
Det gällde att hemföra en något ålderstigen men älskad Toyota Landcruiser från Oman, där min son arbetat de senaste åren. Tillfrågad om jag kunde tänka mig att agera som co-driver...så kunde jag tänka mig det. Oman och UAE tog han själv hand om, vi skulle mötas i Shiraz - tidpunkt i juni direkt efter de iranska valen.
Många var tillropen, "Jamen, Iran, herregud, är det inte farligt det...måste du verkligen dit..." och slikt.
Okännedom och medial snedinformation präglar oss...
Pass och ifyllda formular från nätet skickas till Iranska ambassaden i Bern. För Iran-visum. Tre dagar senare ringer telefonen:
- You, Mr K.?
- Yes.
- Where did you get old formular?
- Eh, internet.
- No good, get new one...and also fingerprints from police.
- Ok, but you got my passport?
- Yes.
.........
- Här polisen i H.
- Alltså, jag behöver fingeravtryck för...
- Haha, gör vi bara för förbrytare.
- Här polisen i St.G.
- Jag behöver...
- Sorry, första maj, allt stängt.
Personligt besök på Polizeihauptwache:
- Fingeravtryck? Visa Iran? Ok. Ni är den fjärde det här året...
..........
Fingeravtryck är här nytt för Iran-visum, tydligen som svar på att Schweiz fordrar detsamma från Iranska medborgare. Sverige likaledes?
I vilket fall, allt skickas till Bern. Tre dagar senare:
- Mr K.?
- Yes.
- We need also your passport...
- WHAT! You got it already!!!
- Oh...
..........
Två dagar senare, pass med visum i brevlådan...puh...
Hotellrum i Isfahan måste beställas över en Agency i Iran - direkt ej möjligt. Betalning över en bank i Zürich, som först inte vill utföra uppdraget, "problem med Iran och compliance...". Två samtal senare, "...semester?? I Iran ???..." går det igenom...puh...
Allt klart, så efter tre dagar i Istanbul (http://forum.skalman.nu/viewtopic.php?f=37&t=43079), tar jag en sista alkoholhaltig öl för en längre tid och stiger ombord en Turkish Airlines maskin - riktning Shiraz...
Så, vad blir det...en resa in i djävulens gap
eller till de himmelska rastplatserna...?
forts.