Hästsporten och kulturen

[Patrik Öbrink]

Beställde Den svenska hästen i arbete och sport (red. av ryttmästare Frank Martin, utgiven 1959) från ett antikvariat. Instoppad i boken fanns några tidningsurklipp som ger inblick i en debatt som numera nog fallit i glömska: Huruvida hästsporten är kultiverad eller inte.

I en recension av boken i Stockholms-Tidningen, av signaturen B.C., tar skribenten avstamp i en text i DN av Olof Lagercrantz, där "den intelligenta fotbollen" ställs mot "den okultiverade hästsporten". Lagercrantz skriver:

"Hur fantasilös och okultiverad, hur totalt utan spiritualitet och snille den sport de ägnar så stor del av sin tid! De representerar en förlegad, barbarisk tid".

B.C. ger svar på tal:

"Vi som räknar verklig hästsport till kultursektorn, vet att den också har en estetisk dimension enligt vilken Adept erbjuder lika mycket skönhet för ögat som Jompa Eriksson av klumpighet." (Adept var en svenskfödd travare som rönte framgångar i Amerika)

"Ridsport är kultur", skriver han och fortsätter: "Grunderna till dressyrens konst skisserades av Zenofon på 400-talet f:Kr, och hans estetik illustreras av Parthenonfrisens ryttarbilder. En konst som fortleva och fullkomnats genom årtusenden, lär inte kvävas av bullrande motorer."

Skribenten avslutar dock med en liten bredsida mot travet: "Den boken (Sören Nordins "Spänn banden") innehåller en passus, som visar att travsporten har längre till sann kultur än galoppsport och friidrott."

Nämnda passus handlar om en incident då Sören Nordin, som hämnd mot Olle Carlsson som trängt Frances Bulwark året innan, håller denne instängd i en landskamp. B.C. kommenterar: "Denna Nordinska form av hästsport representerar tyvärr, med Lagercrantz' ord, "En förlegad, barbarisk tid."

Det här sistnämnda gav upphov till en liten tidningsdebatt, men den handlade mer om detaljer än den stora frågan: Är hästsport kultur?

Kanske får man ändå kora Olof Lagercrantz till debattens vinnare. För nog är det så att fotbollen då och då dyker upp på kultursidorna, i alla fall i Stockholms-Tidningarna, medan hästsporten med nöd och näppe omnämns i sportbilagan.

[Markus Holst]

Det där är en ständig debatt, och fortfarande finns en debatt om huruvida ridsport är sport eller inte. Vad som kan sägas med viss bärighet är ett de som är intresserade av ridsport sällan intresserar sig för annan sport och således inte tittar på sport på TV. I samma omfattning stänger sportintresserade av TVn när det visas ridsport.

Dock går det en skiljelinje mellan hästsporterna, då traven löpande är med på sportsändningarna medan ridsporten inte är det. Det beror såklart till stor del på totalisatorspelen, men det finns även en historisk och just kulturell skillnad i och med att travsporten kommer från de breda folklagren. Trav är en sport som startade bland bönder, speciellt i norra landet, medan ridsport och galoppsport kommer från överklassen och långsamt har sipprat ner i de djupare folkleden.

[Patrik Öbrink]

Ja, det där stämmer i alla fall in på mig. Jag är intresserad av galoppsport och ridsport, men inga andra sporter. Det händer att jag tittar på hästpolo och hundkapplöpning någon gång per år, men det inga sporter jag följer. Men jag var på SM i sportkörning i Vaggeryd i fjol och fattade tycke för det, men det kanske räknas som ridsport eftersom det ingår i SvRF?

VI minns vilket liv det blev när först Rolf-Göran Bengtsson och sedan Peder Fredricson fick Jerringpriset, men jag tycker ändå att ridsporten är mer respekterad nu än för bara några år sedan. Och nog visas det ett och annat inslag från ridsporten i Sportnytt och Sportspegeln numera? Till och med i min lokaltidning, där det annars är sida upp och sida ner om Brynäs, skrivs det några rader om ridsport. Häromveckan var det rent av en helsida om en lokal hopptävling.

En liknande debatt förekom också när Björn Goop (och den häst han vann Prix d'Amerique med, har glömt namnet) nominerades till Jerringpriset för ett par år sedan. Nu vann inte de och både kusken och hästen (dock inte tränaren, som gjorde grundjobbet) var nomierade (då faller argumentet om att det hästen som "gör jobbet"), så debatten blev inte så livlig, men kritik förekom. Många ifrågasatte travet som sport.

Vad gäller skillnaden mellan trav och galopp så förklarar Jan Mårtensson utvecklingen bra i "Ridkonsten i Sverige":

"Travsporten fick en bredare förankring i samhället genom att representanter för handel och industri engagerades tidigt. Galoppsorten hade sin bas framför allt bland adel och militärer."

[Markus Holst]

Konstigt nog anses inte bilen göra jobbet i motorsporter, eller cykeln göra jobbet i speedway.

[koroshiya]

Jag älskar fotboll, men hästtävlingar kan vara nog så givande att titta på. Själv var jag en någorlunda bra innebandyspelare, även om jag började spela först i vuxen ålder. Något som fungerade för mig var att tänka sig rörelser som baserade på pulsslag och fyrtakt; fyrtakt för våra fyra lemmar. Pulsslagen kände man i pannan.

På det viset fick man harmoni i rörelser och precision i vad man gjorde. En hockey- och innebandyspelare som hade spelat sedan barnsben visade mig en enkel övning, som var att studsa bollen på bladets smala ovansida. Han hade lyckats med tio. Efter övning klarade jag mer än hundra sådana studsar.

Med tiden kom jag att leta efter sådant i andra sporter, och tycker att man kan se sådant i till exempel hinderhoppning. Det finns ett rätt tillfälle att hoppa, och ett bra ekipage är en njutning att titta på.

Min enkla gissning angående kultur är att de som ser ned på hästsport är moderna människor uppvuxna i städer som aldrig kommit i kontakt med en häst. Själv har jag förstås nästan ingen sådan kontakt. Det fanns inte så många hästar i centrala Göteborg.

[Markus Holst]

Ridsporten har två kulturella stigman. Det ena är att det traditionellt betraktas som överklass-sport och därför får samma tönt-stämpel som golf och segling har haft ( tänk på Lasse Åbergs filmer ). Det andra är att det idag förknippas med småflickor och därför får samma tönt-stämpel som konståkning och konstsim.

https://markusholst.com/bloggen/32/tank ... antiga-man