Sveriges chans till stormaktsstatus under 1900:talet

[MedMigMotMig]

Tänk om Sveriges och Norges kung behållit unionen och sedan vid ryska revolutionen sänt Skandinaviens krigsmakt till Finlands och Baltikums och de vita ryssarnas stöd (i samarbete med ententen som gjorde detsamma). Skulle det ha räckt för att inte bara befria Finland och de baltiska länderna, som de ju gjorde på egen hand, utan även till att skapa en "vit" rysk republik som omfattar Petersburg och Archangelsk och Pskov? Ett Sovjet utan tillgång till Östersjö eller Atlanten skulle vara ett mycket mindre hot mot Norden. Sovjet skulle istället geopolitiskt fokusera på Svarta Havet, Indiska Oceanen eller Stilla Havet.

En svensk säkerhetspolitisk union (militärt och utrikespolitiskt) ledd av kungen skulle ändå kunna tillåta i övrigt fria stater att bedriva sin egen inrikespolitik via egna parlament (som Norge under unionen). De nationella stämningar som rådde under första halvan av 1900:talet skulle inte behöva kränkas. Självständighet med svenskt militärt stöd och överbefälhavare.

En Nordisk/Baltisk union hade kunnat bli en Europeisk stormakt, och jag tycker inte att det var så långt ifrån att det hade hänt. Var det mer än tillfälligheter och osäkerhet som gjorde att det inte blev verklighet?

[JohnT]

En Nordisk/Baltisk union hade kunnat bli en Europeisk stormakt, och jag tycker inte att det var så långt ifrån att det hade hänt. Var det mer än tillfälligheter och osäkerhet som gjorde att det inte blev verklighet?

Ekonomiskt och militärt(relativt sina nordiska grannar) var Sverige en regional stormakt mellan 1918-1975 (ungefär)

Utifrån de diskussioner som fördes på trettiotalet så har jag följande bild:
Efter första världskrigets start var många små stater rädda för att gå med i alianser som kunde dra in landet i krig för att någon allianspartners allianspartner gör något obetänkt. Detta gälde i hög grad Sverige.
Ett exempel: Sverige vågade inte gå i allians med Finland med risken att Finland skulle gå i allians med Polen som sedan starar det ett krig mellan Ungern och Polen och då blir Sverige helt plötsligt inblandat.

Vad Sverige skulle kunna tänkt sig 1917, Inte minst med ett egen liten svensk revolution som blir kväst och då flyttar svensk politik mer åt höger så skulle det inte vara helt omöjligt att man i Sverige ville få in Finland i Union medan finnarna själva var ganska nöjda med att få vara ett eget land..


Men en kul idé

/John

[Markus Holst]

finnarna själva var ganska nöjda med att få vara ett eget land.

Även min första tanke. Norrmännens missbehag med den svenska unionen beror nog mycket på at man gick från ofrihet till ofrihet och finnarna hade nog ingen lust att göra samma resa.

Ett förenat land Sverige-Norge-Finland skulle dels upplevas som tvångskolonialiserat av de flesta utom svenskarna, och skulle dessutom innehålla minst 4 folkgrupper; svenskar, norrmän, finnar och samer. Vi kan kanske även skall räkna in tornedalingar, kväner och säkert fler folkslag därtill som alla skulle rymmas och samsas inom samma rike.

Antingen lyckas man bygga en nationalistisk känsla utan dess like, eller också har man en krutdurk jämförbar med Jugoslavien.

[Hans]

Min första tanke var mer ett nordiskt Österrike-Ungern - och det funkade inte så bra till slut. Skotten (utan kilt) i Stavanger, Salo eller Sillamäe startar det första världskriget.

Skojrelaterat: viewtopic.php?f=40&t=44829

MVH

Hans

[Amund]

Antingen lyckas man bygga en nationalistisk känsla utan dess like, eller också har man en krutdurk jämförbar med Jugoslavien.

Tror mer på krutdurken Jugoslavien som liknelse.

En svensk säkerhetspolitisk union (militärt och utrikespolitiskt) ledd av kungen skulle ändå kunna tillåta i övrigt fria stater att bedriva sin egen inrikespolitik via egna parlament (som Norge under unionen). De nationella stämningar som rådde under första halvan av 1900:talet skulle inte behöva kränkas.

I en tid där de stora monarkierna visar sig efterblivna de moderna staterna och faller samman, i en tid när det sker nationell frigörelse lite varstans i Europa, varför skulle då Sverige lyckas med motsatsen och dessutom med en kung vid rodret? Kan inte tänka mig att V-Gurra skulle borga för den liberala autonomin ute i provinserna.

Självständighet med svenskt militärt stöd och överbefälhavare.

Skulle vasallerna gå med på det eller är stödet påtvingat?

Förresten, om allt hade gått vägen enligt ditt scenario jag tror inte att omvärlden hade erkänt ett Stor-Sverige, möjligen om det vore en koloss med uppenbara lerfötter.

Den militära balansen i Östersjön har alltid varit viktig i Storbritanniens (och tidigare Nederländernas) militära doktriner.

En Nordisk/Baltisk union hade kunnat bli en Europeisk stormakt, och jag tycker inte att det var så långt ifrån att det hade hänt. Var det mer än tillfälligheter och osäkerhet som gjorde att det inte blev verklighet?

[/quote]

Ja det tror jag definitivt. Jag förstår faktiskt inte vad som skulle ha kunnat iscensätta detta flow av storsvensk goodwill bland Östersjöns länder, det förutom problemet att Sverige först måste skaffa den militära kontrollen över dessa territorium, inga små hinder...

[MedMigMotMig]

Antingen lyckas man bygga en nationalistisk känsla utan dess like, eller också har man en krutdurk jämförbar med Jugoslavien.

Jo, norrmän är svåra att ha att göra med. Oscar kanske andades ut djupt när han slapp denna atlantkust. Vad skulle man ha de där envisa torskfiskarna till ändå. Bara en börda.

Tror mer på krutdurken Jugoslavien som liknelse.

En svensk säkerhetspolitisk union (militärt och utrikespolitiskt) ledd av kungen skulle ändå kunna tillåta i övrigt fria stater att bedriva sin egen inrikespolitik via egna parlament (som Norge under unionen). De nationella stämningar som rådde under första halvan av 1900:talet skulle inte behöva kränkas.

I en tid där de stora monarkierna visar sig efterblivna de moderna staterna och faller samman, i en tid när det sker nationell frigörelse lite varstans i Europa, varför skulle då Sverige lyckas med motsatsen och dessutom med en kung vid rodret? Kan inte tänka mig att V-Gurra skulle borga för den liberala autonomin ute i provinserna.

Skulle vasallerna gå med på det eller är stödet påtvingat?

Ungefär som NATO är "påtvingat" idag. Take it or leave it liksom. Om svenska armén deltagit i befriandet av Finland och Baltikum och kanske en nordvästrysk vit rysk republik så hade kanske svenskt överbefälhavande varit en välkommen självklarhet. Mitt intryck av balterna idag är djup besvikelse för Sveriges regerings utrikespolitik det senaste kvartsseklet.

Den militära balansen i Östersjön har alltid varit viktig i Storbritanniens (och tidigare Nederländernas) militära doktriner.

Utan ryska hamnarna i Östersjön eller Ishavet hade de doktrinerna blivit meningslösa.

En Nordisk/Baltisk union hade kunnat bli en Europeisk stormakt, och jag tycker inte att det var så långt ifrån att det hade hänt. Var det mer än tillfälligheter och osäkerhet som gjorde att det inte blev verklighet?

Ja det tror jag definitivt. Jag förstår faktiskt inte vad som skulle ha kunnat iscensätta detta flow av storsvensk goodwill bland Östersjöns länder, det förutom problemet att Sverige först måste skaffa den militära kontrollen över dessa territorium, inga små hinder...

Runt år 1920 var det inte så mycket av ett hinder. Särskilt i samarbete med de finska och baltiska och vitryska folkens uppror. Ock med ententmakternas interventionskrig.

[MedMigMotMig]

I en tid där de stora monarkierna visar sig efterblivna de moderna staterna och faller samman, i en tid när det sker nationell frigörelse lite varstans i Europa, varför skulle då Sverige lyckas med motsatsen och dessutom med en kung vid rodret?

Jo. Därför. Och militär och utrikespolitiskt självbestämmande var nog intimt förknippat med idén om nationellt självbestämmande, även om man senare övergav allt sånt till NATO och EU. Fanns nog ingen idé ens om imperialistisk expansion i Försvarshögkvarteret för 100 år sedan. Kanske lika gott så trots allt för oss överlevande.

[pandersson2]

Baltikum och Ryssland kan vi nog glömma, möjligtvis Estland. Jag läste att Lettlands Republik försökte rekrytera i Sverige. Man lyckades värva en eller två officerare, som senare valde att stödja tyskarna, inte letterna. Därtill, de vita ryska styrkorna kämpade mot de baltiska ländernas självständighet, varför skulle detta ändras, de hade helt skilda mål? Baltikum var tyskt område, skulle Sverige fått inflytande där kunde det nog enbart skett via stödjande av den tyska adeln, vilken ju var starkt försvagad efter kriget. Letter, litauer och ester var inte intresserade av union. En försvarsunion under 20-30 skulle det nog kunnat finnas intresse för i de baltiska länderna.