Hellbastard skrev:Så kan man ju tycka. Det är väl till stor del en terminologisk fråga om man tycker att det som jag i detta nu använder är lågtyska eller nordiska. Men frågan är vad man åstadkommer genom att vända på begreppen på detta sätt, och hävda något annat än vad precis alla lingvister skulle göra.
Visst, svenska innehåller (kvantitativt sett) mer lågtyskt än nedärvt material, men ju närmre vi kommer kärnan, de delar av språket som vi av erfarenhet vet brukar vara mest motståndskraftiga, desto större andel nedärvt material hittar vi. Om vi, som Djinghis, hävdar att svenska egentligen är lågtyska, så måste det vara en lågtyska med en hel del lån från svenska, och märkligt nog har dessa svenska lån placerat sig just i kärnan, precis tvärtemot vad vi har sett hända i hundratals andra språk. Djinghis gör alltså svenskan mer unik än vad den i själva verket är.
Sen är det inte speciellt ovanligt att låna in på ungefär det sätt och i ungefär den omfattning som svenska har gjort. Med Djinghis' logik måste vi då hävda att rumänska är franska, maltesiska är italienska albanska är latin och urdu är persiska, medan vietnamesiska, japanska och koreanska är kinesiska. Egentligen. Eftersom för övrigt armeniska också är persiska, så följer det logiskt att armeniska och urdu är ett och samma språk.
Och, inte att förglömma, den första människan på månen talade egentligen franska.
Men har vi egentligen gjort någonting klarare för någon?
Det har snarare med hur språket har utvecklats. Har dagens nordiska språk utvecklats från fornordiskan? Delvis, och som du säger har man främst behållit en del kärnord. I desto högre grad verkar de nordiska språken dock ha utvecklats från den medeltida plattyskan. Jag tittar främst på likheterna, och då ser jag att plattyska liknar mer modern svenska än vad fornnordiska gör. Alltså drar jag slutsatsen att svenskan, liksom danskan och norskan, har mer med plattyskan att göra än med fornnordiskan - givetvis undantagen vissa dialektala reliktområden. På Isländskan och Färöarna ser vi ju däremot språk som direkt har utvecklats ur fornnordiskan.
Sen måste vi ju också räkna in faktumet att både Plattyska och nordiska språk under tidig medeltid var nära besläktade och delade många germanska arvord. Kanske inte alltid är lätt att avgöra vad som är arv- resp låneord. Vidare torde väl folken i Nordtyskland ha påverkats av nordiska språk, så vi kanske bör se det som en ömsesidig, gemensam språkutveckling istället för bara språkliga avknoppningar och lån.
/M