Inlägg
av Olaus » 4 augusti 2010, 10:44
Jag var chef för en eldledningspatrull vintern 1963 och utbildades i samband med detta under en vecka som flygeldledare i Piper Super Cub vid en artregstab i Norrland.
Vid goda siktförhållanden var det relativt lätt att observera artillerielden.
Först gjordes anflygning till ca 1500 meter från målet, stigning till lägsta observationshöjd skedde, eldledaren läste in målets läge, planet dök, eldledaren sände målläget till skjutande enhet, varefter flygplanet gick i väntläge över någon myr utan skog, där det kretsade runt på några meters höjd tills eldkommando gavs vid batteriet eller bataljonen.
Det skjutande batteriet eller bataljonen räknade ner skjuttiden på radio sekund för sekund. Flygföraren steg upp till tillräcklig observationshöjd över trädtopparna under de sista ca 20 sekunderna före nedslag, eldledaren gjorde observationen, varefter planet dök.
Konsten var att själv visa målyta under endast några få sekunder.
Under dykningen sände eldledaren kommandon till skjutande enhet.
Det gällde att ha gemensam tid inom artilleriregementet.
Senare blev det helikoptrar som användes vid denna typ av uppgifter.