Reviderad Stalinsyn

[Redboy]

Stalin. Säg hans namn, och många kommer osökt att tänka på hans illdåd, dvs Gulag, nackskottspolitiken, svältepidemierna, NKVD osv. Visst, allt detta stämmer, även om dödssiffrorna torde ligga runt 15-30 miljoner istället för 60 miljoner som vissa borgare påstår.

Men vad jag tänkte skriva om är Stalins förtjänster, som marxistisk teoretiker och som statsman. Trots allt byggde han upp världens mest framgångsrika land, Sovjetunionen, och industrialiserade detta. Han byggde ut skolorna (vilket kom att avskaffa analfabetismen i Sovjet), han byggde upp en stabil arbetarstat (genom att fullfölja sin heliga princip om "socialismen i ett land"), han gav lösningar på teoretiska problem, som nationalitetsfrågan gav han en boljsjevikisk lösning på. Han lyckades slå ner nazismen då nazisterna anföll Sovjet, trots ohyggliga förluster. Han utvecklade den marxistiska teorin, men mest kännetecknas hans trettioåriga styre av att han prövade kunskapen i teorin och praktiken.

Under trettio år blev Stalin revolutionens dominerande gestalt inte bara för det sovjetiska folket utan i hela världen. Stalins bergfasta tilltro till de arbetande massornas förmåga och revolutionära kraft gav ord åt i satsen at "det inte finns några fästningar, som bolsjevikerna inte kan storma", vilket han under sin livstid kom att bevisa att han hade rätt, då han bl.a. säkerställde revolutionen i Östeuropa, även om en hel del av dessa senare kom att spåra ur.

Det finns förvisso åtgärder som vidtogs under Stalins ledning under trettiotalet som tål att diskuteras men om man tar dem som utgångspunkt för att förklara Sovjetunionens fall så lämnar man verklighetens fasta mark och blir ohistorisk. Åtgärderna under trettiotalet vidtogs alla för att rusta landet mot det väntade överfallet och kriget mot Hitlerfascismen och med tanke på hur kriget gick så måste ändå konstateras att trettiotalets förberedelser i huvudsak var framgångsrika och att Sovjetunionen efter kriget dessutom lyckades bygga upp landet och Sovjets potential så snabbt betraktades djupt inne i fiendeland som nära npg mirakulöst och vittnar inte minst om Stalins starka ledarskap.

Visst måste man betrakta många av de beslut som togs under trettiotalet som avdrifter på grund av klasskampen under proletariatets diktatur och i skenhet av det förestående kriget men vid Stalins sista kongress korrigerade man kursen för dessa avdrifter. När Stalin dog strax efter kunde emellertid kontrarevolutionärerna som länge bidat sin tid att slå till och i en tidvis blodig uppgörelse tog man först makten i det under kriget illa sargade partiet och så i statsmakten.
Det berömda Molotov-von Ribbentroppakten brukar av borgare anses som att det bevisar hur nära kommunismen och nazismen som ideologier står. Inger kunde vara mer felaktigt, då Stalin skrev på denna pakt av fredssträvan, eftersom han inte ville ha krig mot Hitlertyskland i onödan, även fast han visste att det skulle bli en slutgiltig upplösning mot nazismen förr eller senare. Att han erövrade Baltikum, Östpolen och Finland må ses som en avvikelse från klasskampen under proletariatets diktatur; Ändå bör flera av dessa länder tacka Stalin då de slapp att hamna under nazi-tysk ockupation. Men visst förtjänar han klander för detta, då flera av länderna skulle ha gjort revolution på frivillig väg och Stalins Sovjet var ännu inte redo för att sprida socialismen internationellt då socialismen i ett land inte var fullt genomförd i Sovjet. Därför måste denna expansionspolitik ses som förhastad 1939-1940 och för imperialistisk; Trots detta företar de inte Stalins goda sidor.

Men att skylla den senare utvecklingen och Sovjetunionens fall på Stalin är lika dumt som att skylla Pariskommunens nederlag på Marx. Minst av allt kan nederlaget skyllas på Stalin. Istället bör vi se Stalin som den tillgång han varit i det han utvecklade hela världsproletariatets strategi och taktik för att bygga socialismen. Visst ska vi lära av Stalins misstag, som av alla andras misstag men mest har vi att lära av hans framgångsrika bygge av den första socialistiska staten, hans geniala förståelse av marxismen-leninismen, av hur han teoretiskt utvecklade betingelserna för arbetarklassen och socialismens seger, av hans fasthet och handlingskrift och den aldrig sviktande tilliten till massornas revolutionära kraft under proletariatets diktatur.

En teoretiker är inte nödvändigtvis en som sitter på museér och bibliotek och löser ekvationer. Teoretiker är också den som leder en verksamhet i praktiken och i praktiken sammanfattar och generaliserar sina erfarenheter. Sådan var Stalin. Han var mer än någon tidigare en teoretiker av nytt slag.

[Ereyk]

Grattis. Du menar alltså "Ja Stalin var dålig men....."
Tycker inte det finns något som försvara Stalin, inte ens att han besegrade Nazityskland då han istället utsatte östländerna för en kommunistisk ockupation istället för en nazistisk, man kan ju fråga sig vilket som var värst.

[Superfinne]

Stalin. Säg hans namn, och många kommer osökt att tänka på hans illdåd, dvs Gulag, nackskottspolitiken, svältepidemierna, NKVD osv. Visst, allt detta stämmer, även om dödssiffrorna torde ligga runt 15-30 miljoner istället för 60 miljoner som vissa borgare påstår.

Men vad jag tänkte skriva om är Stalins förtjänster, som marxistisk teoretiker och som statsman. Trots allt byggde han upp världens mest framgångsrika land, Sovjetunionen, och industrialiserade detta. Han byggde ut skolorna (vilket kom att avskaffa analfabetismen i Sovjet), han byggde upp en stabil arbetarstat (genom att fullfölja sin heliga princip om "socialismen i ett land"), han gav lösningar på teoretiska problem, som nationalitetsfrågan gav han en boljsjevikisk lösning på. Han lyckades slå ner nazismen då nazisterna anföll Sovjet, trots ohyggliga förluster. Han utvecklade den marxistiska teorin, men mest kännetecknas hans trettioåriga styre av att han prövade kunskapen i teorin och praktiken.

Under trettio år blev Stalin revolutionens dominerande gestalt inte bara för det sovjetiska folket utan i hela världen. Stalins bergfasta tilltro till de arbetande massornas förmåga och revolutionära kraft gav ord åt i satsen at "det inte finns några fästningar, som bolsjevikerna inte kan storma", vilket han under sin livstid kom att bevisa att han hade rätt, då han bl.a. säkerställde revolutionen i Östeuropa, även om en hel del av dessa senare kom att spåra ur.

Det finns förvisso åtgärder som vidtogs under Stalins ledning under trettiotalet som tål att diskuteras men om man tar dem som utgångspunkt för att förklara Sovjetunionens fall så lämnar man verklighetens fasta mark och blir ohistorisk. Åtgärderna under trettiotalet vidtogs alla för att rusta landet mot det väntade överfallet och kriget mot Hitlerfascismen och med tanke på hur kriget gick så måste ändå konstateras att trettiotalets förberedelser i huvudsak var framgångsrika och att Sovjetunionen efter kriget dessutom lyckades bygga upp landet och Sovjets potential så snabbt betraktades djupt inne i fiendeland som nära npg mirakulöst och vittnar inte minst om Stalins starka ledarskap.

Visst måste man betrakta många av de beslut som togs under trettiotalet som avdrifter på grund av klasskampen under proletariatets diktatur och i skenhet av det förestående kriget men vid Stalins sista kongress korrigerade man kursen för dessa avdrifter. När Stalin dog strax efter kunde emellertid kontrarevolutionärerna som länge bidat sin tid att slå till och i en tidvis blodig uppgörelse tog man först makten i det under kriget illa sargade partiet och så i statsmakten.
Det berömda Molotov-von Ribbentroppakten brukar av borgare anses som att det bevisar hur nära kommunismen och nazismen som ideologier står. Inger kunde vara mer felaktigt, då Stalin skrev på denna pakt av fredssträvan, eftersom han inte ville ha krig mot Hitlertyskland i onödan, även fast han visste att det skulle bli en slutgiltig upplösning mot nazismen förr eller senare. Att han erövrade Baltikum, Östpolen och Finland må ses som en avvikelse från klasskampen under proletariatets diktatur; Ändå bör flera av dessa länder tacka Stalin då de slapp att hamna under nazi-tysk ockupation. Men visst förtjänar han klander för detta, då flera av länderna skulle ha gjort revolution på frivillig väg och Stalins Sovjet var ännu inte redo för att sprida socialismen internationellt då socialismen i ett land inte var fullt genomförd i Sovjet. Därför måste denna expansionspolitik ses som förhastad 1939-1940 och för imperialistisk; Trots detta företar de inte Stalins goda sidor.

Men att skylla den senare utvecklingen och Sovjetunionens fall på Stalin är lika dumt som att skylla Pariskommunens nederlag på Marx. Minst av allt kan nederlaget skyllas på Stalin. Istället bör vi se Stalin som den tillgång han varit i det han utvecklade hela världsproletariatets strategi och taktik för att bygga socialismen. Visst ska vi lära av Stalins misstag, som av alla andras misstag men mest har vi att lära av hans framgångsrika bygge av den första socialistiska staten, hans geniala förståelse av marxismen-leninismen, av hur han teoretiskt utvecklade betingelserna för arbetarklassen och socialismens seger, av hans fasthet och handlingskrift och den aldrig sviktande tilliten till massornas revolutionära kraft under proletariatets diktatur.

En teoretiker är inte nödvändigtvis en som sitter på museér och bibliotek och löser ekvationer. Teoretiker är också den som leder en verksamhet i praktiken och i praktiken sammanfattar och generaliserar sina erfarenheter. Sådan var Stalin. Han var mer än någon tidigare en teoretiker av nytt slag.

Redboy om jag gissar rätt så är det rödepojken för att du kommer från samma stad och namnet är samma .
Framgångs rikt skulle inte säga det ......
Farför skulle Baltikum och Finland tacka Stalin för det Esterna var ju lyckliga över att Tyskarna kom
Finland skulle inte behöva heller tacka Stalin , för Hitler skulle alldrig ha tänkt änns erövra Finland
När ´Stalin dog så var Esterna och Balterna glada
Ta inte illa upp

[CJBackfire]

Sovjet lyckat.. yea right!!
och jag har körkort! /för de icke vet är jag 16)

[Martin Tunström]

Men vad jag tänkte skriva om är Stalins förtjänster, som marxistisk teoretiker och som statsman.

Vad jag vet så gick både stalin och Lenin emot Marx lära om de olika stegen(slaven och slavägaren, prolitären och arbetsgivaren), där kapitalisterna skulle bygga upp och organisera industrin(något som Marx ansåg kapitalisterna var bäst på) och när detta var klart så skulle arbetarna ta över och jämnfördela resuserna, något som man inte gjorde, utan tog över ett land som hade ena foten i medletiden och den andra i 1900-talet. Resultatet kan vi se idag och under historien. Dessutom sa Marx att Ryssland var minst lämpat(om inte alls) i Europa att genomgå revolution.

Trots allt byggde han upp världens mest framgångsrika land, Sovjetunionen, och industrialiserade detta.

På bekostanden av 15 till 30 miljoner människor som du sa!

han byggde upp en stabil arbetarstat (genom att fullfölja sin heliga princip om "socialismen i ett land"),

Som hungersnöd, osäkerhet osv. där mellan 15-30 miljoner människor dog, som du nämnde innan.

nationalitetsfrågan gav han en boljsjevikisk lösning på.

Nationalismen frodades under kriget! (upenbart kännde man mer kärlek till nationen och folket än till revolutionen)

Han lyckades slå ner nazismen då nazisterna anföll Sovjet, trots ohyggliga förluster.

Med betonignen på ohyggliga förluster(där man mördade sina egna soldater genom att sätta upp spärrförband bakom linjerna), snarare att det gick bättre när den megafjanten höll sig borta från generalernas arbete. (något som herr Hitler inte gjorde)

då han bl.a. säkerställde revolutionen i Östeuropa, även om en hel del av dessa senare kom att spåra ur.

Genom att fördriva diverse folk som tyskar, polacker osv. osv. från deras hem och land och befolk dessa områden med ryssar.(ostpreussen, västra polen)

Att han erövrade Baltikum, Östpolen och Finland må ses som en avvikelse från klasskampen under proletariatets diktatur; Ändå bör flera av dessa länder tacka Stalin då de slapp att hamna under nazi-tysk ockupation.

Men som 2 år senare hamnade under nazistisk okupation, där Polackerna ledd mest. Men även under den sovjetiska ockupationen ledd folket i polen, och stanislav kan nog berätta mer, men jag kan nämna att många intelektuella polacker och motståndare till den sovjetiska ockupationen försvann i Stalins arbetsläger. Ester, Letter och Lituer, hälsade snarare nazisterna med öppna armar och hjälpte till med den slutgiltika lösningen på "judefrågan" och vad jag vet så erövrade aldrig Stalin Finland, istället tog han ett område från finland och fördrev den inhemska befolkningen.(så mycket var det med Stalins godhet och hans mål att spridda revolutionen till andra folk)

Ps. Föresten var det inte du som ville att man inte skulle besöka skalman och som använder ordet sanningen 30 gånger på din hemsida?

[Martin Tunström]

Loop och wreezig kan ni inte skriva lite om statskapitalismen i Sovjet !

[Redboy]

Vad jag vet så gick både stalin och Lenin emot Marx lära om de olika stegen(slaven och slavägaren, prolitären och arbetsgivaren), där kapitalisterna skulle bygga upp och organisera industrin(något som Marx ansåg kapitalisterna var bäst på) och när detta var klart så skulle arbetarna ta över och jämnfördela resuserna, något som man inte gjorde, utan tog över ett land som hade ena foten i medletiden och den andra i 1900-talet. Resultatet kan vi se idag och under historien. Dessutom sa Marx att Ryssland var minst lämpat(om inte alls) i Europa att genomgå revolution.

Vi måste inse att Marx var en teoretiker, dvs han prövade aldrig sina idéer i praktiken. Därmed kom han aldrig till insikt om att det tvärtom var mest LÄMPAT att genomföra en revolution i Ryssland, då Ryssland var en feodalistisk stat där bönderna och arbetarna tillsammans kunde kooperera mot en bättre framtid. Det var nämligen här, där såväl arbetarna i städerna och småfolket på landsbygden såg, hur tsarens styre förtryckte dem. Det var DÄRFÖR som det gick så geschwint att genomföra en revolution, även om det kom att kräva sina offer då revolutioner alltid blir blodiga vilket arbetarklassen måste förbereda sig på.

På bekostanden av 15 till 30 miljoner människor som du sa!

Jämfört med andra länder som industrialiserades (tex USA) så dog FLERA människor när USA industrialiserades 1850-1930 än när Sovjet industrialiserades 1928-1955, dvs fler människor per tusen invånare dog i USA än i Sovjet samma tid, vi kan ochså säga att Sovjet hade en arbetsmiljö av världsklass, självklart var det långt från vår bekväma standrard, med jämfört med världen då var den oerhört hög.

Som hungersnöd, osäkerhet osv. där mellan 15-30 miljoner människor dog, som du nämnde innan.

Då måste du ha i åtanke vad jag skrev ovan, PLUS att arbetarstaten Sovjet kom att när Stalin var död att bli ett otroligt stabilt och robust land, där människor bodde i lägenheter med el, avlopp osv, jämfört med standarden på 1910-talet så steg den ryske arbetarens levnadsstandard HÖGST I VÄRLDEN under 30-50 talen.

Nationalismen frodades under kriget! (upenbart kännde man mer kärlek till nationen och folket än till revolutionen)

Snarare har du misstolkat principen "socialismen i ett land", liksom "Arbetarna har inget fädernesland. Man kan inte fråntaga dem vad de icke har", står det i Kommunistiska manifestet, tretton ord som sedan dess använts av borgare av allehanda slag som bevis för att kommunister är potentiella landsförrädare och som anförs av diverse kvasimarxister för att hävda att kamp för nationell självbestämmanderätt är marxismen främmande.
Både borgare och kvasimarxister förfalskar Marx och Engels, ty de rycker de två meningar ur sitt sammanhang.
Den omedelbara fortsättningen lyder: "Då emellertid proletariatet till att börja med måste erövra den politiska makten, upphöja sig självt som nation, så är det självt ännu nationellt, om också ej i samma mening som bourgeoisien."

Trots den stiliserade korthuggenheten är innehållet glasklart. Arbetarna är fädernelandslösa för att borgarna lagt beslag på nationen för egen del. Arbetarnas uppgift är därvid att genom klasskamp erövra den politiska makten och därmed ledningen av nationen.
I Kommunistiska manifestet ställer Marx och Engels uppgiften entydigt: "Proletariatets kamp mot bourgeoisien är att börja med till formen, ehuru icke till innehållet, en nationell kamp. Varje lands proletariat måste naturligtvis först bli färdigt med sitt eget lands bourgeoisie."

Med betonignen på ohyggliga förluster(där man mördade sina egna soldater genom att sätta upp spärrförband bakom linjerna), snarare att det gick bättre när den megafjanten höll sig borta från generalernas arbete. (något som herr Hitler inte gjorde)

Visst gjorde Stalin misstag, men att han lyckades vinna kriget är en bedrift i sig, då Stalins fredssträvan åren dessförrinnan hade lett till att den ryska armén innan vinterkriget varit obetydligt jämfört med efter kriget. Spärrförbanden, liksom hans äregirighet, får väl betraktas som Stalins dåliga sidor, liksom krigen mot Finland.

Genom att fördriva diverse folk som tyskar, polacker osv. osv. från deras hem och land och befolk dessa områden med ryssar.(ostpreussen, västra polen)

Återigen: Stalins hämnd ledde till att det fick vissa orimliga propotioner. Ändå måste det sägas att staden Königsberg fick ett bättre öde som kommuniststad än att ha varit en fasciststad.

Men som 2 år senare hamnade under nazistisk okupation, där Polackerna ledd mest. Men även under den sovjetiska ockupationen ledd folket i polen, och stanislav kan nog berätta mer, men jag kan nämna att många intelektuella polacker och motståndare till den sovjetiska ockupationen försvann i Stalins arbetsläger. Ester, Letter och Lituer, hälsade snarare nazisterna med öppna armar och hjälpte till med den slutgiltika lösningen på "judefrågan" och vad jag vet så erövrade aldrig Stalin Finland, istället tog han ett område från finland och fördrev den inhemska befolkningen.(så mycket var det med Stalins godhet och hans mål att spridda revolutionen till andra folk)

Tyvärr var Stalin lite övermodig när han bedömde hur pass väl socialismen inom Sovjet hade förverkligats. Sovjet var vid det här laget ännu inte en fullfjädrad socialiststat, och hade man väntat 10 år till hade man till fullo utvecklat socialismen (tror jag), och därefter hade tiden varit mogen att så de revolutionära fröen över hela jorden. Att baltfolken gillade nazisterna bättre än tyskarna ser jag det som att det fortfarande fanns många borgare kvar i Baltikum, och dessa stödde så klart de reaktionära krafterna, och ville hellre ha en nazistregim än en kommunistregim.

Ps. Föresten var det inte du som ville att man inte skulle besöka skalman och som använder ordet sanningen 30 gånger på din hemsida?

Vad f-n snackar du om???? Jag har inte ens en egen hemsida!

P:s: Varför skriver du inte själv ett inlägg om statskapitalism Anno?

[Leonidas]

Men vad jag tänkte skriva om är Stalins förtjänster, som marxistisk teoretiker och som statsman.

Spelar det ngn roll i skenet av hans illdåd?

[Martin Tunström]

Vi måste inse att Marx var en teoretiker, dvs han prövade aldrig sina idéer i praktiken. Därmed kom han aldrig till insikt om att det tvärtom var mest LÄMPAT att genomföra en revolution i Ryssland, då Ryssland var en feodalistisk stat där bönderna och arbetarna tillsammans kunde kooperera mot en bättre framtid. Det var nämligen här, där såväl arbetarna i städerna och småfolket på landsbygden såg, hur tsarens styre förtryckte dem. Det var DÄRFÖR som det gick så geschwint att genomföra en revolution, även om det kom att kräva sina offer då revolutioner alltid blir blodiga vilket arbetarklassen måste förbereda sig på.

Då kan vi konstatera(ännu en gång) att de inte gick i Marx spår, och dessa inte var kommunister utan ett par matkhungriga galningar.

Jämfört med andra länder som industrialiserades (tex USA) så dog FLERA människor när USA industrialiserades 1850-1930 än när Sovjet industrialiserades 1928-1955, dvs fler människor per tusen invånare dog i USA än i Sovjet samma tid, vi kan ochså säga att Sovjet hade en arbetsmiljö av världsklass, självklart var det långt från vår bekväma standrard, med jämfört med världen då var den oerhört hög.

Om den nu vara av världsklass, så kan man fråga sig varför mellan 15-30 miljoner människor dog. Vidare kan vi säga att det du säger är en total lögn att du icke har några som helst belägg för att det dog fler människor i USA eller något annat land än i det "stora och härliga sovjetiska arbetarparadiset, styrd av den stora och starka Stalin vars ord är vår lag".

Då måste du ha i åtanke vad jag skrev ovan, PLUS att arbetarstaten Sovjet kom att när Stalin var död att bli ett otroligt stabilt och robust land, där människor bodde i lägenheter med el, avlopp osv, jämfört med standarden på 1910-talet så steg den ryske arbetarens levnadsstandard HÖGST I VÄRLDEN under 30-50 talen.

Då kan man fråga sig varför det alltid var så stor bostadsbrist genom Sovjets historia? Och som du skriver så kan man och så säga att alla länder i Europa hade bättre standard 1950 än 1910(utom Tyskland och andra länder som slickade såren efter kriget), dessutom tror jag knapast Sovjet hade bättre levnadsstandard än tex. Sverige.(detta bekräftas att folk i forna Sovjet forfarande inte har allt det du skrev.)

Snarare har du misstolkat principen "socialismen i ett land", liksom "Arbetarna har inget fädernesland. Man kan inte fråntaga dem vad de icke har", står det i Kommunistiska manifestet, tretton ord som sedan dess använts av borgare av allehanda slag som bevis för att kommunister är potentiella landsförrädare och som anförs av diverse kvasimarxister för att hävda att kamp för nationell självbestämmanderätt är marxismen främmande.
Både borgare och kvasimarxister förfalskar Marx och Engels, ty de rycker de två meningar ur sitt sammanhang.
Den omedelbara fortsättningen lyder: "Då emellertid proletariatet till att börja med måste erövra den politiska makten, upphöja sig självt som nation, så är det självt ännu nationellt, om också ej i samma mening som bourgeoisien."

Bla. Bla. Jo, jag vet allt det där. Men som jag har sagt innan så lysser din brist på kunskaper om Andra världskriget igen, det jag skriver är att Stalin ej tilllämpade detta utan uppmunrade genom olika medel nationalismen i Sovjet för att bekämpa facisttyskland!(det stora fosterlänska kriget är ett namn som vissar vad jag menar)

men att han lyckades vinna kriget är en bedrift i sig

Nej inte Stalin utan folket vann en enorm seger mot Hitler, dessutom har forskare hittat dokument att Stalin skickade en fredsdelagation 1941 mitt under kriget när storra delar av europeiska ryssland var ockuperat och skulle kunna tänka sig att ge Hitler Ukrina och vitryssland till hitler, så stor var hans kärlek till sitt folk!

då Stalins fredssträvan åren dessförrinnan hade lett till att den ryska armén innan vinterkriget varit obetydligt jämfört med efter kriget.

Vad pratar du nu om? Fredssträvare? kallar du ett hot mot ett litet land för fredssträvan? Dessutom var den sovjetiska armén enorm i skilland från dne finska, 3-4 miljoner man om jag inte minns fel.(ungefär så stor var finlands befolkning då )

Återigen: Stalins hämnd ledde till att det fick vissa orimliga propotioner. Ändå måste det sägas att staden Königsberg fick ett bättre öde som kommuniststad än att ha varit en fasciststad.

Genom att fördriva dess befolkning, våldta dess kvinnor och förstöra gammla slott och vackra hus, och förstöra all kultur?

Att baltfolken gillade nazisterna bättre än tyskarna ser jag det som att det fortfarande fanns många borgare kvar i Baltikum, och dessa stödde så klart de reaktionära krafterna, och ville hellre ha en nazistregim än en kommunistregim.

Något du ej har bevis på, snarare var det så att vanligt folk arbetare, borgare som bönder hjälpte till att avrätta judar, och att anledningen till att man öppnade nazisterna med öppna armar var att man hade fått smaka av det sovjetiska förtrycket.(Sovjet hade nämligen avrättat en massa folk som du beskriver som "kulaker" och "borgare")

Vad f-n snackar du om???? Jag har inte ens en egen hemsida!

[Sturmgeschütz]

Redboy, jag vet inte om du har varit i baltikum eller polen eller andra forna sovjet stater men om du ser på dom för ca 10 år sedan och jämför med vad dom har blivit nu så kan man lätt se att kommunismewn var misslyckad i östeuropa.

[Jon]

Goder dag. Som varande ny i de här spalterna så vill jag gärna ställa en fråga. Varför är det så fruktansvärt svårt att kunna föra en saklig diskussion om Stalintiden?? Så fort någon börjar andas att antalet offer för den här tiden är klart överdrivna, så blir vederbörande direkt överöst med invektiv, beskyllningar etc.

Det verkar av en för mig obegriplig anledning vara som att svära i kyrkan om man nämner den arkivforskning som ägt rum efter murens fall. Ni som skrivit här tidigare får gärna komma med ett så uttömmande svar som möjligt.

Glad Midsommar! (trots regnet)

[Martin Lundvall]

Goder dag. Som varande ny i de här spalterna så vill jag gärna ställa en fråga. Varför är det så fruktansvärt svårt att kunna föra en saklig diskussion om Stalintiden?? Så fort någon börjar andas att antalet offer för den här tiden är klart överdrivna, så blir vederbörande direkt överöst med invektiv, beskyllningar etc.

Det verkar av en för mig obegriplig anledning vara som att svära i kyrkan om man nämner den arkivforskning som ägt rum efter murens fall. Ni som skrivit här tidigare får gärna komma med ett så uttömmande svar som möjligt.

Glad Midsommar! (trots regnet)

Om du menar debatten i denna tråd så var väl den inte så värst saklig. Debatten avgörs vä lvilka siffro man utgår ifrån, sen är det oehört svårt att fastställa några exakta siffror då Ryssland/Sovjetunione var oehört kaotisk under en stor del av den aktuella tidpunkten. Det blir därför mer debatt än att diskutera Nazitysklands grymheter. De är mer dokumenterade.

/Martin

[Turandil]

Redboy, jag vet inte om du har varit i baltikum eller polen eller andra forna sovjet stater men om du ser på dom för ca 10 år sedan och jämför med vad dom har blivit nu så kan man lätt se att kommunismewn var misslyckad i östeuropa.

Typ ingen kommunist i universum stödde Sovjet efter 20 partikongressen -56...Förutom SKP då. För övrigt så anser inte jag att Sovjet har något att göra med kommunism.

[Turandil]

Goder dag. Som varande ny i de här spalterna så vill jag gärna ställa en fråga. Varför är det så fruktansvärt svårt att kunna föra en saklig diskussion om Stalintiden?? Så fort någon börjar andas att antalet offer för den här tiden är klart överdrivna, så blir vederbörande direkt överöst med invektiv, beskyllningar etc.

Det verkar av en för mig obegriplig anledning vara som att svära i kyrkan om man nämner den arkivforskning som ägt rum efter murens fall. Ni som skrivit här tidigare får gärna komma med ett så uttömmande svar som möjligt.

Glad Midsommar! (trots regnet)

Håller med, även om jag inte är Stalinist eller ens gillar Stalin så brukar jag bli beskylld för det eftersom jag inte köper allt i den officiella versionen, lite trist. Det är underligt att så många än idag hänvisar till Rummels och Conquests siffror, eller varför inte de andra clownerna Ahlmark och Skotts trots att nya uppgifter dementerar deras grovt överdrivna siffror. Nicholas Werths kalkyler i kommunismens svarta bok är väl de mest pålitliga och moderna i detta fallet och tillskillnad från de tidigare sifforna av Conquest,Solsjinetsjin (stava?),osv, så är de basserade på verklig fakta och inte rena spekulationer.

Werths kalkyler:

1921?22 5 milj döda i hungersnöd
1932?33 6 milj döda i hungersnöd
1934?53 1,5 milj döda i Gulag
1930?53 1 milj döda bland deporterade
1922?53 800.000 avrättade
Totalt c:a 15 miljoner

[Djinghis Khan]

Redboy, jag vet inte om du har varit i baltikum eller polen eller andra forna sovjet stater men om du ser på dom för ca 10 år sedan och jämför med vad dom har blivit nu så kan man lätt se att kommunismewn var misslyckad i östeuropa.

Typ ingen kommunist i universum stödde Sovjet efter 20 partikongressen -56...Förutom SKP då. För övrigt så anser inte jag att Sovjet har något att göra med kommunism.

Då kan man säga att tredje riket inte hade ngt att göra med nazismen, "för egentligen var nazismen ngt väldigt bra, bara den fick chansen att fungera" (NB jag är sarkastisk)

Men visst, jag känner igen mig då jag försöker se sunt på antalet offer för Stalin, man blir beskylld för att försvara honom osv.

/DK M