Castro död

[Hexmaster]

El Comandante Fidel Castro har lämnat in.

Inte för att han haft någon dagspolitisk roll på länge. Men nog känns det som att ett stycke världshistoria är till ända.

[sonderling]

Ja jag blev lite förvånad för jag trodde han redan lämnat in.

Sonderling

[Varulv]

Enig i dette; han var kommunistenes "musa mot løven" under den kalde krigen og nyere tid inntil det siste, og hadde overlevd så mange amerikanske presidenter at det ikke er lite komisk; Eisenhower, Kennedy, LBJ, Nixon, Ford, Carter, Reagan, Bush senior, Clinton, Bush junior og nå sist Obama - i det minst slippet Trump å ha Fidel Castro som en konstant påminnelse.

https://en.wikipedia.org/wiki/Fidel_Castro

Det er ikke mange diktatorer som faller ned i den stadige minskede kategorien sømmelige diktaturer i hele historien, og der har Castro havnet, ettersom han mer eller mindre hadde levd helt opp til sann kommunistisk doktrine som en sosialistisk diktatur som dertil hadde en sentral historisk rolle i den latinamerikanske rivaliseringen mellom den repressive høyre og den radikale venstre i 1950-1990 og kampen mot apartheidstyret i Sør-Afrika samt spredning av kommunismen i Afrika i 1975-1990. I kontrast til de fleste diktaturene mistet Castro aldri sitt folkelig trekke og forbli populært til slutten, ikke minst ettersom han var el comandante - en streng, rettferdig og saklig hersker de fleste kunne forstå, noe som var hele tiden sterkt undervurdert av eksilkubanerne i USA og reaksjonære krefter i USA (det var dyp korrupsjon i Eisenhower-administrasjonen som ikke var innsett før lenge etterpå), med Grisbukta som det beste eksemplet. Disse som kaller ham en despot, forstår aldri at flesteparten av det kubanske folket ikke mente det, og at ingen nøytral observatør kunne slutte seg til denne kategoriseringen av ham. Det eneste man kunne være enig om, er at Castro hadde et rent sosialistisk diktaturstyre som ikke tolererte uønskede dissidenter og økonomisk selvstendighet i sann kommunistisk regi. Eksilkubanerne i USA - i det minst disse som dro i 1960-1990 - utgjorde et meget lite fåtall som en gang var samfunnets øvre sjiktene og dermed var lite savnet, men siden 1990 var det stort sett balsero - økonomiske flyktninger - som dro fra et fullstendig havarert land som hadde blitt dypt avhengige av Sovjetunionen som forsvant i august 1991. Disse flyktningene generelt sett har et mer liberalt syn på Castro-regimet enn disse av "den første generasjonen".

Kollapset av Sovjetunionen og de reaksjonære kreftene i USA var en katastrofe for Cuba. Det var først idet ikke-amerikanske krefter ble mektig lei av den reaksjonære atferden som nå glir mot slutten - de eldre eksilkubanerne dør ut, erstattet av de yngre som er generelt mer vennligstemt - det bedret seg, men da hadde Castro valgt å bli mer og mer tilbaketrukket fra politikken, overlot rattet til sin bror og yngre krefter. Han resignert for godt fra makten i 2006 for ti år siden. Nå er han død, og kommer til å bli savnet av mange millioner, venn og fiende, som i det minst kunne ikke sette et spørsmålstegn på hans menneskelighet som diktatur til tross for en lang rekke mørke pletter, både personlige og politisk, som vist at han var en mann med brister i sin personkarakter. Som enhver. Historikeren Richard Gotti har rett ved å gi at Castro er det tjuende århundrets svar på Garibaldi - en ekstraordinært skikkelse som med rette kan kalles en revolusjonær.

Castro var ikke interessant i vestlig definisjon av menneskerettigheter i den kalde krigen, og heller ikke fram til 2006 - og dermed kritiseres av en lang rekke menneskerettighetsorganisasjonene med vestlig adresse, men så hadde han aldri begått massebrudd på menneskerettighetene utover det som krenkes av hans styresett, kommunismen, som i seg selv automatisk innbar redusering av menneskerettigheter på politisk grunnlag. Det var 237 dødsdommer i 1959 til 1987 i den kubanske rettsjustisen - bare 21 var fullbyrdet, ettersom Castro var en tilhenger av "kaste den dømte i et hull og glemme nøkkelen"-idealet til siste slutt. Det blir da noe annet med summariske henrettelser i mer lokal basis i politiske ustabile omstendigheter i møte med væpnede opposisjonelle og Batista-tilhengerne som hadde gjort seg sterkt forhatt, data avslørt at det er 2,113 henrettelser i 1958 til 1967, i de fleste i forbindelse med pågående konflikt lokalt sett. Omlagt 550 var anklaget og henrettet i 1959 - til allmenn hylling av folket uten at Castro kunne gripe inn. Amerikanske kilder har vist seg altfor lite pålitelig fordi disse enten er partisk eller basert på eksilkubanske opplysninger - så det strakk seg fra 2,113 til 33,000. I 1968 ble det slutt på all interne væpnede motstand idet "bandittene" som støttes av eksilkubanske terroristorganisasjoner var nedkjempet - ikke minst etter sterk internasjonal press, for USA kom ut i trøbbel med latinamerikanske land og Spania pga. støtte til terroristene som fremdeles er meget betent den dag i dag.

Castro hadde dermed ikke begått forbrytelser mot folket i Cuba. Istedenfor skjer disse forbrytelsene hvor folket dels gi sin tilslutning til Castros hardhendte metoder som dertil var moralsk sett mulig å overse ved å betrakte "den andre siden" med eksilkubansk terrorisme som brått ble dels stoppet da Spania i raseri truet USA med reaksjoner etter angrep på spanske skip, med hundrevis av drepte uskyldige helt fram til sist slutt som i 1997 da tre hoteller ble ødelagt - og en italiener var drept. USAs oppførsel var så usedvanlig slett at til og med trofaste USA-venner måtte stille seriøse spørsmål over behandlingen av Cuba, og dette er den viktigste årsaken bak den internasjonale anerkjennelsen av Fidel Castro helt til det siste.

http://www.vg.no/nyheter/utenriks/cuba/ ... /23857302/

Ingen kunne bestrider faktumet om at Castro var en landsfader på godt og ondt for det kubanske folket. Han er den siste macho caudillo i Latin-Amerika, og det vil være godt om arvet dør ut med ham.

[Gerrgul]

En framgångssaga att överleva 638 mordförsök av CIA! Det som gjort Kuba till det verkliga anatemat för US är insikten om att en intervention på känt manér aldrig varit möjlig. Inget Panama eller Grenada där inte! "Ni behöver en miljon man", deklarerade Fidel i ett av sina tal. Folket är beväpnat och kommer att försvara sig. I sak verkar kännare av Latinamerika ge honom rätt och beskriver kubanernas nationalism såsom varande av det kompromisslösa, militanta slaget. Jämförbar med israelers eller irländares.

[Femtiotrean]

Historikeren Richard Gotti har rett ved å gi at Castro er det tjuende århundrets svar på Garibaldi - en ekstraordinært skikkelse som med rette kan kalles en revolusjonær.

Richard Gott heter journalisten och historikern. (Richard Gotti var en mafioso.)

https://www.theguardian.com/world/2016/ ... o-obituary

[unmo300]

God smak när det gäller armbandsur.

Fidel-Castro-Rolex-GMT-Master-1964.jpg

[sonderling]

Man hör ständigt påståendet om alla dessa mordförsök men finns de kategoriserade i en lista nånstans? Jag har hört den om förgiftade cigarrer men vad bestod alla de andra i för nått?

Sonderling

[unmo300]

En låt före revolutionen, https://www.youtube.com/watch?v=LBjZVpD_ALs

och en efter, https://www.youtube.com/watch?v=RMyXnd00Tl4

[sonderling]

Mer om de 638 mordförsöken.
http://www.bbc.com/news/world-latin-america-38121583

Sonderling

[Hexmaster]

Man hör ständigt påståendet om alla dessa mordförsök men finns de kategoriserade i en lista nånstans? Jag har hört den om förgiftade cigarrer men vad bestod alla de andra i för nått?

Kategorierna Prövade, Ej prövade och Påhittade hade vart nåt.

De återkommande höga och exakta uppgifterna om antalet mordförsök (som 634 och 638) indikerar något lurt. Och visst: Det är en sorts propaganda.
http://faktoider.blogspot.se/2016/11/63 ... astro.html

[Geronimo]

Räcker det inte med att CIA har erkänt ett antal mordförsök och att man då även anlitade Maffian i sina ansträngningar?

Är det ok, menar ni?

[Hans]

Det är ingen som har värderat huruvida det är Ok eller inte.

Det är den precisa siffran på 634/638 som kommer ifrån en högeligen partisk källa som diskuteras.

MVH

Hans

[Geronimo]

Det är ingen som har värderat huruvida det är Ok eller inte.

Det är den precisa siffran på 634/638 som kommer ifrån en högeligen partisk källa som diskuteras.

MVH

Hans

Ni diskuterar det som om det vore ok. Vad har det för betydelse om det var 634 eller 121 gånger? Man försökte och gjorde så ett stort antal gånger tillsammans med Maffian och jag frågar igen:

Är det ok?


Edit: Här intervjuar journalisten Gaeton Fonzi (HSCA, mm.) Fabian Escalante, långvarig chef för Kubas kontraspionage och ytterst ansvarig för Castros säkerhet under relevant tidsperiod.

https://www.maryferrell.org/pages/Audio_-_Other.html

[Geronimo]

En framgångssaga att överleva 638 mordförsök av CIA! Det som gjort Kuba till det verkliga anatemat för US är insikten om att en intervention på känt manér aldrig varit möjlig. Inget Panama eller Grenada där inte! "Ni behöver en miljon man", deklarerade Fidel i ett av sina tal. Folket är beväpnat och kommer att försvara sig. I sak verkar kännare av Latinamerika ge honom rätt och beskriver kubanernas nationalism såsom varande av det kompromisslösa, militanta slaget. Jämförbar med israelers eller irländares.

Jag tror att det avgörande skälet till att USA, efter Kubakrisen, inte har invaderat Kuba är att de inte kan vara säkra på att Castro lämnade tillbaka samtliga kärnvapen efter uppgörelsen mellan Chrusjtjov och JFK.

Långdistansmissilerna lämnades ganska säkert tillbaka, men de taktiska kärnvapnen på divisionsnivå?

Någon som vet?

[tryggve]

Jag tror att det avgörande skälet till att USA, efter Kubakrisen, inte har invaderat Kuba är att de inte kan vara säkra på att Castro lämnade tillbaka samtliga kärnvapen efter uppgörelsen mellan Chrusjtjov och JFK.

Långdistansmissilerna lämnades ganska säkert tillbaka, men de taktiska kärnvapnen på divisionsnivå?

Någon som vet?

Fast dessa kärnvapen stod väl hela tiden under Sovjetisk kontroll, inte kubansk? Att Sovjet skulle ha överlämnat några kärnvapen till Castro får nog anses uteslutet.

Att man inte invaderade är väl mest beroende på att Kuba var en nära allierad till Sovjetunionen, och att det kubanska försvaret var rätt stort. Man hade behövt gå in med rätt mycket förband, och troligen hade man väl fått ett gerillakrig på halsen efteråt. Om det inte fanns några kärnvapen på Kuba som kunde hota USA så fanns det ingen större poäng med en invasion egentligen.

Efter Kalla Krigets slut fanns verkligen ingen anledning till att invadera Kuba.