Tips om högskoleutbildning i historia?

[Abide1]

Hej. Är helt ny på forumet och skulle vilja ha lite tips och råd ang. högskoleutbildning inom historia. Har använt sökfunktionen, men inte hittat några trådar som tar upp det jag vill diskutera.
Om det finns någon sådan tråd får någon gärna länka till den.
Skulle även vilja veta vilket delforum som det passar bäst att starta en tråd i ang. utbildning.

[Abide1]

Finns det ingen på forumet som har läst historia på högskolenivå och kan svara på frågor?

[B Hellqvist]

Välkommen till Skalman! Jag ändrade ämnesrubriken för att öka chansen för svar.

[cats]

I Finland kan man gå historiakurser på högskolenivå via Öppna universitetet på nätet. Kurserna är anordnade av Åbo akademi. Det krävs ingen närvaro, eller närstudier, vid universitetet för de flesta nätbaserade kurserna och de borde även vara öppna för andra än finländska medborgare.

Har för mig att det finns svenskar som använt sig av kurserna.

http://www.abo.fi/student/hist

[Marcus]

Intressant alternativ för oss rikssvenskar, det blir säkerligen med automatik ett lite annorlunda perspektiv än på motsvarande kurser i t.ex. Lund eller Uppsala.

/Marcus

[Abide1]

Det jag funderade på är vilka yrken det finns inom Sverige relaterat till ämnet historia, vilka utbildningar som finns och vilka jobb man kan få. I nuläget är jag inte intresserad av att bli lärare eller doktorand.
Jag har studerat Historia (med mera) på universitetet i ett år nu och skulle vilja jobba med någonting relaterat till historia, men har förstått att arbetsmarknaden inte är den bästa.

-Om jag t. ex. läser till en fil. kand. i historia - kan jag då ha någon nytta alls av den på arbetsmarknaden? Eller måste jag komplettera med t. ex. arkivvetenskap, en magisterexamen eller annat för att kunna få jobb?
- Finns det något annat ämne som man kan kombinera med t. ex. A,B,C-kurserna i historia för att bli mer attraktiv på arbetsmarknaden?
- Tips på yrken/utbildningar/kurser?

[Psilander]

Har läst i Lund, bra halvtidsstudier på distans. Läst A-kursen och skall nu ge mig i kast med B-kursen. FHS ha en del bra fristående distanskurser.

[Vysotskij]

Mina fem öre:

Vill du bli seriös historiker behöver du disputera. Tufft jobb men kanske intellektuellt lönande i längden.
Vill du undervisa ungdomar behöver du en lärarutbildning.

Vill du jobba med populärhistoria skulle jag rekommendera att du blir riktigt bra på att skriva, och gärna något annat medium, samt hittar en tydlig nisch. En journalistutbildning, på högskolan eller välrenommerad folkhögskola, verkar vettig då.

Annars är förstås historia ett ämne som utvecklar egenskaper av nytta i alla jobb - exempelvis källkritik och samspelet mellan detaljer och helhet. Om jag skulle anställa en historieutbildad skulle jag också förvänta mig att hen skriver väl och kan läsa snabbt, både på svenska och engelska.

Tyvärr har inte historieinstitutionerna i Sverige lyckats utforma utbildningar som tydligt kräver hårt jobb av dem som godkänns, och tyvärr är svenska arbetsgivare ofta ganska snäva i sin rekrytering av akademiker. Den historieutbildade som vill ha ett bra tjänstemannajobb skulle jag därför rekommendera att komplettera med någon eller några terminer i något som framstår som mer direkt tillämpbart, exempelvis företagsekonomi, nationalekonomi eller något tillämpat säkerhetspolitiskt.

Men som sagt är detta bara min femöring, och jag är blott nationalekonom.

EDIT: Missade skam till sägandes utbildning i språk, vilket för en historiker rimligen är ett ibland nödvändigt och alltid nyttigt komplement till historiestudier. Främst för informationsinhämtning och kulturell förståelse förstås, men också som logisk-analytisk träning.

[Vysotskij]

Del II: Planera för framtiden

Utöver att välja rätt utbildning och studera flitigt handlar planering som jag ser det om två saker, varav den andra är viktigast.

1. Ta reda på hur arbetsmarknaden ser ut. Vad är ett bra realistiskt första jobb? Hur får man ett sådant? Vad har man gjort tidigare för att få det och vad gör man efter det jobbet? Ta kontakt med aktuell arbetsplats och fråga.

2. Lär dig att jobba. En bra uppsats och bra kursbetyg är bra, men för en arbetsgivare är det lika viktigt att du kan komma i tid, ta order, ta egna initiativ och hantera människor. (Min erfarenhet är att många studenter underskattar detta, kanske för att det inom stora delar av akademin ofta är mindre viktigt än på alla andra arbetsplatser.) Fördelen är att man tränar sig att jobba på alla seriösa arbetsplatser - inklusive kiosken, äldreboendet, lagret, brevbäringen och så vidare. Att förslösa en ambitiös utbildning genom att inte ha tidigare arbetsplatsreferenser när man söker jobb är synd och skam.

Den klipske studenten inser förstås att arbetslivserfarenhet i aktuell sektor är mycket relevant. I princip bör man nog satsa på att praktisera eller sommarjobba på drömjobbet innan man går ut sitt sista år. Upptäcker man att det inte är drömjobbet är det bättre förr än senare.

[Ralf Palmgren]

Jag är filosofie kandidat med allmän historia som huvudämne vid ett universitet här i Finland. Då du har utfört kandidaten och är antingen studerande till magister eller doktorand så får du redan delta i seminarier, föreläsa för allmänheten och skriva bokrecensioner eller artiklar som publiceras. Att doktorera är slutdestinationen på forskarutbildningen.

En historiker behöver kunna göra en vetenskaplig forskning. Det är genom skrivandet av en forskning som en historiker förmedlar sina åsikter. För att kunna utföra en forskning så är det bra att kunna språk. Vilka språk som historikern behöver behärska beror på vad du forskar i. Det viktigaste språket för en historiker som forskar i det medeltida katolska Västeuropa är latin. Detta eftersom majoriteten av källorna är skrivna och i många fall även utgivna på latin. Desto fler språk en historiker behärskar desto bättre.

Det är bra att satsa på studierna. Själv var jag inte så aktiv då jag studerade till kandidat. Det här bekostar sig då man blir äldre. Desto yngre du är som forskare desto bättre är det. Således rekommenderar jag nuförtiden att man blir färdig filosofie kandidat då man är ungefär 21 år gammal. Med andra ord efter 3 års heltidsstudier. Då är du inte så värst gammal då du inleder dina fortsättningsstudier eller kommer in i arbetslivet.

[Julianus]

En fråga av ren nyfikenhet. Hur pass svårt är det att få en sådan tjänst som doktorand. Och hur gammal kan man vara. Diskuterade detta med en kompis som är sugen på att pröva och hade ingen aning.

[Stefan Lundgren]

Det var historiska institutionen på Uppsala universitet som jag började mina akademiska studier en gång i tiden. Men dom äldre rävarna som jag hade har samtliga gått i pension.

Stefan