Vad hände med knektarna 1901?
Vad hände med knektarna 1901?
Vad hände med de befintliga knektarna när indelningsverket avskaffades?
Så här skriver Wikipedia:
”Genom ett riksdagsbeslut 1873 bestämdes det att indelningsverket successivt skulle ersättas med värnplikt. Avvecklingens avslutande del genomfördes 1901. De redan anställda knektarna fick dock rätt att fortsätta att tjänstgöra så länge de önskade. Den siste indelte soldaten, korpral Knut Ramén, fullgjorde trots en synnerligt hög ålder, fortfarande sina kontrakterade repetitionsövningar vid Upplands regemente (I 8), som då bytt namn till Upplands regemente (S 1), i Uppsala ända till år 1971”
Men innebar det att de då 1901 förlorade sin gård som väl då tillhörde rotebönderna (man har väl sett Raskens)?
http://www.oppetarkiv.se/sok/?q=raskens
Även om man behöll sin anställning i tjugoårsåldern 1901 så borde man väl ha förlorat sitt soldattorp? Minns att min far berättade att när han gjorde rekryten på I21 i Sollefteå 1942-43, fanns det fortfarande 3-4 gamla knektar som då bara arbetade med vedanskaffning. Som jag kommer ihåg det berättade han ungefär att: De var mycket gamla och gick på dagsverken i skogen där de högg ved som de sedan fraktade till regementsområdet i slädar.
Så här skriver Wikipedia:
”Genom ett riksdagsbeslut 1873 bestämdes det att indelningsverket successivt skulle ersättas med värnplikt. Avvecklingens avslutande del genomfördes 1901. De redan anställda knektarna fick dock rätt att fortsätta att tjänstgöra så länge de önskade. Den siste indelte soldaten, korpral Knut Ramén, fullgjorde trots en synnerligt hög ålder, fortfarande sina kontrakterade repetitionsövningar vid Upplands regemente (I 8), som då bytt namn till Upplands regemente (S 1), i Uppsala ända till år 1971”
Men innebar det att de då 1901 förlorade sin gård som väl då tillhörde rotebönderna (man har väl sett Raskens)?
http://www.oppetarkiv.se/sok/?q=raskens
Även om man behöll sin anställning i tjugoårsåldern 1901 så borde man väl ha förlorat sitt soldattorp? Minns att min far berättade att när han gjorde rekryten på I21 i Sollefteå 1942-43, fanns det fortfarande 3-4 gamla knektar som då bara arbetade med vedanskaffning. Som jag kommer ihåg det berättade han ungefär att: De var mycket gamla och gick på dagsverken i skogen där de högg ved som de sedan fraktade till regementsområdet i slädar.
Re: Vad hände med knektarna 1901?
Har alltid fått för mig att dom fortsatte sin anställning såvida dom inte gick över som stambefäl eller lämnade Krigsmakten helt (för att till exempel emigrera). Fast all detta är bara antaganden från min sida.
/CvD
/CvD
Re: Vad hände med knektarna 1901?
Tack för den länken, det var intressant att höra en intervju.
Ja ungefär så måste det ha varit. Jag tänker mig att lönen för den som valde att bli stamanställd inte kan ha varit tillräcklig för att försörja den med familj som tidigare haft ett soldattorp. Eftersom rotebönderna stod för lönen in natura lär försvarsmakten inte ha erbjudit mycket betalt så familjeförsörjare bör ha sökt sig till ett vanligt yrke.CvD skrev:Har alltid fått för mig att dom fortsatte sin anställning såvida dom inte gick över som stambefäl eller lämnade Krigsmakten helt (för att till exempel emigrera). Fast all detta är bara antaganden från min sida.
/CvD
Re: Vad hände med knektarna 1901?
1931 års riksdag tog beslut om att förtidspensionera de indelta soldater som då fortfarande var i tjänst enl. Lars Ericsons "Svenska knektar", s. 312.
Re: Vad hände med knektarna 1901?
Det var vanligt att de hade nåt annat yrke vid sidan av. Ibland redan mot slutet av 1800-talet, och definitivt så efter 1901. Jag vet exempel på att de jobbade vid järnvägen. Att vara militär/har varit militär, var en merit, så de fick lite av första tjing när ett lämpligt civilt jobb dök upp.Amund skrev: Jag tänker mig att lönen för den som valde att bli stamanställd inte kan ha varit tillräcklig för att försörja den med familj som tidigare haft ett soldattorp. Eftersom rotebönderna stod för lönen in natura lär försvarsmakten inte ha erbjudit mycket betalt så familjeförsörjare bör ha sökt sig till ett vanligt yrke.
Soldattorp ja. Ett exempel jag vet, på en man som erbjöds stamanställning när andra världskriget var på gång, och blev så småningom badmästare vid regementet i Halmstad, Där han dog i princip knall och fall medan han fortfarande jobbade, en bra bit in i 70-års åldern.
HAN hade sitt soldattorp kvar, men använde det delvis som fritidsstuga. Jag tror att bonden fick odlingsjorden tillbaka, eftersom han själv fuskade med fiske.
Re gamlingarna som inställde sig till sin årliga tjänstgöring. Mot slutet var det naturligtvis inte mycket av regelrätt tjänstgöring.
Det var mest att de hämtades med bil för att delta i avätningen av årets julmiddag. Mingla lite, kanske gå runt på en halvt informellt inspektion med massa av barska utrop och tillrop.
Handskakning, ryggdunkning, och så kördes de hem.
Re: Vad hände med knektarna 1901?
Jo så har jag också förstått det, har för mig att jag läst att vissa blev "inkallade till tjänstgöring" på regementets dag långt in på 60-talet? Som ett slags tecken på uppskattning och som ett kuriosa inslag
Re: Vad hände med knektarna 1901?
Däremot vad som förvånar mig lite, är den ovanligt generösa medgivandet 1901, att de fick tjänstgöra så länge de önskade. Utan någon tidsbegränsning. Deras rätt hårda anställningsvillkor blev plötsligt till en räkmacka!
Kanske var det något slags politiskt kompromiss som låg bakom??
Jag menar, vid den tiden var det inte alls självklart med pension, vare sig hos militärer eller andra. Bli gratialist eller få annan militär pension, fick bara de med mycket goda vitsord efter lång tjänst. Och pensionen ifråga var mest symboliskt, varierade väl på mellan 5-26 kr per år, beroende på meriterna.
Det var rätt vanligt att tjänsten avbröts innan de fick avgå pga åldern efter ca 30 års tjänst, i enstaka fall längre. En del avgick frivilligt, andra förklarades odugliga pga skador eller sjukdom. Eller också befanns de olämpliga av annan anledning... Och då var det bara att gå / byta yrke.
Nu, som sagt, om de hade en bra betygsbok så fungerade det som merit och de fick i allmänhet tag i bra jobb. Definitivt så officerare, men såvitt jag förstår också menigt manskap. Socken var ju också skyldig att ta hand om de sina, så de såg de hellre till att de avdankade knektarna fick jobb de kunde sköta om med heder, än att de belastade fattigvården.
Men många flyttade in till städerna, och försörjde sig som småhantverkare eller inom industrin.
Kanske var det något slags politiskt kompromiss som låg bakom??
Jag menar, vid den tiden var det inte alls självklart med pension, vare sig hos militärer eller andra. Bli gratialist eller få annan militär pension, fick bara de med mycket goda vitsord efter lång tjänst. Och pensionen ifråga var mest symboliskt, varierade väl på mellan 5-26 kr per år, beroende på meriterna.
Det var rätt vanligt att tjänsten avbröts innan de fick avgå pga åldern efter ca 30 års tjänst, i enstaka fall längre. En del avgick frivilligt, andra förklarades odugliga pga skador eller sjukdom. Eller också befanns de olämpliga av annan anledning... Och då var det bara att gå / byta yrke.
Nu, som sagt, om de hade en bra betygsbok så fungerade det som merit och de fick i allmänhet tag i bra jobb. Definitivt så officerare, men såvitt jag förstår också menigt manskap. Socken var ju också skyldig att ta hand om de sina, så de såg de hellre till att de avdankade knektarna fick jobb de kunde sköta om med heder, än att de belastade fattigvården.
Men många flyttade in till städerna, och försörjde sig som småhantverkare eller inom industrin.
Re: Vad hände med knektarna 1901?
Var dessa knektar frivilligt rekryterade redan från början? (måste bumpa, har aldrig riktigt varit insatt på det där indelningssystemet). De verkar ha haft kontrakt, fick de fängelse-böter om de inte fullgjorde även efter 1901 (så som värnpliktiga).
Re: Vad hände med knektarna 1901?
Det var ingen tvångsrekrytering. Tror att tjänsten som indelt knekt var rätt eftertraktad under 1800-talet. Om jag inte minns fel hade knekten rätt god status i bysamhället.
/CvD
/CvD
Re: Vad hände med knektarna 1901?
Hittade denna: http://www.algonet.se/~hogman/indelning ... kaffas.htm
Kolla också de andra länkarna på sidan och källorna.
MVH
Hans
Kolla också de andra länkarna på sidan och källorna.
MVH
Hans
- Markus Holst
- C Skalman
- Inlägg: 13612
- Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
- Ort: Västergötland
- Kontakt:
Re: Vad hände med knektarna 1901?
Intressant att läsa att knektarna fortfarande var aktiva under andra världskriget. De måste ju har varit rätt mogna män redan då. Någon som vet vilka typer av tjänster de hade?
- Stellan Bojerud
- Saknad medlem †
- Inlägg: 9662
- Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
- Ort: Stockholm
Re: Vad hände med knektarna 1901?
Exempel: Matsalsfurir, föreståndare för regementets arrest, snickare, stallfurir. Själv mötte jag 1963 i Uppsala indelta korpralerna Bohm och Ramén. De gjorde repövning. Den bestod i att de snickrade ihop en ny vaktkur för kasernvakten.
Re: Vad hände med knektarna 1901?
Det som gjort mig så förvirrad är att stormakts-Sverige kallade in folk lite hur som helst. Men de som blev inkallade mindre frivilligt kanske inte skall kallas knektar?CvD skrev:Det var ingen tvångsrekrytering. Tror att tjänsten som indelt knekt var rätt eftertraktad under 1800-talet. Om jag inte minns fel hade knekten rätt god status i bysamhället.
/CvD
Men knektarna kunde sluta när de ville? (även om de kanske gick miste om pension om de slutade för tidigt) I alla fall efter 1901? Före?
Re: Vad hände med knektarna 1901?
Syftade mer på 1800-talet än 1600-talet.CHJIMS skrev:Det som gjort mig så förvirrad är att stormakts-Sverige kallade in folk lite hur som helst. Men de som blev inkallade mindre frivilligt kanske inte skall kallas knektar?CvD skrev:Det var ingen tvångsrekrytering. Tror att tjänsten som indelt knekt var rätt eftertraktad under 1800-talet. Om jag inte minns fel hade knekten rätt god status i bysamhället.
/CvD
Men knektarna kunde sluta när de ville? (även om de kanske gick miste om pension om de slutade för tidigt) I alla fall efter 1901? Före?
Utskrivningarna under trettioåriga kriget vet jag inte om de var särskilt frivilliga. Chansen att komma tillbaka till hembygden efter kriget var tämnligen låg.