Resor i DDR
Resor i DDR
Till minnet av murens fall kommer jag ihåg några spännande resor med familjen i DDR och vidare mot Västtyskland. Det fanns faktiskt en viss ekonomisk vinst i att ta färjan Trelleborg - Sassnitz, även när man räknade resvägens kilometer genom DDR till det mer civiliserade BRD.
Familjens första resor skedde tidigt 80-tal och visum var obligatoriskt och kontrollen sträng i Sassnitz, lika opersonlig som servicen på folkfärjan Rügen där man bryskt upplystes om att om man inte bär med sig en kundkorg så bör man hålla sig borta från den s k Tax-Free shopen.
Bemötandet var som sagt strängt i Sassnitz och särskild vikt lades vid om man hade vapen eller ammunition med sig. Passen skickades kors och tvärs bland olika befattningshavare men slutade alltid i attityden "låt gå för den här gången men..."
Längs transiten fanns några statliga Raststätte som på den tiden hellre accepterade svenska femkronorssedlar än östtyska låtsassedlar.
Förmodligen var det 1984 som vi för första gången blev skuggade från Sassnitz till gränsövergången norr om Berlin. Redan efter färjan hakade en DDR-registrerad modern Volvo på vår bil. Varje stopp vi gjorde längs transitvägen följdes troget av vår skugga ända tills gränsövergången mot Västberlin. I bilen satt en kvinna och en man, båda i trettioårsåldern. Det märkliga var att de inte gjorde någon hemlighet av att de följde just vår bil, även om ingen av oss var särskilt viktiga ur underrättelse och säkerhetssynpunkt.
Kanske övade Stasi men då borde de fått underkänt på alla punkter.
År 1988 gjorde vi samma resa men redan i Sassnitz märkte vi att något var på gång. Tullpersonalen var vänlig och önskade oss trevlig resa. Vid kontrollen till Berlin fick vi visserligen riva ut alla säten i bilen men denna gång var det den smilande gränsvakten som under stora ursäkter monterade ihop hela eländet i igen. Förut brukade man lämnas med en isärtagen bil och en skiftnyckel!
Något är på gång, konstaterade någon i sällskapet. Vad visste vi förstås inte då men visst stämde föraningen.
Familjens första resor skedde tidigt 80-tal och visum var obligatoriskt och kontrollen sträng i Sassnitz, lika opersonlig som servicen på folkfärjan Rügen där man bryskt upplystes om att om man inte bär med sig en kundkorg så bör man hålla sig borta från den s k Tax-Free shopen.
Bemötandet var som sagt strängt i Sassnitz och särskild vikt lades vid om man hade vapen eller ammunition med sig. Passen skickades kors och tvärs bland olika befattningshavare men slutade alltid i attityden "låt gå för den här gången men..."
Längs transiten fanns några statliga Raststätte som på den tiden hellre accepterade svenska femkronorssedlar än östtyska låtsassedlar.
Förmodligen var det 1984 som vi för första gången blev skuggade från Sassnitz till gränsövergången norr om Berlin. Redan efter färjan hakade en DDR-registrerad modern Volvo på vår bil. Varje stopp vi gjorde längs transitvägen följdes troget av vår skugga ända tills gränsövergången mot Västberlin. I bilen satt en kvinna och en man, båda i trettioårsåldern. Det märkliga var att de inte gjorde någon hemlighet av att de följde just vår bil, även om ingen av oss var särskilt viktiga ur underrättelse och säkerhetssynpunkt.
Kanske övade Stasi men då borde de fått underkänt på alla punkter.
År 1988 gjorde vi samma resa men redan i Sassnitz märkte vi att något var på gång. Tullpersonalen var vänlig och önskade oss trevlig resa. Vid kontrollen till Berlin fick vi visserligen riva ut alla säten i bilen men denna gång var det den smilande gränsvakten som under stora ursäkter monterade ihop hela eländet i igen. Förut brukade man lämnas med en isärtagen bil och en skiftnyckel!
Något är på gång, konstaterade någon i sällskapet. Vad visste vi förstås inte då men visst stämde föraningen.
Re: Resor i DDR
När man åkte på transitvägarna så kunde man inte undgå att se sovjetiska militärer. Officerarna var oftast ytterst prydliga men manskapet var oftast försedda med kvastar och sågs i regel utanför militärförläggningarna men bara där.
Så här efteråt inser jag att jag inte en enda gång såg militära DDR-trupper utan bara sovjetiska soldater.
Så här efteråt inser jag att jag inte en enda gång såg militära DDR-trupper utan bara sovjetiska soldater.
- Stellan Bojerud
- Saknad medlem †
- Inlägg: 9662
- Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
- Ort: Stockholm
Re: Resor i DDR
Jag åkte aldrig bil i DDR. Men Eisenbahn. När vi kom till Sassnitz bröt helvetet löst. Skrikande konduktör krävde biljett, tullare skulle rota i väska och sist passkontrollen. Tre personer varav en med kpist med trummagasin. En hade en skrivbräda på magen, buren av en rem kring halsen. De tre granskade noga pass. Visum behövdes inte för att vår destination var Berlin Zoo Bahnhof, d v s inte besöka DDR.
Efter granskning där var av de uttalade sig om min likhet med passbilden, slogs tveksamt en stämpel in i det och de tre musketörerna vandrade vidare för att trakassera nästa resenär.
Så föll muren. På dagen för Tysklands återförening var jag på nytt i Sassnitz. Ingen tull, ingen passkontroll. Blott en lågmäld trött konduktör, som sade till mig att sätta mig i 1:a klass, för det var tomt där. Men jag var påstridig. Jag ville ha en stämpel i mitt pass - sista dagen av DDR:s existens. I hamnen låg DDR-minsvepare utan flaggor satta.
Så kom en trött passkontrollant. Likgiltigt slog han en stämpel i mitt pass med orden "Es ist alles vorbei".
Efter granskning där var av de uttalade sig om min likhet med passbilden, slogs tveksamt en stämpel in i det och de tre musketörerna vandrade vidare för att trakassera nästa resenär.
Så föll muren. På dagen för Tysklands återförening var jag på nytt i Sassnitz. Ingen tull, ingen passkontroll. Blott en lågmäld trött konduktör, som sade till mig att sätta mig i 1:a klass, för det var tomt där. Men jag var påstridig. Jag ville ha en stämpel i mitt pass - sista dagen av DDR:s existens. I hamnen låg DDR-minsvepare utan flaggor satta.
Så kom en trött passkontrollant. Likgiltigt slog han en stämpel i mitt pass med orden "Es ist alles vorbei".
Re: Resor i DDR
Tack för era berättelser. Jag ångrar få saker i mitt liv men jag har i alla fall fått se Vitryssland idag. Ungefär samma sak.
MVH
Hans
MVH
Hans
Re: Resor i DDR
Ändå borde de väl krävt visum av er enär ni förmodades färdades på DDR-territorium till Berlin Zoo Bahnhof som ändå var en sorts visumfri platz för utlänningar?Stellan Bojerud skrev:Jag åkte aldrig bil i DDR. Men Eisenbahn. När vi kom till Sassnitz bröt helvetet löst. Skrikande konduktör krävde biljett, tullare skulle rota i väska och sist passkontrollen. Tre personer varav en med kpist med trummagasin. En hade en skrivbräda på magen, buren av en rem kring halsen. De tre granskade noga pass. Visum behövdes inte för att vår destination var Berlin Zoo Bahnhof, d v s inte besöka DDR.
- Stellan Bojerud
- Saknad medlem †
- Inlägg: 9662
- Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
- Ort: Stockholm
Re: Resor i DDR
Nej, det fanns någon slags transitöverenskommelse. Tåget stannade inte mellan Sassnitz och Berlin Zoo Bhf i BRD. Däremot fick vi köpa visum för att besöka Öst-Berlin och dessutom tvångsväxla in ett belopp DDR-valuta. F ö gick färden Sassnitz - Berlin med ånglok. Typ vet jag inte, för vi fick ju inte gå ur vagnarna. Men det bör ha varit en BR 01 eller BR 03 av farten att döma.
- sveahk
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 11057
- Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
- Ort: schweiz
Re: Resor i DDR
Första och senaste besöket i Berlin dyker upp i minnet - 1961 och 1975.
"...väcker minnen från en av föräldrarna påtvingad påsk-vecka i Berlin 1961 (för att bättra på de urusla tysk-kunskaperna ...). Blev emellertid en historiskt mycket speciell upplevelse. Berlin-konflikten eskalerade just då och det började placeras taggtråd och annat skrot i mitten på det delade Berlin - dessutom kunde man fortfarande se oändliga mängder av spår från andra världskriget, speciellt naturligtvis i östra Berlin..." skrev jag en gång i Skalmans 2VK-quiz.
Visum var då ej nödvändigt, blott två DDR-stämplar i Sassnitz gjorde att man fick träda in och ut ur paradiset...
Militär lite varstans, men både pass- och annan kontroll gick smidigt. I Sassnitz väntade ånglokomotivet, med egna vagnar...
...och vi tuffade gemäkligt fram genom genom ett landskap med byggnader som väntade på bättre tider...
Ett av tusentals propagandaplakat...i lite tungrodd översättning, om någon ids..."I de förgångna 15 åren blev det riktiga, som grundar sig på den marxistiska-leninistiska teorin, i Tysklands enhets-parti och dess politik, bekräftat"....
(Ni får ursäkta bildkvaliteten, men de fåtaliga bilderna från resan knipsades med en enkel Voigtländer, fläckiga dias som under årens lopp tappat all färg utom den något gredelina - försökt fotoshoppa dem i svart-vitt så gott det går...)
forts.
"...väcker minnen från en av föräldrarna påtvingad påsk-vecka i Berlin 1961 (för att bättra på de urusla tysk-kunskaperna ...). Blev emellertid en historiskt mycket speciell upplevelse. Berlin-konflikten eskalerade just då och det började placeras taggtråd och annat skrot i mitten på det delade Berlin - dessutom kunde man fortfarande se oändliga mängder av spår från andra världskriget, speciellt naturligtvis i östra Berlin..." skrev jag en gång i Skalmans 2VK-quiz.
Visum var då ej nödvändigt, blott två DDR-stämplar i Sassnitz gjorde att man fick träda in och ut ur paradiset...
Militär lite varstans, men både pass- och annan kontroll gick smidigt. I Sassnitz väntade ånglokomotivet, med egna vagnar...
...och vi tuffade gemäkligt fram genom genom ett landskap med byggnader som väntade på bättre tider...
Ett av tusentals propagandaplakat...i lite tungrodd översättning, om någon ids..."I de förgångna 15 åren blev det riktiga, som grundar sig på den marxistiska-leninistiska teorin, i Tysklands enhets-parti och dess politik, bekräftat"....
(Ni får ursäkta bildkvaliteten, men de fåtaliga bilderna från resan knipsades med en enkel Voigtländer, fläckiga dias som under årens lopp tappat all färg utom den något gredelina - försökt fotoshoppa dem i svart-vitt så gott det går...)
forts.
- sveahk
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 11057
- Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
- Ort: schweiz
Re: Resor i DDR
...och byggnader som sett bättre tider...
Ett par bilder från Väst-Berlin...
Från flygplatsen Tempelhof, där den tyska örnen fortfarande hade sin plats på byggnadens tak (jag antar att den försvann någon gång senare...?)
forts.
Ett par bilder från Väst-Berlin...
Från flygplatsen Tempelhof, där den tyska örnen fortfarande hade sin plats på byggnadens tak (jag antar att den försvann någon gång senare...?)
forts.
Re: Resor i DDR
Tack för bilderna han med det trevliga namnet.
MVH
Hans
MVH
Hans
- sveahk
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 11057
- Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
- Ort: schweiz
Re: Resor i DDR
...och en för den tiden typisk bild från Öst-Berlin...
I början på sjuttio-talet hade jag tillfälle att besöka båda halvorna av den delade staden - plus det tomma som fanns däremellan. Två goda polis-vänner (från västra sidan...) tog mig med på en tur på vägen i no-mans-land. Med jämna mellanrum anmodades man att smajla - cheese - du blir fotograferad...Volkspolizei, torn-gubbarna, var siktbart sysselsatta med att rikta kamerorna snett neråt mot vår polisbil...
1975, ja, blev det en bilresa från Schweiz till fosterlandet, över Berlin. Transitmotorvägen söderifrån över östtyskt område avklarades snabbt - för snabbt tyckte Berlinvännerna när jag kom fram en timma för tidigt - det var tydligen östtysk hastighetsbegränsning på en knapp hundring...! Nåja, tur behövs ibland...och en nyköpt Volvo 164 med en hel mängd hästar under huven.
Ett par dagar senare var det dags att åka norrut, till Sassnitz, färjan till Trelleborg gick på kvällen. Goda råd gavs, bl.a., du har väl full tank och en tillräckligt oljad motor...på vägen hittar du nämligen få tankställen, och alla bara med sovjetiskt skit...
No problem.
Överfart till Öst-Tyskland i Staaken/Berlin - i passet stämplas ett transit-visum - övernattning i DDR förbjuden, raka spår norrut.
Fort gick det emellertid inte - ingen motorväg, nej, alléer och kullerstengator från före kriget, därtill stinkande snigel-Trabanter bromsade framkomsten...och så hände det...
Oljelampan började lysa ! Ojojoj - det här kan ju bara inte hända, inte här, inte nu! Vad göra...en 164:a med insprutningsmotor, och olja behövs, riktig olja, och ytterligare ett 20-tal mil att köra...
Ett par kilometer körs, nästa mindre stad i antågande, och se där ett tjugotal bilar står i kö och väntar - betydde på den tiden i DDR bara en sak, ett tankställe. Jag kör förbi hela rasket och parkerar framför macken.
Det var som en film som plötsligt stannar till - de anställda vid macken upphör att göra vad de gjorde, Trabantpiloterna står stilla vid sina bilar...
Sedan går det snabbt, de anställda kommer samtliga fram till Volvon, jag säger att jag behöver olja, om de har en skvätt västländsk vara till övers. Aha säger de, och för mig till ett skjul på baksidan, låser upp dörren, och si där...olja från tak till golv, hundratals burkar med Shell, Esso och allt vad de heter.
Olja fylls på, ett par DM växlar händer, allt klart, tschüss...och hela tiden står de väntande vid sina bilar, tåligt, inte ett ord yttras...det gör intryck, det är inte bara lättnad som jag känner i det ögonblicket - inom loppet av bara ett tio-tal minuter har jag blivit vittne till hur det fungerar (eller inte...) i detta landet med sitt snedgångna system. Med lättnaden blandas både sorg och ilska...
Sassnitz-färjan nåddes med tid över.
Hans K
I början på sjuttio-talet hade jag tillfälle att besöka båda halvorna av den delade staden - plus det tomma som fanns däremellan. Två goda polis-vänner (från västra sidan...) tog mig med på en tur på vägen i no-mans-land. Med jämna mellanrum anmodades man att smajla - cheese - du blir fotograferad...Volkspolizei, torn-gubbarna, var siktbart sysselsatta med att rikta kamerorna snett neråt mot vår polisbil...
1975, ja, blev det en bilresa från Schweiz till fosterlandet, över Berlin. Transitmotorvägen söderifrån över östtyskt område avklarades snabbt - för snabbt tyckte Berlinvännerna när jag kom fram en timma för tidigt - det var tydligen östtysk hastighetsbegränsning på en knapp hundring...! Nåja, tur behövs ibland...och en nyköpt Volvo 164 med en hel mängd hästar under huven.
Ett par dagar senare var det dags att åka norrut, till Sassnitz, färjan till Trelleborg gick på kvällen. Goda råd gavs, bl.a., du har väl full tank och en tillräckligt oljad motor...på vägen hittar du nämligen få tankställen, och alla bara med sovjetiskt skit...
No problem.
Överfart till Öst-Tyskland i Staaken/Berlin - i passet stämplas ett transit-visum - övernattning i DDR förbjuden, raka spår norrut.
Fort gick det emellertid inte - ingen motorväg, nej, alléer och kullerstengator från före kriget, därtill stinkande snigel-Trabanter bromsade framkomsten...och så hände det...
Oljelampan började lysa ! Ojojoj - det här kan ju bara inte hända, inte här, inte nu! Vad göra...en 164:a med insprutningsmotor, och olja behövs, riktig olja, och ytterligare ett 20-tal mil att köra...
Ett par kilometer körs, nästa mindre stad i antågande, och se där ett tjugotal bilar står i kö och väntar - betydde på den tiden i DDR bara en sak, ett tankställe. Jag kör förbi hela rasket och parkerar framför macken.
Det var som en film som plötsligt stannar till - de anställda vid macken upphör att göra vad de gjorde, Trabantpiloterna står stilla vid sina bilar...
Sedan går det snabbt, de anställda kommer samtliga fram till Volvon, jag säger att jag behöver olja, om de har en skvätt västländsk vara till övers. Aha säger de, och för mig till ett skjul på baksidan, låser upp dörren, och si där...olja från tak till golv, hundratals burkar med Shell, Esso och allt vad de heter.
Olja fylls på, ett par DM växlar händer, allt klart, tschüss...och hela tiden står de väntande vid sina bilar, tåligt, inte ett ord yttras...det gör intryck, det är inte bara lättnad som jag känner i det ögonblicket - inom loppet av bara ett tio-tal minuter har jag blivit vittne till hur det fungerar (eller inte...) i detta landet med sitt snedgångna system. Med lättnaden blandas både sorg och ilska...
Sassnitz-färjan nåddes med tid över.
Hans K
Re: Resor i DDR
sveahk skrev:... se där ett tjugotal bilar står i kö och väntar - betydde på den tiden i DDR bara en sak, ett tankställe. Jag kör förbi hela rasket och parkerar framför macken.
...
Minol?
http://www.ddr-fotos.de/ddr_33.htm
MVH
Hans
- sveahk
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 11057
- Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
- Ort: schweiz
Re: Resor i DDR
Troligtvis till helt säkert, men du får lassa på med mer trabanter...!Hans skrev:Minol?
Hans
Vänligen
Hans K
- Martin Lundvall
- Medlem
- Inlägg: 5323
- Blev medlem: 22 mars 2003, 10:05
- Ort: Mer Lund än Moskva
- Kontakt:
Re: Resor i DDR
Trevliga och intressanta historier.
Har inte så mycket att bidra mer än att familjen var i Östtyskland två eller tre år efter murens fall. Min pappa gick in på en bilfirma och frågade vad en Trabant kostade.
Blev strax stor uppståndelse då man först hade trott att det var ännu en som ville sälja sin Trabant, nu var det istället en galning dom ville köpa en Trabant!
Blev ingen affär, kommer ej ihåg varför.
/martin
Har inte så mycket att bidra mer än att familjen var i Östtyskland två eller tre år efter murens fall. Min pappa gick in på en bilfirma och frågade vad en Trabant kostade.
Blev strax stor uppståndelse då man först hade trott att det var ännu en som ville sälja sin Trabant, nu var det istället en galning dom ville köpa en Trabant!
Blev ingen affär, kommer ej ihåg varför.
/martin
Re: Resor i DDR
Trafikmagasinet besöker Östtyskland. Passar in i den här tråden.
Re: Resor i DDR
Min absolut mest sanna och dramatiska historia var när familjen tog transitvägen från Sassnitz till Berlin runt 1985. När vi längs den sköna transitvägen packade upp vårt picknickbord och arméns jägarkök på en vacker rastplats två meter från körbanan så upptäckte jag i ett skrymsle i bagagerummet några knippen m/39B. Tydligen hade jag glömt dem där efter någon skjutning med mina privata vapen.
Stor panik eftersom jag visste att kontrollen vid utfärd från DDR skulle bli minutiös. Lösningen blev att jag beväpnade mig med en fältspade och en rulle toalettpapper och begav mig in i terrängen. Ingen i sällskapet behövde då fråga varför.
Där ligger de ännu. Patronerna, alltså.
Stor panik eftersom jag visste att kontrollen vid utfärd från DDR skulle bli minutiös. Lösningen blev att jag beväpnade mig med en fältspade och en rulle toalettpapper och begav mig in i terrängen. Ingen i sällskapet behövde då fråga varför.
Där ligger de ännu. Patronerna, alltså.