där ansågs därför vara ogörligt. Inte heller ansåg man sig ha möjlighet att hjälpa ett Sverige i krig med bl.a. modern flygplansmateriel, som ju landet hade ett mycket stort behov av. Det blev därför inget av Molotovs förslag.
Däremot vidtogs från engelsk sida en del undersökningar om hur Sverige skulle kunna "hjälpa" de allierade och som följd därav 1944-45 också en del underhandskontakter, bl.a. med (rättat!) kabinettssekreterare Boheman, som tillsammans med krigsutvecklingen ledde till att Sverige mer och mer släppte sin neutralitet gentemot de väst-allierade. Det kan väl sägas ha krönts med att britterna med ett tyst svenskt godkännande inrättade en avlyssningsstation i Ottenby på Ölands södra udde för att kunna avlyssna eventuella signaler beträffande V-vapenutskjutningarna i Peenemünde, eftersom man misstänkte att V-vapnen var radiostyrda. Se http://www.df.lth.se/~triad/rockets/ottenby.html ang detta.---------
Den i Knivingaryd i Bäckebo, Småland under sommaren 1944 störtade tyska V2-an, som var provskjuten från Peenemünde och utan sprängladdning, överlämnades alltså helt oneutralt till engelsmännen.
Britternas avlyssningsstation i Ottenby som strax efteråt kom till hade, vilket tidigare inte varit särskilt känt, ett rätt stort samarbete med svensk militär.
Det kommer fram i den högintressanta och tydligen delvis helt nya sajten från Försvarets Radioanstalt (FRA)
http://www.signalspaning.se/ där en underavdelning är http://www.signalspaning.se/ottenby/index.html .Jag klipper litet ur denna, speciellt om det samarbete som följde:
"Det var nu viktigt med ett samarbete med svenskarna för att försöka få fram så mycket som möjligt om robotens radiosystem. Informationen skulle vara mycket viktig i ett eventuellt försök att konstruera ett motmedel för att få roboten ur kurs. När väl, den i Knivingaryd havererade, V2 roboten i minsta detalj undersökts av experterna på Farnborough så var frågan om radiostyrningen fortfarande oklar. Skulle det vara möjligt att störa den och få den att missa sitt mål? Två handlingsvägar skissades nu upp. Den första var att man med hjälp av mark- och flygburen utrustning skulle försöka störa roboten så mycket som möjligt. Man fick av amerikanarna låna ett antal B17 - flygande fästningar - som var specialutrustade för störsändningar. För det andra ville man få fram så mycket rådata som möjligt från radiosignalerna. Detta skulle ske genom signalspaning från Sverige mot Tyskland. Man hörde sig för hos UD om det skulle kunna vara möjligt. Att Britterna skulle få signalspana från Sverige skulle vara ett avsteg från neutraliteten. Den svenska utrikesministern Günther gav sitt medgivande utan att fråga regeringen. Brittiska signalspanare var välkomna till Sverige. I ett meddelande från Försvarsstaben till militärområdet i Kristianstad den 2 september 1944 ges en vilseledande information om att Britterna skulle hjälpa till vid utprovningen av radarstationer som man nyligen fått levererade från England. Man underströk att denna verksamhet var strängt hemlig och att säkerhetspolisen var informerad.-----UD gav de fyra Brittiska signalspanarna långtidsvisering för upprepade resor in i landet samt uppehåll.
Gruppen bestod av tre man ur R.A.F. alla med erfarenhet från signalspaning. Chef var Flight Lieutenant W.H. Allen samt radiospanarna Gardnel och Burges.
---------
Gruppen anlände civilklädd i ett B.O.A.C Mosquitoplan natten mellan den 27 och 28 augusti 1944. På grund av dåligt väder kunde planet inte som planerat landa på Bromma utan det gick i stället till Göteborg. Dagen efter reste gruppen vidare med tåg till Öland. Man hade också med sig flera stora lådor med signalspaningsutrustning. Gruppens uppgift var mycket hemlig och endast känt bland ett fåtal i Sverige. Frågan om gruppens täckmantel var naturligtvis delikat och det bestämdes att man skulle säga att syftet var att tekniskt hjälpa till med de nyligen från England levererade radarstationerna..-----För att minska nyfikenheten hos lokalbefolkningen så skulle man säga att det var en hemlig svensk radarstation. För att stödja detta påstående fick löjtnant Allen hjälp av en svensk officerare som talade bra engelska och kunde översätta vad Allen sa, för att vid lokala arrangemang ge lokalbefolkningen den nödvändiga påhittade beskrivningen av den något ovanliga aktiviteten.
---------
Löjtnant Allen antog att den svenska signalspaningen skulle kunna ha uppgifter om signalerna, speciellt tiden innan engelsmännen hade kommit i gång med sin verksamhet i Ottenby. Allen skickade ett meddelande till sin kontakt på försvarsstaben om att han ville ha ett möte med flygvapnets tekniske officerare och representant för den svenska signalspaningen. Mötet hölls i januari 1945. Närvarande var chefen för den svenska signalspaningen samt två representanter för hans stab. Närvarande var också tekniska officerare från flygvapnet.----Man kom överens om att den svenska signalspaningen skulle börja lyssna efter de tyska signalerna och att eventuella observationer skulle överlämnas till Allen via försvarsstaben, för vidare befordran till den Brittiska legationen och Ottenby. -----Vid mötet hade det från svensk sida uttryckts en önskan om att få besöka signalspaningsstationen på Ottenby. Med tillstånd från det Brittiska flygministeriet ordnades ett studiebesök den 10 februari för tre tekniska officerare från flygvapnet samt chefen och biträdande chefen för FRA. Besökarna var mycket imponerade av gruppens installationer och dess tekniska effektivitet.
-------
Svenska myndigheter hade lämnat en förfrågan till det Brittiska flygministeriet om att få köpa utrustning liknande den som hade använts i Ottenby. Syftet var att den skulle komma till användning inom den svenska signalspaningen. Britterna lät svenskarna köpa merparten av den utrustning som används i Ottenby. Den Brittiska utrustningen överlämnades den 20 april till en officer från flygvapnet".
