Från dass till vattenklosett

[Amund]

En skitfråga kan man säga, men jag har en liten undran om toaletter och avlopp. De flesta hus som är minst 100 år gamla uti vårt svenska rike har ju också toalett med avlopp och så vidare, och dessa faciliteter installerades oftast någon gång på 40-50-talen gissar jag. Min undran är då varför så många under den tiden anammade den ’nya tekniken’ med vattenklosett? För den som växt upp med utedass är det knappast särskilt viktigt att helt plötsligt bokstavligt slippa se skiten, fanns det en sorts statushöjande effekt med tillhörande socialt tryck att man bara MÅSTE installera vattenklosett?

Det kan knappast ha varit varken enkelt eller billigt att gräva avlopp och brunnar, så mycket mer märkligt om man betänker att det normala var utedass och det hade alltid fungerat bra. Den frågan leder till nästa fråga om det rent praktiska, det måste ha krävts ett enormt arbete på en torpargrund och sedan få avloppsdiken och brunnar att fungera, hur bar man sig åt? Fanns det någon officiell kampanj för denna omställning eller spreds modet på samma sätt som idag? Kan man kanske säga att det ur statussynpunkt går att jämställa med bredbandsutbyggnaden, dvs. att det gäller att hänga med i tiden?

Även husets inkoppling på det allmänna elnätet går ju att applicera på samma frågeställning, om man aldrig haft elektricitet innan så varför ska det plötsligt vara så viktigt? Att dra in i stugan borde i alla fall vara betydligt enklare än att installera WC.

[Markus Holst]

En anledning att man gjorde det var för att man plötsligt kunde. Visst är det statushöjande, men har man provat att bo utan el och utan indraget vatten så lovar jag att man uppskattar sakerna.

Att kunna vrida på en knapp och få lyse är onekligen enklare och bekvämare och lyxigare än att fylla fotogen på en lampa, sedan tända och sedan kontrollera hela kvällen så den brinner lagom. Plus att med el blir det så mycket ljusare, och dessutom till ett lägre pris.

El och indraget vatten möjliggör också till vår tids viktigaste arbetsbesparare: Tvättmaskinen. Få av oss är medvetna om hur mycket tid tvättandet förr tog och hur mycket arbetskraft som frisattes om den kunde automatiseras. Jag hävdar att inget annat av våra framsteg har varit lika viktiga som tvättmaskinen. De flesta moderniteter är lätta att klara sig utan - men tvättmaskin vill man inter vara utan. Det kan jag lova.

Ang. WC så ingick väl vattenklosetten i den allmänna, och även från myndigheterna pådrivna, renhetsivern. Det fanns väl en tro att via utedassen spreds sjukdomar och parasiter. Om det stämmer låter jag vara osäkert, men det är väl ett av skälen att myndigheterna drev på.

De inrättningar du nämner här gick ju under namnet "bekvämligheter". Toaletten kallades ju länge allmänt för en bekvämlighetsinrättning. I bokverket "svenska gods och gårdar" från, tror jag, 40-talet står det noga listat vilka bekvämligheter som var installerade i fastigheterna. El och rinnande vatten sågs som bekvämligheter, liksom toalett och badrum. Den stuga jag skriver detta från hade då en enda bekvämlighet: El. Sådan är den fortfarande. Jag bodde här permanent mellan 2001 och 2011, med el som enda bekvämlighet. Jag lovar dig att livet är bekvämare med vatten indraget, med WC och med badrum. Att ge sig ut på vintern och hämta en spann vatten från brunnen är mysigt ibland men inte lika ofta som man behöver göra det. Har man djur (jag har hästar) uppskattar man rinnande vatten än mer. Mina fyra hästar drack i snitt två-tre spänner med vatten var om dagen. Runt brunnen blir det snart is. Att stå vid en isig brunnskant och hinka upp vatten känns - sådär.

[gunship]

Tvärtom har jag ofta i "filosoferabdets stund" fascinerats över hur genialt det är att man fyller en stol med all sorts avföring och ett knapptryck senare behöver man aldrig tänka på skiten igen. Jämfört med utedass är det ett klart uppbyte!

[Amund]

Tack för svar! Jag hoppas ni inte tror att jag anser en vattenklosett som en extravagant lyxinstallation, utan min tanke var att den generation som gjorde installationen(och även tidigare generationer) bör ha tyckt att det var en onödig lyx med tanke på historien. Att välbärgade kostade på förstår jag men att även enklare hushåll gjorde investeringen tycker jag är intressant. Var det inte Tjorven i Saltkråkan som i samband med de nyinflyttades krav på WC och uteplats sa något i stil med: Vill de äta ute och skita inne...?

Nej, liksom television och bredband är det svårt att stå utanför samhällsnormen, men fascineras ändå av en investering som de flesta verkar ha ansett som helt nödvändig för att hänga med (jmf. bredband).

[Stighult]

För den som vill läsa om Stockholms skit, finns det mesta här.
https://stockholmskallan.stockholm.se/t ... ch-avlopp/

[mrsund]

Jag kan tänka mig att alla förändringarna inte kommer över en natt utan stegvis, först för de som hade råd och sen efter hand som folk fick det bättre och gamla "slumområden" revs eller sanerades, jag har för mig att på Lugnet i Malmö fanns det utedass in på åttiotalet innan det området revs och nya hus byggdes.

[Hans]

Relaterat: http://www.bbc.com/news/business-41188465

MVH

Hans

[sonderling]

Jag har ibland också funderat på hur snabbt det måste gått. Från gårdsdass till WC inomhus alltså. (Förövrigt så skaffade mina svärföräldrar som bor på landet WC först på 2000-talet?! Jag fick en chock när jag hälsade på dem första gången. Och det värsta var att det hade varit en lång resa också..... )

Nu börjar man väl tala om andra metoder för att spara vatten och sånt. Jag brukar undra om Vattenklosetten kommer gå samma väg som sopnedkastet? Ja ni vet man hade soptunnor på gården, sedan kom sopnedkast trappuppgången, och nu är de plomberade och man får gå och slänga sopor på gården igen. (Jag saknar förövrigt sopnedkasten... Igår förövrigt i min tes att allt går baklänges nuförtiden. )

Sonderling

[Markus Holst]

Man ser ju en kommande trend att allt som händer kallas KVÄVELÄCKAGE.

Under mitt liv har jag sett hur naturvänner övertalat oss att ha hästarna utomhus för att det är onaturligt och hälsovådligt för hästen att stå på stall. Jag håller med dem om det. Nu börjar det emellertid gnällas om att vi har hästarna utomhus. Naturvännerna har från ena dagen till andra kommit på att hästar kissar och kissar de utomhus hamnar kvävet i jorden och förs vidare till vattendragen.

Såklart.

Jag har länge anat att detta skulle komma och förstått att vi som har hästarna ute snart inte får beröm utan skäll. Samma sak kommer snart gälla kobönder. De kommer snart få skäll om de inte håller korna inne.

Vi som bor på landet med egen trekammarbrunn går nog samma öde till mötes. Även vårt kväve hamnar ju i jorden. Och så får vi skäll när vi eldar med ved. Vi förväntas skicka våra trän till en fabrik som gör pellets av dem och kan skicka tillbaka pelletsen till oss. Det anses mycket mera miljösmart.

Ja, jag är bitter.

[Blixten]

Relaterat: http://www.bbc.com/news/business-41188465

MVH

Hans

Intressant! Tänk att det är så nyligen som WC kom på bred front.

Det bästa i reportaget var annonsen för Englands motsvarighet till Ifö och Gustavsberg: toalettstolar från firman ”Crapper”!

[sonderling]

Man ser ju en kommande trend att allt som händer kallas KVÄVELÄCKAGE.

Under mitt liv har jag sett hur naturvänner övertalat oss att ha hästarna utomhus för att det är onaturligt och hälsovådligt för hästen att stå på stall. Jag håller med dem om det. Nu börjar det emellertid gnällas om att vi har hästarna utomhus. Naturvännerna har från ena dagen till andra kommit på att hästar kissar och kissar de utomhus hamnar kvävet i jorden och förs vidare till vattendragen.

Såklart.

Jag har länge anat att detta skulle komma och förstått att vi som har hästarna ute snart inte får beröm utan skäll. Samma sak kommer snart gälla kobönder. De kommer snart få skäll om de inte håller korna inne.

Vi som bor på landet med egen trekammarbrunn går nog samma öde till mötes. Även vårt kväve hamnar ju i jorden. Och så får vi skäll när vi eldar med ved. Vi förväntas skicka våra trän till en fabrik som gör pellets av dem och kan skicka tillbaka pelletsen till oss. Det anses mycket mera miljösmart.

Ja, jag är bitter.

Jo jag vet. Alla dessa unga akademiska stadsbor av kvinnligt kön med inläst kunskap som infiltrerat varenda myndighet och förnumstigt talar om för folk som skött landet i generationer hur de ska göra.
Don´t get me started!

Sonderling

[varjag]

Amund skrev:

För den som växt upp med utedass är det knappast särskilt viktigt att helt plötsligt bokstavligt slippa se skiten, fanns det en sorts statushöjande effekt med tillhörande socialt tryck att man bara MÅSTE installera vattenklosett?

Det är ju inte bara - en visuell upplevelse, utan aromatisk därtill
Sommartid delade man ju utedasset med en million flugor - som omväxlande - landade på skit och skitande person >>>>>>>>>

Vintertid - och vid trängande behov tvingades man leta fram skodon och överrock, för att överleva minuterna på dasset.
Som - visserligen eliminerade flugorna - med kompenserade med frysning/förfrysning av känslig anatomi.

Och - dasspapper på rulle, var okänt i forntiden, nehej det i bästa fall kom av typ ''almanacka'', blad som drogs från en bunt.
Bladen var f.ö. glättade på ena sidan och matta på den motsatta. Jag kom aldrig på vilken - man borde använda. (Kanske bägge )

Minns däremot ett förråd av torra gamla tidsningar, vars blad kunde rivas till ''angenäm storlek och form'' .

Å vem - kan glömma trycksvärtan i arselet?

minns, Varjag

[Amund]

Tack för beskrivningen! Jag har inget problem att se behovet av en riktig toalett.

Vad jag mera undrade var att jag ser en vattentoalettinstallation inomhus i trånga stugor som både kostsam och kanske tekniskt svårgenomförbart på exempelvis torpargrunder. Vidare brukar de flesta anse att det som varit gott nog åt tidigare generationer även duga åt framtida, detta särskilt i en tid långt innan masskonsumtionens tid. Av vad jag hört berättas om 1900-talet var det svårt för många att tjäna ihop till, eller låna medel för att köpa in nödvändiga jordbruksredskap, i det perspektivet ser jag WC som en lyxprodukt. Min bild av vanliga människor förr är att de var mycket rädda om sina surt förvärvade pengar.

Någon nämnde de sanitära olägenheterna i städerna och kanske dessa var pådrivande tack vare hygienkraven, man ville kanske inte vara sämre på landsbygden? I så fall kanske åter något liknande som bredbandsutbyggnaden?

Hur såg de första toalettstolarna ut egentligen, var de som de fortfarande är i England, en stol och en vattentank upptill med dragsnöre?
Och vad kostade en sådan i början egentligen?

[Donkeyman]

Jag var barn på Söder i Stockholm under 1950-talet. Den gången var det många som hade utedass mitt inne i staden. Hyreshus byggda under 1800- eller tidigt 1900-tal och som inte var moderniserade var bland dessa. I den tidens språkbruk skiljde man mellan tre kategorier hyreslägenheter.

-Omodernt. Vilket innebar torrdass på gården. Vedspis och fotogen- elller vedkamin för att hålla värmen. Varmvatten fick man genom en tank som värmdes av vedspisen. Vatten och avlopp hämtades/ lämnades på gården.

-Halvmodernt. Då hade man vanligen en gemensam vattentoalett per våningsplan. Vilken bestod av en "brusfåtölj" med tank för högspolning. Samt ett snöre att dra i. Så hade man fått gasledning till köket med möjlighet att placera en enklare gasspis vid sidan av vedspisen. Varmvatten fick man genom tank vid sidan av vedspisen eller genom gasvärmare. Kallvattenledning med en kran och en avloppsvask i köket. Ved- eller fotogenkamin för värmen.

-Modernt. Toalett och bad i lägenheten. Kök med gasspis. Kall- och Varmvatten på bad och i kök. Centralvärme. Men inte kylskåp och med tvättstuga i källaren. Kyl-, Frys- och Tvättmaskin var ännu inte påtänkt.

[Lasse O]

Jag bodde hos min mormor i Stuvsta varje sommar på 50-talet i ett hus med tre lägenheter, utan rinnande vatten men med el fast med dass på gården.
Min starkaste minnen från dessa somrar är stanken från det gemensamma dasset plus råttorna.
Jag spjärnade i det längsta mot att tillbringa somrarna där men det var lönlöst. Det största nöjet var att lyssna på fejden med den finska familjen Virtanen på övervåningen. Visserligen jobbade mannen och gjorde rätt för sig men det räckte inte för mormor utan hon konfronterade dem ibland med epitet som 'finnkolingar' och 'finnpajsare'.

Stanken från det gemensamma dasset sitter fortfarande i mitt minne.