Om granatkastare

[tommyjonason]

Hur siktar man med en granatkastare?
Det har förstås med vinkeln att göra, men vilken precision har man när det gäller att träffa rätt?
Och vad är det som fyrar av granaten??

[Hexmaster]

Tog mig friheten att ändra rubriken. Finner frågan högst berättigad. Förvisso finns det många som kan svara på den här inne, men sannerligen inte alla.

[millgard]

Man siktar genom att luta röret åt det håll man vill få granaten att åka.

Höjdled ger längd, sidoriktning ger sida. Granaten beskriver en bana påminnande om vattnet i en vattenslang när du riktar munstycket snett uppåt.

12cm m/41:
Granaten har en "stjärt" med fenor som stabiliserar den under färden i luften. I stjärten sitter en tändpatron som ser ut som en hagelpatron. Runt stjärten trär man sedan karduser med krut som utgör själva drivladdningen. Antalet karduser avgör hur långt granaten flyger. Tändpatronen tänds med ett slagstift i eldrörets botten, antingen fast (då tänds den när granaten når botten) eller rörligt som manövreras med lina av pjäsbemanningen.

Man räknar alltså med riktning (i sidled), uppsättning (vinkeln) samt laddning (antalet karduser). Då får man granaten att hamna där man vill.
Med tabeller och tillgång till temp och vinddata har man en träffnoggrannhet på åtminstone +-25m upp till en skottvidd av 6km. Med första eldstöten. Då granaterna väger 16 kilo ställer de till med rätt stor oreda där de landar. Det finns även kraftfullt lys och rök.

[tommyjonason]

Tack för bra svar!
Så långt som 6 km. Det visste jag inte. Och +/- 25 meter låter bra.
Vilken precision hade t ex en haubits??

Jag gjorde lumpen i diverse delar, men vi kom aldrig till granatkastare, kulsprutor, arilleri o.s.v.
Och så provsköt vi ett antal bössor. Och pistol (Huskvarna?), 25 meter på helfigur. Min egen slutsats av träffbilden (eller frånvaro av träffbild) var att det nog var bättre att kasta pistolen på fienden.

[millgard]

Kuriosa:

Med övningsrör 8cm sköt vi små granater med enbart tändpatronen eller om det till och med var knallskott. Då gick granaten några hundra meter och det var med några gafflingar ingen omöjlighet att lobba in granaten i en skorsten på en gammal stuga i närheten.

Över huvudtaget var precisionen klart respektingivande för ändamålet. Kanske därför den överlevde såpass länge.

[millgard]

En Haubits skjuter på längre avstånd med högre fart, de räknar även med Z (GRK endast X och Y) så jag tror att precisionen är minst likvärdig. Och skottvidden åtminstone fyra gånger så stor.
Ljudet av haubitsgranater som skär genom luften ovanför huvudet på en i mörka natten är kusligt, det har jag upplevt flera gånger.

[Stellan Bojerud]

8 cm grk m/29-39 har fast tändstift. Fungerar för övrigt som ovan beskrivna 12 cm grk m/41. Skottvidd för 8 cm grk var max 3 000 meter.

Cykelgranatkastarkompaniet (Cgrkkomp) hade bl a två pjäsplutoner med vardera 4 x 8 cm grk.

[tommyjonason]

Ljudet av haubitsgranater som skär genom luften ovanför huvudet på en i mörka natten är kusligt, det har jag upplevt flera gånger.

Vi gjorde faktiskt ett studiebesök i Älvdalen. Satt på något läktarliknande och hörde artillerigranaterna susa över oss och detonera på ett fält ca 1 km bort.
Förvånansvärt och fascinerande att de hördes så väl. Men måste ha varit ruggigt under ett riktigt krig.

[Stellan Bojerud]

När man repövade forten i Boden, sköt några över staden. En märklig upplevelse.

[millgard]

Lite gamla bilder då, som jag tog under övningen Nordanvind:

ImageUploadedByTapatalk1361738359.569484.jpg (116.08 KiB) Visad 12580 gånger

Här ser vi pjäsen lastad på vagn, vintertid med "skidor" under hjulen men här utan, pga belastningsprov. Vi skulle se vad som gick sönder och när/hur utifrån olika parametrar överlast/inga skidor/etc. Allt höll.

ImageUploadedByTapatalk1361738478.466246.jpg (129.66 KiB) Visad 12580 gånger

Pjäsen väger med vagn 600 kilo (vill jag minnas), och är en stadig pjäs att hantera. Men lätt men tanke på verkan. På bilden ser vi inga justeringsrattar på stativet för riktning och uppsättning, det känsliga "siktet" monterades efteråt på stativet.

ImageUploadedByTapatalk1361738549.552326.jpg (102.23 KiB) Visad 12580 gånger

Det är bra tryck i rekylen. 300 ton vid laddning 10. Det känns att stå invid pjäsen vid eldgivning. Här ser vi också trådbundet samband mellan P2 i pjäsplatsgruppen och pjäserna. Man ser också avfyrningsmekanismen.
Vagnen användes också som bräckjärn tillsammans med kätting för att få upp rekylplattan ur marken när den tryckts ned ordentligt vid eldgivning.

[millgard]

Vid gruppering av GRKplut började rekgruppen med att i förväg reka lämplig plats, koordinaterna märktes ut exakt (annars blir precisionen undermålig) och rekgruppchefen har här triangulerat fram koordinater utifrån nån på kartan utmärkt exakt position. Han är på väg för att lämna dessa uppgifter till oss på pjäsplats som genast sätter igång med att rita upp en rudimentär kartbild med blyerts på genomskinlig plast. Det viktiga är att rita upp rutsystemet som positioner sedan ritas ut på. Vår plats resp målplats.

ImageUploadedByTapatalk1361738799.311265.jpg (118.49 KiB) Visad 12570 gånger

ImageUploadedByTapatalk1361738908.680827.jpg (89.26 KiB) Visad 12570 gånger

Såhär kan det se ut. Skjutelementräknaren innehåller data för uppsättning, riktning och laddning. Man ritar kurvor för temperatur på den rörliga delen. Nu såhär 22 år efteråt har jag glömt den exakta metoden men jag skulle nog fixa det efter fem minuter. Den lösa yttersta delen var olika för spräng-, rök- och lysgranater. Detta för att de har olika ballistiska egenskaper.

ImageUploadedByTapatalk1361739083.798081.jpg (102.06 KiB) Visad 12570 gånger

Man sitter två stycken och räknar parallellt utifrån givna målpositioner - avviker resultaten räknar man om och på så sätt undviker man slarvfel som skulle kunna bli fatala. Jag räknade inte fel en enda gång, medan min kamrat gjorde det ibland. Det blev en kär "trackning" att hävda att det var han nu igen...

Det kunde gå till så att eldledaren rapporterade att fi stod i ställning vid X,Y. Vi räknade då ut rätt data, som sedan rapporterades ut till pjäserna via trådbundet samband eller med löpare, om det var enklare. Vid eldgivning måste man ha lurarna, annars går det inte att ha samband... Ofta nattetid gällde det att räkna så att en pjäs sköt lys medan de två andra sköt verkanseld. Lys skulle tändas samtidigt som de andra granaterna träffade målet, något som krävde en del räknande men det var förstås bara en fråga om vana.
.

[millgard]

Sedan kom då ordern via radio: "Johan Bertil, ladda!" Sedan väntade vi på eldkommando vilket kunde ta lång tid. Eftersom vi i det läget skulle kunna ge eld inom några sekunder var det inte tillåtet att lämna pjäserna. Var det då under trettio minus tände vi eldar vid pjäserna för att hålla värmen.

ImageUploadedByTapatalk1361739614.767599.jpg (112.99 KiB) Visad 12563 gånger

Sedan var det bara att dundra på när eldordern äntligt kom. I allmänhet tre eldstötar á tre granater, sedan snabbt omgruppera minst 200m därifrån då lede fis ABEK efter några sekunder lokaliserat oss. Senast en minut efter eldöppnande skulle vi vara iväg. Och det klarade vi oftast.

GRK 12cm är ett väldigt rörligt vapen och även om det har förhållandevis begränsad räckvidd är det tillräckligt kraftfullt för att göra stor skillnad när det gäller understöd åt skyttekompanierna.

[perfetto]

Jag och mitt E-biträde fick in en direktträff på flaggmål med 12 cm skarp eldstöt ("fredsladdad") på dubbelt säkerhetsavstånd.

Kände att jag behövde skryta lite, även om det fanns ett uns tur med i bilden.....typ 99% : )

[Hans]

Tack foer bilderna millgard.

MVH

Hans

[tommyjonason]

Fina bilder!
Visste inte att den var så stor och tung. Trodde nog mest att det var ett rör som någon bar omkring.
Stellan nämnde cykelgranatkastarkompaniet.
Hur var det nu på den tiden när vi hade ett försvar, fanns det granatkastarkompanier i infanteribataljonerna? Eller var de organisatoriskt i någon egen enhet.
Likaså pansarvärnskanoner och liknande. Vad hade vi av den varan?

Diskussionen får mej att tänka på Stalinorgeln eller Katyusha
Men den typen av vapen kanske bara fanns hos ryssarna.