Markus Holst skrev:Amund skrev:Men man kanske kunde övertyga honom om att ingen diktatur någonsin släpper makten och upplöser sig själv
<OT>men är det inte just det som hände i Spanien efter Francos död, och som nu så sakteliga händer i Burma?</OT>
Jo det har du nog rätt i Markus. Jag tänkte närmast på dessa överideologiserade massrörelser där majoriteten genom våld upprätthåller och utökar ideologins program tills det genomsyrar hela samhället, för att därefter ofta börja ge sig på varandra.
En samhällsomstörtning leder alltid till att den nya staten måste konsolidera sig och därför bygger man upp ett kontrollsamhälle. Detta kan knappast ske utan en uppluckring av rättssamhället och svängrummet där mångfalden blir allt mindre. Om ett sådant samhälle ska förändras krävs det en mycket stark ledare, även den starkaste ledaren blir lätt överkörd om denne vill dela med sig av makten.
Deng Xiaoping vred Kina in i marknadsekonomin och viss makt följer med privatrikedomarna, men den politiska makten ger man inte bort, samma i Vietnam. Sedan är ofta slumpen avgörande, ingen kraft stark nog tog över efter Franco utan demokratin kunde ta över, lika lätt gick det tyvärr inte i Jugoslavien som vi alla tyvärr vet.
Ursäkta att det hamnar långt utanför tråden men det här är ju intressant.