Nu börjar Sveriges största fredsfestival
Att bygga förmåga att försvara frihet, demokrati och nationell suveränitet är fredsaktivism i praktiken.
Peter Wennblad
Publicerad 06:00
Följ skribent Sluta följa
Stäng
Dela artikeln:
Nu börjar Sveriges största fredsfestival
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
En svettig eftermiddag under sensommaren 2017 talades det ryska i de medeltida gränderna i Visby innerstad. Ett tåg av människor, med flaggor, banderoller och musikinstrument, slingrande sig långsamt ner mot Stora torget.
Där hölls en manifestation mot krig, mot Nato och mot den stora försvarsmaktsövningen Aurora 17 som skulle hållas bland annat på Gotland några veckor senare. Demonstrationen var del av det tre dagar långa evenemanget ”No more war festival”, arrangerat i samarbete mellan svenska och ryska fredsaktivister.
De senare borde möjligen betecknas som ”fredsaktivister”. För banderollernas budskap vände sig i första hand mot Nato-truppers närvaro under den kommande Aurora-övningen, inte mot Rysslands intåg i östra Ukraina och på Krim drygt tre år tidigare.
Huvuddelen av festivalens programpunkter hölls annars på den så kallade ekobyn, ett jordbrukskollektiv söder om Visby. Kollektivets grundare var fram till nyligen miljöpartistisk ledamot i Gotlands regionfullmäktige. ”Folk är rädda för ryssar, men de vill inte heller ha krig”, löd hans svar på lokalmediernas fråga varför ekobyn valde att arrangera fredsfestivalen tillsammans med just ryska organisationer (helagotland.se 17/8-17).
Kollektivets fastighet ligger för övrigt rakt över vägen från infarten till övningsområdet Tofta skjutfält. När Försvarsmakten skulle återetablera sig på skjutfältet tog ekobyn vara på varje tillfälle att på juridisk väg försöka sinka bygglov och skjuttillstånd.
Den så kallade fredsrörelsen har lyckligtvis också misslyckats att exploatera Sveriges snåriga Nato-process
Det lyckades inte, tack och lov. Och den så kallade fredsrörelsen har dess bättre också misslyckats att exploatera Sveriges snåriga Nato-process för att mobilisera opinionen mot ett medlemskap. En stor majoritet av svenskarna vill fortfarande att Sverige blir medlem.
Så när försvarsmaktsövningen Aurora 23 inleds i veckan är knappast några större demonstrationer att vänta. Övningen är den största i sitt slag i Sverige på mer än 25 år. Omkring 26 000 kvinnor och män deltar, från 14 olika länder. Förutom den svenska armén, marinen och flygvapnet deltar förband från USA, Storbritannien, Finland, Polen, Norge, Estland, Lettland, Litauen, Danmark, Österrike, Tyskland, Frankrike och – inte minst – Ukraina.
Aurora 23 är i både omfattning och deltagande i sig en manifestation av den styrka och sammanhållning västvärlden visat upp efter Rysslands fullskaliga invasion och övergrepp mot Ukraina. Likaså visar den att Europa, trots det ryska barbariet, är en region där frihet och demokrati faktiskt står starkare än någonsin tidigare i historien.
För bara en generation tillbaka tränade svenska soldater på att slå tillbaka angrepp från baser i några av de länder som vi nu övar på att försvara oss tillsammans med. Den ryska Östersjöflottan kunde nå Sverige från baser längs den baltiska, östtyska och polska kusten. Ännu i början av 1990-talet fanns nästan 60 000 ryska soldater i Polen, liksom hundratals stridsvagnar, artilleripjäser, attack- och bombflyg.
Aurora 23 handlar om att uppnå det som demonstranterna i Visbys gränder påstod sig ha som mål – ett Europa utan krig. Att tillsammans med likasinnade bygga förmåga att försvara frihet, demokrati och nationell suveränitet är fredsaktivism i praktiken. Kalla det en fredsfestival, om ni vill.
Peter Wennblad
Gillar rubriken.
MVH
Hans
