Hur är det nu - där i Eritrea...?
Re: Hur är det nu - där i Eritrea...?
Följer tråden med stort intresse. Jag hade intrycket att man använde de som kallades in för nationaltjänstgörning som billig arbetskraft för att bygga vägar och sådant, men då borde man kanske förvänta sig vägar i något bättre skick.
-
sveahk
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 11100
- Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
- Ort: schweiz
Re: Hur är det nu - där i Eritrea...?
Vägbygge och vägarbetare lyste med sin frånvaro, i alla fall där J. körde. Vägen mellan Asmara och Massawa anses vara en av landets bästa, och är asfalterad. Andra vägar kunde i bästa fall se ut så här...tryggve skrev:Följer tråden med stort intresse. Jag hade intrycket att man använde de som kallades in för nationaltjänstgörning som billig arbetskraft för att bygga vägar och sådant, men då borde man kanske förvänta sig vägar i något bättre skick.
- IMG_0588.jpg (104.77 KiB) Visad 1302 gånger
-
sveahk
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 11100
- Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
- Ort: schweiz
Re: Hur är det nu - där i Eritrea...?
Långa sträckor att gå, få åkdon - de flesta tog gärna chansen att åka med en bit, och sade inte nej till en "selfie"...här ett par, flertalet kunde f.ö. mer eller mindre engelska, de yngre bättre, medan de av odefinierbar äldre årgång även kunde parlera viss italienska!sveahk skrev: ...eller om man har tur och en svensk i sin Toyota kommer förbi!
forts.
- man.jpg (33.56 KiB) Visad 1292 gånger
- kids.jpg (105.49 KiB) Visad 1292 gånger
-
sveahk
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 11100
- Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
- Ort: schweiz
Re: Hur är det nu - där i Eritrea...?
Ett urval av mestadels unga människor i Eritrea...
...men - kommer de att stanna...?
forts.
- d1.jpg (156.21 KiB) Visad 1284 gånger
forts.
-
sveahk
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 11100
- Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
- Ort: schweiz
Re: Hur är det nu - där i Eritrea...?
"Officials say the exodus has one upside for the impoverished nation: hard currency. Money from the expanding diaspora provides a badly needed boost to the economy.
In late September, dozens of emigrants who had secured citizenship and livelihoods in Europe, offering protection from the Eritrean regime’s policies, were sipping macchiatos at Asmara’s Cinema Roma cafe, preparing to return to Northern European capitals after vacationing with family. The appearance of a leisurely pace of life in Asmara contrasts to testimonies of abuse, especially in more remote and hard-to-reach areas.
On one cafe table, a 70-year-old Eritrean visiting from Stockholm drank coffee with his 17-year-old nephew from Asmara. They declined to give their names, saying they were “just ordinary Eritreans,” but the youth said he wanted to be a doctor and had plans to join a relative who is a surgeon in Germany. Inside the grand hall of the Cinema, a 1930s bar served Negroni cocktails to a group of young women, impeccably manicured, who spoke among themselves in German.
The IOM says the presence of wealthier migrant relatives spurs the exodus by reinforcing the notion that emigration is a path to freedom and wealth.
“It’s a dilemma for the government,” Mr. Ghebre Meskel said: “On the one hand, they come up with whatever stories they like to obtain asylum. But they support their families, there are remittances.”
http://www.wsj.com/articles/eritreans-f ... 1445391364
En gång till:"...dozens of emigrants who had secured citizenship and livelihoods in Europe, offering protection from the Eritrean regime’s policies, were sipping macchiatos at Asmara’s Cinema Roma cafe, preparing to return to Northern European capitals after vacationing with family."
Det är då jag ställer frågan, vad innebär ett flyktingstatus? Hur kan detta vara möjligt, och överensstämma med vad Migrationsverket(se ovan) skrivit: "Försöket att undkomma, desertera eller avvika från nationaltjänsten uppfattas som ett politisk ställningstagande mot regimen och bestraffas hårt."...och ändå kan man komma tillbaka och dricka sin Macchiato och Campari, som om inget hänt...!? Svårt att förstå - tycker jag.
Schweiz har något strängare regler vad beträffar eritreaner - som är flyktingar i Klockriket - som reser på semester till Eritrea (vilket oftast sker på svårt synliga omvägar). Blir de ertappade förlorar de sitt flyktingstatus...
Så, vi har kommit till slutet och vi avslutar Eritrea-resan med ett par positivare och trevligare bilder. Tillägnat de unga i landet som man kan hoppas få uppleva en bättre framtid än det som nu är fallet...
Have a good flight home!
- IMG_7090.jpg (136.79 KiB) Visad 1266 gånger
Re: Hur är det nu - där i Eritrea...?
Tack Hans för en inblick jag aldrig hade kunnat få någon annanstans.
-
Femtiotrean
- Medlem
- Inlägg: 5632
- Blev medlem: 6 december 2011, 15:33
Re: Hur är det nu - där i Eritrea...?
+1 (som jag tror man säger nuförtiden).
PS Ett tyskt eller t.o.m. ett svenskt pass kan i vissa fall ge skydd och immunitet för en f.d. flyktning som en gång i tiden verkligen hade goda skäl till en godkänd asylansökan. I andra fall kan regimet i landet ha blivit en aning mindre totälitär eller förtycket har blivit mer nyanserat. Det kan också vara relativt riskfritt att vistas i huvudstadsregionen för en kortare period medan det kan finnas skäl att inte resa till andra delar (där lokala pampar fortfarande härjar i gammal stil eller där man tror att det blir inga diplomatiska efterspel) eller stanna i landet.
Men annars häller jag med dig. Det är ett stort problem att det enda sättet att flytta till ett europeiskt land är att komma med påhittade berättelser om förföljelse - trots att man kanske skulle bli accepterad utan vidare om landet hade en "australiensk" eller "kanadensisk" invandringspolitik. (Och det andra stora problemet är att de människor som verkligen bör frukta för sitt liv o.s.v. har svårare att få asyl när kriterierna skärpas.)
PS Ett tyskt eller t.o.m. ett svenskt pass kan i vissa fall ge skydd och immunitet för en f.d. flyktning som en gång i tiden verkligen hade goda skäl till en godkänd asylansökan. I andra fall kan regimet i landet ha blivit en aning mindre totälitär eller förtycket har blivit mer nyanserat. Det kan också vara relativt riskfritt att vistas i huvudstadsregionen för en kortare period medan det kan finnas skäl att inte resa till andra delar (där lokala pampar fortfarande härjar i gammal stil eller där man tror att det blir inga diplomatiska efterspel) eller stanna i landet.
Men annars häller jag med dig. Det är ett stort problem att det enda sättet att flytta till ett europeiskt land är att komma med påhittade berättelser om förföljelse - trots att man kanske skulle bli accepterad utan vidare om landet hade en "australiensk" eller "kanadensisk" invandringspolitik. (Och det andra stora problemet är att de människor som verkligen bör frukta för sitt liv o.s.v. har svårare att få asyl när kriterierna skärpas.)
Re: Hur är det nu - där i Eritrea...?
Först ett stort tack till sveahk J:r som via sin far och rikligt bildmaterial – färglagt, vad som
för mig – varit en totalt vit fläck på kartan. Ett fattigt och fjärran land – som genom denna tråd
getts profil och detaljer som annars säkert undgått de flesta av oss.
Jag och gissar andra läsare – har lärt en hel del, för vilket vi är tacksamma.
‘’ Ja, då är det dags att hoppa över muren och se vad Eritrea bjuder på!...’’
Varjags World Geography Encyclopedia berättar i korthet följande:
Yta: 94000 km2, Befolkning: 4 millioner, Språk: Tigrynia, Arabiska, Afar, Export: hudar, fotbeklädnader
Regering: Republik, Diktatur
Eritrea ’’gavs’’ 1952 till Etiopien av Förenta Nationerna...(= ingen ville ha det ?) Utom eritianerna...
Som prompt startade ett 30-årigt frihetskrig, resulterande i 100 000-tals döda, lemlästade och ännu
fattigare än när det började. Dessutom skövling av de få skogar landet hade i höglanden. Vilket förvärrade
och förlängde de återkommande torkperioder – som alltid varit Eritreas förbannelse.
’’ Its a great country. If you are a adventure traveler. This is for you. The Cuba of Africa! 100% safe and stuck in a time bubble with Italian charme and architecture and super friendly people.’’
Sannerligen ett land för äventyrsresande! Men om ’’Afrikas Kuba’’ – håller jag inte med.
70% av befolkningen överlever på hjälpsändningar av födoämnen från Internationella Organisationer (Encyclopedian)
Som oförbätterlig Imperialist, kan jag bara dra slutsatsen – att Eritreas lyckligaste epok var mellan 1890 och
1947. (då italienarna slutligt tvingades därifrån...)
(Möjligen undantagandes den bibliska period då landet kallades Punt – och syns ha blomstrat för sisådär 3000
år sedan)
1890 uppsatte det italienska rederiet Rubattini Shipping Co. en kolstation där – att serva trafiken genom
den kanal som grävdes genom Egypten. Kanalen grävdes säkert av araber – men idé var som bekant fransk.
Vilket inledde en ny blomstringstid för Eritrea, under italiensk ledning och teknologi.
’’ Ignoring their treaty with Ethiopia, they openly encouraged Italy to expand north into Massawa, which was taken without a shot from its Egyptian garrison. Located on a coral island[6] surrounded by lucrative pearl-fishing grounds,[7] the superior port was fortified and made the capital of the Italian governor...’’
Tråden återkommer, glädjande nog – till de talrika resterna av det italienska väldet i landet, som
satt en europeisk prägel, vilken att döma av kommentarerna – fortfarande uppskattas av infödingarna.
''‘’ Asmara - Eritreas huvudstad uppe i höjden (2.300 m) och också största stad i Eritrea, över 800.000 innevånare. Under den italienska kolonialtidenn mellan 1889 och 1941 fick den tillnamnet Piccola Roma, italienska invandrare i mängder och en Modernistisk arkitektur präglade staden. Byggnader, där de flesta lyckligt har fått stå oantastade trots de knappt hundra år krig med korta pauser som landet till dags dato har måst genomlida.’’
Men vi ser att det italienska guvenörspalatset, byggt 1940 - fortfarande tjänar som - Presidentpalats
Under Mussolini följde Eritreas verkliga expansion:
’’ Eritrea was chosen by the Italian government to be the industrial center of Italian East Africa[16]
The capital of Eritrea experienced a huge increase in population: in 1935 there were only 4000 Italians and 12000 Eritreans, while in 1938 there were 48000 Italians and 36000 Eritreans. Historian Gian Luca Podesta wrote that practically Asmara has become an Italian city ("in pratica Asmara era diventata una citta' italiana").[
After the establishment of new transportation and communication methods in the country, the Italians also started to set up new factories, which in turn made due contribution in enhancing trade activities. The newly opened factories produced buttons, cooking oil, and pasta, construction materials, packing meat, tobacco, hide and other household commodities. In the year 1939, there were around 2,198 factories and most of the employees were Eritrean citizens, some even moved from the villages to work in the factories.The establishment of industries also made an increase in the number of both Italians and Eritreans residing in the cities. The number of Italians residing in the country increased from 4,600 to 75,000 in five years; and with the involvement of Eritreans in the industries, trade and fruit plantation was expanded across the nation, while some of the plantations were owned by Eritreans
The Italian government continued to implement agricultural reforms but primarily on farms owned by Italian colonists (exports of coffee boomed in the 1930s). In the area of Asmara, there were in 1940 more than 2,000 small and medium-sized industrial companies, which were concentrated in the areas of construction, mechanics, textiles, food processing and electricity. Consequently, the standard of living in Eritrea in 1939 was considered among the best on the continent for both the local Eritreans and the Italian settlers.
’’ Nu bor det blott ett knappt tusental italiener i Asmara, men otaliga "hanfets" - blandras, där inte bara det italienska blodet mer eller mindre skimrar igenom....’’
Det märks på landets s.k. ’’ekonomi’’ !
''’’ Högsätet för den eritreisk-ortodoxa tron i Eritrea är den av italienarna 1922 byggda romanska Sankt-Josef Katedralen...’’
Vilken är en kristen tro. Men –
Religions Percentage
Islam 47 %
Eritrean Orthodox Tewahdo Church 39 %
Roman Catholic 5 %
Ethnic religions 2 %
Evangelical 1 %
Non religious 2 %
Independent / other Christian 4 %
Total 100 %
vi ser att muslimer, nästan uteslutande sunnis – utgör ngt mer än hälften av landets troende befolkning.
INGET land med kristen minoritet – kan förvänta sig att inte islamiseras. Eritrea är mycket utsatt och –
det är bara en tidsfråga, innan Eritreas kyrkor – förvandlas till moskéer.
Jag ser att Konungariket Sverige, i enlighet med de reinfeldtska ukaserna, öppnat sina hjärtan för miss-
nöjda eritreaner;
http://www.aftonbladet.se/debatt/debatt ... 1736554.ab
Det är ju en bra sak. Sverige behöver högutbildad språkkunnig arbetskraft – jag är säker på att Eritrea kan
hjälpa till med sådan – och i hundratusental!
Afrika – förblir – ett basket case!
Varjag
för mig – varit en totalt vit fläck på kartan. Ett fattigt och fjärran land – som genom denna tråd
getts profil och detaljer som annars säkert undgått de flesta av oss.
Jag och gissar andra läsare – har lärt en hel del, för vilket vi är tacksamma.
‘’ Ja, då är det dags att hoppa över muren och se vad Eritrea bjuder på!...’’
Varjags World Geography Encyclopedia berättar i korthet följande:
Yta: 94000 km2, Befolkning: 4 millioner, Språk: Tigrynia, Arabiska, Afar, Export: hudar, fotbeklädnader
Regering: Republik, Diktatur
Eritrea ’’gavs’’ 1952 till Etiopien av Förenta Nationerna...(= ingen ville ha det ?) Utom eritianerna...
Som prompt startade ett 30-årigt frihetskrig, resulterande i 100 000-tals döda, lemlästade och ännu
fattigare än när det började. Dessutom skövling av de få skogar landet hade i höglanden. Vilket förvärrade
och förlängde de återkommande torkperioder – som alltid varit Eritreas förbannelse.
- Eritreansk regnmætare.jpg (36.61 KiB) Visad 1224 gånger
Sannerligen ett land för äventyrsresande! Men om ’’Afrikas Kuba’’ – håller jag inte med.
70% av befolkningen överlever på hjälpsändningar av födoämnen från Internationella Organisationer (Encyclopedian)
Som oförbätterlig Imperialist, kan jag bara dra slutsatsen – att Eritreas lyckligaste epok var mellan 1890 och
1947. (då italienarna slutligt tvingades därifrån...)
(Möjligen undantagandes den bibliska period då landet kallades Punt – och syns ha blomstrat för sisådär 3000
år sedan)
1890 uppsatte det italienska rederiet Rubattini Shipping Co. en kolstation där – att serva trafiken genom
den kanal som grävdes genom Egypten. Kanalen grävdes säkert av araber – men idé var som bekant fransk.
Vilket inledde en ny blomstringstid för Eritrea, under italiensk ledning och teknologi.
- Italienska kolstationen etableras.jpg (79.93 KiB) Visad 1224 gånger
Tråden återkommer, glädjande nog – till de talrika resterna av det italienska väldet i landet, som
satt en europeisk prägel, vilken att döma av kommentarerna – fortfarande uppskattas av infödingarna.
''‘’ Asmara - Eritreas huvudstad uppe i höjden (2.300 m) och också största stad i Eritrea, över 800.000 innevånare. Under den italienska kolonialtidenn mellan 1889 och 1941 fick den tillnamnet Piccola Roma, italienska invandrare i mängder och en Modernistisk arkitektur präglade staden. Byggnader, där de flesta lyckligt har fått stå oantastade trots de knappt hundra år krig med korta pauser som landet till dags dato har måst genomlida.’’
Men vi ser att det italienska guvenörspalatset, byggt 1940 - fortfarande tjänar som - Presidentpalats
Under Mussolini följde Eritreas verkliga expansion:
’’ Eritrea was chosen by the Italian government to be the industrial center of Italian East Africa[16]
The capital of Eritrea experienced a huge increase in population: in 1935 there were only 4000 Italians and 12000 Eritreans, while in 1938 there were 48000 Italians and 36000 Eritreans. Historian Gian Luca Podesta wrote that practically Asmara has become an Italian city ("in pratica Asmara era diventata una citta' italiana").[
After the establishment of new transportation and communication methods in the country, the Italians also started to set up new factories, which in turn made due contribution in enhancing trade activities. The newly opened factories produced buttons, cooking oil, and pasta, construction materials, packing meat, tobacco, hide and other household commodities. In the year 1939, there were around 2,198 factories and most of the employees were Eritrean citizens, some even moved from the villages to work in the factories.The establishment of industries also made an increase in the number of both Italians and Eritreans residing in the cities. The number of Italians residing in the country increased from 4,600 to 75,000 in five years; and with the involvement of Eritreans in the industries, trade and fruit plantation was expanded across the nation, while some of the plantations were owned by Eritreans
The Italian government continued to implement agricultural reforms but primarily on farms owned by Italian colonists (exports of coffee boomed in the 1930s). In the area of Asmara, there were in 1940 more than 2,000 small and medium-sized industrial companies, which were concentrated in the areas of construction, mechanics, textiles, food processing and electricity. Consequently, the standard of living in Eritrea in 1939 was considered among the best on the continent for both the local Eritreans and the Italian settlers.
’’ Nu bor det blott ett knappt tusental italiener i Asmara, men otaliga "hanfets" - blandras, där inte bara det italienska blodet mer eller mindre skimrar igenom....’’
Det märks på landets s.k. ’’ekonomi’’ !
''’’ Högsätet för den eritreisk-ortodoxa tron i Eritrea är den av italienarna 1922 byggda romanska Sankt-Josef Katedralen...’’
Vilken är en kristen tro. Men –
Religions Percentage
Islam 47 %
Eritrean Orthodox Tewahdo Church 39 %
Roman Catholic 5 %
Ethnic religions 2 %
Evangelical 1 %
Non religious 2 %
Independent / other Christian 4 %
Total 100 %
vi ser att muslimer, nästan uteslutande sunnis – utgör ngt mer än hälften av landets troende befolkning.
INGET land med kristen minoritet – kan förvänta sig att inte islamiseras. Eritrea är mycket utsatt och –
det är bara en tidsfråga, innan Eritreas kyrkor – förvandlas till moskéer.
Jag ser att Konungariket Sverige, i enlighet med de reinfeldtska ukaserna, öppnat sina hjärtan för miss-
nöjda eritreaner;
http://www.aftonbladet.se/debatt/debatt ... 1736554.ab
Det är ju en bra sak. Sverige behöver högutbildad språkkunnig arbetskraft – jag är säker på att Eritrea kan
hjälpa till med sådan – och i hundratusental!
Afrika – förblir – ett basket case!
Varjag
Re: Hur är det nu - där i Eritrea...?
Fantastiska bilder och en lika fantastisk historia. Som fattig pensionär kommer man sällan med på sådana här turer men tack vare internet och Skalman så vidgar jag mina vyer mer och mer.
Mvh
Lasse O
Mvh
Lasse O
Re: Hur är det nu - där i Eritrea...?
Underbar tråd.
Din grabb lyckas få mig att vilja åka dit. Du har lyckats bra att få honom öppen och orädd att göra saker som många aldrig skulle ens drömma om att våga. Chapeau. Och tack för de historiska detaljerna vi fått. Hade ingen aning.
MVH
Hans
Din grabb lyckas få mig att vilja åka dit. Du har lyckats bra att få honom öppen och orädd att göra saker som många aldrig skulle ens drömma om att våga. Chapeau. Och tack för de historiska detaljerna vi fått. Hade ingen aning.
MVH
Hans
Re: Hur är det nu - där i Eritrea...?
Hans skrev:
som Afrikas grymmaste hufvudjägare....med skillnaden - att danakilerna avskar ballorna på sina offer som troféer.
Medelst den s.k. ''danakilkniven'' - vilken har ansenliga dimensioner-
https://books.google.com.au/books?id=5g ... rs&f=false
vilken som synes numera är modernt utrustad; courtesy av Kamrat Kalashnikov - men också stolt bär KNIVEN !!
Dryckenskap månde fortfarande efteråt vara möjlig. Men med den s.k. skörlefnaden lär bli klent beställt -
Varjag
Ähum....redan på bigglestiden beskrevs Danakilerna (nomader i Danakilsänkan/saltöken.....100 meter under havsnivån)Din grabb lyckas få mig att vilja åka dit. Du har lyckats bra att få honom öppen och orädd att göra saker som många aldrig skulle ens drömma om att våga
- danakilsænkan.jpg (56.74 KiB) Visad 1192 gånger
Medelst den s.k. ''danakilkniven'' - vilken har ansenliga dimensioner-
https://books.google.com.au/books?id=5g ... rs&f=false
- blodtørstig nomadkrigare.jpg (57.34 KiB) Visad 1192 gånger
Dryckenskap månde fortfarande efteråt vara möjlig. Men med den s.k. skörlefnaden lär bli klent beställt -
Varjag
Re: Hur är det nu - där i Eritrea...?
Jag var en gång i tiden kursare med en kille från Eritrea, tyvärr så var jag då för ung och dum för att passa på att fråga en massa om landet.
Men oerhört intressant tråd. Tummen upp för den.
Men oerhört intressant tråd. Tummen upp för den.
-
sveahk
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 11100
- Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
- Ort: schweiz
Re: Hur är det nu - där i Eritrea...?
Tackar för kommentarerna och de vänliga orden. Kan inte förneka att efter att ha lagt ner tid och intresse på en längre tråd som nu Eritrea, så är det tillfredsställande när inslagen också blir både lästa och kommenterade !
Varjags längre inslag är, som alltid, både lätt provokativ och läsvärd, med vissa subjektiva övertoner som jag inte stort vill vederlägga - kanske bara kort...om italienarna eller britterna eller etiopierna stannat kvar vid makten, kan man blott kontrafaktiskt spekulera hur det kunde ha sett ut idag i Eritrea - en överflödig diskussion i mina ögon.
Dessutom, om ett land A "ges" till ett annat land B av FN...och B tar och våldför sig grovt på A - så har jag förståelse om land A protesterar, och om inte det hjälper griper till vapnen för att återfå sin frihet. Med alla dess eländiga komplikationer som vi nu tyvärr återfinner i landet Eritrea!
Sonen skrev följande:
Det är nämligen viktigt att veta att han skrev sin bedömning av Eritrea för "Lonely Planet" - ett reseföretag som säkert de flesta känner till - som vänder sig till människor som har lust och möjligheter att se hur världen ser ut, lite grann utanför de normala turiststråken. Där framför allt de praktiska tipsen gäller: Hur kommer man från A till B, var övernatta, var är det farligt etc, etc...
Däremot går mina bedömanden, mina tankar, något längre, i synnerhet mot slutet av tråden när det gäller landets människor. Därför det är frapperande, när man ser bilderna från Eritrea hur pass, skall vi säga, "normalt" allt ser ut - vad gäller enstaka människor och människomängder, vuxna och unga, olika miljöer...vilket i mina ögon kontrasterar starkt med det som vi läser i media och rapporter...!
Och det är just där som problemet ligger. Vi blir dagligen matade av information som ofta är desinformation, s.k. experter utlåter sig överallt i "social media", den mediala uppmärksamheten är nästan fullständigt inriktad på de negativa nyheterna. Och så uppstår lätt en slagsida i vårt vetande, vi har svårt att tänka oss ett Eritrea där det också finns positiva sidor - i allt eländet. Människor som lever och skrattar, barn som leker och överlever.
Hur många gånger har man hört..."nej, herregud, dit kan man ju inte åka, alldeles för farligt...", och man åker trots allt...Harlem, Belfast på 70-talet, Iran senare, bara för att nämna några s.k. "eldhärdar". Och, utan att negligera problemen, ser man också den andra sidan, i samtal och samlevnad upplever man det - som inte tar bort det negativa - men relativerar det!
Några tankar i höstdimman...
Hans K
!Varjags längre inslag är, som alltid, både lätt provokativ och läsvärd, med vissa subjektiva övertoner som jag inte stort vill vederlägga - kanske bara kort...om italienarna eller britterna eller etiopierna stannat kvar vid makten, kan man blott kontrafaktiskt spekulera hur det kunde ha sett ut idag i Eritrea - en överflödig diskussion i mina ögon.
Dessutom, om ett land A "ges" till ett annat land B av FN...och B tar och våldför sig grovt på A - så har jag förståelse om land A protesterar, och om inte det hjälper griper till vapnen för att återfå sin frihet. Med alla dess eländiga komplikationer som vi nu tyvärr återfinner i landet Eritrea!
Sonen skrev följande:
Min grabb har, som jag skrev i trådens början, besökt ett stort antal länder som ligger mer eller mindre utanför världens stora motorvägar. Däribland även Kuba. Hans möjligheter att jämföra de båda länderna ur en quasi rent "besöksmässig" aspekt, är därigenom tämligen stor. Och det är det han gör i det ovan nämnda citatet.varjag skrev: ’’ Its a great country. If you are a adventure traveler. This is for you. The Cuba of Africa! 100% safe and stuck in a time bubble with Italian charme and architecture and super friendly people.’’
Sannerligen ett land för äventyrsresande! Men om ’’Afrikas Kuba’’ – håller jag inte med.
Varjag
Det är nämligen viktigt att veta att han skrev sin bedömning av Eritrea för "Lonely Planet" - ett reseföretag som säkert de flesta känner till - som vänder sig till människor som har lust och möjligheter att se hur världen ser ut, lite grann utanför de normala turiststråken. Där framför allt de praktiska tipsen gäller: Hur kommer man från A till B, var övernatta, var är det farligt etc, etc...
Däremot går mina bedömanden, mina tankar, något längre, i synnerhet mot slutet av tråden när det gäller landets människor. Därför det är frapperande, när man ser bilderna från Eritrea hur pass, skall vi säga, "normalt" allt ser ut - vad gäller enstaka människor och människomängder, vuxna och unga, olika miljöer...vilket i mina ögon kontrasterar starkt med det som vi läser i media och rapporter...!
Och det är just där som problemet ligger. Vi blir dagligen matade av information som ofta är desinformation, s.k. experter utlåter sig överallt i "social media", den mediala uppmärksamheten är nästan fullständigt inriktad på de negativa nyheterna. Och så uppstår lätt en slagsida i vårt vetande, vi har svårt att tänka oss ett Eritrea där det också finns positiva sidor - i allt eländet. Människor som lever och skrattar, barn som leker och överlever.
Hur många gånger har man hört..."nej, herregud, dit kan man ju inte åka, alldeles för farligt...", och man åker trots allt...Harlem, Belfast på 70-talet, Iran senare, bara för att nämna några s.k. "eldhärdar". Och, utan att negligera problemen, ser man också den andra sidan, i samtal och samlevnad upplever man det - som inte tar bort det negativa - men relativerar det!
Några tankar i höstdimman...
Hans K
Re: Hur är det nu - där i Eritrea...?
Klokt sagt.
Får mig att tänka på våra iranresor. På mobil så du får länka.
Samma sak då jag var i Beirut för typ 10 år sedan. Folk frågade om jag inte var rädd. Bara en bilbomb under min vistelse med ett offer. Jo. Jag var rädd. Men bara för trafiken. De får sydeuroper att framstå som civiliserade förare. Folk, mat och dryck var underbara.
MVH
Hans
Får mig att tänka på våra iranresor. På mobil så du får länka.
Samma sak då jag var i Beirut för typ 10 år sedan. Folk frågade om jag inte var rädd. Bara en bilbomb under min vistelse med ett offer. Jo. Jag var rädd. Men bara för trafiken. De får sydeuroper att framstå som civiliserade förare. Folk, mat och dryck var underbara.
MVH
Hans
Re: Hur är det nu - där i Eritrea...?
Stort tack igen!
Minns hur det var för 25-30 år sedan i text-TV:s begynnelse. På BBC:s text-Tv kunde man i mitten på 80-talet läsa hur brittiska UD avrådde från resor till Lappland eftersom risken var stor att man skulle bli mördad, särskilt om man övernattade utomhus…
Detta var alltså samtidigt som Appojauremorden (kända från Qvick-rättegångarna).
https://sv.wikipedia.org/wiki/T%C3%A4lt ... _Appojaure
Som infödd norrlänning blir man närmast stött om någon påstår att Norrland är farligt att vistas i…
Återigen – Tack Sveahk!
Blir mycket glad när jag läser detta – hur lätt det blir att det är den negativa bilden som överskuggar allt annat.sveahk skrev: Det är nämligen viktigt att veta att han skrev sin bedömning av Eritrea för "Lonely Planet" - ett reseföretag som säkert de flesta känner till - som vänder sig till människor som har lust och möjligheter att se hur världen ser ut, lite grann utanför de normala turiststråken. Där framför allt de praktiska tipsen gäller: Hur kommer man från A till B, var övernatta, var är det farligt etc, etc...
Däremot går mina bedömanden, mina tankar, något längre, i synnerhet mot slutet av tråden när det gäller landets människor. Därför det är frapperande, när man ser bilderna från Eritrea hur pass, skall vi säga, "normalt" allt ser ut - vad gäller enstaka människor och människomängder, vuxna och unga, olika miljöer...vilket i mina ögon kontrasterar starkt med det som vi läser i media och rapporter...!
Och det är just där som problemet ligger. Vi blir dagligen matade av information som ofta är desinformation, s.k. experter utlåter sig överallt i "social media", den mediala uppmärksamheten är nästan fullständigt inriktad på de negativa nyheterna. Och så uppstår lätt en slagsida i vårt vetande, vi har svårt att tänka oss ett Eritrea där det också finns positiva sidor - i allt eländet. Människor som lever och skrattar, barn som leker och överlever.
Hur många gånger har man hört..."nej, herregud, dit kan man ju inte åka, alldeles för farligt...", och man åker trots allt...Harlem, Belfast på 70-talet, Iran senare, bara för att nämna några s.k. "eldhärdar". Och, utan att negligera problemen, ser man också den andra sidan, i samtal och samlevnad upplever man det - som inte tar bort det negativa - men relativerar det!
Några tankar i höstdimman...
Hans K
Minns hur det var för 25-30 år sedan i text-TV:s begynnelse. På BBC:s text-Tv kunde man i mitten på 80-talet läsa hur brittiska UD avrådde från resor till Lappland eftersom risken var stor att man skulle bli mördad, särskilt om man övernattade utomhus…
Detta var alltså samtidigt som Appojauremorden (kända från Qvick-rättegångarna).
https://sv.wikipedia.org/wiki/T%C3%A4lt ... _Appojaure
Som infödd norrlänning blir man närmast stött om någon påstår att Norrland är farligt att vistas i…
Återigen – Tack Sveahk!
Samma sak där - Önskar att jag hade haft det där drivet att göra lite okonventionella resor som ni...Hans skrev:Klokt sagt.
Får mig att tänka på våra iranresor. På mobil så du får länka.
Samma sak då jag var i Beirut för typ 10 år sedan. Folk frågade om jag inte var rädd. Bara en bilbomb under min vistelse med ett offer. Jo. Jag var rädd. Men bara för trafiken. De får sydeuroper att framstå som civiliserade förare. Folk, mat och dryck var underbara.
MVH
Hans