En gammal mosters minnen

Diskussioner kring händelser under revolutionernas & imperialismens tid.
Användarvisningsbild
Moster Maria
Fiktiv medlem
Inlägg: 11
Blev medlem: 30 jan 2020 16:28
Ort: Höör

Georg Holst

Inlägg av Moster Maria » 06 feb 2020 14:39

Farfars bror Georg var kyrkoherde i Schnabeck och år 1800 strax efter nyår vigdes farfar och farmor därstädes av honom. De två bröderna hälsade flitigt på hos varandra och barnen från Fischbeck voro ofta hos sin farbror som själv ej hade några barn. De kallade honom alltid: "Onkel Priester."

Farfars bror Georg måtte ha varit en märkvärdig man. Ännu ha vi ett tjugotal av hans predikningar jämte några brev (finns hos Katharina Holst) och fastän de är mer än 100 år gamla, kan man än i dag läsa dem med nöje och taga deras lärdom åt sig. Dessutom studerade han astronomi för sitt nöjes skull och odlade så många blommor i sin trädgård, att hans församlingsbor kallade honom "E blomprest". Mest lade han an på Nejlikorna 3 exemplar av varje sort.

Märkvärdigast tycker jag dock, att hans undervisningsgåva måtte ha varit. Hans undervisade bland andra en ung bondson Wollesen, vilken dock måste arbeta hemma på faderns gård. Men för att kunna få åtnjuta undervisning hos farfars bror försakade han sitt middagmål, åt en skiva bröd medan han sprang till prästgården, läste en timmas tid och måste sedan fortsätta arbetet hemma. Jag tror ej, att han fick annan undervisning förrän han blivet student, men han blev slutligen präst.

En annan gosse, Clausen, skulle uppfostras på församlingens bekostnad och hade fått sitt hem i prästgården. Snart märkte farfars bror har begåvad han var, undervisade honom och utbildade honom till astronom. Att hans egna kunskaper däri ej voro endast en dilettants, visas därav att Clausen, utan att han åtnjutit annan skolgång, vann ett premium för ett astronomiskt verk, som franska staten utfäst och att han sedermera blev professor i astronomi vid universitetet i Dorpat. Som människa var han ett original, hade uppfostrats till hälften som tjänare och till hälften familjemedlem. Han hade ett sådant minne, att han lärde sig 20 latinska ord genom att läsa dem en gång och den predikan onkel höll kunde han nästan upprepa ordagrant.

Vår gamla klocka har arbetats efter en ritning som farfars bror gjort. Den gamla skrivboken, minnesboken och de 4 gamla glasen har av honom skänkt till faster Elise Holst och av henne till min bror. Likaledes det gamla duktyget som har min farfars mors systers namn 1760 Abla Petrejus, insytt i hörnen. ( Duken lär vara hos Signe troligen Ebling) och 4 servietter (hos Katharina Holst). Ett annat duktyg, som faster Elise Holst fick ärva efter honom, har sedan delats så, att vi 4 systrar fingo 4 stora servietter vardera.

Användarvisningsbild
Markus Holst
C Skalman
Inlägg: 7911
Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
Ort: Västergötland

Re: En gammal mosters minnen

Inlägg av Markus Holst » 06 feb 2020 14:41

Det som berättas i familjen är så klart gamla tiders hjältehistorier. Onkel priester framstår här som en lika fantastisk man som tidigare Wolf Opitz. Vi kommer möta några fler män med enastående gåvor innan Marias berättelser tar slut.

Orten Schnabeck jäckade mig länge. Jag kan hitta många ställen den nämns på, men det är alla gamla källor, mest böcker från 16-1800-talen. I skrift från 1824 nämns Pastor Holst i Scnabeck, och det måste ju vara den här nämnda Georg, eller möjligen en son. Där står det att Schnabeck ligger i Amt Sonderberg, vilket kan vara tyska för Sönderborg, vilket ju passar bra med släkthistorien.

https://books.google.se/books?id=YRE4AA ... ck&f=false

http://www.lexikus.de/bibliothek/Mittel ... Sonderburg läser jag:
Nach dem Fall der Düppeler Schanzen wurde die Insel von den Dänen durch Strandbatterien längs des Alsen-Sundes befestigt; trotzdem unternahmen die Preußen (unter General Herwarth von Bittenfeld) am 29. Juni den Übergang (am Satruper Holz zwischen Sandberg und Schnabeck); vollständiger Erfolg belohnte die kühne Tat.
Då klarnar det i viss mån. Düppel måste vara det danske Dybbøl. Satruper Holz måste vara det danska Sottrupskov som ligger långt norrut efter Als sund. Sandberg hittar jag i form av Sandbjerggård någon kilometer söder om Sottrupskov. Således borde Schnabeck ligga efter kusten norr om Sottrupskov på Als sunds västra strand.

Där hettar jag en bäck, Snogbæk, som ju måste vara vår Schnabeck. Jag lyckas efter det googla mig till att Snabeck är tyska för Snogbæk. Det finns längs bäcken byar som heter Snogbæk (öster, väster, nederby) men någon kyrka hittar jag inte där. Följer vi bäcken än längre västerut kommer vi till Sottrup (På tyska Satrup) där jag från annat håll vet att Georg var präst. Det verkar som om prästgården låg i Snogbæk/Schnabeck. Vi får komma ihåg att Moster Maria hört dessa historier berättas. De utspelas ju innan hon var född, så det är inte underligt om hon blandar ihop saker lite. Hennes modersmål var plattyska, varför de danska namnen nog inte var kända för henne.

koroshiya
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 2389
Blev medlem: 03 feb 2004 06:51
Ort: Göteborg

Re: En gammal mosters minnen

Inlägg av koroshiya » 06 feb 2020 18:11

En berättelse med sådan titel brukar ha ett helt annat innehåll där jag ofta läser, på kexnovell.se :o

Men det blev väldigt bra ändå!

Det är viktigt att kunna plattyska.



Och vad kul att ni har kvar sådana minnen från äldre tider.

Användarvisningsbild
Markus Holst
C Skalman
Inlägg: 7911
Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
Ort: Västergötland

Re: En gammal mosters minnen

Inlägg av Markus Holst » 06 feb 2020 20:48

koroshiya skrev:
30 jan 2020 16:50
Markus Holst skrev:
30 jan 2020 14:02
...
Den lille skriften heter ”En gammal mosters minnen”, skriven av en av min familjs många ogifta kvinnor. Hon daterade sin lilla skrift 1902 och den beskriver hennes barndom i nuvarande sydligaste Jylland. Det skrivs om högt och lågt, om familjen och om kriget mellan Preussen och Danmark.
...
Apropå var hon kom ifrån och ditt efternamn: hela din släkt, Markus, är från gränsområden till Holstein, stämmer det?
Jag måste ju berätta vad jag just hittade i gamla släkt-krönikor. De har sökt i gamla böcker från Koldenbüttel i Nordfresland (schleswieg), där de äldsta kända medlemmarna av min familj fanns. I en krönika över Koldenbüttel från 1767:
Im ältesten Kirchenregister 1509 ff. wird 1517 ein Peter Holst genannt. [ ... ] führt in seinem Stammbäumen diese Familie Holst wohl deshalb nicht auf, weil sie keine eingeborenen Friesen sind. Der Name ist jedenfalls ein Herkunstsname und bezeichnet den Mann als einen der aus dem holsteinichen herübergewechselt ist.
Boken är skriven med frakturskrift så jag missade betydelsen av några ord men på modern svenska blir det ungefär
I det äldsta kyrkregistret 1509 ff. Nämns en Peter Holst 1517. Denna familj visas inte i hans släktträd eftersom de inte är inhemska friser. I vilket fall som helst är namnet ett härkomstnamn och beskriver mannen som en som har korsat över (flyttat) från Holstein.
Det känns rätt mäktigt att kunna spåra min familjs namn tillbaka till en man som levde 1517. Var han var född vet jag inte, men fjorton generationer senare sitter jag här.

koroshiya
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 2389
Blev medlem: 03 feb 2004 06:51
Ort: Göteborg

Re: En gammal mosters minnen

Inlägg av koroshiya » 06 feb 2020 21:12

Markus Holst skrev:
06 feb 2020 20:48

...
Det känns rätt mäktigt att kunna spåra min familjs namn tillbaka till en man som levde 1517. Var han var född vet jag inte, men fjorton generationer senare sitter jag här.
Det förstår jag. På min faders sida är vi adoptivbarn in på en gård på Bohuslänssidan av älven någon gång i mitten av 1800-talet, så det är inte så lätt att förstå vem modern var. Vad flera gissat är väl att husbonden var den riktiga fadern och adopterade de barn han skapat.

Och på mammas sida är det svårt eftersom hon är krigsbarn och kommer från Uleåborg.

Det äldsta jag sett var ett båtsmanskontrakt från Bohuslän från 1800-talet, där någon släkting måste ha varit i krigsmakten.

Man kan trösta sig med att vi alla är släkt med Karl den store :D och äldre potentater.

Användarvisningsbild
Markus Holst
C Skalman
Inlägg: 7911
Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
Ort: Västergötland

Re: En gammal mosters minnen

Inlägg av Markus Holst » 06 feb 2020 21:38

Jo. På min morfars sida vet jag ingenting, så jag kan den känslan också.

Användarvisningsbild
Moster Maria
Fiktiv medlem
Inlägg: 11
Blev medlem: 30 jan 2020 16:28
Ort: Höör

Farfar Baltahasar Holst

Inlägg av Moster Maria » 07 feb 2020 10:18

farfar Balthasar Holst hade på slutet av sjuttonhundratalet arrenderat Fischbeck av hertigen av Augustenburg. Farfar hade lärt lantbruk i Holstein och lär ha varit en av de första, som märglade i Schleswig. Han skall ha varit en av sin tids bästa lantbrukare, lade särskilt an på ladugårds-skötsel och förde ett vidlyftigt bokhålleri över inkomster och utgifter.

Han var mycket korpulent, ja så att han stående ej kunde se sina egna fötter. Klockan 6 varje morgon red han ut och skall i yngre dagar ha varit en skicklig ryttare. På hertigens och hertiginnans silverbröllop hade dessa anordnat en del festligheter och sportlekar, varvid farfar med ridning vann de 6 silvermatskedar varpå det står B.H 1823 (finns hos Herman Holst).

Han var den förste Holst, som arrenderade av hertigen av Augustenburg, varemot hans hustru och min mors familjer i långa tider varit beroende av hertigen. Av farfars barn blev dottern Louise gift med en av hertigens forstmän, Ebeling, sonen Herman (Katharina Holsts farfar)arrenderade "Gravensteiner Mejerhof".

Farfar dog av slag vid 60 års ålder och farmor behöll arrendet som änka, med sin son Peter, min far, som inspektor. Så 1840 övertog pappa arrendet.

Jag tror det var 1844 som hertigen sände en kommission till Sverige att köpa ett gods åt honom där. Denna bestod av Juristen Herr v. Krogh, forstmannen morfar König, lanbrukaren farbror Herman, lantmätare o.s.v. morbror Hans Vogt. De underhandlade då om godset Stjernarp i Halland, men något köp blev ej av. 1846 reste samme män utan farbror Herman, som ersatts av min far, dit och då köptes godset Gräfsnäs i Västergötland, Denna resan i Sverige var orsak till att pappa efter kriget flyttade till Sverige.

Användarvisningsbild
Markus Holst
C Skalman
Inlägg: 7911
Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
Ort: Västergötland

Re: En gammal mosters minnen

Inlägg av Markus Holst » 07 feb 2020 10:21

Nämnda Balthasar Holst föddes i Frörup, drygt 6 mil norr om Fishbeck, den 23 februari 1775 och dog den 10 December 1835. Han blev 60 år.
balthaser - charlotte.jpg
Som ung började Balthasar sin levnadsbana i landværnet. Av hertigen av Augustenborg arrenderade han 1800 gården Fischbeck och under ett antal år även Gråsten.

Gården Fishbeck heter idag Fiskbæk och ligger strax norr om Gråsten. Den är idag lantbruksskola. Boningshuset från 1799, där tre generationer av mina förfäder bodde, står kvar. http://www.danskeherregaarde.dk/nutid/fiskbaek

Gravenstein är det tyska namnet på Gråsten. Jag har försökt hitta belägg för att ”Gravensteiner Mejerhof” har något med mejeri att göra. När mina förfäder kom till Sverige, både Peter och hans brors- och svär-son Gustaf W, var de mejerister. Min farbror Gustaf letade länge efter en ost som smakade som den hans farfar, nämnda Gustaf W, framställde på Komstadmölla. Han berättade för mig vilken ost som smakade mest likt, men jag minns inte vilken det var.

Hertigens lilla expedition att leta gård i Sverige blev ju rena släktresan för mina förfäder
Bild
Stjernarp säteri, som min farfars farfar Herman Holst besökte för hertigens räkning, men där inget köp blev av. https://sv.wikipedia.org/wiki/Stj%C3%A4 ... %C3%A4teri

Bild
På nästa resa, när Herman ersattes av sin bror Peter, min farfars morfar, gick det bättre och Gräfsnäs slott inköptes för hertigens räkning. Hertigens söner lät slottet förfalla och resultatet syns på bilden. https://sv.wikipedia.org/wiki/Gr%C3%A4fsn%C3%A4s_slott .

Tänk om jag vetat som 10-åring, vid skolresan till Gräfsnäs slottsruin, att där hade min farfars morfar stått och inspekterat fastigheten för sin chef, hertigen av Augustenburg 124 år tidigare.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.

Användarvisningsbild
Moster Maria
Fiktiv medlem
Inlägg: 11
Blev medlem: 30 jan 2020 16:28
Ort: Höör

Min far peter Holst

Inlägg av Moster Maria » 08 feb 2020 11:22

MIN FAR föddes den 24 aug. 1809. Han hade tre bröder och två systrar, som voro äldre än han och efter honom föddes 3 bröder och 2 systrar. Min far var som barn sjuklig och klen. Han frös ständigt och kallades av syskonen, som voro friska och som inte skydde något väder, hur svårt det kunde vara för "Peter Schneider". Men så en gång fick han en massa bölder och sedan dess blev han frisk.

Han har berättat, att han och syskonen uppfostrades mycket enkelt. De hade blott ett ombyte kläder och när de voro ute, gick de med träskor: Sällan visste de var deras mössor voro och två av deras fastrar, den ena pastor Georgs fru, som själv inte hade barn och den andra av fin familj från Flensburg försökte ofta inverka på barnen, för att lära dem ordning. Farmor tycks ha varit rätt klen och ej ha haft kraft att styra den stora barnaskaran. En rolig term skulle de dock säga, när de hälsade god morgon ”Gute Morgen, ich bin gewaschen, gekämt und hab' mein Taschentuch".

Å andra sidan höll farfar alltid huslärare för att undervisa barnen. Men de lärde just ej så mycket ändå. Sedan pappa konfirmerats skulle han välja ett yrke. Onkel Friedrich och Herman voro lantbrukare, Theodor sjöman och så kom pappa på försök till en senapsfabrik. Tyckte ej om arbetet där, ty hans håg stod till resor. Han fick så plats som lärling på herrar Gorrisens kontor i Flensburg. Men inte kom han ut att resa inte utan satt där i sju år.

Första Söndagen han var i Flensburg klädde han sig i sina konfirmationskläder, blå byxor, gul väst och grön frack. Ja, tiderna förändras och vi med dem. Han hade dock haft olyckan att taga fel borste till skorna, det var kimrök han borstat med. Han styrde stegen till hamnen och kom i slagsmål med några sjömän som hånade honom för skorna.

Ännu på ålderdomen behöll min far intresset för hamnar och fartyg. Gorrisens ägde flera skepp, som gjorde långa resor, mest till Westindien, varför de hemförde stora frakter, bl.a. äkta Jamaika rom.

Frakten från Flensburg bestod delvis av linne från Schlesien, glasvaror från Böhmen, leksaker från Thyringen m.m Dessa varor hämtades av formän med hästar och vagn hela denna långa vägen. Formännen rastade i värdshusen, men de hade rättighet att komma hem till Flensburg ända intill klockan 10 e.m. När kontorspersonalen kl 6 a 7 lämnat kontoret fick den yngsta vara ensam qvar för att kunna öppna portarne, ifall några av dem kom. I tre år var det min fars öde. Tiden blev så lång. Han skaffade sig böcker, läste med förtjusning Valter Scotts romaner och dessutom blåste han flöjt. En av lärarna hade undervisat honom något. Fru Gorrisen generades av denna musiken och han fick tillsägelse att blåsa uppe på sovrummet, vilket ju dock var oeldat. Där har han ofta blåst, så att en istapp bildades vid flöjten. Senare tog han lektioner av en musiker,. herr Duus, vilket förhållande utvecklade sig till en varm vänskap, som räckte hela livet igenom. I Flensburg bodde farmors bror, Wulf Opitz och där tillbringade min far sin mesta fritid. Sonen Ludwig var ungefär jämnårig med min far. Dottern Charlotta blev gift med målarmästare Petersen och en av desses söner är fotografen Joh. Petersen. Min far var mycket kär i sitt föräldrahem och sina syskon, men den tiden voro kommunikationerna sämre än nu och han fick ej göra besök i hemmet förrän efter 3 år. Han avancerade sedan på kontoret och var de sista åren förste man där. Trivdes dock aldrig så riktigt med sitt arbete och sedan den gamle herr Gorrisen dött och sönerna efterträtt honom pinade det min far så mycket, att den ene av dem förföll till dryckhjom, så att min far sade upp platsen, som han bade haft i 7 år.

Han övergick därefter till lantbruket, för vilket han ju ej var främmande, blev elev hos en vän av farfar och när farfar blev sjuk, kallade han min far till hjälp. Efter farfars död satte far gården åt farmor, tills han själv arrenderade Fischbeck.

Desse åren på kontor hade givet min far kännedom av affärer genom läsning hade han skaffat sig kunskaper, som vanliga lantbrukare på den tiden saknade. Därför anlitades han ofta av släktingarna för att hjälpa dem. Han hade fått många intressen, som t.ex. bröderna saknade, ty de voro i allmänhet endast intresserade av sitt lantbruk. Hertigen av Augustenburg hade stort förtroende för min far.

Det var år 1840 som min far övertog arrendet och gifte sig. Farmor och hans syster Elise bodde kvar på Fischbeck och det föll sig ju naturligt så att alla pappas syskon besökte dem och det gamla hemmet. Fastän pappa ej var äldst ansågs han nästan som familjens överhuvud. Farbror Hermanns gård gränsade till Fischbeck och bröderna råkades nästan dagligen. Faster Loise Ebeling med man och barn var en gång för alla bjuden att varje Söndag äta på Fischbeck, ty de bodde ju nära. Mammas syster, Marie Lenschau bodde i Gravenstein, mina morföräldrar på Als, dit avståndet ej var längre, än att de åkte till varandra.

Utom umgänget med släkten, som var mycket mycket livlig hade de också vänner bland grannarna, Feddersens och Richelsens och andra. Ibland kom den hertliga familjen på visit. Om hertiginnan var med åkte de alltid med spann och med två förrridare: Dessa förridare satte fart när de kom i närheten av gården, som besöket gällde, sprängde fram till dörren, vände och mötte åter ekipaget vid inkörseln. Därigenom annonserades hertigens ankomst och han kunde emottagas vid dörren. En gång varje år brukade hertigen sälla till gästabud för sina arrendatorer ibland danstillställningar, ibland maskerader och förstod då att roa sina gäster.

Av detta allt kan man förstå, att en husmor på Fischbeck hade mycket att stå i utom det dagliga, då hon skulle bespisa alla drängar och pigor. Den tiden voro hemarbetena mycket mera mångfaldiga än nu, brygd och bak, ljusstöpning och slakt och spånad upptog tiden. Men i Tyskland vävdes ej i hemmen, utan det gjordes av yrkesvävare. När det slaktades på hösten nöjdes det ej med mindre än 1 ko och 6 a 8 stora svin. Numera slaktar man oftare men mindre. Min mor lade i synnerhet an på att koka in så mycket som möjligt, fastän man ju ej kände till "Wecks burkar" utan hade stora " Jydepottor", en slags lerkärl, som tålte att stå på elden. Flottet ovanpå soppor och stenar fick då isolera detta från luftens inverkan.

Lantbruket på Fischbeck och andra av hertigens gårdar, sköttes i 11 skiften och arrendetiden var även 11 år. Farfar och min far arrenderade i 52 eller 53 år. Min far hade fått nytt kontrakt på 11 år utom de 2 eller 3 som återstod. Den familjen, Drescher, fick gården efter pappa förtjänte en förmögenhet där, ty farfar och far hade skött gården bra.

Jag kan ej låta bli att till sist nämna något som karakteriserar min far. En gång när han sade "När jag blir rik", varpå hans svägerska tante Julie (Katharina Holst farmor Herrmans fr Julie ::107 st f. Ross) svarade "Du rik. Du blir aldrig rik, ty Du giver alltid bort det Du har." Detta, har min mor berättat.

Användarvisningsbild
Markus Holst
C Skalman
Inlägg: 7911
Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
Ort: Västergötland

Re: En gammal mosters minnen

Inlägg av Markus Holst » 08 feb 2020 11:34

Visst är det lite fascinerande hur en dam född i mitten av 1800-talet ändå kan beskriva landvinningar i hushållet och berätta hur bökigt allt var förr? Moster Maria växte nog upp med öppen spis och bakugn på Fischbeck, och maten tillagades nog över öppen eld. I slutet av sitt liv, hon levde till 1933, hann hon uppleva vedspisens genombrott, och det kulle inte helt förvåna mig om hon dog med elektrisk spis i sin villa i Höör.

Weck-burkar verkar vara burkar med en tätande gummiring. Sådana har alla skalmaniter, då vi ju alla nått en bit upp i åldrarna, sett och kanske till och med använt. Man fyller dessa med konserven, försluter dem med gummiring och klämma och låter dem eventuellt koka en stund så överbliven luft sipprar ut. När burken svalnar blir det ett undertryck i den varför locket trycks fast och gummiringen håller tätt. När man skall öppna burken drar man i örat på gummiringen varpå luft pyser in i burken och locket går att få av.
weckburk.jpg
Jydepottor är traditionella jytska lerkärl. De var tydligen vanliga i hela Danmark, och även, läser vi här, i Schleswieg. Jydepotten verkar ha varit ett mycket vanligt bruks-kärl hos allmogen och förekommer tydligen i flera olika storlekar och lite olika uppföranden. oftast drejades de inte utan "tummades upp", en teknik känd sedan stenåldern. De hade alltid tre fötter så de kunde stå över elden. Konserveringen blev ju enklare än med Weck-burken, men troligen så höll den inte lika länge. Istället för ett tättslutande lock fick diverse fett och flott fick tjäna som lock och tätning. Jag gissar att man lade en duk över och drog åt med ett snöre om pottans hals.
jydepotte.jpg
Det liknar hur sylt konserverades när jag var barn. Sylten hälldes i en glasburk och ovanpå hälldes parafin, som fick stelna och agera tätning.

Den lille häslningsfrasen ”Gute Morgen, ich bin gewaschen, gekämt und hab' mein Taschentuch" betyder "God morgon, jag har tvättat mig, kammat mig och har min näsduk." Det är intressant att denna mening skrivs på högtyska, då ju modersmålet i hemmet var plattyska.

Kanske att Skalmans båtmaffia kan hitta något om redaren Gorrisen?

Färgglada frackar var vanligt under början av 1800-talet. Det var runt mitten av 1800-talet som den allmänt blev svart, vilket tillskrivs modelejonet Beau Bummel. När jag läser om Peter Holsts färgglada konfirmationsdräkt med blå byxor, gul väst och grön frack kommer jag osökt att tänka på ...
benjamin.png
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.

Användarvisningsbild
Markus Holst
C Skalman
Inlägg: 7911
Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
Ort: Västergötland

Re: En gammal mosters minnen

Inlägg av Markus Holst » 09 feb 2020 10:11

Livet på Fischbeck.

Gården Fischbeck är central i Mosters minnen. Det är där hon föddes, och där som tre generationer av mina förfäder levde.

Gården ligger idag i sydligaste Danmark, strax norr om orten Gråsten som ligger vid tyska gränsen. Under Moster Marias tid låg gården mitt i Schleswieg. Gränsen mellan Danmark och Schleswig gick ungefär vid en linje Kolding-Esbjerg. Gården verkar ägas av hertigen och arrenderades sedan år 1800 av Marias farfar, min farfars farfars far. Arrendet gick med ett avbrott på 30 år inom familjen. Den sista arrendatorn med namnet Holst avträdde 1905.

När vår historia utspelar sig, i början på 1800-talet, var Fischbeck 550 tunnland stort (= 225 hektar = 1500 meter i fyrkant = halva Södermalm) med 140-160 mjölkkor. Varje mjölkko får en kalv om året varför det troligen fanns över 400 djur på gården.

Jag önskar jag visste hur många hästar det fanns på gården, men det förtäljer inte historien. Kanske kan jag hitta fram det någon stans.

Boningshuset är märkt 1799, vilket troligen är året det byggdes. Troligen är min familj den första som flyttade in där. Hushållet var stort. Enligt en ”folketaellingsliste” från 1845, det året Maria föddes, ingick i hushållet:

Forpagter (arrendator) Peter Holst + kone + barn = 3
Mathias Holst (trol. Farbror till Peter) + kone + barn = 3
Elise Holst = 1
Kokkepige, stuepige og mejerske = 3
Piger beskaeftigt i mejeri och på gården = 9
karle beskaeftigt på gården= 13

Inalles 32 personer.

I slutet av 1800-talet brann ekonomibyggnaderna ner, men återbyggdes av arrendatorn Colin Holst.

Sedan 1924 bedrivs lantbruks-skola på gården. Där har byggts en ny slottliknande huvudbyggnad men det gamla huset från 1879, där tre generationer av mina förfäder levt, står ännu kvar vid den centrala gårdsplanen.

Bland släktforskarna i familjen räknas Fischbeck som vårt ”stamgods” och gården har levt kvar i berättartraditionen inom familjen. Jag har hört talas om Fischbeck i hela mitt, trots att ingen av dem som berättade hade varit där.

Nu har vi persongalleri och miljö avklarat. Framöver skall Moster Maria och jag berätta om det Slesvig-holsteinska kriget 1848-51.


fishbeck.jpg
graasten-landbrugsskole.gif
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.

Användarvisningsbild
Hans
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 23301
Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
Ort: Utrikes

Re: En gammal mosters minnen

Inlägg av Hans » 10 feb 2020 12:46

Trevlig och intressant läsning, tack Maria och Markus.

MVH

Hans

Användarvisningsbild
Markus Holst
C Skalman
Inlägg: 7911
Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
Ort: Västergötland

Schleswig-Holsteinska kriget 184-1851

Inlägg av Markus Holst » 10 feb 2020 16:13

Krig är aldrig lätta att förstå, och de bakomliggande orsakerna än svårare. Vi har en del danska medlemmar på forumet, och förhoppningsvis hittar de hit och kan förklara kriget än bättre än jag kan. Spelplanen ser ut ungefär så här:
  • Danmark är ett fristående kungarike med egen kung.
  • Schleswig kan kallas för ett fristående hertigdöme. Hertigen är även kung av Danmark. Befolkningen är blandad, med tyskar och danskar. Det talas ett rätt stort antal språk då även plattyska och frisiska talas flitigt på olika håll. Som redan nämnts ligger halva dåtidens Schleswig i dagens Danmark och heter Sönderjylland. Det får vi ha i åtanke när vi läser om kriget och de olika arméerna.
  • Holstein är ett hertigdöme som till skillnad från Schleswig och Danmark ingår i tyska förbundet. Hertigen är även kung av Danmark. Befolkningen är till övervägande del tysk.

Och så blir det 1848, revolutionsår i hela Europa, och krav på nationalstater dyker upp. Så även i Holstein, som vill slippa det danska styret ( som bara var danskt till namnet, hertigdömet styrdes av ständer ungefär som Sverige ). I Schleswig ville halva folket bli del av Tyskland och andra halvan del av Danmark. Befolkningen var ju blandad.

För att komplicera det hela hade Kristian I på 1500-talet lovat, eller beslutat, att Schleswig-Holstein var en enad odelbar stat. Därför kunde inte Holstein nöja sig med att slippa danska kungen och ingå i tyska förbundet, vilket hertigen/kungen tyckte var en utmärkt idé. Man krävde att få med sig Schleswig, vilket blev knepigare då varken hertigen eller befolkningen där är överens om det.

I Schleswig är dock situationen mera komplicerad då stora delar av befolkningen är dansk. Långt söderut i Schleswig, idag i Tyskland, ligger danska nationalmonument som den gamla försvarsvallen Danevirke och vikingastaden Hedeby. Det var alltså, som alltid i krig och konflikter, många känslor i svall.

Nu blir det uppror bland den tyska delen av befolkningen, och så är kriget i gång. Det är alltså lika delar inbördeskrig eller etnisk konflikt som det är storpolitik då snart flera länder lägger sig i. Ungefär som vilket krig som helst, alltså.

Så. Nu räcker det med krigsförberedelser. Nu låter vi Moster Maria berätta hur kriget påverkade livet på Fischbeck.

Bild

Användarvisningsbild
Moster Maria
Fiktiv medlem
Inlägg: 11
Blev medlem: 30 jan 2020 16:28
Ort: Höör

Re: En gammal mosters minnen

Inlägg av Moster Maria » 11 feb 2020 12:17

Kriget 1848–1850 mellan Schleswig-Holstein och Danmark föranleddes därav att vid Christian den åttonde död inga direkta arvingar till kronan funnes. Hertigdömet ansågo sig ha andra arvsföljdlagar än Danmark och Professorerna i Kiel skrevo ett öppet brev, vari de bevisade att Fredrik den sjunde endast kunde göra anspråk på danska kronan, medan hertigen av Augustenburg, Christian August, borde vara hertig (regerande) av Schleswig och Holstein. Detta bestredo Danskarna och nu reste Schleswig-Holsteinarne sig. Holstein hörde som tysk stat till Tyska förbundet och således deltogo tyska förbundstrupper i kriget.

Det börjades hastigt 1848. En dag strax i början kom farbror Ebeling (gift med faster Louise Holst) till pappa och meddelade honom, att de av hertigen utsetts att taga emot allt dennes silver på Gravenstein för att gräva ned det. Pappa ville dock ej göra detta, ty han förutsåg att om Danskarna ville veta var silvret fanns, så vore det svårt att neka och förargligt att yppa, var det fanns. Han tänkte dessutom mest på några koffertar, fulla av brev och papper, som han av hertigen hemligt emottagit till förvaring, lät således ännu sent på kvällen sätta hästar för en vagn, tog silvret och koffertarna med och körde till Rendsburg fästning, där hertigen uppehöll sig och lämnade alltesamman åt denne.

Sedan han kommit hem, måste han på kvällen lägga sig tidigt, ty han hade frossa och det var dagen för anfallet härav. Mamma satt i vardagsrummet och sydde. Då kommer en dansk officer in med två soldater, vilka posta vid dörren. Officeren frågar efter pappa, får veta att denne ligger, begär få tala vid honom i sängkammaren, föres dit av mamma, som inget ont anar, med officeren springer fram, sätter pistolen för bröstet av pappa och säger: "De er min fange og hvis de gjor modstand, er de dödens". Mamma skrek högt, men pappa lugnade henne med att han intet ont gjort.

Hela sängkammaren var full av tjänarna, som hört hästtramp, men funnit alla dörrar bevakade. Pappa klädde sig, bad om lov att få åka emedan han var sjuk, fick sin egen vagn förspänd och fördes några mil norrut till den prästgård, där danske Generalen tagit kvarter. Här frågades han av denna, vad hans ärende i Rendsburg varit och fördes nästa morgon jämte flera andra män, vilka samma natt tillfångatagit, emedan man kände deras kärlek till hertigen, till ett obebott hus. Här bevakades de av militären, fick sänt bud till mamma, att han hade det gott och efter 2 dagar släpptes de ut, ty de hade inget gjort, annat än sin skyldighet.

Så fingo de dansk inkvartering och för att undvika obehag togo mamma och tante Elise (Holst) bort porträtten av hertigliga familjen. Pappa visste ej detta, utan när han anvisade officerarna rummet sade han: "ja, vi är hertigens arrendatorer och tyskt sinnade och har deras porträtter på väggarna, det generar väl ej". Mamma droga honom i rocken och viskade: "De är borta". Men pappa tog till att skratta högt: "Ja, de är borta, men det värsta har Ni glömt". De hade glömt ett porträtt av hertigen, som tante omlindat med en krans av ollon i tyska färger. Officeren var upplyst nog att skratta, han också.

På södra Schleswig hade Danskarna en skans: "Dannevirke", den ansågo de för att vara ointaglig, men de drevos snart bort därifrån och flyktade norrut.

Det var Tisdagen efter Påsk, jag tror den 3 April, då en trupp flyktande Danskar anlände på Fischbeck och tog ställning på en av markerna. Det var frost och bitande kallt, manskapet trött och hungrigt, då lät pappa tre stora korgar fulla med smörgåsar, dricka koktes med sirap uti, som åsnorna fick bära ut i mjölktunnor till soldaterna och själv gick pappa ut att bjuda officerarna på en sup, vilket med tacksamhet emottogs. Danskarna trodde att de voro förföljda, men när de märkte, att detta ej var tillfället, lugnade de sig och nu fylldes huset av militär.

Tjänarna brukade om Tisdagarna få jästpannkakor och dessa gräddades just då, hunno dock aldrig bliva mer än halvbakta, förrän de togos, deltes i 4 delar och försvann på ett ögonblick. Generalen, Rye, hette han, kom sedan själv in för att tacka och yttrade då till mamma, att det gjorde gott att komma till så gode Danske, som Dem. Mamma upplystes att de voro Tyskar, varpå han förvånad utbröt: "Og saa gjör de saa meget för mine folk": Han tog senare gvarter i Sönderskow hos morfar och der han försvarat pappa, när folket talade illa om honom, emedan han var sådan ivrig Tysk.

Användarvisningsbild
Markus Holst
C Skalman
Inlägg: 7911
Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
Ort: Västergötland

Re: En gammal mosters minnen

Inlägg av Markus Holst » 11 feb 2020 12:18

Jag tror att Marias inledning är en sammanblandning med händelserna inför nästa krig i området. 1863 dog en dansk kung och hertigen av Augustenburg utropade sig till hertig Fredrik VIII av Schleswig-Holstein. Förvisso har vi ett liknande scenario 1848, med en ny dansk kung på tronen och därmed också hertig över Schleswig-Holstein, och en hertig i Augustenburg beredd att ta över Schleswig-Holstein.

De professorer i Kiel som Moster nämner, kan vara den provisoriska regering som de tyska nationalisterna satte upp där.

Hertigen och de protyska styrkorna hade genom en kupp den 24 mars lyckats erövra Rendsburgs fästning på gränsen mellan Schleswig och Holstein, idag vid Kielkanalen, då vid floden Eider, gränsen mellan Schleswig och Holstein. Att Peter Holst gjort sig ärende dit, kan såklart väcka frågetecken hos danskarna, frågetecken han nog rätt handgripligt fick räta ut vid generalens läger. Det undras mig hur han förklarade sitt besök. Att lämna över papper till hertigen låter inte som något danskarna skulle gilla, så han uttryckte kanske saken annorlunda.

Fischbeck hamnar strax i hetluften, vilket hänger ihop med de danska trupprörelserna söderut. Den första drabbningen stod i Bov utanför Flensburg den 8 april 1848, drygt två mil söder om Fischbeck. Där blev den schleswig-holsteinska armén slagen av danskarna, och det är troligen i samband med detta som Fischbeck första gången får inkvartera danska soldater och officerare.

Nu är hela Schleswig i danska händer.

Efter den tyska förlusten i Bov reagerar tyska förbundet med Preussen i spetsen och sänder den preussiske generalen Wrangel med 32.000 man till undsättning. vilket förändrar styrkeförhållandena.

Striden om Dannevirke står utanför Schleswig den 23 april, så moster misstag sig på datum. Danska hären blir slagen och retirerar norrrut. Dagen efter är det en strid vid Oversö/Oeversee strax söder om Flensburg, och det är nog soldater därifrån som snart anländer till Fischbeck och blir serverade halvbakta pannkakor. Eller också är det inför slaget vid Bov som detta hände, men då var det inte trötta flyktiga danska soldater utan soldater med självförtroende som ännu inte sett strid. Uppmarschen började den 3 April på Sundeved, halvön mellan Fischbeck och Als. För den civila befolkningen kan nog även dessa soldater sett slitna och trötta ut. De måste ju ha legat i fält ett tag allaredan.

Jag finner det fascinerande att det fanns åsnor på Fishbeck! Det är ju ett djur man inte tror ingår i besättningen på en större nordeuropeisk bondgård. Jag får läsa på om åsnor, kanske finns det intressanta saker att lära.

Det är fascinerande hur Peter först blev förd som fånge till det danska armélägret och även kvarhållen där några dagar, och att generalen sedan har glömt detta och tar honom för god dansk vid sitt besök på Fischbeck. Troligen var det väl inte generalen själv som förhört Peter.