Finns mycket om den på nätet:
Utveckling:
http://www.ointres.se/strv_103.htm
Negativt:
http://www.forsvarsframjandet.org/FMF-98-4/Strv-103.htm
Som får mothugg i http://www.forsvarsframjandet.org/fmf-0 ... leken.html samt http://www.forsvarsframjandet.org/fmf-0 ... leken.html
Tidigare trådar på Skalman.nu:
viewtopic.php?f=51&t=36487
viewtopic.php?f=51&t=10497
Stridsvagn S
Re: Stridsvagn S
forsvarsframjandet.org verkar inte funka alls 
Re: Stridsvagn S
Funkar via archive.org: http://web.archive.org/web/201303151049 ... rv-103.htm
Artikeln innehåller dock en hel del märkligheter och det är konstigt att författaren hakat upp sig så på Leopard 1. Leopard 1 i 60-talsutförande är knappast någon imponerande stridsvagn; den är obetydligt bättre än Centurion. Skyddet är uruselt och räcker endast mot klenkalibriga automatkanoner; skydd mot lätta pvpjäser som t.ex. 76mm kanon på PT-76 erhölls troligen inte. Direkt bakom frontpansaret har man en stor del av ammunitionslagringen; vid en frontal träff finns en betydande risk för katastrofal krutbrand. Eldkraften är densamma som på Centurion, stabiliseringen är av måttlig kapacitet och hastigheten och accelerationen som vagnen offrat så mycket för är knappast imponerande, särskilt inte i svår och medelsvår terräng, där Chieftain var obetydligt långsammare. Leopardens huvudsakliga fördelar ligger i pålitligheten, att den är enkel att underhålla och att den har relativt lågt bandtryck.
Artikeln innehåller dock en hel del märkligheter och det är konstigt att författaren hakat upp sig så på Leopard 1. Leopard 1 i 60-talsutförande är knappast någon imponerande stridsvagn; den är obetydligt bättre än Centurion. Skyddet är uruselt och räcker endast mot klenkalibriga automatkanoner; skydd mot lätta pvpjäser som t.ex. 76mm kanon på PT-76 erhölls troligen inte. Direkt bakom frontpansaret har man en stor del av ammunitionslagringen; vid en frontal träff finns en betydande risk för katastrofal krutbrand. Eldkraften är densamma som på Centurion, stabiliseringen är av måttlig kapacitet och hastigheten och accelerationen som vagnen offrat så mycket för är knappast imponerande, särskilt inte i svår och medelsvår terräng, där Chieftain var obetydligt långsammare. Leopardens huvudsakliga fördelar ligger i pålitligheten, att den är enkel att underhålla och att den har relativt lågt bandtryck.
Re: Stridsvagn S
Min förståelse av problematiken kring strv 103 är att vagnen vid införande hade mycket goda egenskaper och designades för frontal odödlighet samt var beväpnad för att kunna slå ut samtliga fientliga hot.
Under en stor del av kalla kriget utgjordes hotet också i huvudsak av T-55 och T-62, mot vilken vagnen kunde verka.
Dikestagning har jag sett i något youtube-klipp (tror jag) där vagnen tar diket i vinkel snarare än att söka plantera eldröret. Detta betyder såklart att man mycket väl kan behöva visa sidan mot fi, men kanske inte komma backandes och visandes laddautomaten.
Emellertid så byggde skyddet på att RSV-laddningar frontalt skulle utlösas mot gallret och därmed inte skulle slå igenom. Här kan argumenteras med att det av oklar anledning är lika illa att siktena slås ut (av någon anledning). Vagnens oförmåga att skjuta under gång blev problematiskt först mot slutet av 70-talet, när stabiliseringen blev tillräckligt effektiv för detta. (Man borde dock kunnat anta att denna teknologi som fanns tillgänglig under VK2 skulle utvecklas i sådan mån att det egna designvalet var undermåligt avseende uppgraderingspotential)
Dåtida pansarprojektil (APBC etc) skulle deflekteras med hjälp av anslagsvinkeln och därför "kasa av" snarare än att penetrera. Utvecklingen av pil-projektilen medförde dock att risken för deflektion minskade i stor mån.
Taget ur minnet utan att ha läst originalrapporten (finns denna tillgänglig eller finns den på den hemliga delen av krigsarkivet?) vill jag minnas att den östtyska T-72M1 som besköt 103:an frontalt fick stopp på sin pil i pansaret mellan magasinet och vagnsbesättningen. (alltså inte rakt igenom, men så gott som). T-72 etc får dock sägas vara en generation snärtigare på alla sätt, och i samband med dess införande visas 103ans största brist. Detta är att 103:an visade sig svår att uppgradera såväl avseende beväpning som skydd.
Att minnas när man diskuterar 103:ans snärtighet är som sagt tiden den var designad för, det faktum att den borde varit utbytt tidigt 80 nånstans, samt att hotet inte huvudsakligen utgjordes av fräsigare vagnar än T-62 fram till att T-80 slog igenom stort i TVD nordväst slutet av 80-talet.
Rätta mig gärna, då detta bara är min bild av vagnen så som jag läst mig till den.
Under en stor del av kalla kriget utgjordes hotet också i huvudsak av T-55 och T-62, mot vilken vagnen kunde verka.
Dikestagning har jag sett i något youtube-klipp (tror jag) där vagnen tar diket i vinkel snarare än att söka plantera eldröret. Detta betyder såklart att man mycket väl kan behöva visa sidan mot fi, men kanske inte komma backandes och visandes laddautomaten.
Emellertid så byggde skyddet på att RSV-laddningar frontalt skulle utlösas mot gallret och därmed inte skulle slå igenom. Här kan argumenteras med att det av oklar anledning är lika illa att siktena slås ut (av någon anledning). Vagnens oförmåga att skjuta under gång blev problematiskt först mot slutet av 70-talet, när stabiliseringen blev tillräckligt effektiv för detta. (Man borde dock kunnat anta att denna teknologi som fanns tillgänglig under VK2 skulle utvecklas i sådan mån att det egna designvalet var undermåligt avseende uppgraderingspotential)
Dåtida pansarprojektil (APBC etc) skulle deflekteras med hjälp av anslagsvinkeln och därför "kasa av" snarare än att penetrera. Utvecklingen av pil-projektilen medförde dock att risken för deflektion minskade i stor mån.
Taget ur minnet utan att ha läst originalrapporten (finns denna tillgänglig eller finns den på den hemliga delen av krigsarkivet?) vill jag minnas att den östtyska T-72M1 som besköt 103:an frontalt fick stopp på sin pil i pansaret mellan magasinet och vagnsbesättningen. (alltså inte rakt igenom, men så gott som). T-72 etc får dock sägas vara en generation snärtigare på alla sätt, och i samband med dess införande visas 103ans största brist. Detta är att 103:an visade sig svår att uppgradera såväl avseende beväpning som skydd.
Att minnas när man diskuterar 103:ans snärtighet är som sagt tiden den var designad för, det faktum att den borde varit utbytt tidigt 80 nånstans, samt att hotet inte huvudsakligen utgjordes av fräsigare vagnar än T-62 fram till att T-80 slog igenom stort i TVD nordväst slutet av 80-talet.
Rätta mig gärna, då detta bara är min bild av vagnen så som jag läst mig till den.
Re: Stridsvagn S
Heh, verkar som om domänen dog den 11 aril 2014 så jag hade tur att komma åt den då. Går som sagt att gå via http://archive.org/web/Blixten skrev:forsvarsframjandet.org verkar inte funka alls