Undertryckande av dialekt i skolväsendet

Diskussioner om språkhistoria, allmän språkvetenskap och den komparativa språkforskningen.
Användarvisningsbild
Daniel L
Medlem
Inlägg: 3500
Blev medlem: 20 okt 2002 19:49
Ort: Konungariket Sverige

Undertryckande av dialekt i skolväsendet

Inlägg av Daniel L » 04 sep 2006 15:50

Är det någon som har koll på när det beslutades att dialekt skulle motarbetas i det svenska skolväsendet? Vilka beslutade det? När ändrades inställningen?

mvh/ Daniel

Hellbastard
Medlem
Inlägg: 206
Blev medlem: 26 nov 2005 00:59
Ort: Stockholm

Inlägg av Hellbastard » 05 sep 2006 01:23

Min gissning är att nåt sånt beslut aldrig fattades, utan att det från folkskolans införande 1842 bara sågs som självklart att rikssvenska var det som gällde.

Dock vet jag (fast då rör det sig ju inte om en dialekt av svenska) att följande gäller för Tornedalen: Ursprungligen måste lärare (och präster) kunna finska för att alls anställas i trakten, men from 1888, då nationalromantiken stod på topp, beslöts att skolor bara fick statsbidrag om undervisningen uteslutande skedde på svenska.

Användarvisningsbild
Hexmaster
Medlem
Inlägg: 10416
Blev medlem: 12 jun 2004 17:41
Ort: Tjörn

Inlägg av Hexmaster » 05 sep 2006 07:09

När jag gick på högstadiet fanns där åtminstone en gammal ragata som rättade folk som tillämpade den västsvenska/göteborgska formen av andra person singularis vokativ, dvs. . (Hon var lyckligtvis inte lärare.) Det är en tjugo år sedan - något annat exemplar av aktiva dialektala motarbetare känner jag inte till.

Lars-Gunnar Andersson, professor och språkguru (och f.ö. den ytterst skyldige till att jag står värd för denna avdelning) nämner en utredning från 1939 som "faller klart och tydligt in under 'utrotningspedagogiken'". Även om det varit underförstått från början har det inte saknats motiveringar - få fack är så glada i att debattera metodik som den pedagogiska. Han nämner även arbeten från 60- och 70-talen vari det hela kritiseras hårt. Fult språk är från 1985, då levde det nog kvar här och var kantänka, det är helt säkert ingen slump att han skriver rätt mycket om dialekt i en bok med det namnet. Hans egen åsikt i frågan kan ni nog gissa er till. :)

Användarvisningsbild
Mäster Grå
Tidigare medlem
Inlägg: 706
Blev medlem: 15 apr 2006 17:06
Ort: Skåne

Inlägg av Mäster Grå » 05 sep 2006 10:43

Det var ju inte bara i skolan det var "förbud" mot att tala med vissa dialekter; även på TV och radio fanns ett sådana förbud, vilket gjorde att man inte kunde anställa ex en nyhetsuppläsare från Skåne. Det har ju också funnits ett gammalt förbud mot att ha kvinnor som nyhetsuppläsare. Till detta förekom en motivering att "nyheterna skulle verka mindre trovärdiga" om det var en kvinna som läste upp dem.
:roll:

Användarvisningsbild
Hexmaster
Medlem
Inlägg: 10416
Blev medlem: 12 jun 2004 17:41
Ort: Tjörn

Inlägg av Hexmaster » 05 sep 2006 11:21

Intressant nog för en egen tråd:
viewtopic.php?t=26628

Användarvisningsbild
Verspieder
Medlem
Inlägg: 38
Blev medlem: 17 apr 2002 00:20
Ort: Västerbotten (men uppväxt i Jämtland, därav avatar-flaggan)

Inlägg av Verspieder » 05 sep 2006 23:04

Jag minns från min lågstadietid i sydjämtland 1986-88 att Jamskan var accepterad, men det var fortfarande "fel" sätt att tala på.
Det hela rann ut i sanden och man talade svenska som det underförstått var det enda rätta. Detta i hela grundskolan, även om man bytte språk när man gick mot skolbussarna vid slutet av dagen.

När man sen började gymnasiet och fick några från Oviken i klassen blev det ordning. Det är ju Jämtlands starkaste dialektfäste, och där talar småbarnen riktig grov dialekt. Gymt! Den hälften av min gymnasieklass kom från landsbygden började våga tala Jamska tack vare de fyra Oviksungdomarna. Den andra hälften, Östersundsborna, kunde däremot ingen dialekt alls. Synd för dom.

Och med "dialekt" i Jämtland menar jag inte en "norrländsk accent" på svenskan, utan när man använder Jämtländska ord som i många fall skiljer sig helt från både svenskan och norskan.

t.ex:
"Stårsa stöup inpö schaga ma föuse"
"Når gjordd hu da?"
"Da va tirlar ijonnst"

erich lespenhalt
Medlem
Inlägg: 387
Blev medlem: 09 jul 2004 12:46
Ort: Buren

Inlägg av erich lespenhalt » 06 sep 2006 14:47

Verspieder skrev:Jag minns från min lågstadietid i sydjämtland 1986-88 att Jamskan var accepterad, men det var fortfarande "fel" sätt att tala på.
Det hela rann ut i sanden och man talade svenska som det underförstått var det enda rätta. Detta i hela grundskolan, även om man bytte språk när man gick mot skolbussarna vid slutet av dagen.

När man sen började gymnasiet och fick några från Oviken i klassen blev det ordning. Det är ju Jämtlands starkaste dialektfäste, och där talar småbarnen riktig grov dialekt. Gymt! Den hälften av min gymnasieklass kom från landsbygden började våga tala Jamska tack vare de fyra Oviksungdomarna. Den andra hälften, Östersundsborna, kunde däremot ingen dialekt alls. Synd för dom.

Och med "dialekt" i Jämtland menar jag inte en "norrländsk accent" på svenskan, utan när man använder Jämtländska ord som i många fall skiljer sig helt från både svenskan och norskan.

t.ex:
"Stårsa stöup inpö schaga ma föuse"
"Når gjordd hu da?"
"Da va tirlar ijonnst"
Glädjande att dialekter fortfarande talas men i ditt fall var det inget undertryckande av jämtskan utan det var accepterat av skolledningen. Jag tror att anledningen till att du byter idiom är att svenskan har högra status än jämtskan och är lättare att uttrycka sig på på många områden eller domäner.

Användarvisningsbild
a81
Medlem
Inlägg: 2197
Blev medlem: 14 jun 2005 15:31
Ort: Uppsala

Inlägg av a81 » 06 sep 2006 17:08

När jag gick på lågstadiet i slutet av 1980-talet i Uppsalatrakten, fick man lära sig att det var fel att uttala ä som e, så kallad "stockholmska". Bekämpning måste ha varit lyckad, idag har ingen det uttalet. Ofta gick det så långt att en del barn visade sig duktiga genom att till exempel uttala ordet räv med extra långt ä-ljud, istället för rev som de flesta hade sagt innan de började skolan. Jag misstänker till och med att barnen indirekt "lärde" sina föräldrar att inte uttala ä som e, därav den snabba "utrotningen" av uttalet.

Jag antar dock att man på 1980-talet slutat bekämpa av mera "riktiga" dialekter, som avviker mer från rikssvenskan...

/a81

Användarvisningsbild
luckie
Medlem
Inlägg: 23
Blev medlem: 24 nov 2005 17:13
Ort: sthlm

Inlägg av luckie » 05 okt 2006 12:05

Jag får hålla med den pinkande elefanten här, har också gått i skola på landet i jämtland ungefär samtidigt som du verkar det som och visst bytte man från jämtska till svenska främst pga av jämtskan var relativt obrukbar som språk i en lärdomsmiljö. Visst fanns det enstaka lärare som predikade vidden av att prata fint och rent (läs svenska) men de flesta verkade inte bry sig nämnvärt. De jämtländska egna ord som du exemplifierar med är ju ord som hör hemma i en mer lantlig jordbruksmiljö när man pratar om verktyg skogsbruk lagårdar och djur. Den saknar ju helt ord för mer moderna företeelser. Till skillnad från Östersundskan som självklart är en dialekt den också trots att den skiljer sig från jämtskan pga av Östersunds historia som en regementsstad med stor inflyttning utifrån. Här blandades jämtskan upp med svenska och blev en mer "neutral norrländska" men med särskilda kännetecken som tjocka l-ljud och att ö uttalas mer som u. Jag upplevde jämtskan som på väg att dö ut eftersom de yngre som pratade jämtska pratade en betydligt "tunnare" jämtska betydligt mer utblandad medsvenska än den som du gav prov på här. Medan Den äldre generation pratade bred jämtska. Östersundska däremot lät ganska lika oberoende på ålder av den som pratade.

Användarvisningsbild
Markus Holst
Redaktionen
Inlägg: 5190
Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
Ort: Västergötland

Inlägg av Markus Holst » 05 okt 2006 13:03

Jag är uppvuxen i Partille, kloss intill Göteborg och började min skola i slutet av 60-talet- Jag kan inte minnas att det alls fanns några försök att bekämpa vår dialekt, mer än sådant som ansågs som "ovårdat språk". Då var nog bekämpandet större hemma, där min göteborgska mor var mycket mån om att vi inte fick prata göteborgska, vilket vi säkerligen gjorde ändå, eftersom det lät så obildat.

Måhända är det storstadsmiljön som gör att ingen göteborgare känner sig bonnig eller underlägsen när han talar sin dialket, min mor undantagen?

Användarvisningsbild
Hexmaster
Medlem
Inlägg: 10416
Blev medlem: 12 jun 2004 17:41
Ort: Tjörn

Inlägg av Hexmaster » 05 okt 2006 13:19

Markus Holst skrev:Måhända är det storstadsmiljön som gör att ingen göteborgare känner sig bonnig eller underlägsen när han talar sin dialket, min mor undantagen?
...Säker? Tycker nog att göteborgskan snarare associerar till arbetar- än överklass. Inte för att en sann Kal känner sig underlägsen för den sakens skull. :) ;)

Antar att du känner till professor Lars-Gunnar Andersson, han som skriver kluriga krönikor i GP? En gång funderade han över varför göteborgskan har så lite av västgötskan, som den historiskt och kulturellt borde ha? Tesen var att nyinflyttade från Skaraslätten med flit lade om sina språkvanor för att inte verka just bonniga.

Tomas Carlsson
Utsparkad
Inlägg: 86
Blev medlem: 06 okt 2006 18:56
Ort: Västkusten

Inlägg av Tomas Carlsson » 05 dec 2006 14:03

Har fått mycket skit för min dialekt, och inte bara små retande knott utan riktig mobbning.
Men det gäller då att se till att om man pratar Stockholmska i en förort som aldrig sett neonljus eller rulltrappor, så flytta;-).
Men helt klart är dialekt något väldigt, väldigt känsligt. Men om man som jag pratar Stockholmska så gäller det att blanda det med västkustens dialekter för att inte säga E när det är Ä. Men i stan så är dialekter inget problem eftersom det finns så många olika personer från olika platser i Sverige. Men på ute landet är det helt annat.
MVH
Tomas

Användarvisningsbild
Hexmaster
Medlem
Inlägg: 10416
Blev medlem: 12 jun 2004 17:41
Ort: Tjörn

Inlägg av Hexmaster » 05 dec 2006 14:24

Har inte tänkt på det :oops: men just stockholmska är nog inte den optimala dialekten om man vill bli du och bror och kompis med folk utanför tullarna... Där är det nog en hel del lillebrors-tänk som bubblar upp.

Alltså faktisk stockholmska, inte rikssvenska. Den kommer man nog undan med överallt.

Användarvisningsbild
Probstner
Medlem
Inlägg: 5241
Blev medlem: 18 okt 2004 08:05
Ort: Stockholm

Inlägg av Probstner » 05 dec 2006 18:06

Hexmaster skrev:Alltså faktisk stockholmska, inte rikssvenska. Den kommer man nog undan med överallt.
Frågan är väl var gränsen går - rimligtvis i lyssnarens öra. Jag gissar att det finns ganska gott om människor som är övertygade om att de talar en tunga som närmar sig rikssvenskan men som av omgivningen klassas som stockholmare.

/ Probstner

Danne
Medlem
Inlägg: 1659
Blev medlem: 23 mar 2002 23:51
Ort: Stockholm

Inlägg av Danne » 06 dec 2006 16:35

a81 skrev:När jag gick på lågstadiet i slutet av 1980-talet i Uppsalatrakten, fick man lära sig att det var fel att uttala ä som e, så kallad "stockholmska". Bekämpning måste ha varit lyckad, idag har ingen det uttalet. Ofta gick det så långt att en del barn visade sig duktiga genom att till exempel uttala ordet räv med extra långt ä-ljud, istället för rev som de flesta hade sagt innan de började skolan. Jag misstänker till och med att barnen indirekt "lärde" sina föräldrar att inte uttala ä som e, därav den snabba "utrotningen" av uttalet.
Nja, jag håller inte med om det här. Sant att det typiskt stockholmska "e"-uttalet av "ä" är mer eller mindre utrotat bland ungdomar idag (inklusive min sena 70-talsgeneration), och att trenden går mot ett ännu bredare och öppnare "ä" än riksgenomsnittet.

Jag håller dock inte med om anledningen. Jag har ingen bra förklaring till att det blivit så, men jag är helt säker på att jag aldrig fått vänja mig av vid ett "e"-uttal, trots att mina föräldrar fortfarande använder det. Jag har så länge jag kan minnas uttalat "ä", som ett tydligt "ä", och det var inte förrän i 18-årsåldern jag faktiskt lade märke till att mina föräldrar sade "eta" och "steda", medan jag sade "äta" och "städa".

Jag tror snarare att det hänger ihop med den dialektala likriktningen, som väl präglar hela Sverige, och går i takt med att Sverige "nationaliseras" (den lokala motsvarigheten till "globaliseras").