Dialektala avvikelser

[Schwalbe]

Ordet fara verkar ha olika betydelse i norra resp södra Sverige.
I södra Sverige använder man ordet fara när man ska färdas långt.
I norrland så "far" man, även om man bara ska till grannen.

Kommer ni på fler exempel på olika dialektala skillnader?

[Stefan Lundgren]

Ordet fara verkar ha olika betydelse i norra resp södra Sverige.
I södra Sverige använder man ordet fara när man ska färdas långt.
I norrland så "far" man, även om man bara ska till grannen.

Kommer ni på fler exempel på olika dialektala skillnader?

Ordet fara i Uppland har jag uppfattningen att det betyder två olika ändamål.
Dels "fara", åka nånstans.
Dels om det är fara nånstans, nånting som är farligt.
Det är det som jag kommer på just nu.

Stefan

[Roccalas]

Ordet gemen bteyder på västgötska något i stlil med hjälpsam. Ganska kul avvikelse mot den "vanliga" betydelsen...

[Hexmaster]

En skämtteckning i Kamratposten minns jag fortfarande, efter alla dessa år (varför är minnet så irrationellt?):

Stockholmaren: Jag är född i Stockholm, jag lever i Stockholm, och jag ska dö i Stockholm...
Göteborgaren: Har du la inga ambitioner?


Som ni naturligtvis (...) ser är det knappast en göteborgare som hållit i pennan, eftersom dennes replik är ogrammatisk. "La" går lika lite att knô in hur som helst som det "väl" det motsvarar; man skulle t.ex. kunna säga "du har la inga ambitioner".

[spiring]

Kommer ni på fler exempel på olika dialektala skillnader?

Grina - "gråta" där jag kommer från, "le" längre söderut...

Ballar - sitter man på i Skåne, sitter man helst inte på längre norrut.

[von Holmen]

I Värmland sitter vi själva på rava. I övriga Sverige tror jag inte ens att ni vet vad det betyder.

[Stefan Lundgren]

I Värmland sitter vi själva på rava. I övriga Sverige tror jag inte ens att ni vet vad det betyder.

Nej, det är första gången jag hör detta ord.

I Västergötland så luntar man när man bränner gräs.

Stefan

[Marco]

Ordet fara verkar ha olika betydelse i norra resp södra Sverige.
I södra Sverige använder man ordet fara när man ska färdas långt.
I norrland så "far" man, även om man bara ska till grannen.

Kommer ni på fler exempel på olika dialektala skillnader?

Ordet fara i Uppland har jag uppfattningen att det betyder två olika ändamål.
Dels "fara", åka nånstans.
Dels om det är fara nånstans, nånting som är farligt.
Det är det som jag kommer på just nu.

Stefan

Ordet "fara" finns även i de finlandssvenska dialekterna
" Ska vi fara nanstans? "
" Jaa, vi ska fara ti mummi"

Även orden stöpsel, rådda o batteri finns i finlandssvenskan!

"Ska du sätt dehä stöpseln dah?"
"Ja, va e den?"
"De e vi batteriet! "
"Me vafö hadu rådda hä så mycke?"

Stöpsel: Eluttag
Batteriet: Värmelement
Rådda: Stöka till det

[Probstner]

Barnen till mina finlandssvenska kumpaner säger "ska vi fara till lekplatsen?" när den ligger tio meter bort. Uttalet låter mer som "farra", naturligtvis med stark betoning på första stavelsen. Ovant i örat.

/ Probstner

[Christer Samuelsson]

Det finns ett antal lustiga sörmländska saker
Karta betyder även klättra. Man kan till ex. "säja han karta på väggen" bestämd form används inte, kartade finns inget som heter.
Så finns det sörmländska segeltermer.
Sidemä betyder helt enkelt bidevind och sideätter slör. Såvitt jag känner till finns ingen särskild betäckning för läns. Detta side ätter och side mä används än idag av äldre farbröder i skärgården, men är tyvärr på utdöende.
Hälsningar
Christer Samuelsson

[Probstner]

Sörmlänningar plockar ju också dän saker när de t ex städar undan.

/ Probstner

[Donkeyman]

Det finns ett antal lustiga sörmländska saker
Karta betyder även klättra. Man kan till ex. "säja han karta på väggen" bestämd form används inte, kartade finns inget som heter.

I 50-talets Stockholmska använde man också ordet "karta" för klättring. Men det var frågan om en speciell sorts klättring. Som exempel - om man klättrade uppför en slät tallstam, då kartade man. Men om man klättrade uppför en gran med en massa grenar, då klättrade man.

[Christer Samuelsson]

Sörmlänningar plockar ju också dän saker när de t ex städar undan.

/ Probstner

Jodå och en sörmlänning kan även bo i "en liten rar stuga" Det är då ingen sällsynt stuga utan, en fin och trevlig sådan. Det finns äldre sörmlänningar som än idag säjer "längsettermä" vilket alltså betyder bredvid, för att inte tala om "körserstvärs" vilket helt enkelt betyder diagonalt.
I Sverige finns ju f.ö. ett antal dialekter, som man nog borde betraktas som språk. Älvdalsmål, t.ex, som nog är utomordentligt bra att kunna om man studerar historia eller arkeologi, emedan det påstås vara mer släkt med isländska än svenska. Själv har jag vid ett antal tillfällen hört älvdalingar prata sinsemellan och jag begrep nada, som det väl heter numer.
Hälsningar
Christer Samuelsson.

[Marco]

Barnen till mina finlandssvenska kumpaner säger "ska vi fara till lekplatsen?" när den ligger tio meter bort. Uttalet låter mer som "farra", naturligtvis med stark betoning på första stavelsen. Ovant i örat.

/ Probstner

Sedan säger många finlandssvenskar säga att " vi ska bara snabbt fara till butiken" trots att det antagligen tar minst en halv timme

"Ska vi ta några bissen " <--Skall vi ta några öl?

[von Holmen]

Jodå och en sörmlänning kan även bo i "en liten rar stuga" Det är då ingen sällsynt stuga utan, en fin och trevlig sådan.

Vill bara tillägga att jag bor i värmland men har aldrig hört att "rar" kan betyda sällsynt. "Rar" har alltid varit för mig fin och trevlig.