Jaha här kommer det då; försök nr 2
Kristnandet av Sverige
Anno 1066 dog Svearnas kung Stenkil. Han var kristen men hade låtit hedendomen ta plats och var därför omtyckt av kristna missionärer liksom av hedningar. Samma år ska enligt Helge Ljungbergs teori det stora riksblotet ha ägt rum i Uppsala vilket självklart skulle ha inneburit problem för Stenkil. Men som sagt han dog och undslapp bekymmren. Förmodligen förrättades detta blot av en lagman vid namn Torgny som antagligen var utsedd redan innan Stenkils död i och med att konungen var kristen och med stor sannolikhet inte hade för avsikt att processera blotet. Stenkil själv var från Västergötaland vårt tidigast krstnade landskap och var således kristen vidare företrädde han närmast götarnas intressen mot svearna. En maktkamp mot hedendomen kan man säga men hela tiden utan att låta det gå överstyr. Torgny var ända till 1000-talets slut övertygad hedning och stod i stark opposition mot de kristna kungarna. En annan lagman som kan tänkas ha lett blotet är Ragnvald lagman över Tiundaland och alltså högste lagman i Uppland. Han var med då gränser drogs upp mellan de nordiska rikena femton år tidigare under Emunds regering och kanske levde han ännu och var verksam 1066.
Hur som helst dog Stenkil och besväret med en kung som skulle motsätta sig blotet dog med honom. Hedningarna såg detta som en chans att befästa sin makt över religonen. Kanske sågs det som ett tecken från gudarna att den kristne kungen dog strax innan riksblotet? En av anledningarna att man tror att hedningarna öppet bestred de kristna är att den tidigare så framgångsrike missonären Adalvard d y i Sigtuna nu flyr sitt påbörjade domkyrkebygge i Uppland och söker upp götarnas säkrare byggder.
I detta smått kaotiska skede där ingen egentligen vet vem som ska ta över tronen rustar två tronpretendenter mot varrandra. Båda heter Erik, den ene är stenkils son och kristen den andre hedning med anor från Erik Segersäll. Dock dog de båda i slaget och svearna stod ännu utan konung. Men Stenkil hade fler söner av yngre årgång och en av dessa valdes till kung efter det blodiga slaget. Hans namn var Hallsten och han fördrevs av sina motståndare och man enades att hämta en kung från Gårdarike. Den man man tänkt sig hette Anund, han stammade från Olov Skötkonung och bar ett känt namn inom Ynglingaätten. Han var kristen men hedningarna tycktes tro att han kunde övertalas.
Men 1075 vid tiden för nästa riksblot vägrade Anund förrätta blotet varpå han fördrevs. Den kung som nu i direkt samband med blotet valdes torde varit en god hedning. Hans namn var Håkan den röde och det faktum att han inte var i ätt med den tidigare dynastin löstes genom giftermål. Hur det gick för Håkan är okänt men förmodligen dog han efter bara ett par år. I västgötalagens kungalängd sägs han dock regera i tretton år men det avser förmodligen tiden från Stenkils död då Håkon varit "hednapartiets" (Kanske något man skulle grunda?
) företrädare och upplänningarnas främste hövding.
Efter Håkans död tycks de kristna fått vind i seglen igen och i slutet av 1070-talet återkallas Stenkils son Hallsten och blir tillsammans med sin bror Inge d ä Kung över Svealand. Inge tog rejäla krafttag mot Hedendomen och missionshistorikern K.B. Westman vill placera honom bland våra mest betydande kungar genom historien.
Vid tiden för Inges förbud av blot och påbud om att alla i riket skulle kristnas stod en maktstrid inom det Påveliga Europa. En investiturstrid mellan Påve Gregorius VII och den tysk-romerska kejsaren Henrik IV som stred för sin rätt att tillsätta biskopar istället för att se dem utnämnda av Påven i Rom. I denna strid var det av intresse för Påven att vinna nordmännen till sin sida från Ärkebiskopen av Hamburg-Bremen som tagit kejsarens parti. Två brev skickades till svealand. Det första daterat den 4 oktober 1080 riktades till Inge ensam men det tycks ha kommit på villovägar varför det året efter (1081) sändes ett nytt brev nu adresserat till båda kungarna. Vad som sägs i breven är rätt ointressant tycker jag men man kan ju enkelt dra slutsatsen att Sveakungarna satt i en guldsits och hade allt att tjäna på sitt rikes kristnande. Utifrån breven kan man vidare utläsa (mellan raderna) att missionen gått framåt med väldiga jättesteg med Roms hjälp (enl. Toni Schmid ..se cluniacesermissionen).
Inge torde ha sett sig säker i sadeln och man har funnit kristna silverföremål från tiden vid platsen där Uppsala hednatemplet förmodas ha funnits. Men så kom 1084, tiden för nästa stora riksblot och hedningarna visade sig sakna varken tro eller handlingskraft. Än en gång vallfärdade folk till Uppsala för att blota och än en gång förväntades kungen enligt tradition att förrätta blotet. Hallsten hade vid det laget dött och Inge fick ensam möta stormen. Dock lär Inge ha sagt att han inte ville överge den rätta tron och under stenkastning fördrevs han från blotplatsen.
Kvar på platsen fanns Inges svåger Sven och han var inte sen att ställa sig till förfogande för blotets utförande mot att Svearna gjorde honom till kung. Han är mer känd under namnet Blot-Sven och han regerade ett hedniskt rike i tre år. !087 överaskades han på sin gård av Inge och dennes män som satte eld på huset för att bränna de som var där inne. Blot-Sven höggs ner så fort han klev ut genom dörren. Inge återtog makten och regerade till sin död som blev "sotdöd".
Man har antagit att Inges första åtgärd var att bränna uppsalahovet (tempel nämns sparsamt) och offerlunden varpå en kyrka uppfördes på dess plats. Att det inte kan konstateras beror på knappheten av historiskt källmaterial. Antagligen fanns det inte längre någon stark centralmakt bland hedningarna där traditionen om templets fall kunde leva vidare. Och om det fanns det vore det något man ville minnas? De kristna å sin sida tycks bara registrerat fakta, hednahovet var gjort i grunden och en kyrka uppfördes på dess plats. Kyrkan sägs av Ohlmarks inte ha lämnat andra arkeologiska fynd än själva golvytan, därför utgår jag ifrån att platsen för hovet är känd???!
Så året för Svearikets kristnande ses som 1087, året då Inge återtog makten bränd Uppsalahovet och uppförde en kyrka i dess ställe. Från år 1087 hade kyrkan ett någorlund oinskränkt herravälde.
/B