satt och läste om nürnbergrättegångarna och vart förvånad över att Karl Dönitz blev fälld för bortt mot mänskligheten.
Jag kan inte minnas att jag läst nåt om han som kan bedömas som brott mot mänskligheten, men mitt minne kanske sviker?
Nån som vet varför han fälldes för detta samt vad bevisningen bestod av?
MvH Johan
Karl Dönitz
Karl Dönitz
"Det är inte lätt när det är svårt"
Det var väl bl.a att han beordrade ett totalt ubåtskrig mot dom allierade.
Enligt lagen som gällde då fick en ubåt inte sänka civila fartyg utan att varna dom först och låta dom ge upp sina skepp.
Detta efterlevdes faktiskt i början av WW1 men övergavs senare när det visade sig att väldigt få fartyg kapitulerade och hellre stack ifrån platsen och ubåten som förlorat överraskningsmomentet hade mycket liten chans att sänka fartyget.
Tanken var att samma regler skulle gälla under WW2 men som sagt beordrade Dönitz att man skulle sänka skeppen utan varning.
Enligt lagen som gällde då fick en ubåt inte sänka civila fartyg utan att varna dom först och låta dom ge upp sina skepp.
Detta efterlevdes faktiskt i början av WW1 men övergavs senare när det visade sig att väldigt få fartyg kapitulerade och hellre stack ifrån platsen och ubåten som förlorat överraskningsmomentet hade mycket liten chans att sänka fartyget.
Tanken var att samma regler skulle gälla under WW2 men som sagt beordrade Dönitz att man skulle sänka skeppen utan varning.
-
tyskaorden
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 9334
- Blev medlem: 27 mars 2002, 14:52
tyskaorden
Detta är mycket troligt , Det påstås ju att Hitler utelämnade Albert Speer när han i sitt testamente utsåg Nazi-Tysklands regim just för att han tyckte så bra om Speer och ville att han skulle få ett så lindrigt straff som möjligt av dom allierade.Storamiral Dönitz utsågs ju till Hitlers efterträdare, kan tänka mig att detta medförde att han fick bära hundhuvudet för dennes politik.
Vad jag vet så gällde vissa regler för vilka fartyg som var att betrakta som krigsförande eller civila.ok, men vad gäller egentligen för civila fartyg?
Räknas verkligen fartyg som transporterar krigsmateriel till ett krigförande land som civila?
Det verkar ju i min mening lite skumt =)
T.ex var s.k civila fartyg tvugna att ha lanternorna tända nattetid , fick ej signalera om dom sett fientiga fartyg eller ubåtar och framförallt fick dom inte ingå i konvojer.
Dessa regler struntade givetvis dom krigsförande parterna i eftersom det var ganska idiotiskt att visa fienden var man var genom att tända lanternorna nattetid.
Jodu att hänga sina egna låter väldigt förnuftigtDaniel skrev:Ju mer man får reda på om Nürnbergrättegångarna desto mer löjeväckande blir det!
Självklart skall skyldiga dömas och straffas men för att Nürnbergrättegångarna skulle fått någon trovärdighet i mina ögon skulle lagen även gälla för allierade krigsförbrytelser.
. Tyskarna blev förresten inte bara dömda för krigsförbrytelserna utan också för förintelsen.I varje bedomning av 'Nürnbergrättegången' maaste vi ha klart for oss att det har inte gallde naagon vanlig rattegaang utan en Militartribunal. Trots oceaner av hysteriskt hat mot nazisterna 1945-46 lyckades tribunalen bibehaalla en hel del av det vasterlandska rattsvasendets aspekter under baade forhandlingarna och domarna. Dönitz - var mindre skyldig an de flesta och fick troligen mest sina 10 aar for att Hitler namnde honom som sin eftertradare som regeringschef. Men karlen var oxaa ganska genomsyrad nazist, en torr och sarkastisk typisk tysk officer av sin tid vilken sken igenom under hans vittnesmaal. Utan sin forsvarsadvokat, en Kapitän Kranzbühler fraan Kriegsmarines legala avdelning - som skotte Dönitz forsvar brilliant - hade han troligen faatt ett annu haardare straff. Ryssarna som satt i Tribunalen förlät heller aldrig Dönitz for att han raddat maanga hundratusentals tyskar fraan bolsjevismens klor under de sista veckorna av kriget daa han forutsattningslost satt in flottan for att radda dem och den annu kampande truppen for att laata dem radda sig aat vaster under de sista dagarna innan 'järnridån gick ned'.
-
Martin Tunström
- Medlem
- Inlägg: 4279
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:55
- Ort: Helsingborg
- Kontakt:
?tobbe skrev:Jodu att hänga sina egna låter väldigt förnuftigtDaniel skrev:Ju mer man får reda på om Nürnbergrättegångarna desto mer löjeväckande blir det!
Självklart skall skyldiga dömas och straffas men för att Nürnbergrättegångarna skulle fått någon trovärdighet i mina ögon skulle lagen även gälla för allierade krigsförbrytelser.
-
Jan-Erik Karlsson
- Medlem
- Inlägg: 154
- Blev medlem: 25 mars 2002, 18:55
- Ort: Sverige
Fast Dönitz åtalats enligt de tre första punkterna slog man fast att han inte spelat någon framträdande roll vid planeringen eller genomförandet av anfallskrig – hans ställning hade varit alltför underordnad, han hade blivit befälhavare sedan kriget blivit närmast defensivt. Ingen annan anslöt sig till fransmännens linje – att hans åtgärder mot danska sabotörer och hans krav på att få arbetskraft från koncentrationslägren var allvarliga anklagelser. Under det andra sammanträdet koncentrerade sig alla på ubåtskrigets rättsliga problem och det visade sig att det fanns stora meningsskiljaktigheter.
Biddle hävdade att Dönitz borde frias från alla hithörande beskyllningar: han ansåg att ubåtskriget skulle ha blivit omöjligt om man måst förvarna om varje angrepp och om alla överlevande måste räddas; britterna hade bestyckat sina handelsfartyg och berövat dem dess immunitet och varit de första som brutit mot reglerna; amiral Nimitz hade ” medgett att Förenta staterna använt identiskt samma metoder” som Dönitz. Biddle gick så långt att han påstod att ”Tyskland fört ett betydligt prydligare krig än vi”. Parker däremot, som brukade promenera med sin assistent Fisher på ängarna i Pegnitz mellan sammanträdena, sade till denne: ”Kapten, det värsta som har hänt i det här seklet är det totala ubåtskriget”. Inför de andra domarna hävdade han att Londonavtalet hade upprättat bindande regler för hur ubåtskriget fick föras; Tysklands brott mot reglerna hade uppmuntrat andra att göra detsamma, Dönitz order hade resulterat i sänkning av fartyg vare sig dessa hade varit bestyckade eller inte. Lawrence hade en liknande syn på fördraget men precis som fransmännen var han benägen att betrakta ”Lanconiaorden” som tvetydig och att ge Dönitz fördelen av att tvivel kvarstod kring den.
De brittiska domarna kom inte att dela Biddles åsikt att Nimitz skriftliga gjort det omöjligt att fälla Dönitz. Enligt dem hade Nimitz bara visat att båda sidor brutit mot lagen – detta fritog inte Dönitz från ansvar. Hur skickligt Kranzbühler än hade argumenterat hade han inte lyckats åstadkomma annat än en sofistikerad motbeskyllning. Men vid den tidpunkten förmodade många att de brittiska domarna påverkades av den isolering, svält och död som Dönitz ubåtar ställt till med. man misstänkte att det bara var engelsmännen som krävde ett hårt straff för Dönitz. Detta bekräftas inte av omröstningsresultaten. Både Birkett och Parker krävde fängelse i upp till tjugo år; senare släppte Birkett sitt krav och anslöt sig till Lawrence, Nikitsjenko och fransmännen som hela tiden argumenterar för en tioårs dom.
Biddle var den enda som velat frikänna Dönitz. Men genom ett ytterst egendomligt beslut av rätten var det han som fick skriva domslutet i fallet. Förmodligen hade domarna blivit så nervösa över hans antydning om att han eventuellt skulle reservera sig att de fann det säkrare att låta honom ge uttryck för en del av sina åsikter. Men resultatet blev det mest egendomligt motiverade avsnittet i domslutet och det har förblivit en källa till ständig förvirring sedan dess; det klargör inte vad Dönitz dömdes för. I domslutet konstaterades att inte var ”beredd att hålla Dönitz ansvarig för hur han bedrev ubåtskriget mot bestyckade brittiska fartyg”. Som brott mot Londonprotokollet 1936 omnämndes därefter att neutrala fartyg sänkts utan förvarning i operationszonerna och att man torpederat handelsfartyg då det var omöjligt att företa räddningsoperationer – detta tvärt emot vad försvaret hävdat: att ubåtens säkerhet alltid måste gå före allt annat. Men efter att ha slagit fast detta och tillfogat att ”Lancorniaordern” och andra order otvivelaktigt var tvetydiga och förtjänade ”den skarpaste kritik” drogs omedelbart slutsatsen att med tanke på att det brittiska amiralitetets order 1940 om sänkning av alla fartyg nattetid i Skagerack och med tanke på Nimitz svar ”fastställs Dönitz dom icke på grundval av hans brott internationella lagar om ubåtskrig”. Vad grundade sig domen då på? Inte att undra på att ingen begrep domen mot Dönitz. Saken skulle ha stått betydligt klarare om domslutet hade formulerats av någon av de andra sju domarna som faktiskt ansåg att Dönitz gjort sig skyldig till brott sjökrigslagarna.
Hämtat ur Nürnbergprocessen av Ann & John Tusa
Biddle hävdade att Dönitz borde frias från alla hithörande beskyllningar: han ansåg att ubåtskriget skulle ha blivit omöjligt om man måst förvarna om varje angrepp och om alla överlevande måste räddas; britterna hade bestyckat sina handelsfartyg och berövat dem dess immunitet och varit de första som brutit mot reglerna; amiral Nimitz hade ” medgett att Förenta staterna använt identiskt samma metoder” som Dönitz. Biddle gick så långt att han påstod att ”Tyskland fört ett betydligt prydligare krig än vi”. Parker däremot, som brukade promenera med sin assistent Fisher på ängarna i Pegnitz mellan sammanträdena, sade till denne: ”Kapten, det värsta som har hänt i det här seklet är det totala ubåtskriget”. Inför de andra domarna hävdade han att Londonavtalet hade upprättat bindande regler för hur ubåtskriget fick föras; Tysklands brott mot reglerna hade uppmuntrat andra att göra detsamma, Dönitz order hade resulterat i sänkning av fartyg vare sig dessa hade varit bestyckade eller inte. Lawrence hade en liknande syn på fördraget men precis som fransmännen var han benägen att betrakta ”Lanconiaorden” som tvetydig och att ge Dönitz fördelen av att tvivel kvarstod kring den.
De brittiska domarna kom inte att dela Biddles åsikt att Nimitz skriftliga gjort det omöjligt att fälla Dönitz. Enligt dem hade Nimitz bara visat att båda sidor brutit mot lagen – detta fritog inte Dönitz från ansvar. Hur skickligt Kranzbühler än hade argumenterat hade han inte lyckats åstadkomma annat än en sofistikerad motbeskyllning. Men vid den tidpunkten förmodade många att de brittiska domarna påverkades av den isolering, svält och död som Dönitz ubåtar ställt till med. man misstänkte att det bara var engelsmännen som krävde ett hårt straff för Dönitz. Detta bekräftas inte av omröstningsresultaten. Både Birkett och Parker krävde fängelse i upp till tjugo år; senare släppte Birkett sitt krav och anslöt sig till Lawrence, Nikitsjenko och fransmännen som hela tiden argumenterar för en tioårs dom.
Biddle var den enda som velat frikänna Dönitz. Men genom ett ytterst egendomligt beslut av rätten var det han som fick skriva domslutet i fallet. Förmodligen hade domarna blivit så nervösa över hans antydning om att han eventuellt skulle reservera sig att de fann det säkrare att låta honom ge uttryck för en del av sina åsikter. Men resultatet blev det mest egendomligt motiverade avsnittet i domslutet och det har förblivit en källa till ständig förvirring sedan dess; det klargör inte vad Dönitz dömdes för. I domslutet konstaterades att inte var ”beredd att hålla Dönitz ansvarig för hur han bedrev ubåtskriget mot bestyckade brittiska fartyg”. Som brott mot Londonprotokollet 1936 omnämndes därefter att neutrala fartyg sänkts utan förvarning i operationszonerna och att man torpederat handelsfartyg då det var omöjligt att företa räddningsoperationer – detta tvärt emot vad försvaret hävdat: att ubåtens säkerhet alltid måste gå före allt annat. Men efter att ha slagit fast detta och tillfogat att ”Lancorniaordern” och andra order otvivelaktigt var tvetydiga och förtjänade ”den skarpaste kritik” drogs omedelbart slutsatsen att med tanke på att det brittiska amiralitetets order 1940 om sänkning av alla fartyg nattetid i Skagerack och med tanke på Nimitz svar ”fastställs Dönitz dom icke på grundval av hans brott internationella lagar om ubåtskrig”. Vad grundade sig domen då på? Inte att undra på att ingen begrep domen mot Dönitz. Saken skulle ha stått betydligt klarare om domslutet hade formulerats av någon av de andra sju domarna som faktiskt ansåg att Dönitz gjort sig skyldig till brott sjökrigslagarna.
Hämtat ur Nürnbergprocessen av Ann & John Tusa
-
Jan-Erik Karlsson
- Medlem
- Inlägg: 154
- Blev medlem: 25 mars 2002, 18:55
- Ort: Sverige
Varifrån har du fått att han var en "genomsyrad nazist? Var han överhuvudtaget medlem i partiet?varjag skrev:. Dönitz - var mindre skyldig an de flesta och fick troligen mest sina 10 aar for att Hitler namnde honom som sin eftertradare som regeringschef. Men karlen var oxaa ganska genomsyrad nazist, en torr och sarkastisk typisk tysk officer av sin tid vilken sken igenom under hans vittnesmaal. Utan sin forsvarsadvokat, en Kapitän Kranzbühler fraan Kriegsmarines legala avdelning - som skotte Dönitz forsvar brilliant - hade han troligen faatt ett annu haardare straff. Ryssarna som satt i Tribunalen förlät heller aldrig Dönitz for att han raddat maanga hundratusentals tyskar fraan bolsjevismens klor under de sista veckorna av kriget daa han forutsattningslost satt in flottan for att radda dem och den annu kampande truppen for att laata dem radda sig aat vaster under de sista dagarna innan 'järnridån gick ned'.
Varifrån kommer påståendet att ryssarna aldrig förlät Dönitz för att han fört hundratusentals tyskar västerut?